Severin Bergh

Född:1858-02-13 – Stockholms stad, Stockholms län
Död:1919-03-06 – Stockholms stad, Stockholms län

Gymnasielärare, Krigsarkivarie


Band 03 (1922), sida 528.

Meriter

2. Severin Bergh, f. 13 febr. 1858 i Stockholm, d 6 mars 1919 därstädes. Föräldrar: grosshandlaren Severin Bergh och Ida Vilhelmina Helander. Åtnjöt enskild undervisning, delvis under vistelse utrikes; intogs i Beskowska skolan vt. 1869; avlade mogenhetsexamen vid Stockholms gymnasium 18 maj 1877; student i Uppsala 1 okt. s. å.; fil. kand. 11 sept. 1879; fil. lic. 17 maj 1882; disp. 26 maj s. å.; fil. doktor 31 maj s. å.; företog upprepade studieresor och besökte därunder ett stort antal viktigare europeiska arkiv. E. o. amanuens i riksarkivet 1 juli 1882; genomgick provårskurs vid h. allm. läroverket å Södermalm i Stockholm läsåret 1883—84; lärare i historia vid Lyceum för flickor sedan ht. 1883 och i historia, geografi och filosofi vid Beskowska skolan åren 1884—86; huvudlärare i historia vid Lyceum för flickor på gymnasialavdelningen 1885—1911; sekreterare i sällskapet för folkundervisningens befrämjande 1891—1914; ord. amanuens vid riksarkivet 23 okt. 1896; tillika vårdare av riksarkivets bibliotek febr. 1897—juni 1899; ordförande vid de årliga bolagsstämmorna i a.-b. Lyceum sedan dess konstituerande 1897 samt suppleant i dess styrelse från 1897 och ledamot därav från år 1904 (ordförande från år 1908); arkivarie (fr. 1910 förste arkivarie) i riksarkivet 19 maj 1899; förde tillika riksarkivets räkenskaper till år 1908 samt utövade uppsikt över dess byggnader och inventarier till år 1917; ledamot av papperskommissionen 15 nov. 1900 —16 okt. 1901; sekreterare i K. samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia från år 1903; krigsarkivarie 20 juni 1918. LSkS 1887; RNO 1904.

Gift 18 nov. 1888 med Matilde Josefina Vilhelmina (Lilly) Klingspor, f. 1 jan. 1856, dotter till löjtnanten greve Otto Klingspor.

Biografi

B. tillhörde, för att låna ett uttryck av Emil Hildebrand, den grupp av unga historiker, som under senare hälften av 1870-talet och början av nästa årtionde införde en ny anda i det den tiden »något förbenade» riksarkivet. Man kan från denna epok otvivelaktigt härleda en djupare förståelse inom institutionen för den empiriska källforskningens uppgifter, vilken snart skulle få vittgående konsekvenser både för de arkivtekniska principerna och för uppfattningen av den offentliga arkivvårdens förpliktelser gentemot det ur administrationens vardagsgärning framväxande arkivaliebeståndet. Till en början inordnade sig emellertid de nya ämnessvennernas arbete i de traditionella formerna. B. inträdde på arkivbanan efter studier, som skänkt honom både en grundläggande allmänthistorisk bildning och en första, under avhandlingsarbetet förvärvad bekanskap med det i riksarkivet förvarade källmaterialet. Som nypromoverad doktor uppvaktade han (1882) riksarkivarien och erhöll »utan svårighet» dennes löfte, att han genast skulle antagas till e. o. amanuens. Hans tjänstgöring började i sept.; fast arvode fick han först fem år senare. Efter rekrytarbeten särskilt i den under bildning varande biographicasamlingen placerades B. på historiska avdelningens första sektion, där han med växande självständighet fick biträda sektionschefen arkivarien K. E. B. Taube vid ordnandet och förtecknandet av diplomatica-serierna och originaltraktaterna, ett omfattande och krävande, arbete, som visserligen lika litet som övriga arkivarbeten från denna tid kan fritagas från att ha påtryckt arkivaliebeståndet för detsamma delvis främmande indelningar men som varit av grundläggande betydelse för tillgängliggörandet av ett för den historiske forskaren särskilt lockande källmaterial. Ännu viktigare är den förteckning över de då till riksarkivet nyss överlämnade utskottshandlingarna från frihetstiden, vilken B. år 1897 avslutade. Ehuru B:s arbete inom sektionen ej inskränkte sig till nu nämnda större uppgifter och han jämväl belastades med vården av riksarkivets bibliotek, påbörjade han därjämte inom riksarkivets administrativa avdelning ett arbete, som han sedan icke under sin återstående tjänstetid i verket skulle släppa, nämligen sammanförandet och ordnandet av kommittéernas och kommissionernas spridda och talrika handlingar under samtidigt förberedande av en tryckt förteckning däröver. Att det ej förunnades honom att slutföra denna plan berodde kanske mindre på hans alltmera hopade arbetsbörda än på att materialet endast i mån av ordningsarbetets fortgång på de mest olikartade serier i sin helhet kunde överblickas. Den ständigt kompletterade handskrivna förteckning, han upplade, tillhör emellertid lika väl som förteckningen över utskottshandlingarna riksarkivets i tjänsten och för forskningen oumbärligaste hjälpmedel.

Ehuru B: s tidigare verksamhet inom riksarkivet snarast kunde synas ha predisponerat honom för chefsskapet för den sektion, som omfattar bl. a. diplomatica-serierna och riksdagshandlingarna, fick han kort efter sin utnämning till arkivarie (1899) övertaga vården av den administrativa avdelningen eller som det snart hette den första sektionen. Tidigare hade man gärna sett arkivvårdarens uppgift i att ur det svällande administrativa aktmaterialet, i den mån detta förlorade sin påtagliga praktiska betydelse, utvälja och i den historiska avdelningens efter forskningens förmodade behov upplagda samlingar inordna sådana aktstycken, som kunde antagas äga »historiskt» intresse. Erfarenheten hade emellertid snart visat ej mindre vådan av de till systemet hörande gallringarna än de svårigheter, som förorsakades vid handlingarnas framtagande genom godtyckliga indelningar och vid källornas vetenskapliga bearbetande genom deras lösryckande ur sitt naturliga sammanhang. Omkring sekelskiftet bröt därför den så kallade proveniensprincipen eller grundsatsen att så vitt möjligt bibehålla arkivalierna i den ordning, arkivbildaren själv eftersträvat, ungefär samtidigt igenom i ett flertal arkivförvaltningar, däribland även den svenska. I dess historia är den betydelsefulla reformen framför allt knuten till Emil Hildebrands namn. Intet tyder på att B. skulle ha spelat någon väsentlig roll för recipierandet av de modernare åskådningarna eller brytningen med de gamla principerna, men han lät sig från början övertygas om proveniensprincipens riktighet, tillämpade den obrottsligt inom sin sektion och vigde helt sin outtröttliga arbetskraft, sin osvikliga noggrannhet, sin klarhet och tankereda och sin besinningsfulla klokhet åt lösandet av de många svårigheter, som särskilt inom den åt honom anförtrodda delen av riksarkivets arbetsområde måste följa med en återgång från ett länge och med energi fullföljt system. En fast grundval för proveniensprincipens tillämpning inom riksarkivets centrala, från kansliet härstammande delar lade B. därjämte genom sina förvaltningshistoriska och arkivtekniska utredningar. Hans uppsatser om kansliets diarier och rådsprotokollen ge tack vare hans förtrogenhet med kansliets verksamhetsformer den bästa utgångspunkt vi äga för inträngandet i dess dagliga gärning. I sitt stora arbete »Svenska riksarkivet 1618—1837» nedlade han resultaten av ett mångårigt, med aldrig slappnat intresse fullföljt forskningsarbete. Redan 1902 hade han börjat sammanföra och till ett helt förena resterna av riksarkivets ämbets- och förteckningsarkiv och ägnade sedan de ofta flyktiga eller fragmentariska källorna ett intensivt studium, som satte honom i stånd att klarlägga icke blott arkivets yttre öden och organisationsformer utan även arkivaliebeståndets historia. B. har måhända i sin framställning av riksarkivets utveckling stundom tvekat i valet mellan uppgifterna att skildra och att skapa en avfakta mättad handbok, men han har med förebildlig exakthet och klarhet, givit en förut saknad överblick över ett ovanligt svårbehärskat och mycket stort källmaterial. Det var B: s avsikt att fullfölja framställningen till nutiden, men vid hans frånfälle förelåg endast skildringen av Hans Järtas verksamhet som arkivchef utarbetad.

B:s oförbehållsamma anslutning till Hildebrands reformsträvanden gjorde honom ända från dennes tillträde till riksarkivariebefattningen 1901 till en av de mest anlitade medhjälparna vid riksarkivets utbildning till den centrala arkivmyndigheten i landet. Uppgiften var tvåfaldig. Det gällde dels att taga hand om ämbetsverksarkiven i Stockholm, i den mån dessa förlorat aktualitet för det dagliga förvaltningsarbetet, dels att skapa en enhetlig organisation för vården av de till lokalförvaltningen hörande arkiven. På båda dessa områden har B. gjort mycket viktiga insatser. Det föll väsentligen på hans lott att närmast under chefen handlägga ärenden rörande arkiv utom riksarkivet. Hildebrand överlämnade åt honom att såsom riksarkivets ombud deltaga i den av riksdagen begärda undersökning av de centrala ämbetsverkens arkiv, som ägde rum under åren 1901—1902. Arbetet omfattade trettio arkiv, av vilka B. inventerade tjugunio. I omedelbar anslutning härtill och efter motsvarande undersökningar i lokala arkiv (i Uppsala och Västerås) medverkade han vid förarbetena till de viktiga kungörelserna av år 1903 rörande ordnande och förtecknande av offentliga arkiv. Vården inom riksarkivet av dit överlämnade ämbetsverksarkiv visade sig snart erfordra en särskild sektion, vilken utbröts ur B: s, men dennes befattning med de hos respektive verk kvarvarande arkiven fortfor. Bl. a. utförde han de grundläggande utredningarna rörande ordnandet av flottans arkiv i Karlskrona (1909) och i Stockholm (1914) samt ägnade ett mycket omfattande arbete åt den segslitna gallringsfrågan, i vilken positiva resultat på grundvalen av hans utredningar uppnåddes för marin-och arméförvaltningarnas arkiv (1912 och 1913). I utbyggandet av landsarkivorganisationen under dennas grundläggningsskede tog slutligen B. såsom Hildebrands närmaste medhjälpare en synnerligen verksam del. Betydelsefulla uppgifter väntade honom även, då han år 1918 tillträdde chefsskapet i krigsarkivet, men döden hindrade honom att på detta område göra sin mindre vanliga förtrogenhet med förvaltningsarkivens problem fruktbärande.

Till B: s tjänsteuppgifter hörde hans synnerligen intresserade medverkan i den riksarkivet anbefallda utredningen rörande statens mark och tomter i Stockholm samt hans största utgivningsarbete, publicerandet av tolv delar av »Svenska riksrådets protokoll». Utanför tjänsten gjorde han en ej mindre väsentlig insats för offentliggörandet av den svenska hävdaforskningens källor, i det han dels själv tryckte större delen av adelsprotokollen före frihetstiden, dels såsom sekreterare i K. samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia under en lång följd av år bar det närmaste ansvaret för dettas bekanta publikationer. En erinran om sistnämnda sekreterarbefattning utgör även hans förträffliga historik över samfundets hundra första verksamhetsår (1917). Hans övriga skrifter efter gradualavhandlingen äga, frånsett arkivtekniska notiser samt ett ganska betydande antal recensioner och referat av historiska arbeten, mestadels karaktären av biprodukter till hans redan omnämnda utgivnings-, arkivordnings-och utredningsarbeten. Vad han lät utgå av trycket präglas ej mindre än hans arkivarbeten av noggrannhet, klarhet och ständigt växande omsikt. Även i föredragsform framlade B. gärna sina forskningsresultat, särskilt i K. samfundet. Ett tillfälle att i en mera personlig och samlad form än institutionsarbetet medger framlägga sin ljusa, idealistiskt färgade syn på historien fann han i sin långvariga, högt uppskattade lärarverksamliet vid Lyceum för flickor i Stockholm. Även i denna undervisningsanstalts ledning och förvaltning tog han verksam del.

Författare

B. Boëthius.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Av B: s skriftliga kvarlåtenskap förvaras med hans tjänstearbeten, särskilt riksarkivhislorien, sammanhängande papper och samlingar i riksarkivet; i familjens ägo finnas bl. a. av honom förda dagböcker.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Karl IX och den svenska adeln 1607—1609. Ett bidrag till Sveriges inre historia under början af 1600-talet. Upps. 1882. (4), 170, <1) s. (Gradualavh.) — Meddelanden om förberedelserna till Karl IX :s kröning (Hist. tidskr. Arg. 4, 1884, s. 343—347). — Om historiska föreningar i landsorten (ibid. Arg. 5, 1885, s. 161 — 168). — Förteckning öfver i riks-archivet förvarade ministeriella handlingar. 7. Italica. 8. Iiispanica. 13. Anglica (Meddel. fr. sv. riksarkivet, Bd 3: H. 12, 1888, s. 237—24? 243-250; Bd 5: H. 25, 1911, s. 289-314; 7—8'tills, med B. Taube. 13 tills. med Th. Westrin). — Pergamentsbref från medeltiden i Stockholms rådhusarkiv. Förtecknade med angifvande af innehållet (ibid., Bd 3: H. 13, 1889, s. 295—305). — Förteckning öfver samlingen af originaltraktater i svenska riksarkivet. 1—3 (ibid., Bd 4: H. 17, 1893, s. 99—154; H. 18, 1894, s. 171 —256, (1) s.; H. 19, 1895, s. 271—333, 11 s.; även sep. Sthm 11893—]1895. 201, (1), II s.; tills, med B. Taube). — Rangstriderna inom adeln under 1600-talet (Hist. tidskr. Arg. 16, 1896, s. 117—154). — Notice sur les archives de Suéde (Revue internat. des archives, des bibliothéques et des musées, Sect. 1, Archives, 1897, s. 148—153; även sep. Paris 1896. 8 s.). — Handels-och manufakturdeputationens uppkomst och sammansättning (Hist. studier, tillägn. C. G. Malmström, Sthm 1897; 28 s.). — Drottning Maria Eleonora och drottning Kristinas förmyndarregering (Hist. tidskr. Arg. 22, 1902, s. 169—240). — La nouvelle organisation des archives de Suéde (Le biblio-graphe möderne, Année 1907, s. 328—334). — Gustaf II Adolfs friarefärd till Tyskland 1620 (Ord o. bild, Arg. 18, 1909, s. 1—23). — Drag ur Kungsholmens historia. 1—4. Bilagor. A. Källor för Kungsholmens historia. B. Förteckning öfver fastebref å tomter på Kungsholmen under senare hälften af 1600-talet. C. Förteckning på handritade kartor öfver Kungsholmen från 1600-och 1700-talen (Samf. Sankt Eriks årsbok, 1909, s. 20—54). — Berättelse angående flottans stations i Karlskrona arkiv (Meddel. fr. sv. riksarkivet. N. F. 1:22—24, 1910, s. 409—420). — Kungl. kansliets i riksarkivet förvarade diarier (ibid, s. 436—467). — Utredningar rörande statens mark och tomter i Stockholm... D. 2. Staden mellan broarna. Sthm 1911. 4: o (5), 176 s, 3 kartor. D. 3. Kungsholmen. Sthm 1910. 4: o (5), 199 s. D. 5. Norrmalm: 1. Sthm 1913. 4: o (5), 201 s, 8 kartor. (D. 2 tills, med L. M. Bååth, D. 5 tills, med E. Hildebrand o, L. M. Bååth). — Rådsprotokoll och därmed jämförliga i riksarkivet förvarade protokoll (Meddel. fr. sv. riksarkivet, N. F. 1:28—30, 1912, s. 279—347; härtill som bihang, s. 348—354: S. Clason, Stenografiska rådsprotokoll från 1600-talet). — Ett vilsekommet lådsprotokoll (Hist. tidskr. Arg. 32, 1912, s. 206—210). — Två olyckliga episoder i riksarkivets historia (Ord o. bild, Arg. 24, 1915, s. 1—14). — Elias Palmskiöld och hans samlingar (Nord. tidskr. f. bok- o. bibi.-väsen, Årg. 2, 1915, s. 81 —104). — Utredning angående flottans i Stockholm arkiv (Meddel. fr. sv. riksarkivet, N. F. 1:36—38, 1915, s. 229—242). — Ur Anders Anton von Stiernmans brefväxling (Personhist. tidskr, Årg. 18, 1916, s. 34—53, 2 portr.). — Om de svenska fältkanslihandlingarnas hemförande från Turkiet 1714 och deras öden under de närmast följande åren (Hist. tidskr. Arg. 36, 1916, s.. 279 —284). — Svenska riksarkivet 1618—1837. Sthm 1916. XVII, 468 s, 11 pl. (Meddel. fr. sv. riksarkivet, N. F. 2:5.) — Stockholms slotts brand 1697 (Karol. förb. årsbok, 1916, s. 76—119). — Kungl. samfundet för utgifvande af handskrifter rörande Skandinaviens historia under första århundradet af dess tillvaro. Sthm 1917. 177, (1) s, 1 pl. (Hist. handl, D. 25: Bihang.) — Översikter av nyutkommen svensk historisk litteratur i Jahresberichtc der Geschichtswissenschaft 1890—1899; artiklar i Nord. familjebok; smärre uppsatser och recensioner i Hist. tidskr, Personhist. tidskr. och Aftonbladet m: fl.

Utgivit: Svenska riksrådets protokoll. (Handl. rör. Sveriges historia, Ser. 3.) D. 4—15 (1634—1653). Sthm 1886—1920. (D. 15 med förord och register av P. Sondén. — B. har även utarbetat registret till D. 3 av nämnda publikation, vilken i övrigt redigerats av N. A. Kullberg.) — Sveriges ridder-skaps och adels riksdagsprotokoll. D. 9—17 (1664—1714). Sthm 1891—1902 samt D. 1—3 (1627—1644). 2: a uppl. Sthm 1904—1906 jämte Register till delarna 1—17 (1627—1714). 1. Personregister. Sthm 1910.

Handskrift: Svenska riksarkivet under Hans Järtas ledning.

Källor och litteratur

Källor: Meddelanden ur B:s dagböcker av fru Severa Bendixon, f. Bergh; meritförteckningar, dat. 1 maj och 20 juni 1918, i familjens ägo; eckl.-dep. handl. 19 maj 1899 (meritförteckn.), RA. — Nekrologer i Hist. tidskr. 1919 av E. Hildebrand, i Nord. tidskr. f. bok- o. bibl.-väsen s. å av E. Naumann samt i årsredogörelsen för Lyceum för flickor 1918/19.


Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Severin Bergh, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18611, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Boëthius.), hämtad 2019-01-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18611
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Severin Bergh, urn:sbl:18611, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Boëthius.), hämtad 2019-01-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se