Anders Bjurholm

Född:1826-02-11 – Österhaninge församling, Stockholms län
Död:1913-09-01 – Stockholms stad, Stockholms län

Bryggare, Bryggeriföreningsordförande


Band 04 (1924), sida 526.

Meriter

Bjurholm, Anders, f. 11 febr. 1826 i Österhaninge, d 1 sept. 1913 i Stockholm. Föräldrar: klockaren Anders Bjurholm och Greta Andersdotter. Lärling vid broderns, Per Bjurholm, ' bryggeri nov. 1844; förvärvade burskap som bryggeriidkare sept. 1852. Bryggare i Stockholm okt. 1852—73; ledamot av Stockholms stadsfullmäktige 1870—75 och 1884—90 och av drätselnämnden 1873—75; verkställande direktör för Bjurholms bryggeri-a.-b. 1873 —89; styrelsemedlem i f. d. Bryggarämbetéts i Stockholm pensionskassa 1874—81, dess ordförande 1881—1913; hedersordförande de sista åren; kyrkovärd i Katarina församling 1882—84; ordförande i Svenska bryggareföreningen 1885—91, hedersordförande 1891—1913; medlem av föreningens verkställande utskott 1885—1905, ordförande 1885—97; tillkallad som sakkunnig i kommittén angående beskattning av maltdrycker 23 nov.—11 dec. 1891 och 22 okt—26 nov. 1892. RNO 1888.

Gift 18 dec. 1855 med Elisabet Miketa, f. 12 nov. 1834, d 26 dec. 1909, dotter till den från Ungern inflyttade körsnären Frans Miketa.

Biografi

B. tillhörde en släkt, som räknar sina anor från Muskö i Roslagen; efter en där belägen gård, Bjurshagen, bildade en medlem, som blev klockare i Utö, familjenamnet. Dennes son flyttade som klockare till Österhaninge församling i Stockholms län och där föddes Anders B. Vid femton års ålder kom han till Stockholm, där han under några år arbetade i olika yrken, tills han i sept. 1844 gav sig i bryggarlära. I nov. 1844 inskrevs han som lärling hos sin äldre broder Per Bjurholm (f. 14 dec. 1814, d 10 dec. 1891), vilken då innehade ett mindre bryggeri i fastigheten Södra Björngårdsgatan 8. Anders B. är den siste, som står antecknad i det gamla bryggarämbetets protokoll såsom lärling. Endast en månad senare slopades' alla skråordningar och bryggarskrået upplöstes. Den nya fabriks- och hantverksordningen föreskrev visserligen inga bestämda läroår men bibehöll däremot de gamla skråförfattningarnas villkor om mästarprovs avläggande och burskaps vinnande för den, som ville såsom mästare driva ett yrke. B. fortfor därför att i nära åtta år arbeta som bokhållare och bryggmästare. Först i sept. 1852 förvärvade han burskap som bryggeriidkare och inköpte i okt. s. å. det Holmbergska bryggeriet Södra Tullportsgatan 55 (nv. Östgötagatan 59). B: s verksamhet som yrkesman sammanfaller med den genomgripande omdaningsprocess, som den svenska bryggerihanteringen undergick i senare halvdelen av 1800-talet och som karakteriseras äv det tyska ölets seger över det gamla svenskölet samt av den storindustriella, modernt maskinella driftens seger över det gamla hantverket. I denna utveckling tog B. en synnerligen verksam del. På sitt gamla handbryggeris successiva modernisering nedlade han ett betydande arbete, och under hans energiska, kraftfulla och målmedvetna, ledning utvecklades detsamma till en mönsteranläggning, vars produkter, framför allt »Bjurholms porter», åtnjöto berättigat anseende och även exporterades till utlandet. I mer än tjugu år drev B. bryggeriet som ensam ägare men fann sig sedan föranlåten att 1873 överlämna företaget till ett aktiebolag, i vilket han blev verkställande direktör. Även sedan aktiemajoriteten övergått i andra händer, kvarstod han en kortare tid som det nya bolagets ledare men lämnade i sept. 1889 definitivt all praktisk bryggeriverksamhet. Under den dagliga skötseln av bryggeriet kunde han med praktisk erfarenhet komplettera sina teoretiska kunskaper i bryggeritekniken, vilka han förvärvade genom ett flitigt studium i den till yrket hörande handboks- och tidskriftslitteraturen. B. riktade också vår egen magra bryggerilitteratur med översättningar av tyska läroböcker, men dessa blevo aldrig befordrade till trycket. I sitt bryggeri införde han en mängd nya tekniska uppfinningar och förbättringar, liksom han också själv gärna experimenterade i sitt yrkes alla grenar, försök, som mången gång icke ledde till ekonomiskt givande resultat utan tvärtom äventyrade hans i företaget nedlagda kapital. Bland de förbättringar, som B. införde i bryggeritekniken, må särskilt erinras om hans initiativ och arbete i den då aktuella buteljfrågan. Tillsammans med disponenten Emil Boethius konstruerade han 1887 den nu enbart använda ölflaskan med ljusbrun färg. Denna standardmodell på 1/3 liter, genom vilken de många förut brukliga, till färg, rymd och utseende olika buteljerna ersattes med en enda, till omfånget och formen minutiöst bestämd typ, blev genom B:s energiska arbete inom kort antagen först av Stockholmsbryggerierna och sedan av vårt lands bryggare. Denna uppfinning medförde i alla avseenden en oerhörd vinst för driftens rationellare utnyttjande och dessutom en mycket stor minskning i det omkostnadskonto, som varje bryggeri måste räkna med för krossning av buteljer vid dessas sköljning och tappning. Även på andra områden än det rent bryggeritekniska har B. varit en föregångsman. Med outtröttlig iver arbetade han för sina yrkeskamraters inbördes sammanhållning och sammanförande i en organisation, som med samlad kraft skulle värna om yrkets gemensamma intressen och verka för bryggeriindustriens höjande. Föreningstanken var emellertid då ännu oprövad, och ingen grupp av yrkesidkare hade försökt eller vågat omsätta den i verkligheten. B: s kraftiga vilja och organisatoriska förmåga besegrade dock alla svårigheter, och i mars 1885 bildades på hans initiativ av flertalet bryggerifirmor och andra för bryggeriindustrien intresserade personer Svenska bryggareföreningen. Denna sammanslutning är den äldsta av alla våra nu så moderna yrkesföreningar och har i många avseenden verkat som en förebild för övriga liknande. I väsentlig grad äro bryggareföreningens delvis ännu gällande stadgar ett verk av B.; dess organisation och arbetsplan har ännu ej behövt ombyggas utan endast påbyggas i den mån, som föreningens verksamhet utvidgats. Som ordförande under många år både i föreningen och dess verkställande utskott arbetade B. oförtrutet på dess utveckling, och det behövdes också hans ovanliga energi och fasta karaktär för att hålla ihop det hela. Men han förvärvade sig också i högsta grad medlemmarnas förtroende och tacksamhet på grund av sin rättrådighet och oegennytta. B. tog även en verksam del vid startandet av föreningens organ Svenska bryggareföreningens månadsblad, som fortfarande är bryggeriindustriens enda facktidskrift. I denna publicerade B. ett antal mindre, vanligen icke signerade artiklar, alla vittnande om hans levande intresse för det yrke, han representerade.

I följd av den ledande ställning, B. intog bland landets bryggeriidkare, kallades han att såsom särskild sakkunnig deltaga i den kommitté, som på hösten 1891 avgav sitt betänkande angående beskattning av maltdrycker. Det av kommittén framlagda och av B. underskrivna förslaget utsattes emellertid för en skarp kritik av en författare, som i en broschyr, utdelad bland riksdagsmännen vid den följande riksdagen, i svagdricksbryggarnas intresse förordade det danska skattesystemet. B. uppträdde då till försvar för kommitténs utlåtande och riktade i Bryggareföreningens månadsblad en nedgörande och välskriven kritik mot angriparen. Sedermera deltog även B. i 1892 års kommitté, som hade till uppgift att utarbeta ett nytt förslag till beskattning av maltdrycker med iakttagande, att svagdrickat undantogs från denna skatt.

Vid bryggareämbetets upplösning 1847 bildades av skråets lösa och fasta egendom en pensionskassa. Även inom denna inrätt- ning åstadkom B:s stora arbetsförmåga och initiativrikedom bestående resultat. Han bragte stadgarna i tidsenligt och med kassans ändamål överensstämmande skick. Han upplade nya matriklar, utarbetade en släktbok över kassans delägare och lät reparera och ändra dess stora fastighet. Särskilt på uppsökandet och ordnandet av det forna bryggareämbetets handlingar arbetade B. oförtrutet. Tack vare detta samlarnit är numera en del av skråets efterlämnade papper räddad undan ytterligare förskingring och bevarade åt framtiden. Resultatet av hans forskningar i skråets och kassans arkivhandlingar blev ett omfångsrikt arbete om pensionskassan, i vilket han detaljerat och noggrant skildrat dess upprinnelse och öden ända fram till år 1900.

Medlem av Stockholms stadsfullmäktige i tvenne repriser, arbetade B. där särskilt för en lösning av den under 1880-talet mycket diskuterade frågan om förbättrade uppfartsvägar för Södermalm och framlade flera projekt för Katarinadelens lättade förbindelser med den övriga staden. Allmänhetens intresse sökte han väcka genom en broschyr, i vilken han underkastade sina egna och övriga framlagda förslag en jämförande granskning såväl med avseende på fördelarna som kostnaderna. — I 1860-talets skarpskytterörelse tog B. en livlig del och bildade två kompanier av Stockholms frivilliga skarpskytteförening samt dessutom en skytteförening i sin hemsocken.

Författare

S. E. Bmxo.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Om uppfartsvägar till Södermalm. 1*. Sthm 1887. 32 s., 2 kartor. — Buteljfrågan (Sv. brygg.-fören. månadsblad, Årg. 2, 1887, s. 25-—28, 44—46, 1 pl.). — Två banbrytare ^för det bayerska ölet i Sverige (ibid., Årg. 3, 1883, s. 225—228; anon.). — Maltskatten och dess antagonister (ibid., Årg. 7, 1892, s. 201—215; även sep. Sthm 1892. 14 s.). — Det bajerska ölets halfsekeljubileum i Sverige (Festskrift vid femte svenska bryggaremötet i Stockholm den 3 juli 1894, s. 9—11; anon.). — Pro-hibitionen en felslagen förhoppning i Maine. Sthm 1894. 4 s. — F. d. Bryggare-embetets i Stockholm pensionskassa åren 1847—1900. Anteckningar från handlingar i kassans arkiv. Sthm 1935. (4), 302 s., 24 pl., 1 portr. — F. d. Bryggare-embetets i Stockholm pensionskassas släktbok, afslutad d. 31 dec. 1905. Sthm 1905 . 24 s. (Särtr. ur föreg.) — Smärre artiklar i Sv. brygg.-fören. månadsblad.

Källor och litteratur

Källor: S. E. Bring, Bjurholms porterbryggeri, mskr. tillhörigt a.-b. Stockholms bryggerier; P. Klason, Anders Bjurholm (Sv. brygg.-fören. månadsblad, 1913); P. Klason, Svenska bryggareföreningen 1885—1910 (Tionde svenska bryggaremötet i Stockholm den 2 sept. 1910).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anders Bjurholm, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18270, Svenskt biografiskt lexikon (art av S. E. Bmxo.), hämtad 2019-02-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18270
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anders Bjurholm, urn:sbl:18270, Svenskt biografiskt lexikon (art av S. E. Bmxo.), hämtad 2019-02-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se