Elisabeth Stierncrona

Född:1714-01-09 – Klara församling, Stockholms län (trol i Sthlm Klara)
Död:1769-07-28 – Jakobs församling, Stockholms län

Författare


Band 33 (2007-2011), sida 421.

Meriter

2 Stierncrona (Gyllenborg), Elisabeth, dtr till S 1, f 9 jan 1714 (broderns uppg, Originalgeneal:er, RHA) trol i Sthlm, Klara, d 28 juli 1769 där, Jak o Joh. Förf.

G 27 april 1729 (broderns uppg) trol i Sthlm, Klara, m presidenten greve Fredrik Gyllenborg (bd 17), f 12 juli 1698 (Åkersteins geneal:er, RHA) trol i Sthlm, d 25 aug 1759 där, Klara, son till landshövdingen greve Jacob G (bd 17) o Anna Catharina Thegner.

Biografi

Elisabeth S kom från en rik och socialt högtstående familj. Hon förlorade sina föräldrar i unga år, modern då hon var sju år gammal och fadern två år senare. Om S:s uppväxt och fostran är lite känt, men hennes skrifter vittnar om grundlig kännedom i religiösa frågor, bibelkunskap liksom kunskap och intresse rörande statssaker samt en god förmåga att skriva. Hennes språk i de bevarade skrifterna ger emellertid snarare exempel på god och funktionell brukssvenska, med viss muntlig prägel, än att det uppvisar den elegans som brukade följa med unga adelsflickors mondäna uppfostran.

S var bara 15 år när hon sammanvigdes med den 16 år äldre Fredrik Gyllenborg, och bruden förde med sig en betydande förmögenhet i boet, bl a egendomar i Uppland och ett stenhus i Sthlm där familjen sedan ofta residerade. Under sin glansperiod utgjordes hushållets bas av ett ansenligt gårds- och bruksimperium. Även S:s yngre syster Maria Sofia kom att gifta in sig i den gyllenborgska släkten, med Fredriks brorson Henning Adolf Gyllenborg (bd 17). Fredrik Gyllenborg ingick tillsammans med sin bror Carl Gyllenborg (bd 17) i hattpartiets kärngrupp, men Fredrik kom att verka som något av en grå eminens inom politiken, ständigt verksam bakom kulisserna men aldrig medlem av t ex rådet. Han var den som skapade möjligheterna att genomföra det merkantilis-tiskt ekonomiska program som präglade grupperingen. Det var också Fredriks erfarenheter och intressen, han var en erkänt skicklig företagare, som gjorde att han kunde verka som ordförande i bankofullmäktige, president i Bergskollegium och fullmäktig i Jernkontoret.

S födde nio barn 1730-44, och av dessa kom sju att överleva henne. Hennes författarskap inleddes när det yngsta barnet Lo- visa uppnått tolv års ålder. S är författare till två verk som utkom i tryck: den politiska skriften En swensks tankar öfwer den 22 Junii 1756 (1756) samt andaktsboken Marie bästa del, eller Thet ena nödwän-diga (1-2, 1756-60). Till detta skall läggas en omsorgsfullt utformad 274 s lång handskriven skrift med råd till de egna barnen, daterad Uttersberg 9 okt 1763. Med författarens egna ord utgör dessa råd hennes testamente till barnen. Råden som är religiöst färgade tar till största delen upp relationen mellan barn och förälder och hur barnen bör uppföra sig som goda kristna. Men de innehåller även partier där S klagar över sin svåra situation som änka, även om hennes förtröstan till Gud aldrig sviktat, och försvarar sitt handlande, främst hur hon skött affärerna efter makens död. Härvidlag kan de fogas in i en lång tradition av släktböcker och levnadsbeskrivningar. I sina råd till barnen framhåller S hur hon med möda författat andaktsboken och råden, "ja med mycken försummelse med min hushållning vidkommer hopsatt". Därför, framhåller hon, bör barnen inte låta råden stå i bokhyllan utan de uppmanas att läsa flitigt i dem och betänka det skrivna: "ingräv det djupt i edert hjärta!".

S:s litterära verksamhet följde ett relativt vanligt mönster för tidens kvinnliga författare, dels genom de religiösa inslagen, dels genom att den politiska skriften inte bara är ett individuellt formulerat politiskt inlägg utan därtill kan sägas spegla hela hushållets intressen. Däremot är hennes politiska skrift förhållandevis unik i sv 1700-talslitteratur ur andra aspekter. Det var för det första få kvinnor som lät trycka politiska skrifter, och för det andra är skriftens form originell: den är nämligen uppbyggd som ett kompilat av bibeltexter. De tryckta skrifterna var anonymt utgivna, men författaren identifierades redan i samtiden, bl a genom den nekrolog som publicerades över S av publicisten C C Gjörwell (bd 17) i hans Kongl bibliotekets tidningar om lärda saker (1769).

En swensks tankar öfwer den 22 Junii 1756 tillkom i ett politiskt laddat läge. Detta datum avslöjades att kungaparet och ett antal rojalistiska sammansvurna försökt tillskansa sig ökad politisk makt, vilket skulle ha inkräktat på riksdagens och det hattstyrda rådets befogenheter - i rådet satt för övrigt fr o m 1756 års riksdag Henning Adolf Gyllenborg. Efter Carl Gyllenborgs död 1746 hade också Fredrik Gyllenborg blivit central när det gällde att garantera släktens fortsatta politiska inflytande. Även S:s dotter, Anna Antoinetta Gyllenborg, författade vid denna tid en politisk dryckesvisa, Den kära frändens skål (1755), vilken kom att användas som kampvisa för dem som motsatte sig utökat kungavälde. Det gyllenborgska hushållet befann sig vid denna tid i en prekär situation. Inför 1755 års riksdag hade det politiska förtroendet för Fredrik Gyllenborg minskat - också bland partikamraterna -och med det hotades hans privatekonomi. Fredrik hade under många år sammanflätat sina privata affärsintressen med statens och dessutom hade han ansenliga lån.

När S:s politiska skrift nådde läsarna är inte känt, men den godkändes av censor Niclas v Oelreich (bd 28) 20 sept 1756. För att författa den 64-sidiga skriften hade S använt i snitt ca 10-15 bibelställen per sida, varav många hämtats från Gamla testamentets profetiska böcker. Retoriskt sett är En swensks tankar skickligt utformad, och skriften är till största delen upplagd som ett anklagande tal; där beskrivs brottet, efter det utpekas de anklagade (främst de sammansvurna rojalisterna, men även kungahuset), anklagelserna preciseras och slutligen döms straffet ut. Tilltal och syfte är anspråksfulla, och texten har delvis karaktären av en straffpredikan där även kungahuset läxas upp. Skriftens huvudtendens är politisk, men det politiska syftet är samman tvinnat med ett religiöst där Sverige och svenskarna beskrivs som ett av Gud utvalt folk: det sv Israel. En genomgående tanke är att det syndiga folk som inte tillräckligt beaktar Guds ord kommer att straffas. Även kungen kan fela mot Gud och människor, eftersom han är mänsklig och följaktligen kommer då även han att straffas.

Att politiska texter såsom denna utformas inom en religiös ram var inte ovanligt; i samtiden återfinns politiskt färgade predikningar, fiktiva psalmer, böner osv. Därigenom styrktes mandatet och religiösa texter var dessutom välbekanta för alla. De kunde också kamouflera innehållet för censuren. S:s politiska text är däremot unik på grund av sin utförlighet och genomarbetade bibelkompilatoriska form. Släktskapet med religiös litteratur är märkbar, den kompilatoriska tekniken är t ex vanlig i andaktslitterära sammanhang och används också i S:s andaktsbok, författad vid samma tid.

Den första delen av andaktsboken Marie bästa del, eller Thet ena nödwändiga kom ut 1756, s å som den politiska skriften, den andra delen 1760. Det finns skäl att anta att den polidska skriftens form betingats av andaktsbokens, även den är nämligen bibelkompilatorisk. Omfånget är imponerande; de bägge delarna utgör tillsammans över 1 600 s i kvartoformat. Uppgifter förekommer att andaktsboken skulle vara en översättning, men det finns egentligen inga indikationer på det. Däremot är det mycket som talar för att S själv satt samman texten. I andaktsbokens bägge delar ingår även 67 religiösa dikter, vilka liksom råden till barnen vittnar om hennes för-fattarförmåga. Dikterna utgavs separat av prästen Carl Oscar Roos 1861. Han framhåller i sitt förord att S inte bara var en driven bibelläsare, utan också kunde sin dogmatik, vilket indelningen av andaktsboken vittnar om. Den första delen har ett företal tillägnat maken, medan den andra delens företal adresserar barnen. Marie bästa del är en didaktisk andaktsbok i vilket det fromt luthersk-ortodoxa tilltalet är märkbart; genom boken lär sig den goda kristna hur hon eller han bör vara. Större delen av boken upptas av partier av hustavle-karaktär -dvs där olika stånds önskvärda egenskaper och skyldigheter tas upp.

S blev änka 1759, vilket kom att prägla återstoden av hennes liv. Efter makens död vistades hon till stor del på Uttersbergs säteri i Skinnskattebergs bergslag, Vm, navet i det nätverk av hammare och bruk som huset Gyllenborg ägde i trakten. Bruken drevs fortsättningsvis i sterbhusets regi, vilket även innebar en viss expansion. Till Uttersberg hörde också omfattande ägor med lantbruk. Exakt hur mycket S tog direkt del i driften av dödsboets egendomar är inte känt, men att hon på olika sätt var aktiv är klart. Hushållets ekonomiska ställning vacklade alltmer på grund av de skulder som Fredrik Gyllenborg dragit på sig innan han dog, och S och de övriga arvtagarna invecklades i komplicerade rättsliga tvister rörande arvets storlek och dödsboets skulder.

Redan 1737 hade makarna Gyllenborg beslutat att viss egendom skulle göras till fideikommiss för sönerna, men detta bestreds av kreditorerna och så småningom avslöjades Fredrik Gyllenborgs vidlyftiga affärsmetoder. S försökte uppenbarligen både betala av en del av skulderna och rädda det hon fört med sig i boet och dessutom betala ut arv till barnen. Men ekvationen gick inte ihop, eftersom tillgångar inte fanns. Situationen komplicerades också av att sönerna levde över sina tillgångar med sina ärvda fideikommiss som säkerhet. S anklagades av kreditorerna för att ha misskött affärerna och hemlighållit delar av bokföringen för att hjälpa sönerna. Råden till barnen vittnar också om att en viss misshällighet kan ha uppstått mellan S och äldste sonen Jakob. 1766 sattes boet i konkurs och långa rättegångar följde mellan arvtagare och kreditorer. S:s hälsa verkar ha varit mindre god de sista åren. I sina råd klagar hon över sitt svåra änkestånd och vacklande hälsotillstånd: "[min] svaga hälsa, och ängsliga samt tillika sensibla sinne, vill just som dagligen förtära mina krafter, varav jag nogsamt skönjer att graven är förhanden."

Författare

Ann Öhrberg



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

S:s Råd till sina barn 1763, T 142, UUB. - Brev i UUB (till H A Gyllenborg 3 jan 1763, F 381).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): En swensks tankar öfwer den 22 junii 1756. Sthlm 1756. (Grefing). 64 s. 8:o. [Anon.] - Marie bästa del, eller Thet ena nödwän-diga; genom underwisningar och påminnelser, angående then christna trons lärostycken, och wåra åliggande skyldigheter, jämte bifogade betraktelser, med then helga skrifts egna ord them enfaldigom förehållit. Sthlm 1756-60. D 1-2. 4:o. D 1. 1756. (Grefing). [32], 628, [31] s, [1] pl-bl. D 2. 1760. (Salvius). [22], 1079 s, s 1060-1180, [62] s. [Anon. Ny uppl 1861-65 (namn: E Gyllenborg): Upsala: Sundwallson, D 1-2, avd 1, ([4], 457 + 498 s). Varje del utkom i 6 h. D 2 är ofullständig o omfattar stycke 1-2, kap 11 (originalets stycke 2 har 17 kap o d 2 innehåller även stycke 3 med 7 kap). Texten i d 2 motsvarar 1760 års uppl t o m s 656. Förordet i d 1 undert C O Roos.] - Christliga tankar ur Marie bästa del eller Det ena nödvändiga. Upps: Sundvallson, 1861. 206 s. 8:o. [Namn: E Gyllenborg. Religiösa dikter av E S hämtade ur Marie bästa del ... Förordet undert C O Roos.]

Källor och litteratur

Källor o litt. Nordencrantz Processer, Handkar ur Leuhusenska arkivet, X 271 v, UUB.

L Bygden, Sv anonym- o pseudonymlex, 1-2 (1974); H Carlborg, Uttersbergs bruk (1920); Kongl bibks tidn:ar om lärda saker, ed C C Gjörwell, 1769 (1769); S LeijonhufVud o S Brithelli, Kvinnan inom sv litt:en intill år 1893 (1893); Til Kongl Maj:ts o riksens höglofl Swea hofrätt dictamen ad protocolltim, af framledne herr presidentens...Friedrich Gyllenborgs sterbhus borgenärer, uti saken rörande arf o fidei-commiss... (1769); A Öhrberg, Vittra fruntimmer: författarroll o retorik hos frihetstidens kvinnl förf (2001), o där anf litt.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Elisabeth Stierncrona, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/20159, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ann Öhrberg), hämtad 2019-02-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:20159
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Elisabeth Stierncrona, urn:sbl:20159, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ann Öhrberg), hämtad 2019-02-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se