Meriter

Birger, Hugo (egentligen Hugo Birger Pettersson), f. 12 jan. 1854 i Stockholm, d 17 juni 1887 i Hälsingborg. Föräldrar: e. o. kontorsskrivaren i Stockholms: stads kammarkontor, litografen Sven August Pettersson och Eugenia Rundqvist. Inskrevs i Konstakademiens principskola 7 apr. 1867; elev i lägre antikskolan 22 okt. 1870; vann K. medaljen 1877; begav sig till Paris s. å.; reste till Spanien (Sevilla, Granada) nyåret 1882 och till Nordafrika 1883; tillbragte sommaren 1885 i Sverige (Lysekil, Göteborg) och de båda följande vintrarna i Paris.

Gift: i nov. 1882 i Gibraltar med Matilda Gadea.

Biografi

Under sin akademitid hade B. försökt sig något i faderns yrke, studerat etsning i holländaren L. Lowenstams skola 1875 ooh utfört teckningar på trä till Ny illustrerad tidning. 1876 målade han prisämnet »Sten Sture d. ä. befriar danska drottningen Kristina ur Vadstena kloster», som i akademiens protokoll omtalas som »förtjänstfullt i anläggningen, ehuru ofullbordat i följd av Petterssons inträffade sjukdom». K. medaljen tillerkändes honom året därefter för »Syndafallet». Målningen visade påverkan av J. Kronbergs Jaktnymf och ägde god färghållning. I Paris dröjde det en tid, innan B. kunde smälta sina intryck. Han var en sorglös bohemnatur, som minst av allt bekymrade sig för morgondagen, en älskvärd slarv och munter kamrat, som utmärkte sig för originalitet och excentriska tilltag men även för spiritualitet och för elegant och smakfull kolorit i sina studier: små landskap, gatmotiv, typer, kostymtavlor. På salongen 1879 utställde B. »En gård i Barbizon». På hösten detta år bodde han hos Ernst Josephson vid Rue Gabrielle på Montmartre, stod modell till dennes målning »Fanbäraren» och målade ett par interiörer av den eleganta ateljén, bl. a. en med sig själv som staffagefigur, iklädd samma 1500-tals-kostym med ringkrage och kyller, som han bar på Josephsons tavla (målningen kom med fröken Ester Lindahls donation 1920 till nationalmuseum och är f. n. deponerad i Nyköpings slott). Här målade B. även s. å. sin första större Paristavla »Toaletten» (två intressanta förstudier i nationalmuseum). Den framställer en Parisdam av halvvärlden i sin budoar i samspråk med ett par besökande, medan koaffören lägger sista handen vid hennes frisyr, samt erbjuder goda typer och en rikedom av stoffer, brett och fylligt målade med flott pensel. Bland småtavlor från samma tid voro några motiv från gatan utanför ateljéns port. En av dem — »Rue Gabrielle», i vackert studerad gråstämning 1879 — förekom jämte »La Toilette» på Salongen 1880. De båda tavlorna utställdes s. å. i Stockholm jämte »Blomsterförsäljerska i Paris» och visades åter 1881 på Nordiska konstutställningen i Göteborg. »Rue Gabrielle» köptes av Pontus Fürstenberg, »Toaletten» ägdes av J. Fr. Dickson. I ateljén vid Rue Gabrielle utfördes vidare bl. a. »I bersån», två unga damer, den ena i rosa, den andra i ljusblått, som njuta av tillvaron i lövsalens skugga, med solstänk genom lövverket (nationalmuseum).

Omplanterad i spansk miljö, blev B. först och sist det sydländska solskenets tolk. Huvudnumret i hans studium från det lyckliga året 1882 blev »La Feria» (»Frukost i Granada»), ett sällskap på en trädgårdsterrass, herrar och damer i ljusa, brokiga färger, i flödande solsken med lätta, ljusa slagskuggor över vita murar — ett glatt färgspel, som kulminerar i en skimrande grann påfågel mitt i solen. Tavlan förekom på Parissalongen 1883, den ägdes av P. Furstenberg och hade kostat honom 10,000 kr. I Alhambra vann B. hotellvärden don Josés sköna dotter till hustru. »Bruden» är en av hans målningar från hösten 1882. Efter ett besök i Paris och Grèz återvände det unga paret till Granada och gjorde även en tur till Nordafrika. Resultatet blev en rad spanska och afrikanska motiv, flickor och åsnedrivare vid brunnen, svettiga negrer blänkande i solskenet (»Marockanska harskyttar»), en ny frukostscen i det gröna, Alhambrabilder i vitt solsken och brokig blomsterprakt, även spanska vinterstämningar med energiskt luftstudium. Ett helt nytt uppslag betecknar »De landsflyktiga» (»Exilés», utställd på Parissalongen 1884), som köptes av Fürstenbergs. Här har B. för en gång försökt sig på att behandla ett till sitt innehåll novellistiskt ämne — som alls ej låg för hans pensel — och på att måla figurer i stort format i friluft. Figurer i naturlig storlek finner man även i »Två systrar», porträtt av hans fru och dennas yngre syster, halvfigur, båda i kyrkdräkt, svart siden och svarta slöjor (nationalmuseum). B. hade ofta längtat efter att få studera i Italien och att komma till österlandet — han lockades av tanken att måla bibliska ämnen med orientalisk kolorit av modern hållning. Men, detta hopp gick ej i uppfyllelse. Sedan 1877 hade han gång på gång sökt akademiskt resestipendium. Det enda handtag hän fick från Konstakademien var 400 kr. 1883. Året därefter var sista gången, han upprepade sin ansökan.

B. blev en av de ivrigaste i den antiakademiska rörelsen 1885. I de båda utställningarna »Från Seinens strand» och »Opponenternas utställning» detta år vär han rikt representerad. Alla hans där förekommande tavlor voro på förhand sålda till konstvänner i Göteborg. Vid denna tid började en smygande lungsjukdom tära på häns krafter. Han tillbragte sommaren 1885 i Lysekil, målande studier med bergsknallar, ängsblommor, röda stugor. Och i Göteborg målade han åt Fürstenberg utsikten från dennes balkong över Brunnsparken och — alltid hågad för experiment — ett par interiörer i elektrisk belysning. Den följande vintern tillbragtes i Paris. Alltifrån nyåret upptogs B. av förstudierna till »Frukost hos Ledoyen». Han ville där framställa det parissvenska konstnärslaget, som firar salongens öppnande med festfrukost i den traditionella lokalen, Ledoyen's restaurang i Champs Elysées. För första gången vågade han sig på en figurrik och rörlig komposition i stor skala. Tavlan — ett dokument till minnet av 80-talets ungdomsglada konstnärsliv i Paris — blev färdig till Salongen 1886 och utställdes hösten s. å. i Stockholm hos Konstnärsförbundet; i Ny illustrerad tidning redogjorde B. själv för kompositionens innehåll. Den föregående sommaren hade B. tillbragt i Villerville på Frankrikes nordkust och hade därifrån kommit till Göteborg och Stockholm. På förbundets utställning fanns av hans hand förutom den stora Paristavlan tre smärre, »Vid en fransk badort», »Klippor i Lysekil» och »Ekebacken» — den sistnämnda en porträttgrupp av familjen J. Rubenson, samlad utanför dess villa en septemberdag. Här saknas icke starka färger: blodrött vildvin uppåt terrassen och på trappan pelargonier i krukor i stickande solsken. Den skarpa nordiska höstluften är återgiven med slående sanning. »Ekebacken» har blivit omtalad som »hans sista samlade och mogna konstverk». Han insjuknade ånyo, och under vintern i Paris nedbröts han fullständigt. Vid sommarens inbrott fördes han till Sverige av sin hustru och sin vän, d:r A. Munthe. Han avled några dagar efter ankomsten på Hälsingborgs lasarett.

En utställning av B:s efterlämnade målningar, skisser och teckningar anordnades i Göteborg på sommaren året därefter. En del av kvarlåtenskapen blev bortauktionerad. »Frukost hos Ledoyen» inköptes av Göteborgs museum för 6,000 kr., av vilka Fürstenberg bidrog med 3,900. Sedan Furstenbergs konstsamling övergått i Göteborgs museums ägo, är B. där representerad av elva nummer. 1915 och följande år har nationalmuseum förvärvat sju målningar. B. efterlämnade även eleganta pennteckningar och ett fåtal förträffliga etsningar.

Det obekymrade »låt gå», som karaktäriserar B:s levnad intill hans giftermål — efter detta blev han stadgad — avspeglar sig alls ej i hans konst. Aldrig var hans pensel lekfull, nyckfull, nonchalant oberäknelig, minst av allt kan man kalla honom improvisatör. Han målade med noggrannhet och omsorg. Utan att bli imitatör tog han lätt intryck från olika håll — en kraftigt hållen landskapsskiss (nationalmuseum) med rinnande vatten under lövverk, är starkt påverkad av Courbet's behandling av liknande motiv, och hans parisiska interiörer med moderna damer visa inflytande av Alfred Stevens. Hans tidiga Parisstudier ha en mild harmoni av mjuka grå toner. I de spanska motiven stå färgerna skarpa och grella. Bäst lyckas han på detta område i små omedelbara studier. I de genomarbetade målningarna motsvarar det måleriska uttrycket ej alltid intentionerna. — B. kunde ej tävla med sydländska koloristers och virtuosers sol- och reflexmåleri. Motiv av ny art. (»Frukost hos Ledoyen») medförde ett nytt behandlingssätt. B:s verksamhet omfattar knappt mer än ett årtionde och avbröts) innan han nått sitt sökandes resultat — det han givit är mest ansatser och uppslag. Vistelsen i Spanien medförde nya synpunkter. I ett brev (skrivet i Grèz våren 1883) yttrar han, att när man sett museet i Madrid, har man föga känsla för det moderna måleriet. Överraskande nog säger han sig ej vara intagen av Pariskonsten. Han stötes tillbaka av impressionisterna, som enligt hans åsikt ringakta studiet. I Paris gäller det för den, som vill komma fram hastigt, att måla i någon erkänd mästares stil, att följa årets mod och att skaffa sig relationer. Han kände sig stå utanför och längtade till annan luft och andra konstområden. Något representativt svenskt finner man ej i hans alster. De motiv från Bohuslän, han målade under sitt sista skede, inneburo möjligen frön till en utveckling i ny riktning — kanske hade han nått svensk karaktär i sin konst, om han fått leva och liksom kamraterna blivit återbördad till hemlandet efter läroåren utomlands.

I den krets, B. tillhörde, var han en originell och avhållen representant för solskenslynne, espri och en pojkaktig levnadsglädje, som långt ifrån uteslöt konstnärligt allvar.

Författare

G. Nordensvan.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Hugo Birger, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18242, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Nordensvan.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18242
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Hugo Birger, urn:sbl:18242, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Nordensvan.), hämtad 2024-04-25.