M Thure E Brandt

Född:1819-02-06 – Sventorps församling, Skaraborgs län
Död:1895-08-05 – Södertälje församling, Stockholms län

Arméofficer, Sjukgymnast


Band 05 (1925), sida 793.

Meriter

Brandt, Mårten Thure Emil, f. 6 febr. 1819 på Rävshult, Svenstorps församling, d 5 aug. 1895 i Södertälje (enl db för Sthlm, Hedv El)[1]. Föräldrar: kaptenen vid pioniärkåren Ture Gustav Brandt och Beate Sofi von Siettman. Inskrevs som rustmästare vid Skaraborgs regemente 11 mars 1832; avlade underofficersexamen 24 juni 1833; förare 30 dec. 1834; erhöll fanjunkares titel 17 nov. 1836; avlade officersexamen 30 apr. 1837; underlöjtnant 1 sept. s. å.; löjtnant av andra klass 27 juli 1841; elev vid gymnastiska centralinstitutet 1842—43; e. lärare därstädes 1843—44; praktiserande sjukgymnast i Norrköping; löjtnant 23 maj 1848; kapten av andra klass 12 apr. 1855; återupptog sin praktik som sjukgymnast; chef för Höjentorps kompani 9 maj 1860 och för Kåkinds kompani 6 maj 1864; major i armén 5 sept. 1865; erhöll avsked från militärtjänsten 11 febr. 1873 och överflyttade därefter till Stockholm, där han fullföljde sin gymnastiska verksamhet. RSO 1863.

Gift 19 mars 1850 med Hedda. Sofia Arnberg, f. 20 juli 1830, d 12 nov. 1879, dotter till fabrikören Johan Adolf Arnberg i Norrköping.

Biografi

Efter sin korta tjänstgöringstid såsom lärare vid centralinstitutet slog sig B. såsom sjukgymnast ner i Norrköping, där han snart fick ett ganska stort kvinnligt klientel. Hans erfarenhet angående kvinnosjukdomar vidgades dessutom väsentligt därigenom, att han under sin femåriga Norrköpingstid tillbragte somrarna i Söderköping och där vann anställning såsom rörelsegivare hos den ansedde badläkaren O. Lagberg. På grund av militära kommenderingar, bl. a. till Fyen 1848 under danska kriget, avbröts för en tid hans gymnastiska verksamhet. Förutom åt militärtjänsten ägnade sig B. därefter några år åt lanthushållning, först å den av honom inköpta egendomen Brunntorp i Västergötland och därefter på det boställe, Ängarås, som var anslaget åt chefen för Höjentorps kompani. Sedermera sökte han emellertid transport till annat kompani för att kunna inflytta till Skövde.

B., som under sin Västgötavistelse endast så småningom och till en början i liten skala återupptagit sin nedlagda praktik, betecknar själv året 1861 såsom den tidpunkt, då hans mera betydande gymnastiska verksamhet tog sin början. Hans tidigare erfarenhet hade egentligen gällt den allmänna gymnastikens inverkan på kvinnans sjukliga symptom. Nu kom han mera av en händelse att lokalt behandla kvinnliga underlivslidanden och utarbetade, under ständig utvidgning av behandlingen och allt större variationer av denna, ett helt system av lokalbehandling och allmän gymnastik. Den metod, som sålunda skapades, har på goda grunder förskaffat B. rätt att betraktas såsom en nydanare på det sjukgymnastiska området. Men till en början ställde sig den svenska läkarkåren ej blott avvaktande, utan t. o. m. rent fientlig mot hans försök att utbilda en terapiform för behandling av rubbningar eller sjukliga förändringar av de kvinnliga könsorganen. Detta motstånd från läkarnas sida saknade ej grund, ty B. med sin knapphändiga medicinska utbildning syntes ingalunda äga förutsättningar att självständigt kunna lösa detta svåra problem. Hans första större avhandling i ämnet: »Nouvelle méthode gymnastique et magnétique pour le traitement des maladies des organes du bassin et principalement des affections utérines» (1868) var ej heller ägnad att skingra tvivelsmålen. Och lika litet övertygande verkade hans i Stockholm 1884 utgivna senare arbete: »Gymnastiken såsom botemedel mot qvinliga underlifssjukdomar.» Mycket återstod också att utmejsla eller bortrensa i avseende på rörelseförrådet, innan de svenska läkarnas motvilja mot metoden helt upphörde. Sin fulla utveckling nådde den först genom den österrikiske läkaren P. Profanters ingripande. Denne hade av en tillfällighet fått kännedom om den Brandtska metoden och förmådde B. att jämte en av sina mest initierade lärjungar, doktor E. G. O. E. Nissen från Kristiania, bege sig till Jena, där professor B. Schultze ville låta dem behandla en del gynekologiska fall och själv åtog sig den vetenskapliga kontrollen. Och ej nog härmed. Profanter refererade utförligt dessa fall i ett i Wien 1887 utgivet arbete: »Die massage in der gynaekologie», vilket vann en mycket stor spridning och väckte ett oerhört uppseende. Med det av B. i samarbete med den svenske läkaren och gymnasten Frans Peter Lindblom år 1891 utgivna verket »Behandlung weiblicher geschlechtskrankheiten» kan därpå hans metod sägas ha fullt slagit igenom. Den som i Sverige gjort det avgörande inlägget till förmån för B: s metod och samtidigt med medicinsk sakkunskap mera ingående uppdragit gränserna för sjukgymnastiska metoders användning vid gynekologiska lidanden är professor K. D. Josephson, vilken med B: s 1891 utgivna verk som utgångspunkt s. å. i Hygiea upptog frågan till ingående behandling. Genom sin överskådlighet, klarhet och vetenskapliga auktoritet utgör hans uppsats alltjämt den bästa källan för studiet såväl av grunderna för den Brandtska metoden som dess historiska utveckling. Sitt slutomdöme om B: s insats har Josephson, under vitsordande av hans prioritet och oförbehållsamt erkännande av hans oegennyttiga människokärlek, en gång (i Nordisk familjebok, Ny uppl.) formulerat så, att metoden i vissa fall lämpligare kan ersättas med annan gängse behandling, i andra, särskilt vid avlupna inflammationer, som kvarlämnat ansvällningar och sammanväxningar, är verksammare än annan behandling och i en del fall är oersättlig. Först mot sin levnads afton fick B. röna något erkännande för sitt livsverk, ingalunda i form av yttre utmärkelser eller hedersbetygelser men genom de tacksamma uttalanden, han fick mottaga såväl från helade patienter som från för hans åsikter vunna vetenskapsmän.

B. bevarade långt in på ålderdomen sin av naturen starka hälsa, men år 1893 började denna bliva vacklande och efter ännu ett par år slöt han sitt verksamma och betydelsefulla liv. På den gravsten, hans patienter och lärjungar rest över honom, äro följande ord inristade: »Vir pius, probus, sui semper immemor.»

Författare

S. Drakenberg.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Om uterinlidanden och prolapser behandlade med medikal gymnastik. Sthm 1864. 12: o 28 s. — Nouvelle méthode gymnastique et magnétique pour le traitement des maladies des organes du bassin et principalement des affections utérines. Sthm 1868. (4), 86 s., 3 pl. — Die Bewegungscur als Heilmittel gegen weibliche sog. Unterleibsleiden und Pro-lapsen. Anzeichnungen seit dem Jahre 1861. Sthm 1877. (4), 81, (1) s. 2:e verm. Aufl. Sthm 1880. IV, 111 s. — Gymnastiken såsom botemedel mot qvinliga underlifssjukdomar jemte strödda anteckningar i allmän sjukgymnastik. Omarb. och tillök, uppl. Sthm 1884. (10), 284 s. — Heilgym-nastische Behandlung weiblicher Unterleibskrankheiten. Nach dem schwe-dischen Originale iibers. von Alfred Resch. Wien 1888. VIII, 78 s. — Behandlung weiblicher Geschlechtskrankheiten. Berlin 1891. Vi, (4), 189 s. 2:e verm. Aufl. Berlin 1893. X, 204 s. Massage bei Frauenleiden (Behandlung weiblicher Geschlechtskrankheiten). Berlin 1897. X, 204 s. Handskrift (i Gymn. centralinst. bibi.): 305 sjukbehandlingar för qvin-nor med sjukdomsbeskrifningar (1873—74). Bd 1—2.

Källor och litteratur

Källor: Armén: ansökningar och meritförteckningar, RA; Tjänste-forteckmng, Skaraborgs regementes arkiv. — A. Häckner, Något om major Thure Brandt och hans livsgärning (Föreningen G. C. I:s årsskrift 1919—20); C. D. Josephson, Om den manuela behandlingen af gynäko-logiska lidanden (Hygiea, 53: 2, 1891); G. Moberg, Svenska gymnastikens märkesmäll (1920); P. Profanter, Die Massage in der Gynajkologie (1887); A. V/ide, Thure Brandt. Minnesteckning (Tidskr. i gymnastik, 4, 1894—99). — Se i övrigt: Förhandlingar vid Sv. läkare-sällsk. sammankomster 1863, 64, 65, 75 samt Norsk Magazin f. Lasgevid. 1'874, 75 (diskussioner om B: s metod).

Gjorda rättelser och tillägg

1. Tillägg till tidigare uppgift,, 2014-01-14


Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
M Thure E Brandt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18083, Svenskt biografiskt lexikon (art av S. Drakenberg.), hämtad 2019-10-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18083
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
M Thure E Brandt, urn:sbl:18083, Svenskt biografiskt lexikon (art av S. Drakenberg.), hämtad 2019-10-20.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se