Kilian Stobæus d y. Målning av M D Roth. SPA

Kilian Stobæus

Född:1717-01-03 – Malmö Sankt Petri församling, Skåne län
Död:1792-03-11 – Lunds domkyrkoförsamling, Skåne län

Läkare, Obstetriker


Band 33 (2007-2011), sida 541.

Meriter

4 Stobæus, Kilian, kusins son till S 3, f 3 jan, dp 6 jan 1717 i Malmö, S:t Petri, d 11 mars 1792 i Lund. Föräldrar: borgmästaren Jöns S o Johanna Kröger. Elev vid Malmö trivialskola, inskr vid LU 12 dec 34, disp 30 jan 42 o 5 jan 45, anatomie prosektor 43, MD 2 nov 45, allt vid LU, stadsläk i Malmö 44–57, provinsialläk i Malmöhus län 12 april 46, intendent vid Ramlösa brunn 7 nov 46–8 dec 57, studerade vid univ i bl a Göttingen o Strassburg 55–59, provinsialläk i Kristianstads län 23 aug 57 (tilltr 59), prof:s n h o v 75, av K M:t förordnad som barnmorskelär 27 aug 78, prof i obstetrik vid LU från 30 april 83, rektor där 86.

G 1) 25 jan 1745 i Malmö (enl vb för Lund) m Catharina Elisabeth Quensel, f 25 febr 1725 i Lund, begr 7 aug 1750 i Malmö, S:t Petri, dtr till professorn Conrad Q (bd 29) o Pernilla Svågersdtr; 2) 1759 (Ståhl, s 272) m Catharina Margaretha Hasselin från Tyskland (Ståhl), f omkr 1738, d 10 febr 1801 i Lund, enl db 63 år gammal.

Biografi

S:s far Jöns S (1667–1734) var son till sjötullinspektören i Ystad Zacharias S, en bror till S 1. Han inskrevs vid LU 1690 och studerade troligen juridik där. S efterträdde 1703 sin far som tullnär i Ystad men hamnade p g a oredovisade medel i skuld till kronan. Detta innebar slutet för hans bana inom tullverket och renderade honom även en kortare vistelse på Malmöhus fästning. Han ingick 1714 äktenskap med Johanna Kröger, som var hans andra hustru, och blev s å handlande i Malmö. 1720 blev S rådman där samt även borgmästare i Ystad.

S deltog i riksdagarna 1723, 1726–27, 1731 och 1734. Trots att han räknades till det holsteinska partiet gynnades han av Fredrik I – en följd av dennes önskan att fria sig från rykten om att ha understött konspirationer mot S:s kusin Lorentz Christoffer (S 2) – och blev 1724 borgmästare i Malmö. Som sådan genomdrev S förändringar i rådstugans arbetsrutiner och reformerade magistratsvalsystemet genom att införa elektorer. Vid 1726–27 års riksdag tillhörde han SU och mindre sekreta deputationen, och 1731 försvarade han såsom anhängare av merkantilistiska idéer den nya skyddspolitiken. S ägnade mycket tid och kraft åt sitt uppdrag och kom att anses som Malmös mest inflytelserika riksdagsledamot under hela frihetstiden. Han var också mycket företagsam som affärsman och öppnade 1733 tillsammans med andra intressenter bl a stoffväveri, strumpväveri och oljeslageri. S:s ekonomi hämtade sig dock aldrig efter tullnärstiden och dödsboet försattes i konkurs efter hans frånfälle.

Kilian S upptogs efter faderns död i sin släktings och namnes (S 3) familj. I likhet med denne slog han in på den medicinska banan och lade 1742 fram en avhandling vilket följande år renderade honom anställning som prosektor vid LU. 1744 utnämndes S till stadsläkare i Malmö. Efter sin promovering fick han under professor Eberhard Roséns (bd 30, s 482) utlandsresa ansvaret för de offentliga föreläsningarna vid akademien, och blev därefter utnämnd till provinsialläkare och även intendent vid Ramlösa brunn i Helsingborg. Denna syssla tycks dock inte ha intresserat S lika mycket som odlandet av kunskaper i förlossningskonsten. Han ägnade sig dessutom under sin tid som brunnsläkare åt dispyter med företrädaren på posten, som en gång blivit utnämnd till provinsialläkare för hela Skåne och som i kraft av detta ämbete ansåg sig ha rätt att visitera apoteken i Malmö, Lund och Helsingborg. S fick emellertid rätten på sin sida.

Vid mitten av 1750-talet begav sig S ut på en flerårig studieresa till bl a Göttingen och Strassburg, där han studerade medicin, anatomi, kirurgi och framför allt obstetrik. I Göttingen tillbringade han lång tid i lära hos den framstående förlossningsläkaren J G Roederer. Resan bekostades uppenbarligen med egna medel, något S senare i livet anförde som bevis på sin starka känsla för saken då han skickade skrivelser till K M:t angående erhållandet av en professur vid LU. Han tillträdde efter hemkomsten den provinsialläkartjänst i Kristianstads län som han tilldelats i sin frånvaro. S skall ha varit den förste som utförde koppympningar i länet och åtog sig även på eget bevåg att utbilda ”åtskilliga hustrur till snälla jordegummor”. Verksamheten var alltså inte formellt sanktionerad men låg i linje med statsmaktens växande befolkningspolitiska ambitioner, som framför allt syftade till att skaffa landet en större och friskare befolkning. Rikets ekonomiska problem ansågs bero på folkbrist och en minskad mödra- och spädbarnsdödlighet blev följaktligen ett viktigt mål. Behovet av utbildad förlossningshjälp påtalades allt oftare under 1700-talet, inte minst från nationalekonomiskt håll.

1711 hade förlossningsläkaren Johan von Hoorn (bd 19) lyckats få till stånd ett reglemente och en vetenskapligt grundad barnmorskeutbildning i Sthlm, men den utbildningen förblev länge den enda. Collegium medicum krävde dessutom att all examination ovillkorligen ägde rum i Sthlm, och de kostnader och besvär det innebar att skicka någon ända till huvudstaden för utbildning dämpade i hög grad socknarnas intresse för saken. Den närmast totala bristen på läkare med obstetriska kunskaper begränsade också möjligheten att bedriva undervisning på andra håll i landet. S:s initiativ i frågan föll därför i god jord hos SU, som 1772 föreslog att en professur i obstetrik för södra Sverige skulle inrättas och S tillsättas.

Det är oklart om detta också skulle innebära en tjänst vid universitetet, men det var i alla händelser vad S önskade. Den medicinska fakulteten fruktade dock att S härigenom skulle tränga undan någon av de redan befintliga professurerna, och ställde sig avvisande. Man ansåg honom också vara i äldsta laget. S fick 1775 professors namn, men konsistoriet avslog ansökan om en professur vid universitetet. Det uppfattades emellertid som angeläget att avhjälpa bristen på utbildad förlossningshjälp. S förordnades därför 1778 som ”provincial accoucheur” och tillerkändes ett tillägg till lönen för sin undervisning i ”jordgummevetenskapen”. K M:t fastslog också, dock utan att fästa sig vid Collegium medicums inställning i frågan, att även examination fick äga rum i Skåne.

Följande år anmälde kollegiets barnmorska i Kristianstad, Christina Mörck, en skräddarhustru för olaga intrång på området. Kvinnan sades dock ha undervisats av professor S. Härigenom fick Collegium medicum full vetskap om S:s verksamhet och uppmanade i brev denne att genast upphöra med undervisningen eftersom förhållandet var ”snörrätt stridande” mot det riksomfattande reglementet från 1777. S lät sig emellertid inte hindras. Han återkom till K M:t med begäran om en professur vid LU, vilket 1783 beviljades. Barnmorskeundervisningen i Malmö övergick med tiden till professor Caspar Trendelenburg, medan S själv engagerades i den medicinska undervisningen. Denna blev emellertid mestadels teoretisk eftersom området obstetrik ansågs stimulera vissa studenters ”kitsliga nyfikenhet” alltför mycket. Det fanns heller ingen barnbördsinrättning att bedriva praktik vid. S undervisade visserligen fram till två år före sin död, men hade redan vid professurens tillträdande börjat känna av sin ålder, och under sin tid vid akademien kom han inte att nämnvärt utmärka sig annat än genom mer eller mindre spektakulära konflikter med kolleger och myndigheter. Tidigt lagd åt det något grälsjuka hållet tycks han ha blivit allt mer av en kverulant, och inlät sig ett flertal gånger i dispyter där han ofta drog det kortaste strået.

Som barnmorskelärare gjorde S emellertid en betydande insats. Genom sin självsvåldiga verksamhet lärde han upp väl över hundra barnmorskor i vetenskapligt baserad förlossningskonst, och även om det var i egenskap av professor för medicine studenter som S 1775 lade fram ett blygsamt förslag på inrättande av ”tvenne kamrar” för praktisk undervisning, fanns tanken att detta skulle komma även barnmorskor till godo. Förslaget togs väl emot av såväl konsistoriet som lasarettsdirektionen, men idéns förverkligande hindrades av det faktum att barnmorskeutbildning endast bedrevs i Malmö och av att S:s medicinska undervisning hade börjat rinna ut i sanden. Efter hans död avstannade den helt och låg under många år nere. Tanken på en praktiskt inriktad undervisningsanstalt levde emellertid vidare, och efter tillträdandet av en ny och duglig professor i obstetrik, C F Liljevalch (bd 23) samt barnmorskeundervisningens överflyttande till Lund uppfördes till slut 1823 Lunds första barnbördshus. Därmed hade även södra Sverige fått en barnmorskeläroanstalt, något S får sägas ha tagit första steget till.

Författare

Lena Milton



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Enstaka handl:ar efter S i UUB o i KI:s bibl.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): 2 akad avh som resp vid LU, 1742 (preses D F Kehler), se Lidén, 2, s 68 o 1745 (preses G Harmens), se ibid, s 59. 3 akad avh vid LU som preses 1755–66, se ibid, s 175. 1 akad progr vid LU 1787, se Sjöbeck, s 76.

Tryckta arbeten (bidrag): Utdrag af et bref till K:gl Collegium medicum, ifrån provincial-medicus, doct. Kilian Stobäus, om boskaps-sjukan i Skåne (Inrikes tidningar, 1765, n:o 30 (18 april), s [1]–[2]). [Rubr: Lund, den 4 april.] – Provincial medici i Christianstads län doctor Kilian Stobæi inlämnade berättelse om desz embetes gjöromål sedan sidsta riksdag (Berättelser till Riksens höglofl. ständer rörande Medicinal werkets tillstånd i riket. Ingifne wid riks-dagen 1769 af Kongl. Collegio medico. Hwarjemte äro bifogade samtelige provincial medicorum till collegium insände berättelser, Upsala 1769, (Edman), s 409–413).

Källor och litteratur

Källor o litt: Collegium medicums arkiv, E1a: 4 o 6; Inrikescivilexp:s arkiv, B Ia: 35 (k brev 12 april 1746), 52 (k brev 23 aug 1757), 83 (k brev 27 aug 1778) o 88 (k brev 30 april 1783), allt i RA.

E Essen-Möller, Bidr till förlossn:konstens o den obstetriska undervisn:s hist i Skåne (1943); O E A Hjelt, Sv o finska medicinalverkets hist 1663–1812, 2 (1892); G Johannesson, 1710–1789 (LU:s hist, 2, 1982); C Romlid, Makt, motstånd o förändring: vårdens hist speglad genom det sv barnmorskeväsendet 1663–1908 (1998); SjSk1; SLH 1:1 (1822); M L Ståhl, Biographiske underrättelser om professorer vid Kongl univ i Lund … (1834); Sv barmorskor, ed B Lundqvist (1940); A Åberg, Ramlösa: en hälsobrunns hist (1957). – Jöns S: SMoK; Malmö stads hist, ed O Bjurling, 2 (1977).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Kilian Stobæus, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/20281, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lena Milton), hämtad 2019-11-12.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:20281
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Kilian Stobæus, urn:sbl:20281, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lena Milton), hämtad 2019-11-12.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se