Meriter

1. Fredrik Bagge, f. 24 dec. 1646 i Marstrand, d. 8 nov. 1713 därstädes. Föräldrar: borgmästaren och handlanden i Marstrand Nils Fredriksson Bagge och Malin Burgesdotter. Kom till Roskilde skola 1662; student i Köpenhamn 1664 och i Uppsala 24 jan. 1665; reste aug. 1666 till Tyskland, där han besökte flera universitet, bl. a. Wittenberg och Altdorf; disp. i Wittenberg 9 okt. 1667 (Annotata anti-Grotiana ad librum Joëlis, pres. Abraham Calovius); fil. magister därstädes s. å.; disp. ånyo i Wittenberg 22 febr. 1668 (De historia symboli Apostolici, pres. Aegidius Strauchius); återvände för faderns sjukdoms skull till Sverige sommaren s. å. Adjunctus pastor och successor åt kyrkoherden i Marstrand Lars Påskesson (Paschasius) Wandelin 30 juni 1669; prästvigd 18 apr. 1670, då han såsom magister befriades från prästexamen; riksdagsman 1680, 1686, 1693, 1697, 1710; prost över Älvsyssels kontrakt 27 nov. 1680; fick Solberga pastorat såsom annex 19 dec. 1682; erhöll genom K. brev 19 dec. 1706 tillstånd att överlåta båda sina pastorat åt sin måg, Johan Carlberg, och själv endast behålla prostämbetet men synes, att döma av Marstrands kyrkas memorial- och protokollböcker, ha utövat även kyrkoherdeämbetet i Marstrand till kort före sin död.

Gift 30 nov. 1670 med Elisabet Larsdotter Wandelin, f. 3 dec. 1650, d. 8 mars 1731, dotter till kyrkoherden i Marstrand Lars Påskesson Wandelin.

Biografi

De omständigheter, under vilka B. fick sina olika ämbetsbeställningar, äro betecknande för tiden. Då han från sin utländska resa hemkom till faderns dödsbädd, var kyrkoherden Lars Påskesson sjuk. Mellan honom och B. överenskoms då, att B. skulle, stödd på kyrkoherdens och magistratens kallelse, av K. M:t söka utverka, att han bleve utnämnd till kyrkoherdens medhjälpare och efterträdare. Han skulle så genom giftermål med kyrkoherdens dotter kunna »konservera» familjen. Planen lyckades, men B:s ställning som »adjunctus pastor» blev svår. Svärfadern levde länge, och mellan de båda fränderna uppstodo snart bittra stridigheter, i det B. gjorde anspråk på likställdhet, vilket svärfadern icke ville medgiva honom. Det gick så långt, att de uppträdde mot varandra i kyrkan, så att magistraten ingrep och avstängde dem bägge från predikstolen. På B:s föranstaltande kom saken 1674 inför domkapitlet, där förlikning åstadkoms, varvid båda såsom felande dömdes till böter. Följande år var saken åter före därstädes. Lars Påskesson var alltjämt oförsonlig och hade på grund av sin sinnesstämning sedan nära två år med sin familj avhållit sig från nattvarden. Han blev därför av biskop L. Billichius avsatt från sitt ämbete men vägrade att underkasta sig avsättningsdomen och förgick sig svårt mot sin förman. Senare på året synes han emellertid ha resignerat och avstod pastoratet åt sin måg i förhoppning att få ett annat på fastlandet. Det hoppet gick icke i uppfyllelse, men B. var nu kyrkoherde i Marstrand, och svärfadern tycks ha levat utan ämbete till sin död, som inträffade först 4 febr. 1687.

B: s prostämbete och kyrkoherdebeställning i Solberga stå i samband med hans modiga svensksinnade uppförande vid Marstrands erövring 1677 under den s. k. Gyldenlövefejden, den händelse i B:s liv, som förskaffat honom hans berömmelse hos eftervärlden och som senast förhärligats av V. v. Heidenstam i »Karolinerna». Redan förut hade han i motsats till många av sina bohuslänska ämbetsbröder visat sig vara svensk till sinnelaget genom sin tacksägelse över Karl XI: s seger över danskarna vid Halmstad 1676. När i juli året därpå den norske ståthållaren Ulr. Fr. Gyldenlöve erövrat Marstrand med alla dess befästningar, lät denne tillställa B. ett böneformulär för kung Kristian och de danska vapnens framgång, vilket följande söndag skulle uppläsas i stadskyrkan efter predikan. Men B. bad i stället oförskräckt i danska generalitetets närvaro förböner för kung Karl emot Sveriges fiender. Han blev fängslad och under bevakning förd upp till fästningen, varifrån han sedan flyttades till Fredrikshald. Här blev han dömd till döden men fick behålla livet, på villkor att han löste det med tredubbel mansbot. Sedan han av egna medel betalt lösesumman, kom han hem sommaren 1678. På grund av sitt uppförande vid detta tillfälle stod han i stor gunst hos Karl XI. Vid 1680 års riksdag i Stockholm, som B. bevistade som sitt kontrakts fullmäktig, blev han efter en predikan inför konungen utnämnd till hovpredikant men undanbad sig. Han erhöll då såsom nådevedermäle två stora guldmedaljer, varjämte konungen genom brev till biskop D. Wallerius i Göteborg (daterat 2 nov.) förständigade denne att giva B. till annex den första lediga församlingen i Marstrands grannskap eller ock transport, om B. så önskade, till ett bättre pastorat, än det han innehade. I resolutionen på prästerskapets i Älvsyssels prosteri besvär 15 nov. 1680 uttalade konungen sin vilja, att B. med allra första måtte belönas för sin trohet och sitt lidande. Och kort efteråt, 27 nov., sände han biskopen ett nytt brev, vari han med tanke på att det kunde dröja något, innan ett lämpligt pastorat bleve ledigt, förordnade B. till prost över Älvsyssels kontrakt. Två år senare blev Solberga ledigt, och B. erhöll då denna församling till annex trots biskopens vrede.

B:s första verksamhetsår inföllo samtidigt med att de bohuslänska häxprocesserna pågingo. Dessa påverkade djupt livet i Marstrand. Ett stort antal kvinnor voro där anklagade, av vilka flertalet måste offra livet. B. var en av dem, som voro personligen berörda av saken. Hans egen moder hörde nämligen till de anklagade. Med stor energi kämpade han för att rädda modern, och inlagor från honom till de olika dömande myndigheterna äro bevarade. Sedan familjen i mer än två hela år levat i oro och ängslan för utgången, blev hon äntligen i nov. 1671 genom Göta hovrätts utslag frikänd och »till sin förra heder conserverad». Av intresse är att B. i början av trolldomsrannsakningarna i Marstrand sammanskrev ett betänkande angående förfaringssättet vid rannsakningar av för trolldom anklagade. Det skedde i »Ett lithet sendebreff. Om måthan att procedere meth trollfolck, skickadt magistraten uthi Marstrandh från M. F. N. B. A:o 1669». Häri kritiserade han i vissa avseenden tidens processförfarande i trolldomsmål. Så förkastade han avgjort det vid de bohuslänska processerna brukade vattenprovet med den motiveringen, att om en människa flyter, kan det icke vara av Gud utan »må vara av djävulen, och är så intet att tro, ty han är en lögnare av begynnelsen».

B. var en begåvad och för sin tid lärd man, varom på sitt sätt hans skrifter vittna. Därtill ägare av en betydande förmögenhet, var han självrådig och härsklysten, vilket ibland tog sig starka uttryck. Stödd på konungens nåd, kunde han med framgång trotsa biskop Wallerius, som harmades över att B. honom oåtspord fått prostämbetet och Solberga. Även andra biskopar ha fått lära känna den myndige Marstrandsprosten. Typiskt är ett yttrande av biskop J. Carlberg till en svårhanterlig kyrkoherde: »Magister Bagge är väl en styver man, men aldrig har han så kontramanderat mina ordres och lupit mig över» (citerat efter Skarstedt). Särskilt framträdde hans styva sinne, då kyrkoherden E. Parnovius i Uddevalla av biskop O. Nezelius utnämnts till prost över sitt eget pastorat. B. såg häri ett ingrepp i sin maktutövning och vilade icke, förrän biskopen fått återtaga sin utnämning och Parnovius på grund av befallning från rådet fått varning inför domkapitlet. Av begär att förödmjuka Uddevallakyrkoherden inför hans egen församling utnyttjade B. sin seger så grundligt, att han själv ådrog sig varning från rådet. Att emellertid B. ägde ej ringa anseende bland sina ståndsbröder, framgår utom av hans riksdagsmannauppdrag även därav, att han vid biskopsval i Gröteborgs stift i slutet av 1600- och början av 1700-talet erhöll ett stigande röstetal samt 1707 av domkapitlet föreslogs till domprost i Göteborg. Som predikant tyckes han ha åtnjutit ett stort anseende, åtminstone om man får sluta av den förnäma utstyrsel, förläggaren bestod hans båda predikosamlingar. Hans predikningar äro skrivna i det gängse maneret. Språkligt äro de förklarligt nog rika på danismer. — I Solberga kyrka finnas B:s och hans hustrus porträtt i kroppsstorlek.

Författare

G. Walli.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Annotata anti-Grotiana ad librum Joélis. Wittenberg 1667. 4: o.' (Diss.) — De historia symboli apostolici. Wittenberg 1667. 4: o. (Diss.) — De origine orbis literati. Altdorf 1668. 4: o. (Diss.) — Thesis unica, totam prassentans theologiam. Gtbg 1670. 4: o. (Tes för prästex.) — En godh mands yndelige welgang i döden och ynschelige welstand effter döden, udwiist aff Daniel. 12. Cap. 23. vers: huilche ord udi den... S. mands, Jörgen Nielsen Baardt, borgere och handelsmand udi Marstrand, hans haaderlige och christelige liigsbegengelse, blefve udi Marstrands kirche, 1675 den 14 hovemb. fremsatte och forklarede. Gtbg [1675]. 4: o 23 bl. — Tacksäijelse sermon för den wedh Halmstad lyckelig erlangede victorie holden i Marstrands kiyrkja effter höghpredikan paa den 14 söndag effter trinitatis 1676... [Gtbg 1676.] 4: o 16 s. — Enfallig wijgnings-sermon, hållen vthi 'Morlanda kyrckia på den 29 aug. anno 1681, då kyrckioJierden til Morlanda giäld,... herr Paul Nöring, medh ... jungfruen Karin Matthis dotter Haffenberg vthi ächtenskap trådde. Gtbg [1681], 4: o 8 s. — De Jesu Christo Deo-homine disp. theol. Gtbg 1688. 4: o 19 s. (Synodaldisp.) — En christens andelige lijff i Christo sampt gudelige lust at skillias hädan och wara med Christo, framstält uthi en kort lijk-predikan, öfwer Pauli epistels til de Philipp. 1. Cap. 21. 22. 23. 24. v., som blef hållen wid ... Karin Matthis dotter Haffenbergs, . .. herr Paul Nörings,... kyrckioherdes öfwer Morlanda giäld, kiäreste hustrus begrafning i Morlanda kyrckia. .. på den 12. novemb. 1703. Gtbg [1703]. 4: o 27, (13) s. — Curriculum vitae Christi, a nativitate ad sepulturam, qva omnes fere circumstantias historico-theologice delineatum. Gtbg 1708. 12:o 100 s. — Sörjande föråldras tröstende samtaal, effter anledning af Tobias 10: 6, förestält vthi en enfallig Kjck-predikan, hwilken vthi Marstranna stads kyrckia på söndagen Oculi, som war den 26 febr. anno-1711, då Kongl. May:tz troo tienare och ammiralitetz4ieutenant. .. herr Niels Knape, lians döda lekamen vthi sitt hwilorum nedsattes, blef hållen. Gtbg [1711]. 4: o 4 bl., 24 s. — Mellificium evangelicum eller kort och enfaldig, doch med Guds ord enlig förklaring öfwer alla sön-, helg- och apostla-dagarnas wanlige ewangelier, genom Gudz andas nåd, til des aldraheligaste namns ähra och des rikes vpbyggelse sammansatt. Sthm & Upps. 1714. 4: o 16 bl., 780, 82, (1) s. [Grav. titel: Mellificium evangelicum. Sthm & Upps. 1713.] — Werldenes fåfängligheter och des föracht, vti någre predikningar, öfwer åtskillige bibliske texter, förestält. Sthm 1717. 4: o 11 bl., 235 s. [Grav. titel: De vanitatibus rerum mundarum.]

Handskrift: Ett lithet sendebreff. Om måthan att folck, skickadt magistraten uthi Marstrandh från M. (Skokloster-arkivet, Avd. I, 4: o, N : o 93).

Källor och litteratur

Källor: Marstrands församlings kyrkobok 1685—-1730 (»Memorial-boock») och 1731—1769 (»annotationsbok») samt dess »protocol-boock» 1683 o. följ., Solberga, Jörlanda och Halta församlingars kyrkobok 1685—1746 (»memorial-boock»), Göteborgs domkapitels prot. 1670, 1674 och 1675 samt K. brev till detsamma 1680, 1704 och 1705, allt i Göteborgs landsarkiv. — Bidr. till sv. kyrkans och riksdagarnes historia, utg. af S. P. Bexell, A. Ahlqvist och A. Lignell (1835). — L. B. Bagge, Geneal. öfversikt öfver de ofrälse Baggesläkterna i Sverige (1906); J. Gothenius, Lefvernes-beskrifning. Om M. Fred. Nilsson Bagge, prost och kyrkoherde i Marstrand (Collectio Gjörwelliana, 1, 1777; byggd på självbiografiska anteckn. av B.); E. Linderholm, De stora häxprocesserna i Sverige, 1 (1918); E. Olån, Marstrands historia, krigsminnen och badortslif (1914); C. W. gkarstedt, Göteborgs stifts herdaminne (1885); J. G. Stricker, Försök til et sw. homiletiskt bibliotek, 1 (1767); A. Westén, Sv. Kongl. hof-clericiets historia, 2 (1801); J. Ödman, Chorographia Bahusiensis thet är: Bohus-läns beskrifning (1746).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Fredrik Bagge, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18991, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Walli.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18991
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Fredrik Bagge, urn:sbl:18991, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Walli.), hämtad 2024-04-19.