Jacob Gustaf Björnståhl

Född:1773-06-28 – Torshälla församling, Södermanlands län
Död:1837-01-13 – Västerås domkyrkoförsamling, Västmanlands län

Bokhandlare, Lånebiblioteksinnehavare, Vaccinator


Band 04 (1924), sida 726.

Meriter

2. Jacob Gustaf Björnståhl, tidigare Liung, den föregåendes systerson, f. 28 juni 1773 i Torshälla landsförsamling, d 13 jan. 1837 i Västerås. Föräldrar: föraren vid Södermanlands regemente Lars Kristoffer Liung och Anna Katarina Björnståhl. Student i Uppsala 9 nov. 1789. Öppnade år 1800 lånbibliotek i Uppsala; överflyttade i juni 1801 affären till Gävle (tryckt katalog 1802); öppnade lånbibliotek i Härnösand 1805 (tryckt plan, dat. 10 dec. 1805); innehade lånbibliotek och bokhandel i Stockholm (tryck 1813—15) samt tillika i Gävle (gemensamt tryck 1816—18, tryck ånyo rörande endast Stockholmsbiblioteket, dat. 1819 o. följ.) samt bedrev dessutom liknande rörelse i ett flertal städer, såsom Arboga (tryckt katalog 1827), Linköping, Malmö (tryckt katalog 1822), Norrköping (1821) och Södertälje (1824); sålde sedermera affären i Stockholm och överflyttade 1827 till Västerås, där han likaledes bedrev bokhandels- och lånbiblioteksrörelse (tryck 1831 o. följ.).

Gift med Ulrika Sofia Östergren, f. 6 okt. 1775.

Biografi

Ar 1811 ingåvo B. och hans hustru till K. M:t suppliker, vari i något blomsterrika ordalag berättas, huruledes de i fem års tid oavbrutet gagnat en vidsträckt landsort. Gemensamt hade de nämligen i Norrland utövat en omfattande verksamhet som vaccinatörer. Så hade de i Ångermanland behandlat ej mindre än 2,020 personer, varför de belönats med var sin guldmedalj, därpå trots flera och betydliga svårigheter fortsatt verket i Västerbotten till Collegium medicums uttryckligen uttalade belåtenhet och nu senast vaccinerat ej mindre än 3,357 patienter. Men då all möjlig verksamhet och omtanke ej syntes vara nog tillräckliga att skänka B. och hans hustru nödtorftig utkomst och då behoven redan tvingat dem att uppoffra de nyssnämnda guldmedaljerna, så nödgades de nu ansöka om »en för våra omständigheter mera lämpelig belöning, bestående uti någon gratifikation. Den, skyndsamt undfådd, blir enda och bästa medlet att förena bärgning med vår levnad.» Det är emellertid icke denna allmännyttiga verksamhet — för vilken B. och hans hustru till sist hugnades med en belöning av 50 rdr vardera — som åt B: s namn berett ett blygsamt rum i eftervärldens hågkomst. Redan år 1800 hade han, trots sina tjugusju år alltjämt blott en »studerande av Södermanlands landskap», sökt på enahanda sätt förbinda det allmännas gagn med sin strävan att själv vinna nödig bärgning för framtiden: han hade i Uppsala inrättat ett lånbibliotek till ett oskyldigt och välgörande tidsfördriv för sådana personer, som stundom önskade »få använda en ledig stund på sitt hjärtas förädling genom sådan lektyr, som stadgar begreppen om en sann och verkelig dygd, genom diktadle händelser, genom målningar ur människolevnaden, genom dramatiska föreställningar eller berättelser om förtjänte och dygdige människors levnad» — alltså inom facken romaner, dramatik, historia, biografi och reseskildringar, åt vilka B. från början och framdeles ägnade sin huvudsakliga uppmärksamhet. Bokbeståndet uppgick redan första året till 600 á 700 band, men B. ansåg, att blott ett privilegium exclusivum kunde för framtiden betrygga företaget. Ett dylikt vägrades honom emellertid, och det var måhända för att söka sig en verksamhetsplats, där konkurrensen med andra boksamlingar var mindre, som B. redan följande år flyttade sin rörelse till Gävle. Allmännyttans synpunkt ville han alltjämt anlägga på verksamheten: sin 1802 tryckta katalog prydde han med sentensen »Omne tulit punctum, qui miscuit utile dalci, lectorem delectando, pariterque monendo». Av B: s ovän anförda suppliker av år 1811 synes emellertid framgå, att den ekonomiska framgången under de närmaste åren ej velat följa honom, och då hän ej återfinnes i Stockholms mantalslängder för år 1810, synes en uppgift (hos Carlander), att han redan år 1806 skulle hä öppnat bokhandel även i Stockholm, misstänkt. Först fr. o. m. 1813 är hans verksamhet i huvudstaden säkert bestyrkt. Hans affärer nådde emellertid nu en viss omfattning. Som anmärkningsvärt framhålles, att B. i motsats mot sina kolleger i huvudstaden även saluhöll utländsk litteratur — varöver särskilda kataloger finnas — men urvalet var ej stort och även dessa böcker utlånades. En vid större förhållanden van utlänning, som karaktäriserat Stockholms bokhandelsförhållanden vid denna tid som jämmerliga, gör icke något undantag för B: s del. Lånbibliotekets volymantal översteg emellertid nu 3,000, och lagret var ändock tillräckligt stort för att tillåta B. att öppna filialer i den ena landsortsstaden efter den andra. Han upptog därjämte beställningar på accidenstryck och utgav på eget förlag en del folklitteratur, såsom postillor, husmedicin, häst- och boskapsläkare, färgböcker, kokböcker, räkneböcker, styrmanskonsten, historier, sagor, lustspel och visor. Affärslokalen i Stockholm byttes några gånger; längsta tiden låg den vid Stortorget, i Seeleska huset (Stortorget 7). B. utsände upprepade gånger tryckta redogörelser för sina lånevillkor i de olika städerna, vilka bl. a. särskilt inskärpte vikten av böckernas yttre vård; G. E. Klemming har också intygat, att hans romansamling var ej blott betydande utan även »märkvärdigt nog» i gott skick. Kataloger över de olika biblioteken med supplement finnas i rätt stort antal. Sedan B. på 1820-talet överflyttat till Västerås, fortsatte han även här fastän i mindre skala sin verksamhet; det nya lånbibliotekets volymantal stannade vid 550 volymer. B. hade nu uppnått ett visst välstånd, han ägde en gård värderad till 2,250 rdr b: ko, ett välförsett bo samt lager och lånbibliotek värderade till 3,217 rdr. B oupptecknings värdet på all hans egendom var 6,738 rdr; skulderna upptogos till 6,268 rdr och behållningen till 469 rdr.

B. talar en gång om fördelen för den stockholmska allmänheten »att äga en väl sorterad och i det närmaste fullständig boksamling att tillgå». Några stora mått får man dock helt visst ej lägga på den kulturgärning, han kan ha gjort genom tillhandahållandet av sina böcker. Ett vittnesbörd finnes emellertid om en insats av litteraturhistorisk betydelse. Anders Fryxell har berättat, att det var den bekantskap, han i B:s historiska lånbibliotek gjorde med en mängd av honom förut blott till namnet kända arbeten, som väsentligen möjliggjorde den fr. o. m. skildringen av Gustav Vasas regering inträdande större bredden i hans »Berättelser ur svenska historien». B: s Stockholmsbibliotek, vilket 1829 innehades av L. A. Ahlberg, försåldes 1841 jämte den sistnämndes böcker å bokauktion efter en vidlyftig katalog på 220 sidor. Enligt en anteckning av Klemming, som delvis redan anförts, försummades auktionen av K. biblioteket, men större partier av de Björnståhlska böckerna förvärvades sedan av Klemming. Även Västeråsbiblioteket skingrades efter B: s död; det rymde åtminstone en raritet, de enda kända exemplaren av det dramatiska skämtet »La desertrice eller rymmerskan».

Författare

B. Boëthius.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Bibliografiskt har B: s livs- gärning fått en viss betydelse. Anteckningar i ett honom tillhörigt exemplar av sällskapet Utile dulci's Vitterhetsnöjen ha åt eftervärlden bevarat namnen på författarna i de tre första banden. Hans större lånbibliotekskataloger, som i vissa avdelningar torde erbjuda en av våra mera omfattande bokförteckningar från ett bibliografiskt sett föga genomarbetat skede, äga alltjämt sin plats i K. bibliotekets expeditions handbibliotek.

Källor och litteratur

Källor: Meddelanden av bokförläggaren I. A. Bonnier efter excerpter ur hovkanslersämbetets diarier; boktryckares skrivelser till kanslikollegiet; medicinalstyrelsens skrivelse till K. M: t 9 jan. 1812, eckl.-exp. registratur 29 jan. 1812 och biographica, RA; Björnståhl-Ahlbergska bokauktionskatalogen (1841) med anteckningar av G. E. Klemming; B: s lånbibliotekskataloger (särskild kapsel, KB). — I. A. Bonnier, Anteckningar om sv. bokhandlare, 1 (1920); C. M. Car-lander, Sv. bibliotek och exlibris, 1 (1904); A. Fryxell, Min historias historia (1884), s. 45; L. Hammarsköld, Sv. vitterheten, 2: a uppl. (1833); Liber librariorum, 1 (1919), s. 189—190, 2 (1920), s. 24; H. Schück, Den sv. förlagsbokhandelns historia, 2 (1923), s. 127, 438. — Se i . övrigt. ang. periodisk litteratur, som utkommit på åt B. meddelade tillstånds-bevis, B. Lundstedt, Sveriges periodiska litteratur, 2, 3 (1896, 1902).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jacob Gustaf Björnståhl, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18346, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Boëthius.), hämtad 2019-01-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18346
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jacob Gustaf Björnståhl, urn:sbl:18346, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Boëthius.), hämtad 2019-01-18.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se