Meriter

Stenström, Karl Johan, f 14 dec 1869 i Lerbäck, Ör, d 21 juli 1933 i Sthlm, Matt. Föräldrar: arrendatorn Claes S o Mathilda Bergöö. Mogenhetsex vid Nya elementarskolan i Sthlm 17 dec 86, inskr vid UU 31 jan 87, preliminärex 28 maj 87, hovrättsex 12 sept 91, jur fil ex 14 dec 92, jur utr kandex 29 maj 97, allt vid UU, e o notarie i Svea hovrätt 15 sept 91, i Skånska hovrätten 9 aug 98, tf domhavande 97-99, amanuens i Ecklesiastikdep 10 mars 00-02, i Generalpoststyr 8 maj 00, kanslist i FK 01, tf fiskal i Svea hovrätt 17 april 02, adjungerad led 14 sept 03, notarie 30 nov 06, fiskal 22 mars 07, assessor 31 dec 07, hovrättsråd 17 dec 09, allt i Svea hovrätt, led av sakk ang lag om sjukkassor april 08—juni 09, av sakk ang moderskapsförsäkr juni 08-10, av obligationsrättskomm maj 10-okt 11, sekr i 1910 års riksdags särsk utsk nr 3, konsultativt statsråd 7 okt 11-17 febr 14, led av 1902 års löneregleringskomm juni 14-Juni 18, expert i domkapitelskomm 16-18, led av FK 18 lagt-19 lagt (ordf i tillf utsk 18 lagt, led av andra särsk utsk 18 urt), ordf i komm ang Statens meteorolo-gisk-hydrografiska anstalt sept 18-aug 21, landsh i Västernorrlands län 19 mars 18, ordf i Västernorrlands läns hushållmsällsk 18-31, i styr för Härnösand-Sollefteåjärn-vägsab 18-32, häradsh i Sollentuna o Fä-ren tuna hd:s domsaga från 11 sept (tilltr 1 okt) 31.

G 1) 1 nov 1901 i Södertälje m Selma Margareta Pettersson, f 11 juli 1874 där, d 18 dec 1929 i Härnösand, dtr dll handlanden Carl Gustaf P o Augusta Paulina Lundberg; 2) 17 maj 1931 i Sundsvall m Naima Maria Huss, f 26 dec 1890 i Torp, Vnl, d 15 aug 1987 i Strängnäs, dtr till brukspatronen Carl Martin H o Olivia Fredrika Alexandra Bergman.

Biografi

Karl S:s namn är knutet till Ådalshän-delserna 1931 och de åtgärder han som landshövding i Västernorrland vidtog för att stilla den sociala och politiska oron i sitt län. S var då över 60 år och hade bakom sig en gedigen karriär inom rättsväsende, politik och förvaltning. Uppväxt i ett lant-brukarhem avlade han, nyss fyllda 17 år, mogenhetsexamen efter enskild undervisning. Därpå följdejuridiska studier vid UU, där S särskilt fördjupade sig i processrätten, och sedvanlig tingstjänstgöring. Efter förordnanden i regeringskansliet och riksdagen inträdde han på domarbanan med placering i Svea hovrätt. Trots utdragna problem med den egna hälsan gjorde sig S här känd som en synnerligen dugande kraft, anlitad även av Civildepartementet för lagstiftningsarbete på sjukförsäkringens område. Nära vän till Tore Almén (bd 1) samarbetade han också med denne i en utredning om obligationsrätten.

Med intresse för sociala frågor tillhörde S en krets av jurister som stod det liberala partiet nära. Han var också gift med en syster till en välkänd liberal politiker och debattör, borgmästaren Jakob Pettersson (bd 29). När Karl Staaff bildade sin andra ministär 1911 tillfrågades S om posten som justitieminister, men avböjde. Senare accepterade han dock att jämte Bror Pet-rén (bd 29, s 169) ingå som konsultativt statsråd i den av jurister dominerade regeringen. Utan plats i riksdagen upptogs han här av administrativa göromål och utövade knappast något inflytande över de politiska avgörandena men ansågs vid regeringskrisen 1914 tillhöra de försvarsivriga statsråden. Efter ministärens fall arbetade S i löneregleringskommittén och hans namn fördes förgäves fram av vänsterpartierna när 1915 militieombudsmanna-ämbetet första gången skulle tillsättas.

När S 1918 av den liberal-socialdemokratiska koalitionsregeringen utnämndes till landshövding i Västernorrland ansågs länet vara det mest svårskötta i riket ur ordningssynpunkt. Ett skäl för utnämningen var också S:s förmodade förmåga att lugna stämningar med takt och diplomati. Som länschef var S noga med att agerajuridiskt korrekt men försökte också att genom sociala initiativ dämpa motsättningarna; bl a lade han stor vikt vid de egendoms-lösas bostadsfråga. Under den långa renhållningskonflikten i Sundsvall 1924-25 skall S ha agerat okonventionellt genom att be den fackliga centralorganisationen svara för ordningen i staden, så att inkallad polis kunde återvända till Sthlm. S var väl insatt i sitt läns ekonomiska och sociala förhållanden men hans arena var kanslihuset i Härnösand. Han var ingen ute på fältet synlig landshövding och knappast folkligt uppburen; av länets socialdemokrater uppfattades han som mer konservativ än liberal.

Den internationella depressionen fick svåra verkningar i länet, särskilt i det exportberoende Ådalen. I dess spår följde arbetslöshet, lönesänkningar och arbets-konflikter. När i maj 1931 en sympatistrejk inleddes vid Graningekoncernens fabriker i Sandviken och Utansjö beslöt arbetsgivaren att anlita ett 60-tal strejkbrytare för att verkställa lastning av i hamnarna lagrad pappersmassa. Arbetet avbröts sedan demonstranter forcerat avspärrningarna och attackerat strejkbrytarna. Sedan läget ytterligare tillspetsats lät S, som befann sig i Härnösand, fridlysa två industriområden och samtidigt inkalla polis från Sthlm och ett detachement fast anställd militär från Västernorrlands regemente i Sollefteå under befäl av kapten Nils Mesterton (bd 25, s 432). Åtgärden, med underförstått syfte att skydda strejkbrytarna, var extraordinär men låg inom då gällande regelverk.

Följande dag, som var Kristi himmelsfärdsdag, försökte S med statsminister Carl G Ekman (bd 13) som mellanhand förmå Sv arbetsgivareföreningens VD Hjalmar v Sydow att inställa strejkbrytarnas arbete. När denne vägrade, under hänvisning till principen om arbetets frihet, lät S förbjuda fortsatt lastning. Beslutet meddelades den på platsen agerande landsfogden men nådde aldrig det obeväpnade demonstrationståg som samtidigt satt sig i rörelse mot strejkbrytarnas förläggning i Lunde. Utanför avspärrat område i Lunde skedde en konfrontation mellan militär och demonstranter varvid Mesterton gav kommando om eldgivning. Kvar på marken efter eld upphör låg fem döda och lika många sårade. För att få kontroll över situationen lät S rekvirera ytterligare militärt manskap samt polis från Sthlm. Nästa dag vidtog han en rad åtgärder för att med flottans hjälp transportera bort strejkbrytarna samtidigt som han hemförlovade både trupper och polis och lät de lokala arbetarorganisationerna svara för att ordningen upprätthölls.

"Ådalshändelserna" väckte en oerhörd uppmärksamhet och innebar på kort sikt att de politiska motsättningarna i Sverige skärptes. I ett längre perspektiv kom dock den häftiga konfrontationen att bädda för avspänning och samförståndsanda. En nära följd av händelserna var också inrättandet av en statspolis. I det konfrontationsklimat som rådde efter skotten kom militären liksom det lokala fackliga och politiska ledarskapet att utsättas för häftig kritik men hade också helhjärtade försvarare. Mot myndighetspersonerna, med S i spetsen, var kritiken mer oskarp och försvaret frånvarande. Den av regeringen tillsatta Ådalskommissionen fritog S från ansvar för dispositionerna i Lunde men klandrade att han ej närvarit på platsen. På grundval av kommissionens berättelse uppdrog regeringen åt justitiekanslern att vid Svea hovrätt inleda åtal mot S. Domstolen instämde i kritiken mot hans underlåtenhet men friade honom från ansvar för tjänstefel. Från Sv arbetsgivareföreningen mötte S:s beslut att förbjuda strejkbrytar-nas arbete stark kritik; föreningen anmälde honom till JO som trädde till med ett åtal, men även i detta fall friades S.

S själv såg sin fortsatta verksamhet som landshövding "i hög grad försvårad" och anmälde sig som sökande till häradshöv-dingtjänsten i Sollentuna och Färentuna. Regeringen godkände den ovanliga förflyttningen och S grep sig ånyo med stor energi an domarsysslan men avled efter en kort tid.

Författare

Andreas Tjerneld

Arkivuppgifter

Brev från S i GUB, KB, LUB, RA o UUB (bl a till O v Friesen o Carl Larsson).

Källor och litteratur

Källor o litl:JD:s konseljakter 11 sept 1931, nr 51, samt statsrådsprot i justideärenden samma dag, RA.

Berättelse avgiven av den av K M:t tillsatta kommissionen för undersökn rör oroligheterna i Gudmund-rå m fl kommuner i Västernoniands län maj 1931 (1931); R Casparsson, LO under fem årtionden, 2 (1951); A Isaksson, Per Albin, 4 (2000); GJohanson, Maktkampen 1902-1915: Karl Staaff som polit ledare (1997); RJohansson, Kampen om historien: Ådalen 1931: sociala konflikter, historiemedvetande o historiebruk 1931-2000 (2001); dens, Ådalen 1931: minuterna som blev hist (2006); B Norman, Ådalen 31 (1968); R Nygren, Disciplin, kritikrätt o rättssäkerhet: studier kring militieombudsmannaämbetets (MO) doktrin- o tillkomsthist 1901-1915 (1977); SMoK; KS t (SvJT 1933); Sundsvalls hist, 3 (1997); E Tengberg, Ådalskravallerna i press- o riksdagsdebatt (1957); Tvåkammarriksdagen 1867-1970, 2 (1985). - Art om S i H8D 1919, nr 11.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Karl J Stenström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/20145, Svenskt biografiskt lexikon (art av Andreas Tjerneld), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:20145
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Karl J Stenström, urn:sbl:20145, Svenskt biografiskt lexikon (art av Andreas Tjerneld), hämtad 2024-04-23.