Karl A Sporr (Gustafsson)

Född:1887-02-21 – Stora Skedvi församling, Dalarnas län
Död:1967-06-14 – Råsunda församling, Stockholms län

Musikupptecknare, Musiktolkare


Band 33 (2007-2011), sida 48.

Meriter

Sporr (före 1908 Gustafsson), Karl Arvid, f 21 febr 1887 i Stora Skedvi, Dalarna län, d 14 juni 1967 i Solna, Råsunda. Föräldrar: hemmansägaren Sporr Anders Gustaf Eriksson o Johanna Karolina Persson. Studentex vid H a l i Falun 12 juni 06, bedrev naturvetensk studier vid StH 1 okt 07-vt 13, studerade violinspel för Axel Runnquist, Sthlm, turnerande konsertmusiker från 23, bl a i USA 23-25 o Tyskland 37-43, upptecknare o tolkare av sv folkmusik. - AssMA 53.

G 26 dec 1923 i Eskilstuna, Kloster, m konsertsångerskan Juliana (Julie) Moser, f 4 dec 1891 i Elbing, Tyskland (nu Elblag, Polen), d 19 april 1973 i Solna, dtr till emaljmästaren Anton M o Marta Fraissl.

Biografi

Karl S växte upp på Sporrgården i Stora Skedvi, vilken varit i släktens ägo sedan slutet av 1600-talet och efter vilken han tog sitt namn. Musikintresse fanns hos fadern som spelade fiol och sjöng visor. Nio år gammal fick S sin första fiol. Några år senare fick han två somrar i rad åka till Falun för att lära sig noter och fiolspel för musikfanjunkare Anders Hellström. Under studieåren vid Falu läroverk tog han fiollektioner för musikläraren Ulrik Ceder-berg och deltog i skolans elevensemble.

S fick redan 1908 "upp ögonen för tjusningen och den specifikt nationella karaktären i en del äldre folkmelodier, såväl spelade som sjungna" (S:s formulär för biogr notiser till MA). Detta blev början på en yrkesbana som kom att innehålla uppteckning av folkmusik, violinspel samt föreläsningar som i regel kombinerades med eget spel. Citatet fångar väl S:s engagemang i folkmusiken. Han fängslades främst av ett äldre tonspråk, vars värde han gärna jämförde med modernare musik som han tyckte uppriktigt illa om. Vidare uppskattade han folkmusiken som ett tonande vittnesbörd om nationella kvaliteter. Hans plädering för folkmusik från scener och i tryckta texter handlade därför lika mycket om musik som om politik och musikpolitik.

Uppteckning av folkmusik började S med kring 1910. De framstående fiolspel-männen Anders Frisell och Hjort Anders Olsson, båda från Dalarna, tillhörde de första vilkas repertoarer han samlade - Hjort Anders träffade han dock i Sthlm. På eget initiativ gjorde han efter hand alltfler insamlingsresor till Dalarna. Arbetet inleddes under den s k spelmansrörelsens mest blomstrande tid. I denna rörelse rymdes uppteckning av i första hand spelmanslåtar, från 1908 i Folkmusikkommissionens regi. En stor del av det insamlade låtmaterialet trycktes i Svenska låtar (1922-40). Ett annat inslag var etablering av spelmanstävlingar och senare spelmansstämmor. S påverkades av spelmansrörelsen och dess aktiviteter men kom aldrig att tillhöra dess innersta krets. Det syns bl a i Svenska låtars häften med uppteckningar från Dalarna, där hans bidrag blott utgör en liten del. Under hela sin karriär kom S att stå utanför folkmusikens organiserade främjare; han verkade mestadels på egen hand för samma sak.

S började arbeta som lärare men hängav sig från 1923 på allvar åt "bildningsarbete". Det innebar turnéer som konserteran-de violinist och som föreläsare om folkmusik. Från s å framträdde han i regel med sin sjungande tyskfödda hustru (sopran). Under en USA-turné 1923-25 gav de framför allt kyrkokonserter, där han framträdde med "gängse internationell konsertrepertoar" och hon sjöng "kyrklig repertoar". I profana sammanhang gavs ett "program med inslag av pärlor ur svenskt och även norskt folkligt musikarv" (S:s formulär...). Turnéerna som gick genom sammanlagt 15 stater organiserades bl a av en föreläsningsförmedling vid namn Chautau-qua. S passade också på att göra en del låt-och visuppteckningar efter sv emigranter.

Enligt S tillhörde parets konsertresor i Tyskland åren 1937-43 deras "ljusaste och lyckligaste minnen". Framträdandena arrangerades främst genom Nordische Gesellschaft som under perioden hade tydlig anknytning till nazismen. De gav "ett 100-tal konserter i bl a Wien, Berlin, Munchen, Hamburg, Leipzig, Dresden, Breslau, Bremen, Königsberg, Augsburg och Salzburg, alltifrån Memel och Tilsit i norr till Lindau och Klagenfurt i söder, från Wien i öster till Luxemburg i väster".

Huvuddelen av S:s konserter och föreläsningar ägde emellertid rum i Sverige som han genomkorsade i decennier. Vanligen engagerade han - och i förekommande fall hustrun - en lokal pianist att utföra ackompanjemanget. Pianoarrangemangen av S:s uppteckningar var gjorda av Anders Bond, kantor i Gustafs och senare i Säter, och sändes i förväg till den som skulle beledsaga violinspelet. Under turnéer i Dalarna bistod oftast Bond med pianospel.

Som skolad violinist hade S det klassiska spelet som ideal och kom därför att kritisera spelmän för tekniska och musikaliska brister, hur mycket han än uppskattade deras låtar. Till Knis Karl Aronsson skrev han: "Nu har jag försökt höja de bättre melodierna från allmogelåtandets nivå till konsertspelandet. Det har varit min uppgift. [...] För mig äro spelmännen huvudsakligen studieobjekt" (brev 29 aug 1944). Gränsen mellan folkligt och lärt, en både musikalisk och social skillnad, var S inte ensam om att upprätthålla. Den var en underförstådd förutsättning i det mesta arbetet med att samla och presentera folkmusik under dessa år. S talade och skrev ovanligt tydligt om denna skillnad mellan folk- och konstmusik.

S tecknade upp folkmusik, vokal och instrumental, under i stort sett hela sin karriär. Framför allt ägnade han sig åt musik från hemlandskapet Dalarna, vilket innebar att han kunde skriva ner musik efter spel- eller sångkunnigt dalfolk varhelst han träffade på dem. I viss utsträckning genomförde han liknande arbete i den del av Västmanland som gränsar ull Dalarna. Under sina konsert- och föreläsningsturnéer runt om i landet kunde han dessutom då och då göra uppteckningar, även om det utan tvekan var Dalarnas musik som verkligen intresserade honom. I huvudsak var uppteckningsfärderna hans egna satsningar, någon gång med stöd av ett stipendium. Han kunde också sälja samlingar av uppteckningar till exempelvis Dalarnas hembygdsförbund. Så småningom bedrev han inventering av folkmusiktraditioner på uppdrag av några socknar: Leksand 1946, Gagnef och Mockfjärd 1949, Rättvik 1949-50, Svärdsjö 1950, Transtrand 1954, Lima och Malung 1955.

Med författaren Karl-Erik Forsslund (bd 16) upprätthöll S ett samarbete som innebar utgivning av hans uppteckningar i bokverket Med Dalälven från källorna till havet (1919-39). Anders Bond fick dessutom möjlighet att skriva arrangemang för kör, av vilka några stycken på sin tid vann viss spridning.

S:s uppteckningar är noggrant utförda, vad gäller både rytm och intonation. Med sin goda kännedom om fiolteknik var han observant på tekniska detaljer och kunde exempelvis notera spelmäns variationer. Till materialets kvaliteter hör också de instruktiva och färgstarka kommentarer som han ofta bifogade. Man bör dock veta att S koncentrerade sig på melodier med ett äldre tonspråk och medvetet ratade nyare musik. S måste räknas till de allra sista upptecknarna av folkmusik - han tog aldrig inspelningstekniken till hjälp, fastän den fanns till hands under hela hans verksamma tid. - S erhöll Artur Hazelius-medaljen i brons 1927 men vägrade att ta emot den sedan NordM benämnt honom "spelman".

S:s dotter Gunnel Julia S (1933-74), g Friis-Hansen, var elev vid K dramatiska teaterns elevskola 1953-56 och knöts 1960 till Sthlms stadsteater där hon gjorde ett 40-tal roller, bl a Sjörövar-Jenny i Tolvskillingsoperan (1964) och Berta i Minns du den stad (1970). Hon gjorde även en rad roller för film och TV. Med sin sensualism och sitt temperament hade Gunnel S också framgång som kabaretartist och hon medverkade i flera skivinspelningar.

Författare

Gunnar Ternhag



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Karl S:s efterlämnade saml av uppteckmar i Sv visarkiv, Sthlm. - Brev från S i UUB (bl a till C Cederblad).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (bidrag): Något om folkmusik och arbetet för dess bevarande (Brage gille åren 1909-1916, [Red: E Granhammar], [Sthlm] 1916 (Örebro dagblads tr), s [32]-38). - På upptäcktsfärd efter gamla melodier (Hembygden, utg av Svenska ungdomsringen för bygdekultur, årg 5, 1925, nr 1, s 9-10). - Besvikelse i smått. [Dikt] (Slöjd och ton, 1931, s 14). [Omtr från Östgöta-Correspondenten.] — Några funderingar över folkmusik (Hembygden, 12, 1932, febr, s 9-11). [Omtr från Jämtlands Tidning.] - Några lekmannasynpunkter angående värdering och bedömning av fioler (Slöjd och ton, 1933, s 69-73). - Folkmusik och klassisk musik (ibid, 1934, s [l]-3). - Folkmusikens anseende (ibid, s 60-61). [Sign: Carl Sporr.] - Min kontakt med musiken. [1-2] (ibid, 1936, s 68-69, 81-82). - Folkmusik och spelmän i Grytnäs (Grytnäs socken. D 1, Sala 1941, s 234-247, musiknoter). [Med uppteckningar, s 237-247.] - Riksspelmannen Anders Friseli (Slöjd och ton, 1944, s 44-46). [Dödsruna.] - Om folkmusik och spelmän (E Lundberg m fl, Folket i fest, Sthlm: Lantbruksförbundets tidskriftsaktiebolag, 1946, s 91-142, ill, musiknoter). - Ernst Granhammar. In memoriam (Slöjd och ton, 1946, s 3). - Om uppskattning avvara folkmelodier (Uplandsspelmannen, nr 1, 1946, s 3, 6). - Om uppteckning av folkmelodier. Några synpunkter (Uplandsspelmannen, nr 2, 1947, s 3-4, 6). - Folkmusiken [i Dalarna] (Dalarna, ett vida berömt landskap, Under red av O Veirulf, Sthlm: Svensk litteratur, 1951, s 184-199, musiknoter). - Om folktonen och sångarglädjen på det religiösa området (Västerås stift i ord och bild, Red-kommitté: G Ekström m fl, Sthlm: Idun, 1951, s 217-230, musiknoter). [Exempel huvudsakligen från Dalarna.] - Professionell musiker eller amatör (Spelmannen, 1953, nr 1, s 7-8, 11). -Något om folkmusiken (Västmanland. Svenskt mittland, Huvudred: Lennart Rask, Sthlm: Svensk litteratur, 1956, s 317-320, musiknoter). - Folkmusiken i Rättvik som särpräglad melodiskatt, som nationell kraftkälla och som stridsfanfar. En översikt jämte några synpunkter (Rättvik. D 3, Folkligt kulturliv, organisationer, Utg av Rättviks socken, red-kommitté: G Ekström m fl, Rättvik 1959, s [200]-220, musiknoter). -Bidrag i: UNT 27/5 1931, Åbo underrättelser 21/2 1936, Falu-kuriren 15/4 1952. Även kortare bidrag i: Hembygden 1948 (10 artiklar) o Slöjd och ton 1934, 36-38, 40,42, 44, 57 (20 artiklar).

Upptecknat: [Uppteckningar] (K-E Forsslund, Med Dalälven från källorna till havet. Sthlm: Åhlén & Åkerlund, 1919-1939. 3 d i 27 böcker. [Det finns uppskattningsvis minst 300 uppteckningar av K S i detta verk.] - [Uppteckning av] Bingsjöpolska. Efter H A Olson (Folkdansringen, årg 1, 1921, nr 9 [dvs 10], s 7). - [Uppteckningar] (Svenska låtar. Dalarna, H 3, Sthlm: Norstedt, 1924, s 134-145; H 4, 1926, s 149-157). - Vinteren tar ända. Folkvisa från Dala-Järna (Arr A Bond). Sthlm 1944. - Och jungfrun hon gångar på högan berg. Folkvisa från Dala-Järna (Arr A Bond). Sthlm 1945. - Det gångar två jungfrur åt ro-sendelund. Folkvisa från Dala-Järna (Arr A Bond). Sthlm 1945. - Där växte upp en lilja. Folkvisa från Dala-Järna (Arr A Bond). Sthlm 1945. -Jag var ej mer än sexton år. Folkvisa från Dala-Järna (Air A Bond). Sthlm 1945. - Med ängslan och besvär. Folkvisa från Dala-Järna (Arr A Bond). Sthlm 1945. - Du har låtit din kärlek få försvinna. Folkvisa från Dala-Järna (Arr A Bond). Sthlm 1945. - Bereden väg för Herran (Sv. ps. 43: 1, 2). Melodi enligt gammal tradidon i Boda (Arr A Bond). Sthlm 1948. - Säg mig den vägen, som drager till livet. Melodi från Skattungbyn (Arr A Bond). Sthlm 1948. - O vad sällhet. Melodi från Skattungbyn. Tradition: A Dunell (B Granstam, Meditationer över gamla dalamelodier. För orgel. H 10, Från Malung och Skattungbyn, Klockrike 1981, s [3]). -Karl Sporrs uppteckningar (H A Olsson, Hjort Anders Olssons låtar, Upptecknade av N Andersson, O Andersson och K S. Utg av G Ternhag, Hedemora: Gidlund, 1993, s 87-138, Rapport, Dalarnas forskningsråd, 1993:5). - Med notbok genom Gagnef. KS:s uppteckningar från Gagnefs socken. D 1-3. Dala-Flo-da: Arnberg & Flodin Musik, 1997-2000. - Leksands sockenbeskrivning. D 11, Folkmusik i Leksand, Djura och Siljansnäs. Uppteckningar av K S 1916-47. In-ledn o kommentarer av M Ramsten. Utg av Leksands kommuns kulturförvaltning i samarbete med Svenskt visarkiv. Leksand 1999. 350 s, musiknoter.

Källor och litteratur

Källor o litt: Formulär för biogr notiser m m för associé av MA, nr 67, MA:s arkiv. StH:s arkiv, Studentmatr DI ba:l, D I bb:15, D II b:l, RA.

T Fahlander, S:s noter är som kartan för en kunnig orienterare (Dalarnas spelmansblad 1999, nr 2-3); U Geisler, "Ur vårt svenska folkliga musikarv": tysk nationalsocialism o sv musikkultur (Fruktan, fascinadon o frändskap, 2006) ;J Holmen, "Att hämta melodier är inte som att hämta ordentligt inslagna varor" (Dalarnas spelmansblad 1984, nr 1);J Lassbo, Till min hembygd: folkmusikforskaren K S (1995); M Lindström, Låtskatt från Gagnef låg gömd på en vind (Dalarnas spelmansblad 1996, nr 2-3); MA:s matr 1771-1995 (1996); M Muller, K S:s uppteckningar från Gästrikland (Noterat 1995, nr 1); B Nyberg, En guldgruva för Dalarnas folkmusik (Dalarnas spelmansblad 1999, nr 2-3); Sohlman. - Gunnel S: Myggans nöjeslex, ed U M Ericson, 13 (1993); Sv skådespelare i film o TV 1897-2000, 2 (2002); Vem är vem (1968).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Karl A Sporr (Gustafsson), https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/20010, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Ternhag), hämtad 2019-02-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:20010
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Karl A Sporr (Gustafsson), urn:sbl:20010, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Ternhag), hämtad 2019-02-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se