Meriter

Björnlund, Bengt, f. 9 nov. 1727 i Linköping, d 6 dec. 1815. Föräldrar: kyrkoherden i Rystad Teodor Björnlund och Lotte Margareta Iser. Genomgick Linköpings skola och gymnasium; student i Uppsala 25 mars 1746; disp. 28 juni 1753 (Dissertatio academica, differentiam dictionis logicse et rhetoricse sive oratoriae exponens; pres. P. Ekerman); fil. kand.; disp. 10 sept. 1753 (Dissertatio gradualis, irrisores scientiarum explosura; pres. P. Ekerman); studerade fr. o. m. år 1757 anatomi i Stockholm under ledning av professor R. Martin och praktiserade vid Serafimerlasarettet 1758; inskrevs vid Lunds universitet 28 juni 1760 och vistades därstädes en kortare tid; disputerade i Lund 4 juli s. å. (Dissertatio medica de metastasi materiæ febrilis vel crisi imperfecta, observationibus clinicis firmata; pres. G. Harmens); med. doktor i Lund s. å. Hospitalsmedikus under pommerska kriget med förläggning i Stralsund 12 juli 1758; återvände till Stockholm 1762; provinsialmedikus i Björneborg 13 sept. s. å.; tilldelades assessors titel 31 okt. 1782; erhöll avsked från provinsialläkarbefattningen med bibehållande av lönen 4 aug. 1812. Ledamot av Finska hushållningssällskapet 1798; RRS:tVlO 1812.

Gift 1764 med Edla Holst, f. 1740, d 4 apr. 1819, dotter till registratorn vid kammarkollegiet Peter Holst.

Biografi

B. tillhörde den första provinsialläkargenerationen i Finland, och han var den förste vetenskapligt utbildade läkaren i Björneborg. Hans uppgift var givetvis mycket svår. Först 1772 inrättades ett filialapotek i Björneborg, och det första verkliga apoteket i staden fick sina privilegier 1781. Något sjukhus fanns ej. Även med sina personliga förhållanden var B. mindre belåten. Hans lön bestämdes i 1773 års stat till 600 dir smt, vilket väl nominellt var en fördubbling men enligt B:s mening till följd av beräkningssättet i verkligheten innebar en avsevärd lönereduktion. Hans enskilda praktik synes jämväl ha varit rätt begränsad. B:s upprepade försök att bli förflyttad till någon annan ort i Sverige eller Finland strandade emellertid, och han kom att kvarstå i sin tjänst i Björneborg i femtio år.

Den viktigaste uppgift, som mötte B., var att bekämpa de epidemiartade sjukdomar — koppor, rötfeber, frossa och scharlakansfeber m. fl. —, som ofta härjade i distriktet. Tidens viktigaste insats i denna strid var koppympningen, men B. hörde till dem, som ställde sig tveksamma i fråga om det nya medlet. Han fruktade, att mask hos barn kunde medföra faror vid vaccinationen. »Detta», skriver han till preses i Collegium medicum, arkiatern A. Bäck, »kan nu gott bry en läkare, som, bör vara så försiktig vid en operations företagande, som så hårt av allmänheten dömes, om utgången skulle någon gång misslyckas.» I samband med pommerska kriget hade venerisk smitta starkt utbretts i Finland. Epidemien gav B. mycket att skaffa. Han sökte genom en tryckt skrift sprida kännedom om sjukdomen på landsbygden och samverkade med myndigheterna i kampen mot farsoten. Åt Vetenskapsakademien meddelade han, en gång belönad med ett accessit å femtio rdr, sina erfarenheter rörande de veneriska sjukdomarna; av en hans uppsats i, dess handlingar (1784) framgår, att han i lindrigare fall använt en häggbarksdekokt som medel mot dessa. För att i någon mån ersätta bristen på sjukhus i Björneborg utverkade B., att sex å sju sängar i Åbo lasarett reserverades för veneriskt sjuka från hans distrikt. Ehuru han även senare kraftigt betonade vikten av att sjukhusvård bereddes åt de angripna, synes det emellertid icke ha varit på grund av något initiativ från hans sida, som landshövdingeämbetet (1807) utverkade inrättandet av ett veneriskt sjukhus i Björneborg.

Kort efter sin utnämning till lasarettsläkare upptog B. Lill-Raumo eller Gustavs surbrunn, invid Björneborg (1763) och någon tid därefter en ny surbrunn i Kangasala socken. I enlighet med tidens allmänna riktning sökte han i farmakopén påfinna enkla, naturenliga läkemedel, som skulle kunna utnyttjas av de fattiga. Så använde han mot rödsot Ledum palustre, ett medel, som ännu på 1850-talet var i bruk i Björneborgstrakten. I sin första ämbetsberättelse till Collegium medicum upptog B. den vid denna tid diskuterade frågan om orsaken till att dödligheten var större i Finland än i Sverige och anförde som förklaring därtill bl. a. folkets fatalism, som ledde till att barnen vanvårdades. B:s årsberättelser och meddelanden vittna om att han sökte följa med och intresserade sig för den medicinska forskningen. I längden har emellertid B:s läkekonst ej motsvarat fordringarna. Då han 1793 sökte ernå förflyttning till Åbo, karaktäriserades han och en annan medsökande av H. G. Porthan i ett brev till Mattias Calonius som »gamle, oduglige medici». Rättvisare är förmodligen J. F. Sackléns omdöme om B.: »Han var en beläst, arbetsam och välmenande man men något timid och tvehågsen vid sjuksängen.»

Författare

C. M. Schybergson.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Tal om lärdomens öde i Sverige från äldre tider till den härvarande, hållet inför Östgötha nation i Upsala den... 1753. Upps. 1753. — Diss. acad., differentiam dictionis logicaj et rhetoricse sive oratorias exponens. Upps. 1753. 4: o (4), 16 s. (Diss., praes. P. Ekerman.) — Diss. gradualis, irrisores scientiarum explosura. Upps. 1755. 4: o (4), 12 s. (Diss., praes. P. Ekerman.) — Diss. medica de metastas! materias febrilis veJ crisi imperfecta, observationibus clinicis firmata. Lund 1760. 4: o 12 s. (Diss., praes. G. Harmens.) — Diss. botanica, sistens fundamentum differential specifica; plantorum verum et falsum. Greifswald 1761. 4: o. (Diss., praes. B., resp. Chr. St. Grumbke.) — Utdrag af provincial medici doct. -Biörnlunds berättelse från Biörneborg inkommit den 22 febr. 1765 (Berättelser inlämnade till Kongl. collegium medicum, rör. medicinal-werkets tilstånd i riket, 1765, s. 165—167). — Widare utdrag af berättelser från Biörnc-borg, inkommen den 29 april 1765 (ibid., s. 167—179). — Swar uppå de af Kongl. collegio medico til undersökande upgifne frågor för år 1765 (ibid., s. 179—183). — Berättelse om de uti Björneborgs-län år 1767 gångbare farsoter och sjukdomar till Kongl. collegium medicum aflemnad (Berättelser till riksens höglofl. ständer rör. medicinal werkets tillstånd i riket ingifne wid riksdagen 1769. af Kongl. collegio medico, 1769, s. 344—359). — Berättelse om de farsoter och ämbets förrättningar, som år 1768 uti Biörneborgs län förekommit till Kongl. collegium medicum aflemnad (ibid., s. 359—366). — Utdrag af ämbets förrättningar med mera medicinal wärket rörande, som sedan början af år 1767 eller sistledne riksdag uti Björneborgs län förefallit, till Kongl. collegium medic. aflemnad d. 18 martii 1769 (ibid., s. 366—376). — Berättelse om en dragon, som af våda blifvit skuten tvärt igenom lifvet och däruppå botad (VA Handl., 1781, s. 105—106; med 'Anmärkningar' av 01. af Acrel, ibid., s. 107—109). — Händelser rörande Ledi (Squattram eller getpors kallad) bruk och verkan emot rödsot hos 10 personer under den uti Björneborgs stad i aug. och' sept. månader 1781 gångbara rödsoten (ibid., 1782, s. 75—79). — Berättelse o'm en man, som nedsvälgt en hop kopparslantar m. m. (ibid., s. 86—87). — Jämförelse emellan åtskillige kopp-ympnings sätt, i anseende til stället och sättet at meddela smittan samt omdömet om föregifven ympade koppors återkomst andra gången igenom naturlig smitta (Vecko-skrift för läkare och naturforskare, Bd 3, 1782, s. 92—100). [Mot B: s framställning riktades några 'korta anmärkningar' av sign. G. L., Vecko-skrift etc, s. 126—129, varpå följde 'korta påminnelser vid G. L:s anmärkningar' av B., ibid., s. 244—248, och 'slutanmärkningar vid B: s påminnelser' av G. L., ibid,, s. 269—270). — Utdrag af et bref ifrån B. B., rörande några händelser och sjukdomar samt dervid brukade botemedel (ibid., s. 270—274). — Utdrag af et bref ifrån B. B. (ibid-, s. 289—291). — Rön ,om värkan af häggbarks decoct (Primus Padus L.) uti venerisk sjuka (VA Handl., 1784, s. 209—218). — Utdrag af et bref från assess. B. Björnlund til arch. o. r. Bäck (Vecko-skrift för läkare och naturforskare, Bd 5, 1784, s. 349—353). — Några händelser vid ut- och invärtes sjukdomar (ibid., Bd 6, 1785, s. ;385— 393). — Berättelse om en schirreuse utom munnen hängande tunga, som hos en piga alt ifrån barndomen varat och omsider af henne sjelf med' tagelsnöre blifvit aflöst (VA Handl., 1793, s. 61—68). — Händelse om förgiftade sviskon (Vetenskapshandlingar för läkare och fältskärer, utg. af S. Hedin, T. 2: 2, 1795, s. 56—57). — En långvarig hicka observerad... 1793 (ibid., s. 57—58). — Anmärkningar vid några uppgifter uti de af baron Dimsdal utgifne tilläggningar til dess afhandling om koppors ympande eller dess nya koppympningssätt (ibid., T. 5: 2, 1797, s. 66—73; den kritiserade avhandl. intagen i Sammlung auserlesener Abhandlungen zum Gebrauch practischer Aerzte, Bd 7: 1). — Materia medica selecta. Åbo 1797. IV, 178 s. ¦— Hippocratis Coi Aphorismorum sectiones octo. Ex. interpretatione et versione Anutii Foesii e textu graeco in linguam latinam, una cum observationibus sparsim adjectis. Åbo 1805. (4), 72 s. — Utdrag ur ämbetsberättelser 1782—1802 i Vecko-skrift för läkare och naturforskare och dess fortsättning Läkaren och naturforskaren, Bd 4, 1783, s. 245—255; Bd 5, 1784, s. 288—290; Bd 6, 1785, s. 238—245; Bd 8, 1787, s. 91—99, 347—358; Bd 9, 1788, s. 323—330; Bd 10, 1791, s. 173—177, 303—318; Bd 11, 1794, s. 320—324; Bd 12, 1797, s. 249—259; Bd 13, 1804, s. 52—68; Bd 14, 1805, s. 248—267; Bd 15, 1807, s. 131—142.

Källor och litteratur

Källor: Meddelanden av amanuensen R. Rosén efter källor i Finlands statsarkiv; Collegii medici akter 4 sept. 1761 (ansökan till provinsialläkarbefattningen i Björneborg, dat. Stralsund 25 juli s. å.), RA; Finlands minnesvärde män, 1 (1853—54); O. E. A. Hjelt, Sv. och finska medicinalverkets historia (1892); J. W. Ruuth, Björneborgs stads historia (1897); T. F. Sacklén, Sveriges läkare-historia, 2 (1823).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Bengt Björnlund, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18326, Svenskt biografiskt lexikon (art av C. M. Schybergson.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18326
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Bengt Björnlund, urn:sbl:18326, Svenskt biografiskt lexikon (art av C. M. Schybergson.), hämtad 2024-04-19.