Meriter

Bergstedt, Anders, f. 11 sept 1768 i Hackvad, d 10 juni 1825. Föräldrar: båtsmannen o torparen Lars Bergstedt i Hackvads socken och Anna Larsdotter.^[1] Student i Uppsala 9 nov. 1790; avlade examen till K. M:ts kansli 13 juni 1793. E. o. kanslist i utrikesexpeditionen 26 juni 1793 och i krigsexpeditionen 9 apr. 1794; assistent i västindiska kompaniets tjänst 1796, sedan han 12 okt. s. å. erhållit kanslikollegiets tillstånd att det oaktat behålla sin befordringstur i krigsexpeditionen; avreste till S:t Barthélemy s. å.; tog säte och stämma i konseljen där jan. 1797; justitiarie 23 maj s. å.; erhöll protokollssekreterares titel 7 febr. 1804; mottog 1806 uppdrag att under pågående krig med Frankrike söka utverka neutralitet för ön och avreste därför till Guadeloupe och Martinique men misslyckades i denna kommission; fördriven till Nordamerika genom ett uppror sept. 1810; återvände febr. 1812; avreste till Sverige i juli s. å. och anlände dit i nov.

Gift 1) 26 okt 1796(‒1816) i Sthlm (vb för Gåsinge, Söd) m Ulrika (Ulla) Runström, f 8 okt 1764 i Runtuna, Söd, d 2 dec 1837 i Gåsinge, Söd, dtr till kyrkoherden Johan R o Hedvig Wåhlberg; 2) 7 juni 1823 i Sthlm, Hovf, m Carolina Charlotta Pihlgren, f 17 april 1774 i Sthlm, Klara, d 12 aug 1857 i Sthlm, Jak o Joh, dtr till medicine doktorn Johan P o Louvisa Adriana Gahm.^[2]

Biografi

B:s tal över freden i Värälä, som han höll, medan han blott var gymnasist, ihågkommes nu, emedan det bedömts av J. H. Kellgren, och fått ett varmt försvar av T. Thorild i »En critik öfver critiker». I likhet med en samtida tillfällighetsdikt äger talet stark lidnersk retorik men föga sammanhang, och det genmäle, varmed B. själv sökte gendriva Kellgrens omdöme, blottar en alltför anspråksfull framfusighet. Också B: s lilla diktsamling är ytterst obetydlig. Man kan ej bestrida Kellgrens omdöme om hans verser: »De äga varken den Bellmanska yran, som ursäktar bristen av smak och korrektion, ej heller den ljuva anakreontiska vällust, som andas i senare kärleks- och dryckessånger. Även i versens mekaniska sammansättning saknas talangen för lyrisk harmoni.» Typiskt för tidens falska sentimentalitet är, att B. tryckt dessa ofta skabrösa visor »i tanka att därigenom kunna förvärva något» åt sin mor, hon »som... så ofta varit i dödande ångest över mina möjeliga villostigar». Man måste med G. Ljunggren finna »den besynnerligaste motsägelse i denna åtgärd av en öm son att lindra en älskad moders nöd genom att skriva supvisor och lättfärdiga kärleksdikter, en motsägelse, som icke minskas därav, att han anser sig böra åberopa sina vänners Vittnesbörd, för att man icke må tro, att han uppoffrat sig åt vinets och kärlekens njutningar». — Som justitiarie på S: t Barthélemy tyckes B. ha uträttat åtskilligt till koloniens fromma. I en promemoria av 31 aug. 1803 redogör han för en del reformer: ökning av stadens representation och införande av sådan för landsbygden, inrättande av en stadskassa, särskilt för stenläggande av gator och nedläggande av avloppsrör, samt en utveckling av skolväsendet, som bland annat fått sitt uttryck i det då pågående uppförandet av en ändamålsenlig skolbyggnad. »Helt och hållet hängiven sitt fäderneslands intressen och med grämelse seende den dåliga anda, som härskade bland invånarne i kolonien», införskrev B. ett boktryckeri, enligt uppgift 1804, och ntgav därifrån ett veckoblad på engelska, som sedan fortsattes av andra. Det upplopp, som 1810 gjorde slut på B:s ämbetsmannagärning på S:t Barthélemy, skall enligt kommendanten H. H. Ankarheims uppgift berott på en enda persons fiendskap. Även mellan B. och Ankarheim uppstod emellertid fiendskap. Ankarheim yttrar i en skrivelse 12 febr. 1812, att B. och en annan person »försnillat allmänna medel och sedermera ville vältra ersättningsskyldigheterna på honom». Från B. närstående håll berättas härom: »Invecklad i sin förra chefs penningtransaktioner, såg han sig snart berövad den lilla sparpenning, varpå han byggt hoppet om en mindre bekymmersam framtid för sig och de sina». De ekonomiska svårigheter, vari han sålunda råkat, förvärrades än mer, då han efter hemkomsten startade en tidning, vilken enligt L. Hammarsköld var »av så föga värde, att den icke kunde bära sig». Bladet, tidningen Aftonposten, vara tillståndsbevis meddelats 21 dec. 1814, upphörde också att utkomma redan i maj 1815. B: s förhoppningar att vinna återinträde i kansliet eller åtminstone ersättning för förlorad lön gäckades även; ärendet uppsköts 13 januari 1815, och suppliken lades slutligen utan resolution till handlingarna. Sin änka efterlämnade han i tryckta omständigheter.

Författare

Sverker Ek.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Öfver freden, som slöts i Werele den 14 augusti 1790, upläst på gymnasii större lärosal i Strengnäs den 27 october samma år. Strängnäs [1790]. 4: o 20 s. — Vid borgmästarinnans fru Maria Elisabeth Björnströms... och dess späde sons begrafning. Strängnäs 1791. 4: o 4 s. — Humoristen, innehållande åtskilliga försök. Sthm 1793. (10), 46, (2) s., 11 s. musikbilagor. — Recruit-exercise; or fragments of a military catechism, jntended for the use of the militia of the island of St Bartholomew. Gustavia 1810. (16) s. — Skaldestycken. Af C. A. Roth och A. Bergstedt. [Utg. af P. Hanselli.] Upps. 1857. 152 s. (Sv. vitterheten, 10.)

Utgivit: Afton-posten. Sthm 1815 (16 jan.—10 maj). — Ang. en av B. på S:t Barthélemy utgiven tidning, se texten.

Källor och litteratur

Källor: Biographica samt skrivelser till kanslikollegiet från tjänstemän i kansliets expeditioner (sign. E. IV: 25) och dess prot.," RA; recensioner av Kellgren i Stockholms posten 1791 n:o 52 (med svar av B, i n: o 96) och 1794 n:o 131 o. 140; nekrolog (anon.) i Journalen 1825 n:o 199; L. Hammar-sköld, Sv. vitterheten, 2: a uppl., utg. af P. A. Sondén (1833); E. O. E. Högström, S. Barthélemy under svenskt välde (1888); G. Ljunggren, Sv. vitterhetens häfder, 2 (1877).

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anders Bergstedt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18655, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sverker Ek.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18655
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anders Bergstedt, urn:sbl:18655, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sverker Ek.), hämtad 2024-04-19.