Bengt Ingolfason

Död:1662-12-25

Arkivarie


Band 03 (1922), sida 190.

Meriter

Bengt Ingolfsson (Benedictus Ingolphi), d 25 dec. 1662. Föräldrar: kyrkoherden i Röks församling Ingolphus Benedicti och Ingeborg Svensdotter. Rektor i Nyköping; inspektor- för kammararkivet 1618 med 400 dir smt i lön samt generalinspektör för detsamma 16 maj 1631 med en lön av 1,000 dir smt, som emellertid från 1634 nedsattes till 600 dir smt; erhöll avsked 19 dec. 1654 samt pension 1660. — Gift.

Biografi

B: s insats tillhör kammararkivet, vars förste tjänsteman, »liberi inspector», han var, och framstår vid sidan av Erik Runell-Palmskiölds storartade verksamhet i riksarkivet såsom ett led i det centrala svenska arkivväsendets av Gustav Adolf och Axel Oxenstierna inledda nydaning. I B: s fullmakt 1631 angavs som hans syssla att göra »räkningar och ransakningar», dvs. utredningar, vilka dock ej finge utges, förrän de presenterats för kammarrådet, att granska räkenskaperna, då de ingåvos, och tillse, att riktiga jordeböcker funnos samt att hålla arkivets handlingar i god ordning och »granneligen registrera» dem.

Om förhållandena i arkivet vid B: s tillträde har han vittnat i en av stark självkänsla präglad supplik till riksskattmästaren, troligen härrörande från 1638, Före hans tid, säger han däri, var kammararkivet »aldrig utan ett förvirrat verk, där det ena bladet det andra näppeligen följde, uti en hop uti ett mörkt valv, gamla och nya handlingar tillsammans kastade liksom hö i en lada ivtah ordning på landskapen eller årtalen». Arkivet var inrymt på slottet, och ännu 1623 ledo handlingarna enligt B: s utsago fara att ruttna och »bortskämmas». Även i andra avseenden voro lokalförhållandena otillfredsställande; så vållade bristen på hyllor svårigheter. Trots dylika olägenheter kunde emellertid B. berömma sig av att hava »upprättat cammararchivum». Redan på 1620-talet ordnades de lokala, till granskning ingivna fogderäkenskaperna. Dessa, de så kallade landskapshandlingarna, som i verkligheten voro av mycket olika slag och proveniens, lades av B. och hans medhjälpare utan åtskillnad landskapsvis efter årtal och betecknades inom varje år med nummer, varvid dock räkenskaperna för ett visst fögderi ej erhöllo samma nummer under olika år. Ordningen efter landskap har enligt J. A. Almquist måhända anslutit sig till de ursprungliga leveranserna, även om beteckningar, årtal och nummer först nu anbragts. För de olika landskapen eller för grupper av landskap upprättades register, av vilka det för Uppland är skrivet av B. Redan 1628 gjorde därjämte kammarskrivaren Ludvig Fritz en sammanfattning av landskapsregistren i ett s.k. generalregister. Registren över landskapshandlingarna, vilka sedermera fortsatts, och vid behov omskrivits, utgöra än i dag ett,av de viktigaste hjälpmedlen vid forskning i denna omfattande serie, som kan betecknas såsom en av de värdefullaste i arkivet. Jämväl över andra grupper av handlingar och räkenskaper, såsom räkenskaperna för hovet, militien, skeppsgårdar, »varuhus och handling» samt bergverk, uppgjordes förteckningar. Ett generalregister, omfattande dylika serier till och med år 1637, torde även vara upprättat under B: s tid. B:s ihärdighet uppskattades av samtiden; så brukade han kallas »Mäster Bengt Tålamod», ett namn, som förekommer även i rådsprotokollen. På äldre dagar synes han emellertid ha blivit mindre verksam, delvis måhända på grund av att hans hälsa enligt hans egen uppgift lidit men av tjänstelokalernas »köld, stank och damm». En inventering av arkivet beslöts år 1651, då även klagomål framfördes över att handlingar ännu lågo oregistrerade. Vid samma tillfälle föreskrevs det för att råda bot på den oreda, som lånen ur arkivet medförde, att dylika endast fingo göras i kronans tjänst mot kvitto av kamrerarna.

Utredningar av kameral natur anförtroddes ofta åt B., och 1631 års fullmakt bekräftade sålunda endast en redan utbildad praxis, då den bland hans ämbetsåligganden upptog verkställandet av dylika. I febr. 1623 begärde kammaren att erhålla kopior av vissa donationer. B. erbjöd sig då i skrivelse av 14 febr. s. å. att, om han för ändamålet erhölle en särskild skrivare, enligt ett tidigare väckt förslag extrahera alla kungliga donationer från »konung Gustavs tid» samt lämna en redogörelse för huru gods på annat sätt avhänts kronan. Huru kammaren ställde sig till denna B: s plan och huruvida arbetet sattes i verket, har ej utrönts. I slutet av februari s. å. begärde kammaren kopior av alla Gustav Adolfs skrivelser rörande evärdliga donationer, förläningar och förpantningar. Kammaren behövde dem för att i 1622 års bok — förmodligen en eljest icke känd rikshuvudbok — kunna införa varje slag av avkortningar. B. svarade 5 apr. s. å., att detta arbete vore mycket vidlyftigt, och redogjorde för svårigheterna att utan hänvändelser till fogdarna genom ståthållaren kunna lämna uppgifter om avkortningarna. Gustav Adolfs donations- och konfirmationsbrev uppgingo till över 4,000. Han hade emellertid börjat att samla donationerna för några härad i Uppland, ehuru även svårigheter av enskild natur hade hindrat hans arbete. Ett lättare, mera begränsat uppdrag erhöll B., då Johan Skytte, troligen år 1624, genom en egenhändig skrivelse ålade honom att göra en utredning om grev- och friherreskapens tillkomst och utveckling, samt deras inkomster. Den begärda undersökningen föreligger i en med B: s stil skriven »Kortt utreckningh på greffwe-skapen och frijherrestanden medh des rente». Utredningen har använts av en modern forskare, G. Forsgrén, vilken dock ej känt, huru den tillkommit eller vem som verkställt densamma; av hans kontrol-lering framgår, att felaktigheter ej saknas bland B: s uppgifter. Betecknande för tidens uppfattning av arkivens uppgifter är, att B. ansågs missbruka sin ställning, då han till enskilda utgav intyg och utredningar. Axel Oxenstierna klagade sålunda vid överläggningarna om staten 1642 över att B. brukade lämna »bevis utur riksens archivo emot kronan», och denne förbjöds också att hädanefter utan regeringens eller kammarrådets befallning utgiva dylika. Förbudet, åtlyddes dock ej. Redan samma år måste kammarkollegiet inskrida med anledning av en uträkning, som B. gjort beträffande Johan Stiernhööks byte med kronan, och ett intyg, som han givit några bönder från Vendel om deras skyldighet att forsla sina utlagor, ogillades 1652 av kollegiet, som samtidigt åter inskärpte, att dylika bevis ej fingo utfärdas utan rådets eller dess vilja, samtycke och vetskap.

I kammarkollegiet skildrades B. vid sitt avsked 1654 såsom en åldrig och snart utlevad man. Kollegiet lovade att hos K. M:t »befordra honom till ett stycke bröd» i hans livstid, men det synes dock ovisst, huruvida han åtnjutit något understöd före den 1660 beviljade pensionen. Säkert är, att han ej lyckades få en fordran för innestående lön betald. Först till hans begravning utanordnades genom K. brev 1 febr. 1663 600 dir smt, och den fordran, som åtminstone enligt sönernas mening därefter återstod, blev i varje fall ej fullständigt gäldad. — B:s son Ingolf (d 1667), vilken 1647 blev major och 1656 befordrades till generalkvartermästare i Preussen, adlades 22 dec. 1649 med namnet Rosenfelt.

Författare

Erik Naumann.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor: Kammarkollegiets prot. 1642, 1651, 1652 och 1654, registr. 1623, 1631, kammararkivets koncept, likvidationer för arkiv och antikvitetskollegium före 1680 samt Sandbergska saml. ä:4, ää, kammararkivet; biographica: Rosenfelt, statskontorets arkiv: personal- och anordningsstater, handl. ang. släkten Skytte, förläningsregister 1611—1680, allt i RA. — Sv. riksrådets prot., 1642 (1901). — J. A. Almquist, Den civila lokalförvaltningen i Sverige 1523—1630, 1 (1917); Betänkande av sakkunnige rör. de under kammarkollegium lydande arkivens ställning i det centrala arkivväsendet (1919); I. Collijn, Redogörelse för i kammararkivet och riksarkivet verkställd undersökning angående äldre arkivalieomslag (1914); N. Eden, Den sv. centralregeringens utveckling till kollegial organisation. 1602—1634 (1902); G. Forsgrén, Bidrag till sv. gref- och friherreskapens historia, 1 (1885); [L. M. V. Örnberg], Anteckningar om kammarkollegiet (1874).


Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Bengt Ingolfason, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18484, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Naumann.), hämtad 2019-02-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18484
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Bengt Ingolfason, urn:sbl:18484, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Naumann.), hämtad 2019-02-20.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se