Meriter

1 Steuchius, Matthias, f 26 okt 1644 i Fogdö, Söd (Nordberg, s 96), d 2 aug 1730 (ibid, s 111) i Uppsala (J O Åkersteins oj L v Schantz' geneaker, RFIA). Föräldrar: superintendenten Petrus S o Brita Ilsbo-dina. Elev vid Härnösands trivialskola 50 o gymn 54, disp vid UU 15 okt 58, inskr 20 okt 58, disp pro exercitio okt 63, disp pro gradu 17 okt 68, mag 7 dec 68, allt vid UU, vistades utomlands 69-72, inskr vid univ i Wittenberg sept 69, lektor i logik vid Härnösands gymn 71 (tilltr 72), andre teol lektor 73, rektor 74, allt vid Härnösands gymn, prästv mars 72, deltog i riksdagarna 72 o 75, prof i logik o metafysik vid UU 8 april (tilltr 19 sept) 76, tf superintendent i Härnösand 8 april 82 (tilltr 83), ord dec 83–1 maj 95, TD vid UU 3 mars 93, teol prof vid UU o domprost i Uppsala 29 jan 94 (tilltr ej), biskop i Lund o LU:s pro-kansler 14 juni 94 (tilltr 95), ärkebiskop o UU:s prokansler från 4 dec 14.

G 29 juni 1673 i Linköping m Anna Tersera, f 20 juli 1653 (E Palmskiölds geneal:er, s 3953, RHA) i Uppsala (Schantz, vol R-Ö, f 164v), d 24 april 1723 där, Domk, dtr till biskopen Johannes Terserus o Elisabet Troilia.

Biografi

S:s far, Petrus S (1605-83), var son till en häradsfogde och blev magister vid UU 1632. Efter utrikes studier tillträdde han en befattning som lektor i fysik vid Strängnäs gymnasium, vilken 1638 ändrades till teologi, med Fogdö och Helgarö församlingar som prebende. Han blev av drottning Kristina 1644 kallad till hovpredikant och var från 1647 superintendent i det nybildade Härnösands stift. Under sin långa tjänstgöring där var S till stor del sysselsatt med organisationsarbete vari bl a ingick att leda den kyrkliga försvenskningen av de tidigare norsk-danska landskapen Jämtland och Härjedalen. Som initiativrik chef över Sveriges vidsträcktaste stift gjorde S många visitationsresor, även till lappmarken där ingen visitation tidigare skett. För att komma i kontakt med befolkningen lärde han sig både finska och samiska. S ingrep med kraft mot inomkyrkliga missförhållanden och sökte bekämpa okunnighet och vidskepelse. Han ägnade stort intresse åt undervisningsväsendet, och genom hans bemödanden inrättades såväl Härnösands gymnasium (1649) som en barnskola i Oviken (1650), vilken var den första läroanstalt som förlades till Jämtland.

Matthias S föddes i Fogdö men växte upp i Säbrå prästgård utanför Härnösand, som var superintendentens ämbetsbostad. Han inskrevs vid sex års ålder i Härnösands trivialskola och fyra år senare i gymnasiet. Samtidigt fick han utbildning av informatorer i hemmet. Vid 14 års ålder reste han tillsammans med sin äldre bror Erik till Uppsala för att inskrivas vid universitetet. De åtföljdes emellertid också av en privat informator. Redan innan S skrevs in vid UU uppträdde han i auditorium Gustavianum som respondent på en avhandling under Johannes Schefferus' (bd 31) presidium. Vid universitet bedrev S under de följande tio åren filosofiska och teologiska studier, vilka avslutades med att han 1668 promoverades till magister i andra hedersrummet.

Till utbildningen hörde att S skulle vistas någon tid vid utländska universitet. I början av sommaren 1669 begav han sig därför iväg på en längre resa, ordnad och bekostad av fadern, som skulle komma att omfatta många universitet i Tyskland, Holland och England. Resan började i Helmstedt och gick vidare till Wittenberg, Jena, Tübingen, Basel och Heidelberg. Därefter fortsatte S till olika universitet i Holland och till England, där han vistades några veckor vid universitetet i Oxford. Resan varade i två år, men de flesta universitet besökte han endast en kortare tid. I Wittenberg stannade han emellertid ett drygt halvår, och hos Jenateologen Johann Musaeus bodde han nästan ett helt år. Huvuddelen av den utländska studieresan tillbringades alltså på platser som på skilda sätt var präglade av den lutherska ortodoxins tänkande, dels av den strängt ortodoxe Johannes Meisner i Wittenberg, dels av den mera öppna lutherska ortodoxin i Jena. Det är svårt att säga i vilken mån detta påverkade S:s framtida tänkande, men man kan konstatera att det var en värdefull bakgrund för den som ville göra en kyrklig karriär i en stat som den svenska, som i så hög grad behärskades av den lutherska ortodoxin.

Det råder ingen tvekan om att S:s släktförbindelser redan från början var av stor betydelse för hans karriär. Under sin vistelse i Oxford erhöll han underrättelse hemifrån att han utan ansökan utnämnts till lektor i logik vid Härnösands gymnasium. Han tillträdde tjänsten då han återvände till Sverige 1672 och prästvigdes samtidigt av sin far som även var gymnasiets eforus. På faderns rekommendation utnämndes S också utom förslag till professor i logik och metafysik vid UU, trots att konsistoriet hade föreslagit en annan kandidat. Vid universitetet tillhörde han dem som bekämpade de cartesianska läror som nu började tränga in.

S:s politiska karriär började tidigt. Redan 1672 deltog han i riksdagen där Karl XI förklarades myndig. Vid riksdagen 1675 uttryckte han kritiska åsikter om trolldomsväsendet och uttalade sitt ogillande av att man vid processerna använde sig av vittnesmål från barn. Här var han säkerligen påverkad av det som hade hänt i hans egna hemtrakter. Häxprocesser ägde rum på många håll i Ångermanland, och det hade bl a förekommit processer och avrättningar i hans egen hemstad Härnösand.

På sin ålderdom anhöll S:s far om att få sonen som biträde och vikarie. K M:t beviljade detta och S lämnade Uppsala i början av 1683 för att tillträda sysslan. När fadern i dec s å avled blev sedan S hans efterträdare som superintendent i Härnösand. Hans viktigaste uppgift där blev att fortsätta och fördjupa arbetet på att införa kyrklig uniformitet. Vid ett prästmöte i Härnösand i febr 1685 beslöts om fullständig konformitet i kyrkoceremonierna mellan Jämtland och Härjedalen och det vidsträckta stiftets övriga områden. Sedan den nya kyrkolagen trätt i kraft 1686 kontrollerade S dess efterlevnad genom årliga prästmöten och visitationsresor runt om i stiftet. Exempelvis besökte han Jämtland minst två gånger och prästmöten hölls omväxlande i Härnösand och Piteå. Bland samerna ingrep han mot offerkulten och vad han uppfattade som deras trolldom. S:s verksamhet som superintendent i Härnösand bedrevs kraftfullt, och han lade granden till att den nya kyrkolagens bestämmelser genomfördes och åtlyddes. Han tycks ha haft en praktisk blick, och var inte lika konfliktorienterad som sin far.

Vid sin norrländska resa sommaren 1694 besökte Karl XI Säbrå biskopsgård på såväl upp- som nerresan. S erbjöds då att bli biskop i Lund och fullmakten utfärdades i Torneå. Det är troligt att hans arbete med den kyrkliga uniformeringen av de erövrade landskapen hade betydelse för att han fick sin nya tjänst. Även som biskop i Lunds stift kontrollerade S kyrkolagens efterlevnad genom visitationsresor och prästmöten. Särskilt bevakade han de punkter i lagen vars syften skilde sig från de tidigare danska traditionerna. S höll noga uppsikt över stiftets prästerskap liksom över skolväsendet. Förutom under peståren 1711-12 höll han prästmöte varje år under sin biskopstid. S:s relationer till LU var emellertid ansträngda. Som biskop var han också prokansler över universitetet, och han försökte snart att göra sin vilja gällande där. Därmed skapades emellertid motsättningar, vilka skärptes så mycket att det krävdes ett kungligt ingripande. I praktiken ledde detta till att S avkopplades från sitt ämbete som prokansler.

S utnämndes vid 70 års ålder till ärkebiskop i Uppsala men kom trots sin ålder att inneha ämbetet i 15 år. Som ärkebiskop hade han att försvara kyrkans intressen och ståndpunkter under det karolinska enväldets slutskede och frihetstidens första år. Det var S som jordfäste den gamla änkedrottningen Hedvig Eleonora (1717)^[1] och Karl XII (1719)^[2], och han förrättade vigseln mellan prinsessan Ulrika Eleonora och prins Fredrik av Hessen (1715). Senare krönte han dessa till drottning resp kung. S strävade efter att försvara den bestående ordningen, men i samband med överläggningarna om Ulrika Eleonoras kungaförsäkran markerade han tydligt sitt motstånd mot statens supremati över kyrkan. Teologiskt motsatte han sig den framträngande pietismen. Åldern började dock ta ut sin rätt, och i allmänhet präglades S:s tid som ärkebiskop inte av någon större kraftfullhet även om han fortfarande kunde stå upp för sina värderingar.

Ideologiskt sett var S en övertygad anhängare av kungamakten och stödde det kungliga enväldet. Han anslöt sig härvidlag till en naturrättslig statsuppfattning där det var nödvändigt att en skulle härska, medan de andra skulle lyda. Överheten skulle ha högsta makten även över kyrkoväsendet. Vid enväldets upplösning var han emellertid, som nämnts, angelägen om att försvara kyrkans frihet. Den politiska situationen var då helt förändrad, och det gällde att värja kyrkan mot ingrepp från de lägre världsliga myndigheternas sida. Liksom en stor del av prästerskapet, men i motsättning till exempelvis Erik Benzelius d y (bd 3), uppfattade S den s k ecklesiastika deputationen, med representanter även från de andra stånden, som ett intrång i kyrkans inre angelägenheter. S:s sista större politiska insats var hans ställningstagande för Arvid Horn (bd 19) i dennes maktkamp mot Josias Cederhielm (bd 8) och det s k holsteinska partiet. Horn kunde därvid skickligt utnyttja Cederhielms pietistiska böjelser som ett medel för att få stöd från S och majoriteten av prästerskapet.

S och kretsen kring honom var framgångsrik i sitt nätverksbyggande. Denna kontakt med de högsta kyrkliga kretsarna stärktes när han gifte sig med Anna Tersera, som var dotter till biskopen i Linköping. Flera av S:s döttrar gifte sig med män tillhörande den högsta kyrkliga eller akademiska hierarkin. Den äldste sonen Johannes (Jöns, S 2) efterträdde sin fader som ärkebiskop. Sönerna Mattias och Elof blev protokollsekreterare resp professor. Grunden till nätverket lades främst genom döttrarnas äktenskap, men även kopplingarna till Arvid Horn och hans krets var av stor betydelse. Nätverket levde vidare efter S:s död, om än det drabbades hårt av Horns avgång 1738. Det var även fortsättningsvis nära kopplat till kyrkliga befattningshavare och försvaret av kyrkans intressen.

Författare

Jan Samuelson

Arkivuppgifter

Enstaka handkar efter S i UUB; arkivfragment i RA. - Brev från S i KB, RA, UUB (bl a till N Gyldenstolpe) o i LSB (till E Benzelius).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): The christtrognas kamp och lopp ... Uti en lijkprädikan öfwer ... Johan Ce-dercrantz, herre till Wägholm och Reugle, hwilken effter en christelig beredelse, sachta och i en salig stund afsomnade den 23 decembr. 1699. Hwars qwar-lemnade andelöse lekamen ... blef beledsagat dll sitt hwijlorum på Chrisd himmelfärdz dag, som war den 10 maji 1700, uti Ströbletorfs kiörka ... U o u å [Lund 1700]. (Habereger). [4], 72 s. 4:o. [Likpredikan. Å nyo uplagd 1733: (Decreaux), [4], 32 s, s 34-81, 4:o.] — En christelig lijkprädikan ... Hwilken är hållen, tå ... Samuel Lunceus, waksamme kyrckioherde uti Båslad och Toreko [v] församlingar ... blef ... beledsagat til sitt hwilorum i Båstad kyrkia den 27 augusti 1708 ... Lund 1708. (Habereger). [72] s. 4:o. [Likpredikan.] - The christnas mödosamma wandring, och ther på följande saliga rolighet ... Korteligen förestäldt, tå then stormächtigste konungs, konung Carl then tolftes, Sweriges, Giöthes och Wändes konung ... andelöse lekamen, med konglig pracht och heder, infördes uti sin hwilo4;ammar, i Riddareholms kyrkio, i Stockholm then 26.febr. 1719 ... Uouå [Upps 1721. (Werner)]. [6], 44 s. [S 44 felpag 40], [1] pl. 2:o. [Likpredikan. Personalier avj Rosenadier tr separat (Upsala: Werner, 1721).] - The rätferdigas frid och hwila ... Tå ... Laurentius Molin, helige skrifts doctor och professor primarius wid Upsala academien, samt archipraepositus och pastor wid domkyrkian ... til sit hwilo-rum uti förenämde domkyrkia befordrades, åhr 1723 den 1 decembris... Upsalauå [1723]. (Werner). [4], 68, [8], 28 s. 4:o. [Likpredikan. Innehåller även akad program av J Reftelius o E Benzelius (de 2 sista pagineringssviterna).] — Filosofisk disputation om jagten som med gillande och medgifvande af den vidtberömda filosofiska fakulteten af Kungliga akademien i Uppsala under presidium af ... MS ... till offentlig granskning af välsinnade framställes af J Gal-lerius, östgöte. I större gustav. hörsalen den 17 sept. 1681. [Öfvers från latinet af G Bergman.] Linköping 1918. (Billsten). 37 s. - 3 akad avh som resp vid UU, 1663 (preses J Schefferus, pro exercitio), se Liden, 1, s 408 o 2 avh 1668 (preses J H Oldekop (pro gradu) respektive S Skunk (pro gradu magisterii)), se ibid, s 376, 421. 46 akad avh vid UU som preses 1669-83, se ibid, s 450-452. 17 synodalavh i Lund 1695-1714, se Liden, 5, s 27-28 samt 8 synodalavh i Upps 1716-28, se ibid, s 51-52. 9 akad progr vid UU 1678 o 1719, se Meyer, 1599-1700, s 91-92 o ibid, 1701-1854, s 16. 2 akad progr vid LU 1696, se Sjöbäck, s 19-20. Tryckta arbeten (bidrag): [Hyllningstext] (Honores magisterii auspicatos, quos divinse adfulgente gratia permissa ac voluntate ... Joanni Petrseo. Nicolao Ster-nelio. Andreas Hernodio. Angermannis. Die 13. Junij anni 1661. publicé contulit. Fausta sic gratulatione prosequi voluére populäres, Upsaliae u å [1661], (Curio),s [3]-[4]).-Gåta (Brud-skrifFtöfwer... Daniel Behm ... med ... Sara Elvia, hwilka, i högförnämt folcks närvaro, med hwar andra ingingo ett christeligt ächta förbund i Stockholm den 7. mardi, årh 1695, U o u å [Sthlm 1695], (Kongl booktr, hoos Wankijfs änc-kia), s [3]-[4]). [Undert.] - Tillägg 1, Anmärkningar av M. Steuchius till Schefferi Lapponia (O Graan, Relation, eller en fulkomblig beskrifning om lapparnas ursprung så wähl som om heela dheras lefwernes förehållande, [Utg av KB Wiklund], (Bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folkliv, Bd 17, Sthlm 1897-1909, 2, s [79]-83)).

Källor och litteratur

Källor o litt: N Beltzén, Den kyrkl försvenskn:en av Jämtland-Härjedalen (KÅ 1944); G Bucht, Härnösands hist, 1 (1935); Härnösands hm; J A Nordberg, likpred över S (1730); O Nordstrandh, Den äldre sv pietismens litt (1951); C-E Normann, Prästerskapet o det karolinska enväldet (1948); H Pleijel, M S (Lunds hm, 2: 1, 1980); B Ryman, Erik Benzelius d y; en frihetstida politiker (1978); SMoK; Strängnäs hm; P Win ton, Det sakrala nätverket; biskop Andreas Rhyzelius väg till makten (Med börd, svärd o pengar, ed G Andersson, E Larsson o P Winton, 2003); dens, Frihetstidens polit praktik: nätverk o offentlighet 1746-1766 (2006).

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Matthias Steuchius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/20156, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Samuelson), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:20156
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Matthias Steuchius, urn:sbl:20156, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Samuelson), hämtad 2024-04-18.