Meriter

1 Ström, Valter Justus, f 1 juni 1902 i Karlstads landsförs, Värml, d 15 okt 1987 i Sthlm, S:t Göran. Föräldrar: lantmätaren Sten Ambjörn S o Signe Maria Osterman. Studentex vid H a l i Karlstad 28 maj 21, inskr vid UU ht 22, MK där 1 sept 25, assistentläk, tf provinsialläk o tf underläk periodvis sept 27–aug 31, ML vid KI 9 maj 30, poliklinikläk vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt 1 sept 31–9 juni 32, amanuens vid dess pediatr klinik 10 juni–31 dec 32, underläk o under en period tf överläk där 1 jan 33–30 nov 36, disp vid KI 23 nov 35, MD 29 maj 36, doc i pediatrik vid KI 28 maj 36, underläk vid Sthlms epidemisjukhus 1 dec 36–31 jan 38, sekr i Sv läk:sällsk:s sektion för pediatrik o skolhygien 37–42, ordf där 54–55, underläk vid Sachsska barnsjukhuset 1 febr 38–31 aug 39, föredragande i barnavårdsärenden i Medicinalstyr 1 juli 39–65, tf överläk vid Sachsska barnsjukhuset 1 sept–30 nov 39, sekr i socialmedicinska delegationen i Sv fattigvårdso barnavårdsförb (från 48 Sv socialvårdsförb) 40–65, pediatr konsult vid KS:s kvinnoklinik 1 mars 40–24 mars 43, vid barnbördshuset Pro Patria 1 april 44–31 aug 45, överläk o styresman vid Sthlms epidemisjukhus (från 66 Roslagstulls sjukhus) 1 sept 45–30 juni 69 (bitr chefsläk 1 jan–30 juni 69), sekr i Nord pediatr fören 46–54, ordf i Sv epidemiol fören 49–54, led av Medicinalstyr:s vetensk råd 50–68, ordf i Sthlms sjukhusläk:fören 52–58, i Sv läk:sällsk:s sektion för akuta infektionssjukdomar 54–56, prof i klinisk epidemiologi vid KI 1 juli 65–30 juni 69.

G 1 aug 1938 i Djursdala, Kalm, m Märta Gunhild Johanson, f 14 okt 1908 i Alseda, Jönk, d 30 nov 1999 i Sthlm, S:t Göran, dtr till kronolänsman Oskar Fredrik Johansson o Sara Maria Blomberg.

Biografi

Justus S var yngst av tre syskon och växte upp i Karlstad. Fadern härstammade från Skåne, där farfadern varit läkare. Modern kom från Värmland. Efter uppväxtåren i Karlstad studerade S i Uppsala och därefter i Sthlm, där han ofta umgicks i sin farbrors hem. Denne var präst, med engagemang i barnavårdsfrågor och diakoniverksamhet. Enligt hans son Ingmar S (S 2) brukade fadern och S samtala ”om hur det var och vad de ville ändra”. Engagemanget i sociala frågor stod sig sedan genom åren.

Efter licentiatexamen inledde S den praktiska delen av utbildningen med ett antal förordnanden, bl a vid Sachsska barnsjukhuset och Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn. Vid sistnämnda sjukhus påbörjade S sin forskarbana under ledning av Adolf Lichtenstein (bd 22). Dennes forskning handlade framför allt om för tidigt födda barn, och S:s avhandling hade ett ämne tillhörigt området barnsjukdomar: periodiskt återkommande kräkningar. 1936 utnämndes S till docent i pediatrik vid KI. Efter några år blev han föredragande i barnavårdsärenden hos Medicinalstyrelsen och sekreterare i Sv socialvårdsförbundets socialmedicinska barnavårdsdelegation. Från denna position kunde S tillsammans med Medicinalstyrelsens initiativrike generaldirektör Axel Höjer (bd 19, s 698) bygga upp barnavårdscentraler, skolhälsovård och vaccinationsprogram. Skapandet av barnavårdscentraler över hela landet förtjänar att kallas en banbrytande och bestående insats, och hade dessutom ett betydande symbolvärde i uppbyggnaden av ett nytt hälsovårdssystem med tydlig ideologisk laddning.

Vid denna tid följdes effekterna av barnvaccinationen upp och studerades ingående, exempelvis användningen av kikhostevaccin. Kikhosta var vid 1900-talets mitt fortfarande en fruktad sjukdom hos små barn, och ett till synes effektivt vaccin blev tillgängligt i slutet av 1940-talet. Stor nationell och internationell uppmärksamhet väckte S 1960 med en artikel där han påvisade att kikhostevaccinet kunde ge allvarliga hjärnskador. Den livliga debatten fick till resultat att man under lång tid avstod från vaccination mot kikhosta i en rad länder, däribland Sverige.

Från 1945, när S kom till Sthlms epidemisjukhus som överläkare och styresman, verkade han inom infektionssjukdomarnas område. Under nära ett kvarts sekel satte S sin prägel på verksamheten vid sjukhuset. Med hjälp av unga medarbetare byggdes det upp till att motsvara tidens krav, med diagnostiska laboratorier inom t ex klinisk kemi, mikrobiologi och fysiologi. S fick uppleva hur sulfan, penicillinet och andra antibiotika revolutionerade behandlingen av infektionssjukdomar och hur sjukdomsbilder och vårdtider radikalt förändrades. S beskrivs som en ständigt forskande kliniker med en ”enastående förmåga till kliniska iakttagelser och analytiska bedömningar” (Sköldenberg). Den lärobok han utgav 1963, Akuta infektionssjukdomar, blev snabbt en klassiker och utkom i ständigt nya upplagor. S byggde upp och utvecklade undervisningen i sitt ämne och var en omvittnat fängslande pedagog. Bekräftelsen på detta var medicinstudenternas pedagogiska utmärkelse Mäster, något som särskilt gladde honom. Motiveringen löd: ”För ett levande intresse för undervisningen i minsta detalj, för förmedling av vetenskapligt synsätt genom ständig redovisning av egna och andras undersökningar, för bed-side undervisning av hög klass, vari inbegripes det kanske viktigaste – varsamhet om patienten”.

Sverige drabbades 1953 av den största polioepidemin i modern tid. S och hans medarbetare ställdes inför stora utmaningar när Epidemisjukhuset fylldes av patienter med svåra förlamningar. Behovet av andningshjälp drev fram förbättrade respiratorer. Helkroppsrespiratorn, den s k järnlungan, kompletterades med en nykonstruerad övertrycksrespirator, som via ett rör ner i luftstrupen syresatte kroppen. Epidemin klargjorde också behovet av förebyggande åtgärder. Ett nationellt vaccinationsprogram inleddes 1957 och fem år senare fanns polio inte längre endemiskt i Sverige.

1953 var också året för landets dittills största salmonellaepidemi. Isolering av de smittade krävdes enligt lag, och medelvårdtiden på 3,5 veckor blev en påfrestning för såväl personal som patienter. En positiv följd av denna epidemi var att den epidemiska övervakningen stärktes genom inrättande av en statsepidemiologtjänst vid Statens bakteriologiska laboratorium, nuvarande Smittskyddsinstitutet.

Våren 1963 utbröt en smittkoppsepidemi i Sverige, för första gången på mer än trettio år. En ung sjöman som smittats i Asien men misstolkat symtomen gav upphov till ett utbrott i Sthlm som varade i cirka tre månader och ledde till fyra personers död. Då smittan konstaterats sattes alla resurser in för att spåra källa och spridningsvägar. Vid Epidemisjukhuset höll S varje morgon möte med sin stab av epidemiologiska experter för att analysera läget och fördela dagens uppgifter. Sjukhusets läkare delades upp i två lag. Det ena var isolerat på sjukhuset och behandlade de smittkoppssjuka, det andra hanterade övriga frågor och fall. Ett centralt informationskansli bildades och snart även ett informationscenter för en orolig allmänhet. Vaccinering i stor skala inleddes, och på kort tid vaccinerades cirka en halv miljon människor, varav i runda tal 300 000 i centrala Sthlm. Massympningen medförde dock för en del så svåra komplikationer att sjukhusvård blev nödvändig. Erfarenheterna från denna epidemi sammanställdes, och en grundlig och fängslande monografi utgavs 1966 av S och statsepidemiologen Bo Zetterberg.

1948 bildades Sv epidemiologisk förening och S blev dess förste ordförande. En strävan från föreningens sida var att skapa en ny specialitet, skild från pediatrik och internmedicin: klinisk epidemiologi och akuta infektionssjukdomar. Denna önskan gick i uppfyllelse 1955 och infektionssjukdomar blev några år senare eget examinationsämne. S arbetade träget för inrättande av en professur, och 1965 blev han ämnets förste professor. Att skapa ett forum för främst sv forskning var en annan dröm, som förverkligades 1969, då Scandinavian Journal of Infectious Diseases utkom med sitt första nummer. S å gick S i pension men engagerade sig även som emeritus i tidskriftens utgivning.

Av sin omgivning sågs S som bärare av en ämbetsmannatradition; han var obunden, ansvarsfull och disciplinerad. Arbetsdagen var strängt inrutad men avslutades med läsning av nyutkommen skönlitteratur, som sedan diskuterades vid luncherna. För sitt konstintresse fick S utlopp i inköp till sjukhuset av unga, lovande men fattiga konstnärers arbeten. För egen del avstod han helst från ägodelar. Han cyklade uppför backen till Roslagstull när underläkarna kom i sina bilar. Själv ägde han varken bil eller fritidshus. S:s enkla vanor rimmade väl med hans sociala engagemang, och han delade heller inte kollegernas anspråk på ökade materiella fördelar och arbetstidsreglering.

Författare

Margareta Åman

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Periodisches Erbrechen mit Ketonämie bei Kindern. Eine klinische Studie mit besonderer Berücksichtigung der Pathogenese der Krankheit. [Akad avh KI.] Upps: Almqvist & Wiksell, 1935. 211 s, 9 pl-bl (vikta), fotogr. (Acta pædiatrica, vol 18, suppl 3). [Titelrubrik: Aus der pädiatrischen Klinik des Karolinischen Institutes an der ”Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn”, Stockholm.] – Barnmorskans och sjuksköterskans arbetsuppgifter inom den förebyggande mödra- och barnavården. [Omsl.] Sthlm 1943. (Kihlström). 11, [1] s. [Särtr ur: Tidskrift för Sveriges sjuksköterskor, årg 10, 1943, s 725–733, 776–778. Omtr i: Jordemodern, årg 56, 1943, s 287–300, 303–306. För samma ämne sett ur annan synvinkel se: Läkarens arbetsuppgifter inom den förebyggande mödra- och barnavården (Socialmedicinsk tidskrift, årg 19, 1942, s 173–184).] – Maternity and child welfare work in Sweden. [Rubr.] Sthlm 1949. (O Eklund). 8 s. [Reviderad utg 1950: (Nyblom), 14, [2] s.] – Infektionssjukdomar. Sthlm: Norstedt, 1950. 153 s, [4] pl-bl i färg, ill. ([Omsl:] Medicin för alla). [Tills m G Olin [1.–4. uppl]; G Tunevall [5. uppl]. G Olin har skrivit avsnittet Allmänna synpunkter (s 5–41) J S avsnittet Epidemiska sjukdomar (s 43–154). 2. uppl 1955: 152 s, [4] pl-bl i färg, ill. 3., bearbetade uppl 1961: 138, [1] s, [4] pl-bl i färg, ill. 4., bearbetade uppl 1964: 138, [1] s, [4] plbl i färg, ill. 5., bearbetade uppl 1971: 138 s, [4] pl-s i färg, ill. I 5. uppl har avsnittet Allmänna synpunkter (s 7–41) skrivits av G Tunevall. 5. uppl saknar serieuppgift.] – Akuta infektionssjukdomar. Lund: Gleerup; Oslo: Universitetsforl, 1963. 296 s, xx pl-s (vissa i färg), ill. [Läromedel. Bokens två avslutande kapitel om förhållanden utanför Sverige (s 263–290) av E Bengtsson (gäller samtliga upplagor). 2., reviderade och utökade uppl 1964: 338 s, xx pl-s (vissa i färg), ill. 3., reviderade och utökade uppl 1966: 376 s, xxi pl-s (vissa i färg), ill. 4., reviderade och utökade uppl 1969: 396 s, xxv pl-s (vissa i färg), ill. 5., reviderade uppl 1971: Lund: Gleerup; Khvn: F.A.D.L.s forl; Oslo: Universitetsforl, 404 s, xvi pl-s i färg, ill. 6., reviderade uppl 1974: 423 s, xvi pl-s i färg, ill. 7., reviderade uppl 1976: Lund: LiberLäromedel; Khvn: F.A.D.L.s forl; uppl 1982 (ny tr 1984): Lund: LiberFörlag; Khvn: F.A.D.L.s forl, 437 s, xvi pl-s i färg, ill. Boken ersattes 1985 av S Iwarson m fl, Infektionssjukdomar ([Sthlm:] Liber, 498 s, 45 pl-s, ill); 3. uppl 1991.] – Skolan och de smittsamma sjukdomarna. [Rubr.] Sthlm: SÖ-förl, 1965. 13, [3] s. (Skolhälsovård, 1). [2. omarbetade och aktualiserade uppl 1971: Sthlm: LiberLäromedel/Utbildningsförl.]

Tryckta arbeten (bidrag): Bidrag nämnt i biografitexten ovan: Is universal vaccination against pertussis always justified? (British medical journal, 1960, 2, s 1184–1186). – J S:s bidrag i övrigt har ej närmare granskats. Dock kan nämnas att för perioden 1948–1983 har påträffats c:a 70 poster i databasen PubMed som kan tillskrivas honom (på namnformerna J Strom och J Ström; det finns andra forskare med samma namnformer). Före 1948 finns ytterligare bidrag av J S bl a i Acta medica Scandinavica (tidigast 1938), Acta pædiatrica (tidigast 1933), Socialmedicinsk tidskrift, Svenska läkartidningen och Tidskrift för barnavård och ungdomsskydd (J S ingick i redaktionen för denna tidskrift, se vidare nedan under redigerat).

Redigerat: Dedicated to Harald Ernberg by colleagues, friends, disciples as a token of their esteem for his work for pediatrics and child-welfare in Sweden. [Eget titelblad.] Upps: Almqvist & Wiksell, 1939. [10], 345 s, [1] pl-bl, ill. (Acta pædiatrica, vol 25, 1939). [Med två bidrag av J S, The treatment of spasmophilia with a single massive dose of vitamin D2 (s [251]–265, diagr) samt (tills m L Troell) Ein Fall von Kehlkopfmissbildung mit letalem Verlauf (s [266]–276, ill).] – Tidskrift för barnavård och ungdomsskydd. Årg 15–22. Sthlm: Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, 1940–47. [Tills m E Wahlberg, [1940:] N Kihlman och [1941–47:] E Malmroth. Även med enstaka bidrag av J S: 1940–41, 43.] – Barnavård och ungdomsskydd. Årg 23–39. Sthlm: Svenska socialvårdsförbundet, 1948–64. [Tills m [1948–61:] E Wahlberg (utgivare), E Malmroth, [1949–64:] B Grönlund och [1962–64:] G Krantz (utgivare). med enstaka bidrag av J S: 1948, 56, 58.] – The proceedings of the tenth Northern Pediatric Congress, Stockholm, June 13–June 16, 1951. Upps: Almqvist & Wiksell, 1951. 207 s, ill. (Acta pædiatrica. Supplement, 83). – The poliomyelitis epidemic in Stockholm 1953. Epidemiological, clinical and laboratory investigations. Sthlm 1956. (Thule). 157 s, ill, diagr, tab. ([Omsl:] Acta medica Scandinavica. Supplementum, 316). [Även med förord (s 5) och bidrag av J S: Epidemiological survey (s 7–14); Clinical survey (s 40–46); Indications for respirator treatment and tracheotomy (s 63–67) {tills m J Lindahl}; The clinical evaluation of the laboratory investigations (s 80–85) {tills m I Jungner och J Lindahl} samt Lethality (s 122–125).] – Smallpox outbreak and vaccination problems in Stockholm, Sweden, 1963. Ed: J S and B Zetterberg. Redigenda curavit: E B Holmgren. Sthlm 1966. 171 s, [4] pl-bl i färg, ill. ([Omsl:] Acta medica Scandinavica. Supplementum, 464). [Även utgiven separat. Med förord av J S (s 5). Han var också medförfattare till kapitel III, Clinical survey (s 57–70).] – Scandinavian journal of infectious diseases. Vol 1–17, no 1. Sthlm: Almqvist & Wiksell, 1969–85. [Tills m S Winblad. Som ”managing editor” tjänstgjorde F Nordbring, fr o m vol 10, 1978 tills m S Bengtsson. Dessa bägge efterträdde J S och S Winblad som redaktörer fr o m vol 17, no 2. Det finns 9 bidrag av J S i tidskriften, 1969–79.]

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 15 juni 1965, nr 3, RA. Karlstads H a l:s arkiv, D Ic: 2, Värmlandsarkiv, Karlstad.

E Bengtsson, J S 75 years (Scandinavian Journal of Infectious Diseases, 1977 nr 2); A Höjer, En läkares väg (1975); B Sköldenberg, Porträtt av J S (Sv infektionsläkarfören femtio år, ed B Svennungsson o S-O Bergquist, 1998); SMoK; Sv läkarmatr, ed L Dahlgren o Å Davidsson (1970). – Art om S i SvD 30 maj 1962 (C A Crafoord). Nekr i DN o SvD 22 okt 1987 (E Bengtsson). – Muntl o skriftl meddel:en av S:s son Stellan S, Sthlm (hos förf).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Valter Justus Ström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34570, Svenskt biografiskt lexikon (art av Margareta Åman), hämtad 2024-05-10.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34570
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Valter Justus Ström, urn:sbl:34570, Svenskt biografiskt lexikon (art av Margareta Åman), hämtad 2024-05-10.