Meriter

Mengarelli, Giulio (Julius) Arturo Augusto, f 13 april 1920 i Sthlm, Katolska, d 30 okt 1960 i Leksand, Kopp. Föräldrar: musikern o glassfabrikanten Augusto Attilio Giuseppe M o sömmerskan Emma Maria Nykänen. Elev vid Katolska skolan o Katarina realskola i Sthlm, vid K teaterns balettelevskola 27, engagerad i Operabaletten 38, figurant 38, seconddansör 42, premiärdansör 45–57, allt vid K teatern, danspedagog.

G 27 jan 1946 i Sthlm, S:t Göran, m Inez Gunhild Margareta Brundin, f 13 nov 1921 där, Joh, dtr till konstsmeden Knut Vilhelm B o Anna Elisabet Mars samt förut g Hammerlind.

Biografi

Julius M tillhörde en syskonskara på sju barn. De fyra äldsta sändes till klosterskola i Italien, men M och hans yngre syskon Mario och Rosa Maria gick i sv skola och kom alla tre att tillhöra K teaterns balett, Operabaletten. Lärarinna vid balettelevskolan 1924–49 var Valborg Franchi, en skicklig danspedagog, som arbetade enligt Cecchetti-metoden. För första gången sedan Gustav III:s dagar fick Operabaletten en stark manssida, som rekryterades ur hennes pojkklasser. M tillhörde hennes första kull och drog tidigt uppmärksamheten till sig. När han utsågs till premiärdansör hade han redan en rad stora roller bakom sig.

M var en utpräglad dramatisk begåvning, som med fantasi och inlevelse formade sina roller. Han hade en särskild känsla för karaktärsdans, en term som betecknar folkdans bearbetad för scenen. Hans namn sågs för första gången på affisch 1938, då han medverkade i Ravels Bolero. Ået därpå gjorde han ett djärvt och lyckat inhopp i en huvudroll i den likaså spanskinfluerade baletten Andalucia med musik av de Falla. Några år senare reste M till Paris för specialstudier i autentisk spansk dans, och han hade flera sådana i sin personliga repertoar.

M hörde till de ofta efterfrågade artisterna vid de dansaftnar och välgörenhetskonserter utanför teatern, som blev vanliga under krigsåren. Repertoaren på teatern var av ojämn kvalitet, till det bättre hörde några rekonstruktioner av Fokin-baletter; George Gé satte upp Fokins chinoiserie Kärleksprovet till Mozart-musik och M fick en huvudroll. En anmälare skrev att M "dansade kulin med imponerande vighet och storartat humör". (A Beijer, Inez M:s klippsaml). Hans tolkning av Morens roll i Petrusjka vittnade ytterligare om hans spelfantasi och vitalitet.

1945 erövrade M pris för bästa manliga prestation vid den internationella danstävlingen i Sthlm och det ledde till gästspel i Danmark och Norge. Två år senare fick han anbud från International Ballet i England, ett engagemang som skulle ha betytt en karriär utanför Sverige, men han föredrog att stanna hemma.

De närmaste åren skulle bli händelserika både för M:s egen del och för sv danskonst. Den första helsvenska baletten på lång tid skapades 1948 av Rune Lindström (bd 23), Gunnar de Frumerie (bd 16, s 580), Stellan Mörner och George Gé efter motiv på dalmålningar och döptes till Johannesnatten. M dansade en skinntorr, ettrig Gammel Jerk så att han fördunklade alla i sin omgivning. S å prövade han en ny, friare dansstil tillsammans med Birgit Cullberg i en svit satiriska och komiska porträtt av Berömda kärlekspar och det avslöjades att han ägde en drastisk humor besläktad med hennes.

M:s karriär nådde en kulmen under 1950. Han dansade bl a både Hilarion och Albrecht i den romantiska Giselle och förvandlade dessa roller, som ofta fått ett schablonartat utförande, till psykologiskt intressanta och engagerande gestalter. Han blev slutligen en av de artister som tillsammans med koreografen Cullberg slog en bräsch i den gamla balettrepertoaren och förde fram nya dansdramer med en modern, mer komplicerad människosyn. : M kreerade 1950 Jean i Fröken Julie och Poeten (Fröding) i Oscarsbalen, två psykologiska människostudier dansade med en viril, kraftfull och samtidigt elegant teknik. Ett år senare stäcktes M:s karriär. Han skulle framträda i en stor pantomimroll i H Sutermeisters opera Den röda stöveln, men när premiären kom hade han hög feber. Han genomförde ändå sitt parti för att rädda föreställningen, vilket resulterade i dubbelsidig lunginflammation och flerårig sjukhusvistelse. När M återvände till teatern kunde han inte längre åta sig rena dansroller. 1953–57 spelade han några minnesvärda mimroller: den gamle läraren i Svansjön, den groteska häxan Carabosse i Törnrosa och den blide Fadern i Den förlorade sonen. 1957 blev han tvungen att ta sjukpension och flyttade till Leksand, där han hade vänner bland de bofasta konstnärerna. Så länge krafterna räckte arbetade han som danspedagog. Han var bara 40 år när han avled.

Författare

Anna Greta Ståhle

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: Rec:er o art:ar om M från åren 1937–60 i Inez M:s klippsaml, kontrakt o affischer i Drottningholms teatermus.

K teatern. Repertoar 1773–1973 (Skrifter från Operan, 1, 1974); E Näslund, Birgit Gullberg (1978); Operan 200 år (1973); T Rhodin, Dans på rosor (1978); K Rootzén, Den sv baletten (1945); M Sjögren, Biljett till balett (1957); M Skeaping o A G Ståhle, Balett på sthlmsoperan (1979).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Giulio (Julius) A A Mengarelli, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/19116, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anna Greta Ståhle), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:19116
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Giulio (Julius) A A Mengarelli, urn:sbl:19116, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anna Greta Ståhle), hämtad 2024-04-25.