Erik Brahe

Född:1552-09-04 – Äspereds församling, Älvsborgs län (på Sundholmen)
Död:1614-04-15 – Polen (i Danzig/Gdansk)

Häradshövding, Ståthållare, Överste hovmästare


Band 05 (1925), sida 658.

Meriter

2. Erik Brahe, den föregåendes son, f. 4 sept. 1552 på Sundholmen, d 15 apr. 1614 i Danzig. Greve till Visingsborg, friherre till Lindholmen, herre till Alvom. Företog resor i Tyskland och Frankrike. Hovmarskalk hos prins Sigismund 1575; kammarjunkare hos konung Johan 1582; legat till England och Skottland 21 juni 1583; föreslagen till hovråd mars 1585; legat till kungavalet i Polen 1587; riksråd s. å.; överste hovmästare hos konung Sigismund s. å.; övergick 1591 till katolska läran; erhöll förläning i Uppland 26 apr. 1594; häradshövding i Trögds härad 7 maj s. å.; ståthållare över Stockholm med Uppland och Norrland 14 juli s. å. men drog sig tillbaka från denna befattning under sommaren följande år och vistades därefter huvudsakligen på Visingsborg; legat till hertig Karl och svenska rådet på konung Sigismunds vägnar 6 aug. 1596; begav sig på hösten 1597 till Polen, varifrån han återvände med konungen 1598; försonad med hertig Karl våren 1599; som hertigens förtroendeman sänd till Kalmar och till Finland s. å. (instruktion för beskickningen till Finland 27 juli); medlem av ständernas dömande kommission över rådsherrarna vid riksdagen i Linköping 1600; återvände till Polen hösten s. å.; dömdes grevskapet förlustig s. å.

Gift 24 juni 1582 på Harburgs slott i Braunschweig med hertiginnan Elisabet av Braunschweig-Lüneburg, f. 18 sept. 1553, d 6 aug. 1618 i Harburg, dotter till hertig Otto av Braunschweig-Lüneburg.

Biografi

Efter vidsträckta resor i Tyskland och Frankrike inträdde B. i hovtjänst och nådde i denna redan vid unga år framskjutna poster. En politiskt betydelsefullare verksamhet öppnade sig för honom, då han jämte svågern Erik Sparre år 1587 erhöll det ansvarsfulla uppdraget att bevaka Sveriges intressen vid valet av Sigismund till polsk konung och tillika inkallades i riksrådet. Då Sigismund på hösten 1587 tog sitt nya konungarike i besittning, medföljde B. såsom konungens överste hovmästare till Polen. Under en flerårig vistelse i detta land rönte han starka intryck av sin papistiska omgivning och övergick år 1591 till den katolska läran. Samtidigt med konung Sigismund återvände B. till Sverige år 1593 och blev jämte brodern Gustav år 1594 förordnad till ståthållare över Stockholm med Uppland och Norrland. På grund av slitningar med hertig Karl drogo sig emellertid såväl B. som hans broder tillbaka från ståthållarskapet redan på sommaren 1595, men B. sattes sedermera (1596) av Sigismund i spetsen för den polska beskickningen till hertigen. Efter ett orosfyllt år reste han därpå hösten 1597 till Polen och erbjöd konungen sina tjänster. Med Sigismund återvände B. år 1598 till Sverige och uppträdde under förhandlingarna efter Stångebroslaget vid ett par tillfällen såsom konungens ombud. Sigismunds hastiga avresa från Sverige väckte hans livliga missnöje, och förhållandet mellan honom och konungen närmade sig en brytning. Han ingick också inom kort försoning med hertig Karl och blev för denne en välkommen kraft, då det gällde att övervinna det sista motståndet från det kungliga partiets sida. Såsom hertigens förtroendeman uppträdde han år 1599 både vid Kalmar och i Finland, manande konungens anhängare till underkastelse. Följande år drog han de yttersta konsekvenserna av sin frontförändring, i det han inträdde som medlem i den ständerdomstol, som hade att sitta till doms över de olyckliga rådsherrarna. Säkerligen gjorde han härvid allt för att åstadkomma en så lindrig dom som möjligt över sina anklagade fränder och ståndsbröder. Då emellertid hans ansträngningar visat sig fruktlösa och dödsdomen fallit, kände han sin ställning i Sverige outhärdlig och avreste på hösten 1600 till Polen. Av konung Sigismund och de svenska kretsarna i Polen blev han naturligtvis efter sitt senaste uppträdande föga välvilligt mottagen, och någon mera inflytelserik position lyckades han aldrig vidare uppnå. I Sverige betraktades hans egendom som förbruten, men intet torde ha hemfallit till kronan, då Lindholmen och Alvom såsom morgongåvogods fingo behållas av gemålen och grevskapet övergick till brodern Magnus. Under sina sista år synes B. hava haft att kämpa med växande ekonomiska bekymmer.

B. var en typisk renässansnatur såväl till förtjänster som fel. Rikt begåvad, hade han jämväl fått en omsorgsfull utbildning och visade livliga intressen i olika riktningar. De goda anlagen och förutsättningarna blevo dock utan större värde, då de motverkades av en konstitutiv svaghet i karaktären. Det är tydligt, att B. alldeles saknade sedliga grundsatser och särskilt på det erotiska området gick fram med en frivol hänsynslöshet, som även upprörde den eljest ej särdeles nogräknade samtiden. B: s för några år sedan påträffade, i en konstfull chiffer nedskrivna intima dagböcker ha givit eftervärlden på denna punkt enastående och sällsamma upplysningar. Det behöver under dylika förhållanden knappast särskilt påpekas, att hans äktenskap med Elisabet av Braunschweig-Lüneburg var synnerligen olyckligt och att hans maka i sina brev till anförvanter i Tyskland ej finner ord nog starka att karakterisera sin värde gemåls handlingssätt. I äktenskapet föddes en dotter, Beata Margareta, vilken år 1607 ingick giftermål med riksrådet Gustav Stenbock. Med en av sina älskarinnor, Anna Filipsdotter Kern, hade B. sonen Gustav Eriksson, vilken 1646 adlades Örnevinge och var hovmästare hos sin kusin Per Brahe d. y.

Författare

S. TUNBERG.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Handskrifter: Calendarium A, sign. kv. 27, 149 blad; Calendarium B, kv. 19, 184 blad, Skoklostersamlingen, RA.

Källor och litteratur

Källa: S. Tunberg, Riksrådet Erik Brahes chiffercalendarium 1—2 (Personhist. tidskr., 1918—19, 1922). — Se i övrigt ang. B:s egendomar: förbrutna-godsakten N : o 69, kammararkivet.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Erik Brahe, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18042, Svenskt biografiskt lexikon (art av S. TUNBERG.), hämtad 2019-01-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18042
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Erik Brahe, urn:sbl:18042, Svenskt biografiskt lexikon (art av S. TUNBERG.), hämtad 2019-01-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se