Biografi

Bellman. Den borgarsläkt Bellman, från vilken den store skalden är utgången, har icke varit ensam i vårt land om detta namn men har dock vissa anspråk på att kallas den egentliga Bellmanssläkten. Dess svenske stamfader är skräddaren Martin Kasten B. (d. 1685), som på 1650-talet inflyttade till Stockholm från det då svenska Bremen-Verden. Han blev 20 jan. 1663 borgare i Stockholm, då han »hade gott lovord av sina ämbetsbröder», och 10 febr. s. å. gifte han sig med jungfru Barbara Klein, dotter till en inflyttad tysk skräddare. Hon säges ha erhållit boklig uppfostran och varit konstnärligt anlagd. De hade nio barn, och från två av dessa, professorn Johan Arent B. (se nedan 1) och vinskänken Martin B. (f. 1667, d. 1706) härstamma släktens bägge grenar. Av den förres tre barn blev. den äldste sonen Jakob Martin B. (f. 1706, d. 1786), som 1732 lämnade landet, 1744 avlönad konsul i Cadix. Han uppges ha varit en angenäm och välvillig man men lättrogen, karaktärssvag och en smula äventyrlig. I Spanien övergick han till katolicismen och gifte sig 1768 med en förmögen änka, Isabel Ignacia Maria Rosa Bohorquez. De hade inga barn. Efter upprepade klagomål över hans sätt att sköta sin tjänst och därav föranledda varningar erhöll han avsked 1766. Hans brorson Carl Michael B., som säkert önskat att få besöka honom i hans nya hemland, dedicerade honom sin 1758 tryckta översättning av Ph. S. Dufours »Underwisning lämnad af en fader åt sin son, som företager sig en lång resa», vars innehåll av översättaren säges påminna om »de mogna råd, som farbror mig härom redan för detta behagat meddela». Jakob Martin B:s yngste broder Johan Arent B. (f. 1707, d. 1765) blev efter tjänstgöring inom olika lägre grader inom kanslikollegiet sekreterare i slottskansliet 1749 och erhöll efter avskedstagandet lagmans karaktär 1763. Av lagmannens söner var Carl Michael B. (se nedan 2) den ende, som bildade familj, och med hans yngste son, sidenkramhandlaren Adolf B. (f. 1790, d. 1834), utslocknade den äldre grenen av släkten på manssidan. Av hans övriga tre söner avled en, Elis B., som barn, och de andra två, Carl och Gustaf B., blevo underofficerare och dogo utrikes vid unga år. Den gren av släkten, som härstammade från den omnämnde vinskänken Martin B., vilken innehade värdshuset Duvan vid Stora Gråmunkegränd i Stockholm och var en förmögen borgare, överflyttade med dennes sonson landsfiskalen Johan Martin B. (f. 1725) till Finland och är nunera utgången.

Författare

Ivar Simonsson.

Källor och litteratur

Källor: Biographica, RA; handelskollegiets prot., Stockholms rådhusarkiv. – J. A. Almquist, Kommerskollegium (1912–15); A. Björkman, Bellmansforskning (1892); J. Flodmark, Något om C. M. Bellman och hans anhöriga (Samlaren, 1917); L. M. V. Örnberg, Sv. ättartal för år 1893.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Bellman, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18440, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ivar Simonsson.), hämtad 2024-09-05.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18440
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Bellman, släkt, urn:sbl:18440, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ivar Simonsson.), hämtad 2024-09-05.