Biografi

Sundén, släkt, härstammande från bergsnämndemannen Petter Mattsson (1692–1772) på Fingärde i Sundborn, Kopp, vars barn efter hemsocknen antog släktnamnet S. Han tillades i dödboken det ovanliga eftermälet att ha fört ”ett mycket kvickt och lättsamt leverne”. Sonsonen Daniel S (1765–1803) var pastorsadjunkt i Falun och hade i äktenskap med Maria Steffenburg, bergsmansdotter från Stora Karlborn i Sundborn, sonen Daniel S (1796–1869). Inskriven vid UU 1817 och prästvigd 1820 blev denne 1823 komminister i Lima och Transtrand, där församlingens nya kyrka uppfördes under hans tid, samt 1833 i Grytnäs, allt i Västerås stift. Från 1841 var S kyrkoherde i Tillberga i samma stift.

S:s ende son, Daniel Anton S (1828–1910), inskrevs 1848 vid UU där han blev FK 1857 och promoverades till magister 1860. Han var 1858–63 jämte Georg Starbäck (bd 33) föreståndare och lärare vid Nya elementarskolan i Norrköping, en privat experimentskola med liberal profil och före 1862 stadens enda fullständiga läroverk. Utnämnd till lektor i filosofi och svenska språket vid Högre elementarläroverket i Västerås 1864 kvarstod han på denna befattning till 1898 men var efter ett slaganfall 1879 tjänstledig. Han tjänstgjorde 1874–76 som folkskolinspektör i den västmanländska delen av Västerås stift.

S gjorde sig ett namn som författare till läroböcker för undervisningen i svenska språket och litteraturen. Med början 1868 utgav han en rad språkläror och läseböcker för olika stadier som i flera fall blev marknadsledande under lång tid. Viktigast var Svensk språklära i sammandrag, utgiven i olika varianter i 31^[1] upplagor (1870–1937). Den dominerade inom alla skolformer in på 1900-talet och kan sägas ha bildat en epok inom den svenska grammatikundervisningen.

Som språkpedagog anslöt S nära till den historiskt inriktade lingvistik som i Sverige hade sin främste uttolkare i Johan Erik Rydqvist (bd 31). Deras synsätt i språkfrågor var starkt konservativt vilket fick till följd att S:s grammatikor med tiden kom ur fas med språkvetenskapens utveckling. I hans läroböcker konserverades Rydqvists språkliga uppfattning långt efter det att denna övergivits av forskningen. Äldre former i fråga om genusregler och verbböjningar kom på så sätt att genom S:s försorg länge finnas kvar som tidsslukande moment i undervisningen. En viktig omständighet bakom S:s starka auktoritet var att han representerade modersmålet i den statliga kommitté som 1878–81 sökte samordna de grammatiska läroböckernas uppställning. Han var också ledamot av den nämnd som 1886 förberedde en rättstavningsreform. S blev genom sitt författarskap mycket välbärgad och var i Västerås uppskattad som umgängesperson, gästfri, gladlynt och snabb i repliken.

S hade i äktenskap med den tidigt bortgångna Jenny Constance Trysén (1842–70), dotter till riksdagsmannen i bondeståndet Anders Trysén, fem barn. Äldste sonen Daniel Anders Hjalmar S (1865–1932), överstelöjtnant i Intendenturkåren, var far till professorn i religionspsykologi Daniel Anders Hjalmar S (se nedan). En annan son, Anton Alrik Sundén-Cullberg (1867–1955), vistades 1875–89 som fosterson hos sin moster och dennas make Thor Hjalmar Cullberg, godsägare och innehavare av Locknevi säteri i södra Tjust. Dubbelnamnet antas ha varit ett uttryck för tacksamhet mot fosterföräldrarna. Alrik Sundén-Cullberg, i privata sammanhang kallad Cullberg, avlade mogenhetsexamen i Västervik 1888 och påbörjade samma år i Sthlm en karriär inom försäkringsbranschen. Med erfarenhet även från den tyska försäkringsmarknaden grundade han 1898 en egen assuransfirma, 1917 ombildad till aktiebolag, med uppgift att representera utländska men i Sverige koncessionerade bolag.

S hade 1911 deltagit i en rekonstruktion av Glasförsäkrings ab Stella när han två år senare inkallades för att rädda det betydligt större och kraftigt överexpanderade Försäkring ab Hansa som nu närmade sig konkurs. Genom att utverka kapitaltillskott och entusiasmera personalen lyckades S vända utvecklingen och som VD 1913–36 (ordförande i styrelsen 1936–47) även sörja för fortsatt expansion till nya försäkringsgrenar. Den tidigare starkt förlustbringande sjöförsäkringen placerades i det nybildade Försäkrings ab Mälaren där S var styrelseordförande 1919–47. S gav stadga åt Nya Hansa, som bolaget kallades sedan han övertagit ledningen, men verksamheten kom ändå att även fortsättningsvis ”präglas av en viss instabilitet” (Englund 1982, s 46). Ett resultat av S:s offensivanda var att Hansa tidigt gav sig ut på den internationella marknaden, bl a satsade han på de baltiska staterna när dessa efter första världskrigets slut vann sin självständighet.

Som framgångsrik ledare för Hansa-koncernen spelade S en viktig roll inom den svenska försäkringsbranschen i stort och när det gällde skadeförsäkring intog han en verklig ledarposition. Detta kom till uttryck i form av ordförandeuppdrag i olika tarifföreningar och andra interna organ. Utanför branschen gjorde sig S i första hand känd som en stor seglingsentusiast. Han tillhörde styrelsen för Kungliga svenska segelsällskapet (KSSS) 1919–32 (v ordf 1925–32) och var sällskapets främste medlemsvärvare och störste mecenat. Med sin stora skärgårdskryssare Ingun profilerade han sig som en av Sandhamnsregattornas mest uppmärksammade kappseglare. S:s levde på stor fot och hans hem på Strandvägen 61 i Sthlm var en välkänd arena för representation och umgängesliv. Privat drabbades S av stora sorger. Dottern Ingun (f 1909), g von Sydow, blev den 7 mars 1932 av sin make skjuten till döds i de von Sydowska morden, ett av Sveriges medialt sett mest uppmärksammade kriminalfall. Följande år drunknade den yngre dottern Marianne (f 1912) vid segling utanför Sandhamn.

S:s yngre bror Karl Fritiof S (1868–1945) avlade mogenhetsexamen i Västerås 1887 för att samma år påbörja språkvetenskapliga studier vid UU. Elev till germanisten Axel Erdmann (bd 14) blev han där 1900 fil lic med högsta betyg i såväl germanska som romanska språk och disputerade 1904 på en avhandling ägnad förkortade engelska personnamn. Docent i engelska samma år verkade Karl S under det följande decenniet som lärare och forskare vid UU. Han utnämndes 1913, i hård konkurrens med Anna Paues (bd 28, s 735), till professor i engelska språket och litteraturen vid GH och behöll tjänsten till sin pensionering 1935. S röjde tidigt ett intresse för allmänt grammatiska och språkfilosofiska frågor, vilket skiljde ut honom från den filologiska inriktning som var den dominerande i Sverige. Utpräglat teoretiskt lagd ägnade han sig åt logisk analys av betydelseskillnader mellan olika grammatiska konstruktioner. I sitt huvudarbete (tr 1916) behandlade S bl a frågesatsens båda huvudarter och predikatskategorier i engelskan. Undersökningen krävde subtila distinktioner och blev i förening med författarens abstrakta skrivsätt svårtillgänglig även för fackmännen.

S:s allmänlingvistiska inriktning pekade fram emot en förnyelse av språkvetenskapen men fjärmade honom samtidigt från sitt undervisningsämnes litteraturdel. Med sin teoretiska läggning stod han som professor i engelska närmare tysk filosofi än engelskt kulturliv, för vilket han tycktes vara främmande. Han var också en stor vän av Tyskland, med förståelse även för nazismen. Som akademisk lärare var S mycket uppskattad. Han förde fram en rad elever till examen och disputation och hade rykte om sig som en outtröttlig och givande men också mycket krävande handledare. Han hade få uppdrag utanför högskolan men var åtskilligt sysselsatt med att utge sin faders läroböcker i svenska språket i ständigt nya och reviderade upplagor. Ensam som människa och med stor integritet blev S med tiden något av ett akademiskt original vars distraktioner gav upphov till många mer eller mindre sanningsenliga historier. Han blev LVVS 1917 och var dess ordförande 1928.

Författare

Andreas Tjerneld

Källor och litteratur

Allmänt: Örnberg, 9 (1893).

Petter Mattsson, Daniel S (1765–1803) o Daniel S (1796–1869): S Carlsson, Släkten Steffenburg i Sundborn – från Schwaben eller Ekolsund? (Individ o hist: studier tillägn H Gillingstam 22 febr 1990, 1989); Västerås hm.

Daniel Anton S: ED:s konseljakter 5 aug 1898, nr 13, RA. SMoK; K Tarschys, ”Svenska språket och litteraturen”: studier över modersmålsundervisn:en i högre skolor (1955); H Uddén, Västerås stad under femtio år: 1875–1925 (1929).

Anton Alrik Sundén-Cullberg: Allhems sportlex, 3 (1951); K Englund, Försäkring o fusioner (1982); dens, Skandiamän o andra försäkringsmän 1855–1970 (1993); S Hedberg, A S-C död (SvD 27 maj 1955); H Henschen, I skuggan av ett brott (2004); A Rydström, Boken om Tjust, 6 (1953), s 155; SMoK.

Karl Fritiof S: J V Johansson, K F S (Minnestal hållna i VVS … 1943–1947, 1948); B Lindberg o I Nilsson, På högskolans tid (GU:s hist, 1, 1996); SMoK; G Tillander, K F S 75 år (SvD 29 okt 1943). Nekr över S i SvD 21 april 1945.

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sundén, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34713, Svenskt biografiskt lexikon (art av Andreas Tjerneld), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34713
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sundén, släkt, urn:sbl:34713, Svenskt biografiskt lexikon (art av Andreas Tjerneld), hämtad 2024-04-20.