Nils G Stenqvist

Född:1934-04-13 – Brännkyrka församling, Stockholms län
Död:2005-08-04 – Dalarö församling, Stockholms län (i Dalarö, Ornö-Utö)

Målare, Grafiker, Skulptör


Band 33 (2007-2011), sida 354.

Meriter

Stenqvist, Nils Gunnar, f 13 april 1934 i Sthlm, Brännk, d 4 aug 2005 i Dalarö-Ornö-Utö, Sth. Föräldrar: kamreren Nils Petrus S o Katarina Maria Margareta (Greta) Collin. Studentex vid H a l i Bromma 5 maj 53, inskr vid StH 7 okt 54, elev vid Konsthögskolans skola för grafisk konst 56-61, vid Royal college of art, London, 58, tf biträdande lär i grafisk konst vid Konsthögskolan 62, ord 63, medlem i grafikgruppen IX 64-99, led av Nämnden för utställmar av nutida sv konst i utlandet (NUNSKU) 65, ordf där 69-73, led av styr för Nord konstförb 70-72, tf prof i grafisk konst o tillika förest för skolan för grafisk konst vid Konsthögskolan 13 (tilltr 15) sept 73, ord 76-83, led av Postens konst- o programråd från 81, v ordf i styr för Sveriges allm konstfören 93-00, led av RA:s heraldiska nämnd från mars 99. - LFrKA 71.

G 1) 13 juli 1958(-71) i Saltsjöbaden, Sth, m skulptören Anne-Marie (Marie) Birgitta Bergkvist, f 21 febr 1935 i Sthlm, S:t Göran, dtr till revisorn Sven Natanel B o Alva Maria Östergren; 2) 30 dec 1989 i Sthlm, Hägersten, m konstnären Ursula Hannelore Schutz, f 19 maj 1935 i Nurnberg, Tyskland, dtr till teol dr Hans S o Elisabeth Storck.

Biografi

Nils G S bestämde sig tidigt för att bli konstnär. Han började måla redan i de lägre tonåren och tilldelades som elev i realskolan första pris i oljemåleri för en bild med motiv från båthamnen i Alsten i Sthlm. S:s konstnärliga ambition uppmuntrades både i hemmet och i skolorna i Älvsjö och Bromma. Ett år innan han avlade studentexamen började S resa runt i Sverige som amanuens för Konstfrämjandet.

Genom ett par längre resor till Frankrike påverkades S bildmässigt tillfälligt av ett kubistiskt tänkande. Mer avgörande för honom blev dock en lång resa till Grekland 1955 där han, tillsammans med Gösta Gierow och en kortare tid även Calle Drakenmark, reste från Aten ut till öarna Hydra, Mykonos, Patmos, Kos, Kalymnos, Rhodos och Kreta. Vännerna tecknade, målade och gjorde studier av landskap och människor. De träffade även Oskar Kokoschka och diskuterade med denne hur man kan röra sig mellan föreställande och icke-föreställande gestaltning. De blev därefter inbjudna till Kokoschkas Fria akademi i Salzburg.

Efter militärtjänstgöring och konsthistoriska studier vid SiH kom S 1956 in på Konsthögskolans grafiklinje och s å hade han sin första separatutställning, på Ba-belsberg i Kramfors. Redan 1949 hade han dock haft bilder med på NM:s legendariska utställning Unga tecknare. Dessa framträdanden blev inledningen på en lång och varierad utställningsproduktion, i Sverige men också utomlands där S hade separatutställningar i Marburg, Minneapolis, Lübeck, Bradford och Travemunde. Han blev även representerad i samlingar över hela världen.

S:s tidigaste målningar kom till i direkt kontakt med naturen. Med staffli och målarskrin cyklade han ut för att måla av träden i Drottningholmsparken eller vegetationen i omgivningarna i Alsten. Avläsningen av synfältet skedde delvis efter influenser av van Gogh och de tyska expressionisternas häftiga utlevelser, men framför allt var det en både lång och stark påverkan från Cezanne som hjälpte S att "strama upp landskapet".

I teckningar och grafik odlade S successivt sitt eget nyfikna seende genom upptäckter i skärgården. I bergsprickor och lavar framkallade han de geologiska spåren: istidens tecken och urbilder framtagna direkt från berghällarnas mönster. Överallt spårade S tecken på ett uråldrigt liv, han såg korrespondenserna mellan det allra minsta och det största.

Denna första, geologiska inriktning förstärktes ytterligare när S kom i kontakt med det gotländska landskapet. För stipendier som han och den dåvarande hustrun, skulptören Marie Bergkvist, tilldelades 1961 köpte de ett hus på Näsudden, på södra Gotland. Här kastades S rakt in i den fossila världen och i den nedsläckta gotländska natten kunde han se Androme-dagalaxen som ett "grå sudd". Han upplevde en stark "tidssvindel" och insåg att det som han ville få oss att upptäcka i nuet hade sitt verkliga fäste långt bort i tid och rum. Inget motiv var för litet eller oansenligt för att ägnas total uppmärksamhet.

I avläsningen av fossilens spiralformer - som S återkom till i hela sitt konstnärskap - visade han att vår världsbild är av människan skapad men att vi samtidigt är delar av ett väldigt sammanhang. Varje påtaglig bild innehåller därför också en oändlighet.

Det var inte enbart tidssvindeln som lockade S. Han såg också det skulpturala i det gotländska landskapet. Stränderna runt Näsudden var fyndplatserna och där samlade han in sina "tecken från livet": fossil, stenar, snäckor och pinnar. I målningar som Nio fossil (1979) och Fossil (1983) använde han sina fossil som ett slags formkatalog, där han kunde variera de skulpturala formerna måleriskt och samtidigt ta väldiga kliv i såväl tid som rum. Naturen tillhandahåller grundmaterialet och konstnären blir insamlare och iscensättare. Strandfynden presenterade S ibland i stora lådor, med titlar som Stor stentavla, Fyndlåda och Tidsperspektiv.

Parallellt med sina alltmer lustfyllda utforskningar av de måleriska stjärnhimlarna, de grafiska, geologiska landskapsformerna och de skulpturala fossilen, fick S i slutet av 1960-talet helt nya världar att tränga in i. Cellforskaren Björn Afzelius lät S, i ett elektronmikroskop som kan förstora upp till en miljon gånger, blicka rakt in i växtceller och celler från sjöbor-respermier och mareldsdjur. I sin användning av detta material värnade S, genom att utnyttja makro- och mikroperspektivet, om den konstnärliga friheten. Naturen tillhandahöll systemet, men S var minst lika intresserad av den lilla avvikelsen från detta. Det var ingen exakt verklighet han eftersträvade - även om han stundtals använde sig av vetenskapliga instrument i sina undersökningar.

Urcellen eller "cellögat" blev fortsättningsvis en återupprepad grundform i S:s bildvärld. Den kom fram i de många serier av teckningar, etsningar och målningar som han ibland också gav titeln Vattenögon. Dessa motiv kom - liksom ett par andra av S:s bilder - att överföras till textila bilder och ryamattor.

I cellkärnornas strukturer och kromo-somernas mönster spårade S vidare i de livsprocesser som ständigt pågår, men som det mänskliga ögat inte omedelbart kan avläsa. Hans bilder framstår ofta som ett slags kartbilder där perspektiven skiftar från översikt till närbild. Alltmer konsekvent blev också S:s strävan efter att förstå och tydliggöra naturens skiftande material, dess krafter, räckvidd och utveckling. Detta arbete resulterade i mitten av 1970-talet i en mycket personlig bildencyklopedi, Ur naturläran. Den var ett slags uppslagsbok där S sammanfattade de processer som skapar vårt gemensamma liv.

En av S:s inspirationskällor var den franske insektsforskaren Jean Henri Fabre och i flera verk "samtalade" han med denne om insekternas världar och instinktens betydelse. I den stora målningen Hyllning till J H Fabre (1977) återfinns, i nederkanten, en stiliserad måttstock som markerar systemens närvaro. Nästan mer kännetecknande är att ingen insekt syns i bilden. S var mer intresserad av insekternas spår, han var inte ute efter själva insekten utan dess livsvillkor och lyfte fram mönstren från insekternas vandringar under barken, och in mot veden, i dagen. Detta motiv kartlade han under stora delar av 1970-talet, och i början av 1980-talet, i en lång rad intressanta målningar, grafiska blad och skulpturer. Titlarna på några av dessa verk visar på hans inriktning: Insektsgångar i askrot, Askkanaler, Möte med svartmyran, Stor penetrerad träbit, Tecken från ett anspråkslöst liv m fl.

En bit in på 1980-talet bytte S mikroskopet mot stjärnkikaren. I katalogen till utställningen Ur tiden: geologi i konsten, i Riksmuseet 1982, säger han sig uppleva samma slags tidssvindel när han stirrar upp mot den mörka stjärnhimlen som när han en gång blickade ned i fossilens djup. Detta dubbelverkande seende - av kosmiska och fossila samband - praktiserade han i serier av bilder som samtidigt undersöker stjärnhimlar och galaxer och visar på snäckan som en urform. I Fossilt avtryck av W Herschels bild av stjärnsystemet (1985) låter S vintergatan framträda som en människokontur av stjärnor. En människostod som ställs mot ett storslaget snäckfossil, svävande mellan ljus och mörker.

I takt med S:s stegrade insyn i naturens och universums styrka och sårbarhet blev hans perspektiv alltmer ekologiskt medvetna. Omsorgen om livet och växandet stod i centrum för stora delar av hans produktion under 1980- och 90-talen. Likt en kärleksfull naturforskare sökte sig S till skapelseögonblicken och de dolda, komplexa livsprocesserna. Med sina bilder visade han på andra, tänkbara ordningar och sammanhang mellan visioner och strukturer. Så i det projekt, Havet och regnskogarna, som han initierade på Konsthögskolans grafiklinje och senare i de olika sviter av bilder som tillkom efter resor till Indonesien och Kina, där det intensivt upplevda ögonblicket ställs mot de tidlösa, uråldriga formerna.

Även om spåren av människan alltid finns med i S:s bildvärld så dröjer det länge innan hon själv framträder. Först anar vi henne bara som ett hemlighetsfullt spår, sedan skymtar vi henne som en profilkontur, en "hommikrokosmos", framställd mitt i svärmar av celler och cell-formationer.

Det universella och lagbundna ställde S mot det individuella och tillfälliga. I collaget Människa (1976-83) klippte han in människans profil i ett tidlöst upprepande cellmönster. "En del bilder kan jag hålla på med i flera år. Till vissa motiv återkommer jag ständigt", skrev S i en katalogtext 1991. Det är ett viktigt uttalande för förståelsen av hans arbetsprocess, som återspeglar synen på konsten som en aldrig avslutad process, där varje bild egentligen bara är en liten del av ett väldigt bildflöde. Men för att bilden konstnärligt skall bli bestående måste den alltid fortsätta att överraska också konstnären/upphovsmannen.

Under 1990-talet och de första åren av 2000-talet kombinerade, reducerade och varierade S de olika former som han ägnat hela sitt liv och konstnärskap åt: fossilen, träfragmenten, snäckformerna, bergstrukturerna, stjärnhimlarna, cellerna, vattenvägarnas och strändernas olika formationer. Hans bilder fick nu titlar som Snäcka och stjärnhimmel, Lerstjärnor, Nuets flöde mot framtiden, Fossilt möte och Strandspår.

Under flera decennier var S en av de allra viktigaste drivkrafterna för utvecklingen av den moderna sv grafiken. Han var en av de nio konstnärerna i den legendariska grafikgruppen IX, som grundades 1964 och som efter många gemensamma utställningar upplöstes 1999, efter Philip v Schantz' (bd 31) död.

S experimenterade tidigt med former och material i sina egna färgetsningar. Även som lärare och professor vid Konsthögskolan strävade han efter att parallellt med de gamla, hantverksmässiga metoderna vidga utbildningen så att eleverna kontinuerligt fick upptäcka nya tekniker som fotomekaniska processer och datorbasera-de uttrycksformer. Tillsammans med Ingvar Hurtig gav S ut handboken Serigrafi (1976) och han såg till att eleverna fick grundläggande kunskaper om papperstillverkning. Som en annexutbildning till grafikavdelningen startade han gravyrskolan, en kvalificerad värdetrycksutbildning, att användas inom sedel- och frimärksfram- ställning. Ordförande i NUNSKU medverkade S till att den sv grafiken och konsten fick stor internationell spridning.

Vid sidan av sin professorstjänst arbetade S med att formge, rita och utrusta olika grafikverkstäder, bl a för Grafiska sällskapet. Han lade också ned ett stort arbete inom FrKA och Sveriges allmänna konstförening. Likaså var S en drivande kraft bakom tillkomsten av Grafikens hus i Mariefred. 1999-2004 utförde S nobeldiplomen för pristagarna i fysik, kemi och ekonomi. I denna serie genomarbetade konstverk, vilka vart och ett återspeglar något av de vetenskapliga insatser som belönats med prisen, bevarade han fantasifullt de stora frågornas komplexitet också i ämnen som han själv hade begränsade kunskaper i.

Nyfikenhet och engagemang är två återkommande nyckelord i S:s produktion. Tidigt blev han därför en anlitad samtalspartner och konsult i konstnärliga sammanhang. Dessa uppdrag resulterade bl a i omfattande konstnärliga gestaltningar i Huddinge sjukhus, Universitetssjukhuset i Linköping, Vrinnevisjukhuset i Norrköping och Landstingens hus i Sthlm. Resultaten, och hans tankar, dokumenterades i två skrifter (Frisk med konst, 1988, och Bostadskonst, 1998).

De egna offentliga uppdragen såg S alltid som en utmaning; han tvingades då bli ännu mer uppfinningsrik. Med början 1960 kom han att utföra flera stora offentliga verk på olika platser i Sverige, bl a Storsjöodjuret för Tingshuset i Östersund, två marmorskulpturer för Köpings sjukhus och målningar på trä och glas i Norrlandsoperans foajé i Umeå. I Sthlm finns utsmyckningar av S bl a i Riksmuseet, Örnsbergs tunnelbanestation, KB och i Hammarby sjöstad. Till de mer minnesvärda offentliga verken av S kan räknas utformningen av Huddinge pendeltågsstation (1986) och LO;s två gårdar i kvarteret Klockan vid Norra bantorget (1979).

S var en mycket flitig konstnär med en stor och tekniskt sett varierad produktion. Med sina bilder öppnade han för nya samband i tid och rum och visuellt rörde han sig beundransvärt fritt mellan olika tillstånd i makro- och mikrokosmos. Trots ett många gånger humanistiskt, kritiskt perspektiv präglas hans verk mest ändå av en stark optimism och en tillit till lugna, undersökande och tålmodiga processer. Hos honom finns alltid en strävan efter att kartlägga ursprung, ett ärligt sökande efter existensens uppkomst och mening.

Författare

Thomas Kjellgren



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Serigrafi. Handbok i screentryckning. [Teckningar: U Wennberg.] Sdilm: Bonnier, 1976. 64 s, ill. [Tills m I Hurtig.]

Tryckta arbeten (bidrag): Två grafiker i London (Konstvännen, 1959:2, s 12-14, ill). [Behandlar N G S o L Lindeberg.] - Abborren (IX:s bok. Nio grafiska berättelser [av] G Gierow m fl, Sthlm: Folket i bilds konstklubb, 1970 (tr 1969), ([FIBs konstklubbs årsbok], 1970), s 64-71). [Barndomsminnen, s 64-66, reproduktioner, s 65-71.] - Birgit Skiöld. 1923-1982 (Grafik-nytt, årg 25, 1982, nr 5, s 4-6, ill). - Förord (Havet och regnskogarna. Ett bildprojekt från Konsthögskolans grafikavdelning, [Textgruppen: J Arkö m fl,] Sthlm: Grafikskolan, 1982, s 4-5). [Om ett projekt vid Konsthögskolans grafikavd.] - Från lungsotsskrubb till Akademi. [Grafikskolan 1893-1982] (Synpunkt. Konstfrämjandets tidskrift, 1982, 4/5, s 18-19). [Historik.] - [Betraktelse över stenforma-tionerna i Stockholms skärgård och Gotlands kust] (Ur tiden. Geologi i konsten. En utställning i Geologiska undersökningens museum i Stockholm 14 nov 1982-13 feb 1983, [R Friberg m fl, Red: T Paasio, S Laufeld,] Upps: SGU, [1982], s 48-53, ill). [Texten, s 49-51, omtr i Grafik-nytt, 1983, nr 4 (se nedan). Ill är ej identiska med de i omtr. Det finns även 3 opag färg-pl med ill av N G S i slutet av boken.] - Grafiktrien-nalen i Malmö konsthall (Grafik-nytt, 1983, nr 2/3, s 6-8, fotogr). - [Betraktelse över stenformationerna i Stockholms skärgård och Gotlands kust] (Ibid, 4, s 4—6, ill). [Detta o följande bidrag ingår i ett temanr om N G S. Totalt beledsagas bidragen av 17 reproduktioner av N G S:s grafik på s 3-19.] - En grafisk berättelse... (Ibid, s 14-19, huvudsakligen ill). [Består av 6 reproduktioner av N G S med beledsagande kommentarer av N G S själv, P Bjurström o B Afzelius.] - 007 med rätt att etsa. Om Lennart Glemme - ett vänporträtt. (Ibid, 1984, 6, s 18-24, ill). [Med 6 ill av L G.] - Mästargrafik från öst och väst (Grafiknytt, 1987, 6, s 4-9, ill). [Om tre utställningar i Sthlm 1987.] - Frisk med konst... (Frisk med konst. Lasarettet i Norrköping, [Utg av Östergötlands läns landsting,] Norrköping 1988, s 25-29). [Om N G S:s arbete som konstkonsult med Lasarettet i Norrköping.] - [Korta konstnärsporträtt:] Ragnhild Åhlén (Ibid, s 32). -Lars Englund (Ibid, s 44). - Sivert Lindblom (Ibid, s 62). -Alf Olsson (Ibid, s 66). - Rolf Steinberg (Ibid, s 76). - Nils G. Stenqvist (Ibid, s 78). - Pär Gunnar Thelander (Ibid, s 80). - Nigel Wells (Ibid, s 82). -Per Wahlström (Ibid, s 84). - Mats Åstedt (Ibid, s 86). - Stiftelsen Östgöta hemslöjd och Föreningens [dvs Föreningen] Svenska spetsar (Ibid, s 88). - Om båtar och konst (Landstingens hus på Södermalm, Sthlm: Landstingsförbundet, 1989, s [31]-55, huvudsakligen färgill). [Om N G S:s arbete som konstkonsult för Landstingens hus. På s 36-55 presenteras några av de konstnärer som finns representerade i huset.] — Lennart Forsberg 75 år (Grafiknytt, 1990, 3, s 32-34, ill). - Olle Hagelroth. Till minne (Ibid, s 36, ill). - Thage Nordholm (Ibid, 5/6, s 49-50, ill). [Dödsruna.] -Bruno Ekström (Ibid, s 51). [Dödsruna.] - Grafikens hus i Mariefred (Ibid, 1993, 4, s 7-10). - Som i ett växthus. Man står nära, bladverket är saftigt grönt... (Konstperspektiv, 1995, 1, s 36-37). [Om konstnären R Puryear. ] - Hälsokonst (Hälsokonst... [Red: N G S, Linköping 1996,] s 15-[24]). [Om den konstnärliga utsmyckningen av Universitetssjukhuset i Linköping. N G S var konstkonsult för denna.] - Vårt behov av skönhet (Bostadskonst, Red: G Ekström, Fotograf: M Plunger, [Vällingby:] Svenska bostäder, 1998, s [13]-17). - 42 konstverk. Texter: N G S (Ibid, s 24-[107], ill (vissa i färg)). [Kortfattade presentationer av konstnärer och 42 avbildade konstverk hos Sv bostäder.] - Philip von Schantz (Grafiknytt, 1998, nr 3, s 35-36). [Dödsruna.] - Kerstin Abram-Nilsson (Ibid, 1999, nr 1, s 10-11). [Dödsruna.] - Palle Nielsen är död (Ibid, 2000, nr 5, s 4-5). - Olov Häggqvist - naturens detaljgranskare (Ibid, 2001, nr 2, s 10-11). [Dödsruna.] - Karl Erik Häggblad är död (Ibid, 2003, nr 4, s 28-29). - Sven-Olof Ehrén (Ibid, 2004, nr 1/2, s 36-37). [Dödsruna.] - Vidare finns i T Kjellgren, Nils G. Stenqvist. Tecken från livet. Grafik 1953-2001 (Sthlm 2002) 164 reproduktioner av totalt 576 förtecknade verk i Kronologisk verkförteckning, s 45-192. Bidrag av N G S i utställningskataloger har ej efterforskats.

Redigerat: Hälsokonst. [Fördtek] En bok om konsten på Universitetssjukhuset i Linköping. [Linköping: Landstinget i Östergödand, 1996.] (Helsingborg: Boktryck). 112 s, huvudsakligen färgill.

Källor och litteratur

Källor o litt: Utbildningsdep:s konseljakter 13 sept 1973, nr A 4, RA. A Bäråny, Om diplomkonstverken utförda av S för VA 1999-2000, opubl ms, 2005.

P Bjurström, Tre decennier sv grafik (1976); dens, IX: ett kapitel i den sv grafikens hist (1994);J Brunius, N G S in memoriam (Gotlands tidn:ar 23 aug 2005); G Gierow, N G S (SvD 17 o DN 22 aug 2005); B Håkansson, N G S (Konstbibliofilen, 1991); T Kjellgren, N G S: tecken från livet: grafik 1953-2001 (2002); S Laufeld, förord i utställmkat, Konstakademien (1984); 90 grafiker: grafik i svart o vitt, ed P Bjurström (1974); SKL; "tecken från livet", utställn:kat, Konsthallen i Hishult, 1999 (1999); A Törnqvist, Rörelsen rullar ut: N G S visar visuella begrepp (DN 22 nov 1991); L Webster, A brief history of the printmaking inSweden (1978).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Nils G Stenqvist, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/20143, Svenskt biografiskt lexikon (art av Thomas Kjellgren), hämtad 2019-02-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:20143
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Nils G Stenqvist, urn:sbl:20143, Svenskt biografiskt lexikon (art av Thomas Kjellgren), hämtad 2019-02-18.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se