Dick Stenberg

Född:1921-01-21 – Falu Kristine församling, Dalarnas län
Död:2004-09-27 – Bromma församling (AB-län), Stockholms län

General, Flygvapenofficer, Flygvapenchef


Band 33 (2007-2011), sida 225.

Meriter

Stenberg, Dick, f 21 jan 1921 i Falun, Kristine, d 27 sept 2004 i Sthlm, Bromma. Föräldrar: verkmästaren Karl Edvard S o Karin Olofsson. Studentex vid H a l å Södermalm i Sthlm 10 maj 39, officersaspirant i flygvapnet 16 juni 39, officersex o fänrik där 24 mars 42, flyglär vid Flygkrigsskolan (F 5, Ljungbyhed, Skåne, från 1943 Krigsflygskolan) 42-48, löjtn 14 april 44, genomgick flyginstruktörskurser vid Krigsflygskolan 44-48, antogs till Flygkrigshögskolan, Sthlm, 48, kapten 1 april 49, flygförare o divisionschef vid Svea flygflottilj (F 8, Barkarby, Sth) 49-54, major 1 okt 54, chef för flygavd vid Södertörns flygflottilj (F 18, Tullinge, Sth) 55, stabschef vid 3:e flygeskadern 1 maj 57, överstelöjtn 1 okt 58, avdxhef vid Försvarsstabens flyg- o luftförsvarsavd 1 april 60, flygchef vid F 22/UN fighter wing i Kongo nov 62-maj 63, överste o chef för F 18 1 april (tilltr 1 maj) 63, 2:e v ordf i Sv officersförb 63-65, flyginspektör o chef för flygsektionen vid Östra militärområdesstaben (Milostab Ö) 1 okt 66, souschef i Försvarsstaben 1 okt 68, generalmajor 1 nov 68, chef för Flygstaben 1 april 70, generallöjtn o chef för flygvapnet 1 okt 73-30 sept 82, ordf i Stiftelsen för flygvapenmuseum 76-91, led av militärledn:ens rådgivande nämnd 1 jan 79-82. - LKrVA 71 (styresman 77-79).

G 12 juni 1943 i Sundbyberg m Maj Gunborg Larsson, f 19 dec 1921 i Sthlm, Maria, dtr till spårvagnsföraren Sven Erik L o Ida Sofia Lindström.

Biografi

S fick sin flygutbildning vid Flygkrigsskolan i Ljungbyhed. I Flygkrigsskolan ingick flygskolan, aspirantskolan och flygkadettskolan. Tecknet på att han klarat flygutbildningen, guldvingarna, erhöll S ijuni 1940. Den fortsatta officers- och flygutbildningen genomfördes vid flygkadett-skolan som S klarade med mycket goda vitsord. Han gick ut som näst bäste elev då han utnämndes till fänrik. Direkt efter officersutnämningen placerades S som flyg-lärare vid Flygkrigsskolan. Han genomgick flyginstruktörskurser, och S:s flygskicklighet, pedagogiska talang och oväld gjorde honom till en mycket uppskattad flyglärare. Han tjänstgjorde vid skolan till 1948 då han påbörjade stabsutbildning vid Flygkrigshögskolan . Efter stabsutbildningen tjänstgjorde S som flygförare och divisionschef vid F 8. Han var utbildad till jaktflygare vid dagjakten men fick också möjlighet att flyga nattjakt på den enda nattjaktflottiljen, Västmanlands flygflottilj i Västerås, F 1. Under denna aktiva flygperiod upplevde S övergången från propellerdrivna jaktflygplan till moderna jetflygplan. Som chef för flyg-avdelningen (flygchef) vid F 18 fick han 1955 uppdraget att från England flyga hem det första exemplaret av det modernajaktflygplanet Hawker Hunter, J 34.

1957 inleddes en period för S som innebar stabstjänst på olika nivåer. Han var sektionschef i 3:e flygeskadern, med lokalisering till Sthlm, och placerades därefter vid Försvarsstaben, först som chef för flyg-och luftförsvarsavdelningen och sedan inom operationsledningen.

Den politiska konflikten i Kongo sedan landet 1960 blivit en självständig stat ledde till att FN begärde sv flygunderstöd som motvikt till utbrytarstaten Katangas lilla, men ganska effektiva flygvapen. FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjölds (bd 18) död i en flygolycka i Nordrhodesia (nu Zambia) i sept 1961 torde ha bidragit till den sv regeringens positiva inställning att tillmötesgå FN:s begäran. Regeringen beslutade att sända fem, senare ytterligare sex, J 29B, "Flygande Tunnan", till Kongo. Förbandet gavs beteckningen F 22 och S var flygchef där från nov 1962 till maj 1963. Hans sätt att leda verksamheten vann stor respekt i alla läger. Under Kongouppdraget blev S befordrad till överste och chef för F 18. Bland de stora uppgifter han nu ställdes inför var att leda omskolningen av personalen till det nya jaktflygplanet Saab J 35 Draken. S fullgjorde själv sin flygtjänst på Draken.

I okt 1966 skedde en genomgripande omorganisation av försvarets regionala ledning. Milostaberna blev nu en för alla försvarsgrenarna gemensam regional stab från att tidigare ha varit en arméangelägenhet. I detta sammanhang utnämndes S till överste C 2 och placerades i Östra militärområdesstaben som chef för flygsektionen med titeln flyginspektör. Som souschef vid Försvarsstaben, vilket han blev två år senare, var S bl a chef för opera- tionsledningen samt sekreterare i militärledningen. Befattningen innebar, som namnet antyder, en ganska besvärlig mellanställning. S innehade den i ett och ett halvt år, innan han utnämndes till chef för Flygstaben.

Under S:s dryga tre år som flygstabschef infördes Saab AJ 37 Viggen i flygvapnet som ett första steg mot ett enhetsflygplan för jakt, attack och spaning. Viggensyste-met är det största flygplansystem som har integrerats i det sv flygvapnet. Det skulle sedan följas av JAS 39 Gripen, där S var en av dem som drev fram projektet. Men innan dess var det B3LA-projektet som tog tid och kraft. Detta flygplan var tänkt som ett övergångsflygplan främst för attackuppgifter i tidsgapet mellan attackviggen ochJAS-systemet.

Utnämnd till chef för flygvapnet 1973 fick S alltså strax efter att Viggen tillförts organisadonen börja arbeta med frågan om dess ersättare. Resultatet blev så småningom ett beslut om att lägga ner det förhållandevis lågteknologiska B3LA-projek- tet samtidigt som tidsplanen för JAS-syste-met tidigarelades. 1982 fattade riksdagen, då med borgerlig majoritet, beslut om att JAS-projektet skulle genomföras. Efter regeringsskiftet s å revs detta beslut upp och den nytillträdda socialdemokratiska regeringen beordrade chefen för flygvapnet att lämna underlag för en förnyad prövning av JAS-projektet. Det ankom nu på S:s efterträdare, Sven-Olof Olson, att lämna underlag för en sådan prövning. Detta resulterade i att riksdagen 1983 en andra gång fattade ett positivt beslut om JAS-pro-jektets genomförande. Beslut om JAS-systemet kom därigenom att fattas av två på varandra följande riksdagar med mellanliggande val dessemellan.

När S förordnades som flygvapenchef var det för en sexårsperiod, men han fick förtroendet att leda vapnet i ytterligare tre år innan han inträdde i flygvapnets reserv som pensionär. Under sin chefstid fick S administrera avvecklingen av flera flygvapenförband.

S hade en positiv inställning till nyheter. Under hans chefstid kom flygvapnet att lansera moderna rekryteringsmetoder, som t ex sponsring av ishockeylaget MoDo och annan ungdomsishockey, samt modern marknadsföring med hjälp av PR-konsulter. Syftet var att locka ungdomar att söka sig till flygvapnets många yrken, där snabbhet, uppmärksamhet, samspel, laganda och framåtanda var ledstjärnor. S hade själv i sin ungdom spelat bandy i Jär-la idrottsklubb. 1981 hade officersyrket öppnats också för kvinnor och flygvapnet låg väl framme genom att kvinnor sedan flera år tillbaka hade arbetat i framför allt stril- och sambandsbefattningar som civil-anställda.

Då flygvapnet firade sin 50-åriga tillvaro 1976 samlade försvarsindustrin in en större summa pengar som skulle gå till förverkligandet av ett framtida flygvapenmuseum. S å beslutade riksdagen att ett flygvapenmuseum skulle etableras på Malmen vid Linköping. Det nya museet inordnades följande år i Statens försvarshistoriska museer. Försvarsindustrins insamlade medel fonderades och förvaltades av Stiftelsen för flygvapenmuseum. S var stiftelsens ende ordförande till dess att den upplöstes 1991. S hade också civilt flygcertifikat. Efter sin pension blev han ofta anlitad av Statens haverikommission, dels som pilot i samband med olika uppdrag runt om i Sverige, dels som rådgivare. S ingick aldrig i kommissionen, men hans goda omdöme och stora kunskaper gjorde honom värdefull i dess svåra och grannlaga arbete.

S var den förste flygvapenchef som rekryterats direkt till flygvapnet. Tidigare flygvapenchefer hade alla bakgrund som armé- eller sjöofficerare. Han var en populär chef som visste att ta vara på sina medarbetares goda idéer. Han skapade i verksamheten en god anda, var omtyckt och vann genom sin personlighet ett stort förtroende. S var inte de stora åthävornas eller stridernas man, och statsmakterna torde ha sett honom som en pålitlig och okontroversiell företrädare för flygvapnet.

Författare

Sven Scheiderbauer



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (bidrag): Kvalitet - inget alternativ. En kommentar från flygstabschefen. (Pengar, planering, försvarseffekt) (Vårt försvar, 1971, s [275]-279). [Om en jaktversion av Viggen.] - Flygvapnet i framtidens awägningsprogram. Inträdesanförande (KrVAH, årg 176, 1972, s [127]-136, diagr). - Flygvapnet 1926-1976 (KrVA:s tidskrift, årg 180, 1976, s [43]-66, fotogr). - En angelägen uppgift för Akademien. Anförande av Styresmannen ... på Akademiens 182. högtidsdag 1978-11-13 (KrVAH, 182, 1978, s 278-280). -Akademien och 1982 års försvarsbeslut. Anförande av Styresmannen ... på Akademiens 183. högtidsdag 1979-11-12 (KrVAH, 183,1979,s [265]-267).-Befästningarnas betydelse för flygvapnet (Fortifikationen 350 år. 1635-1985, Under red av B Runnberg ... Sthlm: Fortifikationskåren, 1986, s 291-302, ill).

Källor och litteratur

Källor o litt: Flygstaben, Personalavd, rullkort serie D 1, vol 13, serie D 2b, vol 4, KrA. 43 år med flygvapnet: D S berättar om sitt flygarliv, FVTV 82-213 (videogram), Sv flyghist fören:s arkiv.

L Berns, Flygstaben: en minnesbok (1994); C Braunstein, Sv flygvapnets förband o skolor under 1900-talet (2005); E Liden, Pionjär inom flyget (SvD 21 jan 1986); G Norrbohm, Flygande högvakt: om en flygflottilj: F 18 (1985); S-O Olson, nekr över S (SvD 2 o DN 12 okt 2004); G Welin, Minnesteckmar över bortgångna led:er (KrVAH o tidskr, h 6, 2004). - Muntl meddeken från generallöjtn S-O Olson,juni 2006.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Dick Stenberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/20058, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Scheiderbauer), hämtad 2017-07-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:20058
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Dick Stenberg, urn:sbl:20058, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Scheiderbauer), hämtad 2017-07-24.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se