Meriter

Sundén, Tord Arne, f 29 juni 1909 i Gbg, Vasa, d 26 aug 1999 där, Annedal. Föräldrar: elektroingenjören Carl Gustaf S o Magda Signhild Åsberg. Realex vid Gbgs h reallärov, elev vid Tekn privatskolan, Gbg, vt 25, vid Chalmers tekn inst:s fackavd för skeppsbyggeri ht 25–vt 28, ingenjör vid ab Götaverken, Gbg, 27, vid Häger & Söner, Lilla Edet, Göt, 30, vid ab Eriksbergs mek verkstad, Gbg, 35, inspektionschef vid Rederi ab Dalen o Rederi ab Fraternitas 48, ingenjör vid ab August Leffler & Son 53, vid Allm ingenjörsbyrån 55–60, ägare av Tord Sundéns konstruktionsbyrå 60, av ab Sundén yachting 65, allt i Gbg. Konstruktör av fritidsbåtar.

G 27 okt 1945 i Gbg, Domk m Ingrid Hildur Ericsson, f 5 febr 1917 där, Osc Fredr, d 4 mars 1988 där, Annedal, dtr till övertryckaren Erland Hilding Sigfrid E o Edit Maria Josefina Svensson.

Biografi

Tord S är ett av de kända namnen i svensk yachtkonstruktion. Han ritade en lång rad populära segelbåtar, men två av dem är speciella: den s k Nordiska folkbåten från 1942 och dess nära syster i glasfiberarmerad plast, IF-båten (Internationella folkbåten), som kom jämnt tjugofem år senare. De har tillsammans byggts i uppåt 10 000 exemplar och ligger som storsäljare i topp när det gäller folkkära svenska segelbåtar. Med tanke på dessa framgångar kan det te sig paradoxalt att S själv stod lite vid sidan om rampljuset. Uppmärksamheten riktades mot hans båtar, inte mot S själv, som lätt kunde uppfattas som sval och ingenjörsmässig. Ingenjörsyrket blev också S:s egentliga sysselsättning; yachtkonstruktion var från början och under större delen av hans liv en fritidssyssla.

S intresserade sig tidigt för segling och blev juniormedlem i Gbgs kungliga segelsällskap (GKSS), där han uppmärksammades av klubbens ordförande Fritz Scheel. Han anlitades som besättningsman på många framträdande kappseglingsbåtar, inte minst i den statusbetonade, olympiska 6-metersklassen. Seglingsintresset påverkade hans yrkesval som ingenjör; på Chalmers valde han skeppsbyggnadslinjen. S fick sitt genombrott som yachtkonstruktör när Scheel lät honom stå för ritningarna till GKSS:s lottbåt 1937–38. Den 5:a som S ritade blev en stor framgång. Med Ingun II vann han 1939 både konstruktörernas kappsegling, där rorsman måste vara båtens konstruktör, och Sandhamnsregattan i bästa tänkbara svenska konkurrens.

Den svenska traditionen med lottbåtar hade grundlagts på 1890-talet och var under hela träbåtseran en effektiv dörröppnare för många båtkonstruktörer. S var inget undantag och den snabba Ingun II föranledde genast fler beställningar. Särskilt prestigefyllt var hans uppdrag att rita en 6:a till ett namnkunnigt konsortium i Gbg, där bl a skeppsredaren Dan-Axel Broström ingick. Båten, döpt till Sexapil, byggdes på Arendals båtvarv av de skickliga båtbyggarna Hjalmar och David Olsson. Med S själv i besättningen blev den uttagen att representera GKSS i Entonnarpokalen i Hankö 1939.

S hade nu fått ett stabilt renommé som konstruktör av snabba kappseglingsyachter och han fick rita många 5:or och 6:or. Bland kunderna fanns bemärkta personer som skeppsredaren Sven Salén (bd 31) – olympisk medaljör i segling – och köpmannen H G Turitz. Den senare lät talangfulla rorsmän som Pelle Gedda, ett av svensk kappseglings stora namn vid denna tid, segla båtarna. Andra världskrigets utbrott satte dock stopp för en internationell karriär. Konstruktörer och seglare fick nöja sig med att segla på hemmaplan.

På initiativ av sin ordförande Sven Salén utlyste Skandinaviska seglarförbundet 1941 en tävling om en ”folkbåt”, en mindre segelbåt för vanligt folk, billig att bygga, övernattningsbar, robust men välseglande. Av de många bidragen – närmare sextio från hela Norden – var det inget som tilltalade juryn och därför utsågs endast andra- och tredjepristagare. Utom tävlan visade S dock upp en egen ritning på folkbåten som genast vann Saléns gillande. Den första Nordiska folkbåten sjösattes i Gbg i april 1942 och Salén såg till att hans skötebarn fick en flygande start genom att själv beställa sextio båtar. Med tiden skulle hon byggas i många tusen exemplar, först i trä och senare i glasfiberarmerad plast. Folkbåten spreds över hela världen. I exempelvis San Francisco bildar hon fortfarande egen klass vid kappseglingarna; hon tål vind och passar de blåsiga vattnen utanför staden.

Utmärkande för S:s folkbåt var de harmoniska linjerna, från stävarnas form och lutning, den vackra språnglinjen och den proportionerliga överbyggnaden, till den perfekta balansen i rigg och segelplan. Folkbåten var begåvad med både själ och prima seglingsegenskaper, och det var detta, inte lågprisaspekten, som lade grunden för hennes enorma framgång.

Under slutet av 1940- och början av 50-talet ägnade S mindre tid åt design av yachter men hade ändå båtritandet som sitt vattenhål. Med den gräsrotsbetonade folkbåten hade han markerat bredden i sin känsla för segelbåtar. 1948 fick S en beställning på en för den tiden mycket stor havskryssare, Bris, och några år in på 1950-talet ritade han Kungskryssaren, som en större folkbåt och försedd med inombordsmotor. En modifierad version av Kungskryssaren gjordes i glasfiberarmerad plast och blev med 500 byggda exemplar en stor framgång, med export till särskilt Tyskland och USA. Kungskryssaren inspirerade S till flera familje- och långfärdsbåtar av mellanstorlek byggda under bl a namnen S-Cruiser och Royal Viking.

I febr 1967 sjösattes den första IF-båten, folkbåtens nära syster i glasfiberplast. IF-båten kom vid rätt tidpunkt, just då marknaden för plastbåtar genomgick en explosiv utveckling. Under det kommande decenniet tillverkades hon i över 4 000 exemplar. Internationella återförsäljare spred IF-båten över hela världen, i Australien byggdes ett par hundra båtar på licens. Framgångarna med IF-båten gjorde att S kunde ägna sig åt båtkonstruktion på heltid. Under 1970-talet var han bl a sysselsatt med Sunwind-båtarna, byggda i flera olika modeller om mellan 20 och 35 fot och sålda i över 1 000 exemplar.

S har beskrivits som en stor naturälskare med ett genuint intresse för skärgården. Seglingen var för honom ett sätt att kombinera skärgårdslivet med ingenjörens och tävlingsmänniskans lust att testa gränser.

Författare

Bengt Jörnstedt

Källor och litteratur

S Sundén, T S: 1909–1999, otr ms, hos förf.

100 år under segel: sv segling 1905–2005 (2004); B Höjer, Folkbåten: en modern klassiker (2006); B Jörnstedt, Rena skönheter: klassiska sv segelbåtar (2010); L Porne, T S (SvD 1 sept 1999).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Tord Arne Sundén, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34712, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Jörnstedt), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34712
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Tord Arne Sundén, urn:sbl:34712, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Jörnstedt), hämtad 2024-04-24.