Meriter

Ström, Gunnar Olof Fredrik, f 12 juli 1922 i Malmö, Caroli, d 25 maj 2006 i Uppsala, Domk. Föräldrar: kontorschefen Vilhelm S o sjukgymnasten Agda Schubert. Studentex vid H a l i Malmö 22 maj 40, inskr vid LU sept 40, MK 7 juni 43, e o amanuens, 3:e amanuens, 1:e amanuens o 1:e assistent vid fysiologiska instit 43–49, forskn:assistent vid flygmedicinska laboratoriet 1 sept 46–30 juni 47, ML 22 dec 47, disp 10 mars 50, doc i fysiologi 18 april 50, MD 31 maj 50, allt vid LU, forskn:assistent vid KI:s neurofysiologiska instit 1 jan–30 juni 50, 1:e assistent där 1 juli–31 dec 50, e o doc i fysiologi vid LU 1 jan 51–31 dec 53, flygläk av 2:a graden 1 sept 52 o av 1:a graden 1 mars 58, tf laborator i farmakologi vid KI ht 53, underläk periodvis vid KS 1 jan 54–30 nov 56, tf laborator i klinisk fysiologi o tf överläk vid Serafimerlasarettet 1 juli 56, ord 1 dec 56, sekr i Sv fören för klinisk fysiologi 58, ordf där 64–66, prof i klinisk fysiologi vid UU, tillika överläk vid Uppsala akad sjukhus 5 juni (tilltr 1 juli) 59–88, expert i komm för akad sjukhusets i Uppsala utbyggn 60–74, i utredn rör den försvarsmedicinska forskn:en jan 61–nov 69, i utredn rör vissa medicinska utbildn:frågor dec 61–aug 67, i utredn av förutsättn:ar för en samordn av de yrkesmedicinska organen inom Sthlmsområdet dec 63–dec 64, led av styr för GCI (från 66 Gymnastiko idrottshögskolan, från 69 GIH i Sthlm) 63, ordf där 72–77, expert i 1960 års lärarutbildn:sakk febr 64–maj 65, i organisationskomm för anordnande av högre utbildn i Linköping jan 66–jan 68, i sakk för försöksverksamhet med television o radio i utbildn:väsendet (TRU-komm) febr 67–juni 73, i 1969 års försvarsforskn:utredn febr 69–okt 72, led av Sv läkaresällskapets delegation för medicinska utbildn:frågor 69, ordf där 73, led av Socialstyr:s nämnd för läkares vidareutbildn 69–77, av personaldelegationen för militärsjukvårdens ledn 18 april–okt 69, av Socialstyr:s vetensk råd 73–81, av Socialstyr:s nämnd för hälsoupplysn 73–81, av styr för Försvarets forskn:anstalt (FOA) 75–84, expert i gymnasieutredn okt 77–dec 81, president i Association for medical education in Europé 87–90. – LVSU 61 (v preses 73–79), LVS 72, led av flera utl lärda sällsk.

G 1) 3 juli 1948(–75) i Malmö, S:t Petri, m läkaren, ML Inger Bagger-Jörgensen, f 20 juni 1926 i Sthlm, Matt, d 14 nov 2007 i Uppsala, Helga Tref, dtr till majoren Holger B-J o Maria Bager; 2) 31 dec 1975 i Uppsala, Helga Tref, m verkställande di- rektören Birgitta Helena Margareta Wistrand, f 22 mars 1939 i Sthlm, Bromma, dtr till byrådirektören Josef Kronby o Margareta Söderberg samt tidigare g m ekonomie licentiaten Jerker W.

Biografi

Gunnar S inledde sin forskarutbildning när han 1943 anställdes som amanuens vid fysiologiska institutionen i Lund. Den tidens forskarutbildning innebar att man arbetade sida vid sida med någon erfaren forskare, först inom dennes forskningsområde och sedan med ett mer eller mindre självständigt projekt. På institutionen hade professor Georg Kahlson samlat flera framgångsrika forskare. Den som först tog sig an S var laboratorn i flyg- och navalmedicin Gunnar Lundin, vars forskning handlade om mjölksyra i blodet och andningsfunktion. Näste handledare var den erfarne professor Börje Uvnäs, som behärskade både cirkulationsorganens och matsmältningsorganens fysiologi och som hade metoder att studera bådadera. Under hans ledning publicerade S sex vetenskapliga arbeten som kom att utgöra stommen i hans doktorsavhandling Observationer rörande den centralnervösa regleringen av blodflödet genom huden (1950).

Efter avslutad forskarutbildning flyttade S till KI och professor Ragnar Granit, framstående neurofysiolog och senare Nobelpristagare. Tillsammans med honom publicerade S två arbeten. Här inleddes också hans vänskap och nära samarbete med Bror Rexed, sedermera professor i anatomi i Uppsala. S tillbringade därtill ett år i London hos den ansedde fysiologen Bernard Katz.

S hade nu förvärvat en närmast unik kombination av kunskaper inom nervsystemets och cirkulationssystemets fysiologi. Nästa steg blev anställning hos Torgny Sjöstrand (bd 32) som initierat och utvecklat ämnesområdet klinisk fysiologi vid KI. Här återförenades S med studiekamraten Arne Carlsten. Dynamiken inom ämnet var vid denna tid explosiv. När Carlsten blev professor i Gbg efterträdde S honom som laborator på Serafimerlasarettet.

Sjöstrands idé var att forskare med god utbildning inom fysiologi skulle tillämpa sina kunskaper inom det kliniska sjukvårdande arbetet: utveckla och fördjupa kunskaperna om sjukdomars inverkan på funktionen hos kroppens organ och samtidigt hjälpa och stödja kliniskt verksamma läkare med forskningsprojekt inom dessa områden. I S:s vetenskapliga produktion finns många exempel på samarbeten mellan honom och forskare och läkare från andra medicinska specialiteter och med varierande problemställningar – ett vittnesbörd om hans skicklighet och generositet. S ägnade sig särskilt åt tre områden i sin forskningsverksamhet: kroppens anpassning till arbete (arbetsfysiologi), högt blodtryck samt centrala nervsystemets inverkan på cirkulationsorganen (psykofysiologi/biologisk psykologi) – samtliga en utveckling av den forskning som ingick i hans grundutbildning och de områden inom vilka S gjorde sina största bidrag till vetenskapens utveckling. Han ingick också i styrelsen för Sv förening för klinisk fysiologi då den konstituerades 1958.

S erhöll året därpå den första professuren i klinisk fysiologi i Uppsala. Han blev då också klinikchef på Akademiska sjukhuset inom samma ämne, med inriktning mot hjärt/kärlsjukdom, lungsjukdom och njurmedicin. Då kliniken med tiden blev alltmer specialiserad och fick en särskild nuklearmedicinsk del övertogs den kliniska delen av en annan överläkare vid laboratoriet, vilket bl a medförde att S kunde koncentrera sig mer på forskning men också på utbildning. Även åt det senare ägnade han mycket tid och kraft och hade på det området ett nära samarbete med Rexed, sedan denne blivit generaldirektör för Socialstyrelsen. En del av arbetet rörde reformeringen av läkarutbildningen och dess samordning med utbildning av annan personal inom sjukvården, t ex sjuksköterskor och laboratorieassistenter. Inom denna ram inleddes också uppbyggnaden av omvårdnadsforskningen, som kom att bli S:s skötebarn.

Utbildning och forskning inom hela vårdsektorn blev med tiden S:s huvudområde. Han förstod tidigt – påverkad inte minst av moderns yrke (sjukgymnast) vars kunskapsområde han ansåg stort och betydelsefullt – att många viktiga frågor endast kunde påverkas genom att också de s k medellånga vårdutbildningarna genomgick en vetenskaplig utveckling. Redan 1976 var han en av initiativtagarna till en intressegrupp för omvårdnadsforskning med olika samarbetspartner från såväl regionen och landstinget som UU. Detta ledde till det s k Program för omvårdnadsforskning som varade 1981–87, där S var föreståndare den senare hälften av perioden. Inom ramen för programmet var själva forskarutbildningen en viktig faktor. S var huvudhandledare för den första doktoranden med sjuksköterskebakgrund vid UU som 1981 disputerade inom området klinisk fysiologi särskilt omvårdnad. Han ansågs vara en skicklig handledare med stort engagemang i sina doktorander. Utmärkande var hans ständiga fokus på vetenskaplighet kombinerat med en vision för den enskilde individen och uppmaning till självständighet. Under sin yrkesaktiva period förde S totalt ett 60tal doktorander med olika yrkesbakgrund till disputation; flera erhöll så småningom professurer.

Det nya vetenskapsområdet omvårdnadsforskning (senare kallat vårdvetenskap) omfattade ett flertal olika discipliner inom vårdområdet. Bland dessa återfanns främst sjuksköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter och laboratorieassistenter (titeln från 1993 biomedicinsk analytiker). S deltog under 1980och 90-talen i arbetsgrupper inom Medicinska forskningsrådet för att befrämja områdets framväxt. Verksamheten låg sedan till grund för bildandet av nya institutioner, och den första professuren inom omvårdnadsforskning inrättades 1987 vid Umeå universitet. S insåg också värdet av internationella erfarenheter och kontakter, och tack vare honom kunde grundaren av det första Nursing research unit i Europa, inrättat 1974 vid University of Edinburgh, återkommande tillbringa perioder vid UU. Han innehade själv under en period presidentskapet inom Association for medical education in Europe.

S verkade bl a för att laboratorieassistentutbildning inleddes inom klinisk fysiologi. Han satt också med i den kommitté som 1981 presenterade betänkandet om det s k Regionala hälsouniversitet i Linköping, vars utbildningsmodell till att börja med betraktades med viss skepsis från de äldre universitetens sida. S:s läkarkolleger förstod heller inte alltid vikten av det arbete han lade ner på de nya ämnesområdenas representanter. Men för S var det en självklarhet att stödja och delta i utvecklingen av ”Linköpingsmodellen” med dess problembaserade lärande och multidisciplinära inriktning. En av de ansvariga för uppbyggnaden av Hälsouniversitetet, som inledde sin verksamhet 1986, var en tidigare doktorand till S, professor Nils-Holger Areskog. Nya områden för professurer inrättades där inom bl a cellbiologi, geriatrik och omvårdnadsforskning. S var också delaktig i inrättandet av en professur i omvårdnadsforskning vid UU 1988, där den första innehavaren var samhällsvetare med bakgrund som psykolog. – S tilldelades 1993 Hälsouniversitetets tjänstemedalj i guld för sina insatser.

Författare

Elisabeth Hamrin och Sven-Eric Lindell

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Observationer rörande den centralnervösa regleringen av blodflödet genom huden. [Akad avh (sammanfattning) LU.] Malmö 1950. (Skånska litografiska AB). 20 s. [Härtill 6 uppsatser, tidigare publicerade i Acta physiologica Scandinavica, vol 17, 1949 respektive Acta physiologica Scandinavica. Supplementum, 70, 1950. Titelrubrik: Från Fysiologiska institutionen vid Lunds universitet.] – Circulatory effects of succinylcholine in man. Aarhus: Universitetsforl, 1963. 48 s, diagr, tab. (Acta anaesthesiologica Scandinavica. Supplementum, 14). [Tills m K Graf och Å Wåhlin.] – Vårdyrken. Arbetsinstruktioner. [Utarbetade] på uppdrag av och i samarbete med Skolöverstyrelsen. Ämnesomsättningsprov. Undersökning och uträkning. Av B Karendal i samarbete med G S. Sthlm: Utbildningsförl, 1970. 23 s, ill. (Laboratorieteknik). – Klinisk-fysiologisk laboratorieteknik. Sthlm: Utbildningsförl, 1971. 258 s, ill, diagr, tab. [Tills m B Karendal. Läromedel vid laboratorieassistentutbildning. Ny, omarbetad uppl 1978 (tills m B K och B Sandhagen): Sthlm: LiberLäromedel, 261 s, ill.] – Vårdyrken. Arbetsinstruktioner. [Utarbetade] på uppdrag av och i samarbete med Skolöverstyrelsen. Koppling och registering av 4-kanaligt vilo-EKG. Av B Karendal i samråd med G S. Sthlm: Utbildningsförl, 1971. 15 s, ill. (Laboratorieteknik). – Vidare publicerade G S minst 27 rapporter m m i serien Rapport, Klinisk fysiologi, Akademiska sjukhuset, Uppsala, 1968–83. För dessa (med undantag av de tre första, 1968–74) se LIBRIS.

Tryckta arbeten (bidrag): Bidrag nämnda i biografitexten ovan: Autogenetic modulation of excitability of single ventral horn cells (Journal of neurophysiology, vol 14, 1951, s 113–132, ill, diagr.). [Tills m R Granit.] – Stretch reflexes before and after deefferentation (Acta physiologica Scandinavica, vol 27, 1952/53, s 255–264). [Tills m R Granit.] – G S:s bidrag i övrigt har ej närmare granskats. För titlarna på hans bidrag 1947–64 se UUM 1951–1960 (1975), s 565–567. För perioden 1965–95 har ett 50-tal bidrag påträffats i databasen PubMed som kan tillskrivas G S (namnform: G Ström; det finns ytterligare poster i databasen med samma förnamnsinitial som tillhör andra forskare). Slutligen finns det 3 bidragsposter 1984–87 i Artikelsök för G S (den tryckta föregångaren, Svenska tidskriftsartiklar, från 1950 och framåt har ej granskats).

Redigerat: Gåskolan i Uppsala. [Sthlm:] Folksam, u å [1963]. 32 s, ill, fotogr. (Folksams hälsoråds skriftserie, 19). [Tills m U Erikson och R Jüring.] – Uppsala university 500 years. [Förtitel.] 3, Faculty of Medicine at Uppsala University. [Verso:] Editorial committee: G Ström and U Söderberg. Upps: Univ; Sthlm: Almqvist & Wiksell international [distr], 1976. 95 s, ill. ([Förtitel:] Acta Universitatis Upsaliensis). [Reviderad efter Medical Faculty at Uppsala University, editor: A Annersten (Upps 1975).] – Innovations in medical education. Proceedings of the 1977 Conference of the Association for Medical Education in Europe, held on 26–28 September, 1977, at the University of Uppsala on the occasion of its 500th anniversary. [Omsl:] Oxford m fl: Blackwell Scientific Publications, cop 1978. iv, 134 s, diagr, tab. (Medical education, 12, supplement). [Tills m H Walton.] – ”Erövra universiteten åter”. Ett symposium om forskningens och den högre utbildningens villkor och mål. Symposium i Wenner-Gren center 17–18 maj 1984. Organisationskommitté: T Husén, D Ottoson, G S. [Sthlm:] [omsl:] LiberFörlag/Allmänna förl, u å [1985]. 163 s, diagr, tab. [Titelrubr: Stiftelsen Wenner-Gren center och dess Arbetsgrupp för studiet av skolans och den högre utbildningens problem. Förordet (s [9]–11) är undertecknat av T H, D O och G S.]

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 5 juni 1959, nr 126–127, RA.

S-E Lindell m fl, Klinisk fysiologi: dåtid, nutid o framtid (2005); Regionalt hälsouniv: förslag till försöksverksamhet i Östergötland: betänkande av Linköpings-utredn:en om integrerade vårdutbildn:ar (1981); Omvårdnadsforskn:en i Sverige, ed A Rinell Hermansson o Med forskn:rådet (1993); Väd 1995 (1994).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gunnar Olof Fredrik Ström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34561, Svenskt biografiskt lexikon (art av Elisabeth Hamrin och Sven-Eric Lindell), hämtad 2024-05-15.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34561
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gunnar Olof Fredrik Ström, urn:sbl:34561, Svenskt biografiskt lexikon (art av Elisabeth Hamrin och Sven-Eric Lindell), hämtad 2024-05-15.