Benedicta

Död:levde på 1100

Drottning


Band 03 (1922), sida 170.

Meriter

Biografi

Benedict a, Sverker d. y: s danskfödda drottning, var dotter av Ebbe Sunesøn till Knardrup av den i Danmarks historia namnkunniga Hvideätten och brorsdotter till den lärde ärkebiskop Andreas i Lund, Absalons efterträdare och nära släkting. Även Karl Sverkerssons gemål tillhörde samma stormanssläkt, och då vi av Västgötalagens konungalängd veta, att den späde Sverker vid faderns mord 1167 fördes till Danmark, har han med all sannolikhet växt upp hos sina mödernefränder. Genom giftermålet med B. har han då ytterligare velat försäkra sig om deras hjälp för att komma i besittning av Sveriges krona efter Knut Eriksson. Detta synes ha skett utan svärdslag efter dennes död 1195, men man vet härom i själva verket ytterst litet. Fullt säkert är endast, att Sverkers danska fränder och beskyddare längre fram på det kraftigaste understödde honom vid försöket att återtaga den förlorade kronan ur rivalen Erik Knutssons händer; svärfadern Ebbe Sunesøn och hans broder Laurens satte därvid livet till i det blodiga slaget vid Lena år 1208, vilket omnämnes i så gott som alla våra bevarade medeltidsannaler. B: s dödsår är icke känt, ej heller om hon varit Sverkers första eller andra gemål, ehuru det förra uppges i alla gängse historiska framställningar. Ur isländska källor veta vi, att han även varit förmäld med jarlen Birger Brosas dotter Ingegärd av Folkungaätten och att sonen Johan Sverkersson fötts i detta äktenskap. Men därest Ingegärd varit Sverkers andra drottning, har man svårt att förstå uppgiften i Västgötalagens konungalängd, att »folkungarna togo liv av honom» liksom Ebbesönernas beredvillighet att samtidigt understödja honom med så starka stridskrafter. Om B. själv är för övrigt ur skriftliga källor ingenting annat känt än att hon i sitt äktenskap skänkt Sverker dottern Helena, vilken genom gifte med folkungen, östgötalagmannen Sune Folkesson blev mor till drottning Katarina, Erik Erikssons gemål. Det är denna Helena, vilken enligt en troligen långt efteråt författad »folkvisa» skulle blivit bortrövad ur Vreta kloster av sin tillkommande make. Att hon varit dotter av Sverker, uppges icke blott i den danska källa, varur vi äga all vår kännedom om B: s existens, utan ock i bevarade svenska medeltidsbrev, vilka bidraga att styrka nämnda källas trovärdighet i övrigt. Att B. åter varit hennes mor, såsom i den citerade källskriften uppges, och ej Ingegärd, bekräftas indirekt därav, att hon eljest skulle ha äktat sin köttslige kusin, vilket var i kanonisk rätt förbjudet, samt av den omständigheten, att en av hennes döttrar erhöll mormoderns namn.

För vår kännedom om B. ha vi att tacka det intresse, munkarna i det av Absalon och hans fränder omhuldade Soröklostret på mångfaldigt sätt lagt i dagen för sina välgörare. Ett resultat av detta intresse är bl. a. den genealogi över Hvideätten, där B: s namn först förekommer. Denna härrör troligen från 1300-talet, men upptecknades ånyo 1524 och uppfästes då jämte andra dokument om klostrets historia å den s. k. »Tabula Sorana» på väggen av Sorö klosterkyrka. Här här troligen Huitfeld sett densamma, eller ock har hans kännedom därom förmedlats genom Sorö-abboten Mörten Pedersøns i Köpenhamn år 1589 tryckta arbete om Absalons och Esbern Snares släkt. Genom Huitfeld eller det sistnämnda arbetet direkt har antagligen Messenius fått de uppgifter, han meddelar om B.; han är i varje fall den förste svenske historiker, som röjer kännedom om hennes existens.

Ett egenartat fynd har helt nyligen gjort B: s namn aktuellt. Det är den blyrulle med inskrift, vilken år 1918 påträffades i Alvastra å bottnen av en gravkista i det s. k. Sverkerskapellet, lämningarna efter en byggnad av kyrklig karaktär, som av O. Frödin anses vara den Sverkerska ättens ursprungliga gravkyrka. Denna inskrift, som tolkats av O. von Friesen och E. Bråte och har karaktären av en besvärjelse för att tillförsäkra den döda ostörd griftero, lyder i svensk översättning: »Pä berget Celion i efesiernas stat där vila de sju heliga sovarne Malkus, Maximianus, Marcianus, Dionysius, Serapion, Konstan-tinus och Johannes. Sä må här vår Herre Jesu Kristi tjänarinna Benedicta finna vila från den ohyggliga sjukdom, som hon hemsöktes av. I faderns, sonens och den helige andes namn. Amen» (enligt v. Friesen; Brates tolkning är något avvikande). Det kunde onekligen ligga mycket nära till hands att antaga, att med inskriftens Benedicta just avses Sverker d. y: s gemål med detta namn, om, såsom Frödin förmodar, de funna murresterna äro lämningar efter ett Sverkerskapell. Den ingående granskning av runtecknen och i inskriften förekommande ordformer, som von Friesen sedermera företagit, ger dock icke stöd åt denna hypotes, då inskriften här med all sannolikhet förklaras tillhöra tiden efter 1300-talets början och således avse en Benedicta, som levat omkring hundra år senare än Sverkers drottning.

Författare

Ernst Nygren.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor: Diplomatärium Suecanum, 1 (1829); Scriptores rerum Dani-carum, 4 (1776), s. 545 o. följ.; Danmarks ,Adels Aarbog, 15 (1898; släkten Hvide); Dansk biogr. Lexikon, 16 (1902; art. Ebbe Sunesen); E. Bråte, Östergötlands runinskrifter (1911—18), N:o 230; dens., Alvastra-blyet, Ög. 248 (Fornvännen, 1918); G. Carlsson, Sv. historieforskning. Medeltiden (Vetenskaplig' forskning, 1920); O. v. Friesen, Blyrullen från Alvastra (Fornvännen, 1918, 19); O. Frödin, Alvastra under medeltiden (Meddel. fr. Östergötl. fornm.-o. museifören., 1918); dens., Från det medeltida Alvastra (Fornvännen, 1918, 19); J. Kornerup, Skjalm Hvides Slaegts Grave og Skjoldmasrker i Soro Kirke (Aarboger f. nord. Oldkyndighed og Historie, 1877); Mörten Pederson, Biskop Absolons og Hr Esbern Snares Herrekomst oc adelige Stamme (1589; omtr. i tysk övers, i Chr. Nettelbladts Schwed. Bibliothec, St. 3, 1729). — Se i övrigt: H. Toll, Sverker II: s drottningar (Fornvännen, 1920), vilken artikel utkom vid arkets tryckläggning.


Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Benedicta, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18473, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ernst Nygren.), hämtad 2018-11-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18473
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Benedicta, urn:sbl:18473, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ernst Nygren.), hämtad 2018-11-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se