Johan Olofsson Bergenstjerna

Född:1618-06-23 – Norrtälje församling, Stockholms län
Död:1676-05-20

Sjöofficer, Amiral


Band 03 (1922), sida 465.

Meriter

Bergenstjerna, Johan Olofsson, före adlandet Berg, f. 23 juni 1618 i Norrtälje, d 20 maj 1676 på skeppet Viktoria utanför Landsort. Föräldrar: borgaren Olof Andersson Berg och Karin Andersdotter. Åtnjöt skolundervisning i fädernestaden under åtta år. Var därefter i enskild tjänst i Stockholm och Åbo, bl. a. ett år hos sin äldre broder, Anders Olofsson Berg, där han övade sig i räknande och skrivande; bösseskytt vid amiralitetet 1640; arklimästare 1642; tjänstgjorde i danska kriget 1643—45; deltog i expeditionen, som förde M. G. de la Gardies ambassad till Frankrike 1646 och övergick därunder i holländsk tjänst samt vistades sedan på sjöresor till Ostindien 1646—51; underlöjtnant vid amiralitetet 22 nov. 1651; överlöjtnant 14 juni 1653; kapten 1 mars 1655; chef för Ålands kompani 15 febr. 1656; deltog i danska kriget 1657—60; tjänstgjorde i konvoj från Landskrona till Göteborg hösten 1665; major vid amiralitetet 23 nov. s. å.; förde skeppet Göteborg med ambassadörerna G. Fleming och P. J. Coyet till London maj—sept. 1666 hade befäl över fyra skepp på resa till Portugal för att avhämta residenten greve Gabriel Oxenstierna 1668—69; amirallöjtnant 3 juni 1671; var på G. O. Stenbocks amiralskepp Kronan okt. 1675; amiral 6 apr. 1676; amiralitetsråd 17 äpr. s. å.; adlad s. d. men hann aldrig taga introduktion på riddarhuset och lämnade icke namnet i arv åt någon ättling; chef för fjärde eskadern av Lorents Creutz' flotta maj 1676.

Gift 1652 med Kristina Persdotter, f. 24 juli 1632, d 8 mars 1703, dotter till underlagmannen i Kinds och Ydre härad Per Jönsson och omgift 1684 med biskopen Johannes Gezelius d. ä.

Biografi

B: s håg stod från barndomen till sjön, vilket hans föräldrar dock ej gärna sågo, »menandes sig», heter det i personalierna, »vilja alltid hava honom när för handen, att de desto bättre måtte få höra av hans tillstånd». Han följde emellertid sin böjelse, avancerade i de lägre graderna vid flottan och deltog under danska kriget bl. a. i de båda sjöslagen vid Femern (1644) samt i aktionerna vid Bornholms erövring (1645). Under tjänstgöring vid den expedition, som fört M. G. De la Gardies ambassad till Frankrike, påträffade han i Vlissingen två ostindiefarare och begärde av sin amiral orlov för att följa dem, vilket också beviljades, ehuru »nödigt» och blott på det villkoret, att han ånyo skulle erbjuda svenska kronan sin tjänst, om han komme tillbaka med livet. B. tog nu hyra som båtsman på fartyget Jung Printz (18 sept., 1646). I dagboksanteckningar, som torde gått förlorade men delvis återgivas i personaiierna, kan man följa gången av hans resa. Den gick först i allehanda riktningar över Atlanten: till Kanarieöarna, till Brasiliens kust och därifrån tillbaka och förbi Goda-hoppsudden. Den 8 mars 1647 var han 675 mil söder om ekvatorn, på 45 graders sydlig bredd, och »befann, att vi i desse nordiske länder gingo snett emot honom på världen såsom tvärt på en mur». Så besöktes Java och staden Batavia, vars »seder och hedniska gudstjänster» togos i betraktande. Här lämnade B. Jung Printz och mönstrade in på skeppet Bargouth, som förde honom till Siarn. I dess dåvarande huvudstad Ajudja besåg han med förundran stadens fem förgyllda torn, »av vilka ett hängde på sida». Färden gick vidare till Japan, dit B. anlände i augusti 1647. Under de följande åren gjorde han på olika fartyg många seglatser i de ostasiatiska och ostindiska farvattnen ävensom flodfärder på Ganges. I augusti 1651 var han åter i Holland och begav sig kort därefter tillbaka till Sverige, dit han anlände i nov. 1651. Enligt sitt löfte anmälde han sig genast för tjänstgöring vid amiralitetet.

I Karl Gustavs danska krig gjorde sig B. förtjänt av intyget i sköldebrevet, att han »uti alla occasioner och tillfällen sig så skickat och komporterat, som en tapper soldat och redelig undersåtare väl anstår». Efter att med heder ha deltagit i det stora sjöslaget mot holländarna i Öresund i okt. 1658 undandrev han samma höst med tjugufyra äspingar ett antal brännare och sänkare, som visat sig utanför Landskrona. Någon tid efteråt följde han med amiralen Klas Uggla på skeppet Amarant tvärs igenom holländska flottan från Landskrona till Bält och avhämtade general Ascheberg och dennes folk, vilka belägrades på Sonderburg. År 1659 skickades han med en liten jakt att undersöka inloppet mellan Stenkars och Bogerskarits, varvid han tillfångatog guvernören över Falster, Låland och Möen Kristoffer Lindenov och förde denne till konungen, allt under det tre batterier från land besköto honom. Då B. (12 maj 1659) med fyra äspingar skulle förstöra en kapare, som uppehöll sig mellan Själland och Möen för att förhindra svenska trupptransporter, skingrades hans båtar på grund av infallande tjocka. B. kom med sin äsping alldeles inpå kaparen, hängde sig fast vid rodret, tvang honom att kapa ankaret och driva på grund samt tog hans kanoner. Men då han skulle bränna upp det tagna fartyget, kom eld i krutkammaren på hans eget, så att detta flög i luften. Illa bränd och sönderslagen, föll B. ned i vattnet men blev räddad. Blott några veckor därefter (4 juni), medan han ännu gick på kryckor, fick han order att följa skeppet Falken ut i Sundet och lyckades härvid bemäktiga sig och till Kronborg föra en holländsk bojert, oaktat den var väl bestyckad. Kort därpå (1 juli) bidrog han till segern vid Ebeltoft, där fyra fartyg erövrades och det femte sköts i sank. Samma år uppbrände han vid Grimstedt i Jylland tio smärre skepp, vilka tagit in proviant för det brandenburgska krigsfolkets räkning. Vidare beordrades han att med skeppen Västervik och Ängelen från fienden återtaga skeppet Svanen och lyckades därifrån rädda tjugU kanoner; fartyget självt råkade under den häftiga kanonaden i brand. — Lika lysande tillfällen till utmärkelse bjödos ej under den svenska flottans första, föga ärorika expedition i Karl XI: s krig hösten 1675. Som G. O. Stenbocks närmaste man på amiralskeppet Kronan yrkade B. emellertid på större företagsamhet; likaså motsatte han sig flottans ankring vid Karlsöarna, en åtgärd, som visade sig ödesdiger särskilt för amiralskeppet. Då han följande år gick ut som chef för fjärde eskadern med Viktoria som amiralskepp, överfölls han av en häftig frossa, som efter endast sexton timmars sjukdom ändade hans liv. Hans eskader fördelades på de andra, och befälet på Viktoria övertogs av hans brorson, majoren Olof Andersson Berg.

B. begravdes i Jakobs kyrka i Stockholm (12 maj 1678), men liket fördes sedan till Lemlands kyrka på Åland, där han ligger begraven tillsammans med sin hustru. I nämnda socken hade B. bl. a. egendomen Hadnäs, där han ofta torde ha uppehållit sig. I övrigt blev' han föga ihågkommen med förläningar och synes ha haft det ganska bekymmersamt i ekonomiskt hänseende; så t. ex. befriades han från fjärdepartsreduktionen under åberopande av hans »sjukelige tillstånd av de i kriget undfångne blessyrer samt hans fattigdom och medellöshet» (11 juni 1673). Mot sin åländska församling visade han sig frikostig genom att skänka åtskilliga prydnader til! dess kyrka. Detta hindrade icke, att fiendskap uppstod mellan honom och församlingens kyrkoherde Mattias Hedemorseus, vilken av Åbo hovrätt dömdes till böter för grova skällsord och äreröriga beskyllningar mot B. och hans hustru (13 dec. 1673).

Författare

G. Jacobson.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

En del av B: s papper lämnades år 1708 av hans hustrus styvson biskop Johannes Gezehus d. y. till riksarkivet; de torde ha inordnats bland eller i sin helhet motsvara ett antal i serien Handlingar angående flottan förvarade, från B. härrörande arkivalier.

Källor och litteratur

Källor: Handl. ang. flottan, Avd. B. vol. 3, riksregistr. och biographica, RA; Klerckerska saml, KB; Abr. Alcinius, Likpredikan och personalier (1678); C. N. Bechstadius, Then adelige och lärde swenske siö-man (1734); F. W. Radloff, Beskrifning öfver Åland (1795); B. Schlegel & C. A. Klingspor, Den med sköldebref förlänade, men ej å riddarhuset introduc. sv. adelns ättar-taflor (1875); A. Zettersten, Sv. flottans historia åren 1635—1680 (1903).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Olofsson Bergenstjerna, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18578, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jacobson.), hämtad 2019-01-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18578
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Olofsson Bergenstjerna, urn:sbl:18578, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jacobson.), hämtad 2019-01-20.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se