Meriter

Sundén, Daniel Anders Hjalmar, f 28 nov 1908 i Eksjö, d 30 dec 1993 i Sthlm, Sofia. Föräldrar: regementsintendenten o överstelöjtnanten Daniel Anders Hjalmar S o Nan Febe Birgitta Andræ. Studentex vid H reallärov å Norrmalm, Sthlm, 12 maj 27, inskr vid StH 5 sept 27, FK där 30 maj 30, inskr vid UU ht 30, TK där 15 dec 32, prakt teol prov 16 maj 33, prästv för Västerås stift 33, e o prästman där periodvis maj 33–aug 35, resesekr för Sveriges kristliga gymnasiströrelse 1 nov 35–31 dec 36, TL vid UU 28 maj 37, vik lektor vid Nya elementarskolan, Sthlm, ht 38, lektor i kristendomskunskap vid H a l i Gävle 21 april (tilltr 1 juli) 39, disp vid UU 27 maj 40, TD där 31 maj 40, led av stadsfullm i Gävle 46–47, lektor i kristendomskunskap vid H a l för flickor på Södermalm, Sthlm, 2 maj (tilltr 1 juli) 47–66, lär i psykologi vid Statens polisskola 48–61, vid Sv socialvårdsförb:s utbildn:inst 48–64, lär i religionspsykologi vid StU 60–67, vid Sthlms teol inst 60–67, doc i religionshist med religionspsykologi vid UU 64, prof i religionspsykologi där 9 juni (tilltr 1 juli) 67–75, v ordf i Internationale Gesellschaft für Religionspsychologie und Religionswissenschaft 69–84, hedersordf där 84, ordf i Sv samf för religionshist forskn 75–77. – LVHAA 75.

G 29 dec 1934 i Sthlm, Engelbr, m MK Elin Sofia Karin Lagerlöf, f 27 april 1909 där, ibid, d 8 okt 1984 där, Västerled, dtr till läkaren, ML Carl Bernhard L o Josefina (Ina) Mebius.

Biografi

Hjalmar S:s far var överstelöjtnant och hans mor prästdotter, syster till religionshistorikern Tor Andræ. S växte alltså upp i en både militär och kyrklig miljö, något han senare gärna vittnade om. Efter fil kand-examen vid StH studerade S teologi vid UU, prästvigdes och tjänstgjorde kortvarigt i Västerås stift. Under största delen av sitt yrkesliv arbetade han som lärare vid olika gymnasier liksom vid Statens polisskola och andra institutioner. Till synes all fri tid präglades av S:s religionshistoriska och psykologiska intresse. Efter doktorsavhandlingen, där han handletts av Tor Andræ, kom han att skriva ett trettiotal böcker och hundratals artiklar. Intresset för personhistoria, skönlitteratur och språk, inte minst fransk kultur, var genomgående drag i S:s liv. Det var dock först under de sista sju åren av yrkesverksamhet som han var forskare på heltid, som professor i religionspsykologi vid UU. Professuren, som han erhöll 1967, var personlig för S men blev senare en ordinarie tjänst.

S inledde sin akademiska bana med avhandlingen La théorie bergsonienne de la religion (1940) där han kritiskt granskade Henri Louis Bergsons moralfilosofi. Bland hans böcker torde de mest kända vara Gud, ödet, slumpen (1947), Religionen och rollerna (1959), Om ålderdomen (1964), Zen (1967), Barn och religion (1970) och Den heliga Birgitta: ormungens moder som blev Kristi brud (1973).

Där teologin tycktes leva sitt eget liv i sitt syrefattiga teoretiska torn ville S fördjupa förståelsen för den religiösa människans erfarenheter. Hans grundfråga gällde hur man skulle kunna förstå den levande och lidande människan och hennes brottning med de existentiella frågorna: en guds när- eller frånvaro. Tidigt visade han en skepsis mot den dogmatiska teologin som han menade reducerade religion till en fråga om försanthållande. I stället beskrev han religion som en relationserfarenhet – ”religion är människans relation till kosmos som totalitet” – där de bibliska rollerna var relationsmodeller som personer kunde känna igen sig i.

S rörde sig över religionsgränserna men gick också med lätthet in och ut ur de mest skiftande psykologiska och socialpsykologiska teorier. Således visade han stor öppenhet såväl mot psykoanalytiskt tänkande som mot mer biokemiska och fysiologiska betraktelsesätt. Det sistnämnda gällde inte minst fenomen som extas, besatthet eller visioner. De ensidigt kristna perspektiven bröts mot tvärreligiösa betraktelser. De filosofiska frågorna konfronterades med psykologi, lärosystemens dogmatik ersattes av ingående analyser av den generella frågan: ”Varför blir/är människan religiös?”

S:s bok Religionen och rollerna är ett magistralt arbete på nära 600 s, utgivet i fem upplagor och översatt till tyska. Genom den fördjupades hans internationella engagemang. Sedan länge var han aktiv i olika lärda sällskap, särskilt Internationale Gesellschaft für Religionspsychologie und Religionswissenschaft. Under alla år var S en mycket populär föreläsare både nationellt och internationellt. Samtidigt uppfyllde han rollen av en disciplinerad och ständigt forskande akademiker, inte sällan polemiskt inställd.

Om den tidigare religionsforskningen gärna placerat den religiösa erfarenhetens ursprung i inre dunkla kammare, så hävdade S att den upplevelsemässiga sidan av religionen var en funktion av helt normala inlärningspsykologiska processer. Man behövde inte alls inta en egen kunskapsteoretisk position av mer idealistisk karaktär för att göra den religiösa erfarenheten rättvisa.

S:s huvudfrågor var: ”Hur kan det komma sig att människor erfar tillvaron religiöst? Vilka språkliga och kulturella faktorer bestämmer att somliga erfar tillvaro som ren slump, att andra talar om tillfälligheternas spel, åter andra om ödet medan andra säger sig erfara en intention i det upplevbara, erfar sig i kontakt med en Annan. Hur är en religiös upplevelsevärld möjlig?”. Svaren kan beskrivas som S:s ”rollteori”. Enligt denna är religiös erfarenhet möjlig att beskriva: människor identifierar sig med ”roller” ur de religiösa berättelserna. I dessas traditioner, riter och texter berättas om enskilda människor. Det är då möjligt för berättelsernas läsare eller lyssnare att identifiera sig med de mytiska personerna och deras samspel med gudar och makter. Därmed kunde dessa heliga personers erfarenheter också – via rolltagandet – bli den enskildes egna. Ur ett senare perspektiv framstår S som ett slags social konstruktivist genom att han betonade myters och riters funktion för bearbetning och gestaltning av existentiella dilemman.

Det särskilda med S:s psykologi var betoningen av hur den religiösa traditionen fungerade som ett mönster för varseblivningen. Det är alltså inte så, menade S, att människan skapar sig en tro ut från intet eller från inre dunkla psykiska skikt. Om enskilda människor identifierar sig med någon av de heliga texternas mytiska ”roller” kan hon få en förväntan på att Gud eller ”tillvaron i sin totalitet” skall agera så gentemot henne själv som han agerat gentemot de i myten beskrivna människorna. Därför är religiös erfarenhet en följd av inlärning. Religionens berättelser blir så till ett slags perceptuella filter. De heliga berättelserna avbildar inte en yttre verklighet. I stället skapar de hos läsaren eller åhöraren en existentiell realitet. De religiösa erfarenheterna är möjliga att förklara i termer av högst normal kulturell påverkan.

På ett ovanligt sätt kombinerade S vid sina analyser av individuella religiösa personligheter ett psykologiskt betraktelsesätt med kulturella och politiska synvinklar. Detta framgår av hans böcker om så skilda gestalter som Den heliga Birgitta, Teresa från Avila, August Strindberg, Albert Camus eller Dag Hammarsköld.

Själv värjde sig S mot att uppfattas som en teoriskapare. Det hindrar inte att hans tänkande har varit viktigt för europeisk religionspsykologiskt tänkande och även resulterat i ett stort antal avhandlingar och artiklar av hans forna elever. I hans anda har man undersökt så skilda ting som tungotal, minnesförändringar vid religiös upplevelse, gamla människors religion, enskilda religiösa personligheter som John Wesley och hans meditativa tillstånd, liksom mystikers visioner. S:s rollteori väckte internationell uppmärksamhet. 1987 ägnades ett symposium helt åt S och redovisades sedan i ett nummer av den ansedda amerikanska tidskriften Journal for the scientific study of religion. S lyckades skapa en universitetsdisciplin som fortfarande genererar ny kunskap om människans sätt att förhålla till såväl gamla etablerade religiösa trossystem som nya mer eklektiska livshållningar.

S hade ett originellt framställningssätt. När han kommit in i föreläsningssalen satt han ofta nedböjd över katedern, med händerna samman. Hopsjunken och inåtvänd formulerade han sig från början lågmält och långsamt. Med en dov basröst och liksom lyssnande inåt sig själv förde han lyssnarna in i mystikernas psykologi, hjärnans fysiologi, Freuds judiska bakgrund, de religiösa riternas psykiska funktion eller Ramakrishnas visioner. Studenterna hyssjade åt varandra. Dessutom blundade han i långa perioder – han hade tidigt förlorat synen på ena ögat. Som ur en inre dvala ömsom berättade han, ömsom kritiserade han, ömsom analyserade han. Det blev tyst i salen och många fängslades. Nu och då avbröts monotonin av pedagogiska utbrott, en (oläslig) mening skrevs på tavlan eller så steg han upp och framförde en improviserad pjäs för att illustrera en tes om rolltagandets psykologi eller satte sig på katedern för att illustrera en ställning i yoga. S:s föredrag vittnade om bred beläsenhet, det kryddades med humor och ibland med satiriska inlägg. Han var en vida respekterad och grundlärd person som vid sidan av psykologin lätt rörde sig mellan konsthistoria, filosofi, litteratur och helt skilda religioners myter.

S var en pionjär. I en period när ”inre upplevelser” misstänkliggjordes av officiell svensk akademisk teologi stod han fast vid sitt intresse, och detta har burit rik frukt. Att fokusera på religionens psykologiska förutsättning och funktion snarare än på dess sanningsanspråk har utvecklats till en bred disciplin där S:s insatser varit helt avgörande såväl inom landet som internationellt.

Författare

Owe Wikström

Arkivuppgifter

S:s arkiv (14 vol) i KB. – Brev från S i LUB o UUB (bl a till B Sundkler).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): La théorie bergsonienne de la religion. [Akad avh UU.] Upps 1940. (Almqvist & Wiksells boktr). vi, 319 s. [Enligt O Wikström, Bibliography … (se bidrag nedan), post nr 59, finns även en ny upplaga utgiven i Paris 1947, 321 s. Denna skall ha nytt titelblad och förord. Upplagan är såvitt känt ej tillgänglig vid något svenskt bibliotek.] – Gud, ödet, slumpen. Sthlm: Natur och kultur, 1947. 256 s. [Förtitel: Gud – ödet – slumpen.] – Lärobok i filosofi. Sthlm: Natur och Kultur, 1952. D 1–2. [Lärobok för gymnasiet. D 1 av S, d 2 (om logik) av C E Sjöstedt.] D. 1, Psykologi. 174, [1] s. – Psykologi. Karlshamn 1952. (R Lagerblads boktr). [Tillsammans med V Fellenius och R Meder. Enligt omslaget utgiven av Statens polisskola, vilken enligt förordet hade säte i Sthlm. Lärobok för konstapelklassen vid skolan. En ny upplaga från 1955 har Statens polisskola på titelbladet.] – Psykologi för flickskolor. Sthlm: Natur och kultur, 1953. 178 s, ill. [Lärobok. Bearbetad version av Lärobok i filosofi, d 1, Psykologi (1952). 2. uppl 1958.] – Kyrko- och religionshistoria med kyrkokunskap. För gymnasiet (ringarna II4–III4, I3–II3). Sthlm: Natur och kultur, 1954. 283 s, ill. [Tillsammans med G Kellerman. Lärobok. 2. tr 1960. Enligt O Wikström, Bibliography … (se bidrag nedan), post nr 110, ansvarade S för avsnittet Allmän religionskunskap (s 245–276). Detta framgår dock ej av boken.] – Sjuttiotredje psalmen och andra essäer. Sthlm: Diakonistyrelsen, 1956. 175 s. – Religionen och rollerna. Ett psykologiskt studium av fromheten. Sthlm: Diakonistyrelsen, 1959. 556 s. [2.–3. uppl 1960–61. 4. [utökade] uppl 1966: 573, [1] s. 5., oförändrade uppl 1971: Sthlm: Verbum. Översättning till tyska: Die Religion und die Rollen. Eine psychologische Untersuchung der Frömmigkeit (Berlin 1966). Till boken finns även en studieplan av I Glemme: Religionen och rollerna. Sthlm: Studiebokförl, 1960. 27, [1] s. (Sveriges kyrkliga studieförbund. Allmän studieplan, 109).] – Till en lärare. Sthlm: Diakonistyrelsen, 1960. 143, [1] s. [2. uppl 1961.] – Människan och religionen. Sthlm: Diakonistyrelsen, 1961. 94, [1] s. [2. uppl 1964: 95 s, (Verbum-serien). 3.–4. uppl 1970–72: Sthlm: Verbum. Översättning till tyska: Gott erfahren. Das Rollenangebot der Religionen (Gütersloh 1975).] – Rudolf Steiner. En bok om antroposofin. Sthlm: SKDB, 1962. 214, [1] s. – Om ålderdomen. En orientering. Sthlm: Diakonistyrelsen, 1964. 119, [1] s, diagr, tab. [2. uppl 1965.] – Kristusmeditationer i Dag Hammarskjölds Vägmärken. [Omsl: En studie.] Sthlm: Diakonistyrelsen, 1966. 94, [1] s. [Översatt till tyska: Die Christusmeditationen Dag Hammarskjölds in Zeichen am Weg (Frankfurt am Main 1967).] – Zen. Historik, analys och betydelse [omsl: av Zen-buddhismen i våra dagar]. Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1967. 147, [1] s. (W & W-serien, 151). [2. uppl 1970. Ny utg 1995: (W & W pocket).] – Religion och livsåskådning. Religionskunskap för fackskolan och gymnasiet. Sthlm: Liber, 1968. 361, [1] s. [Lärobok. Tillsammans med G Hök och S Arvidson (gäller även supplementet nedan). Enligt O Wikström, Bibliography … (se bidrag nedan), post nr 185, har S ansvarat för avsnitten Den moderna människans situation (s 13–30) och Icke kristna religioner (s 215–285). Supplement: Lärarhandledning till Religionskunskap för gymnasiet och Religion och livsåskådning. Sthlm: Liber, 1969. 53, [1] s.] – Religionskunskap för gymnasiet. Sthlm: Liber, 1968. 395, [1] s. (Folkbildningsserien). [Lärobok. Tillsammans med G Hök och S Arvidson. Enligt O Wikström, Bibliography … (se bidrag nedan), post nr 184, har S ansvarat för avsnitten Den moderna människans situation (s 9–26) och Icke kristna religioner (s 247–320). Supplement: se Religion och livsåskådning (1968).] – Älgskyttar, helgon och exegeter. Några religionspsykologiska essäer. Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1969. 138 s. (W & W-serien, 210). – Barn och religion. Sthlm: Verbum, 1970. 206, [1] s. ([Verso:] SKS psykologiska serie, 4). [2., utvidgade uppl 1974: Verbum; Studiebokförl, 237, [1] s.] – Kompendium i religionspsykologi. Sthlm: Proprius, 1970. 140, [2] s. [Lärobok. Reviderad upplaga, se Religionspsykologi (1974). G Ståhlberg har utarbetat avsnittet på s 92–106.] – Teresa från Avila och religionspsykologien. Uppsala: [förtitel:] Acta Universitatis Upsaliensis; [omslag:] Sthlm: Almqvist & Wiksell (distr), 1971. 40 s. ([Förtitel:] Studia historico-ecclesiastica Upsaliensia, 20). – Den heliga Birgitta. Ormungens moder som blev Kristi brud. Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1973. 255 s. – Religionspsykologi. Problem och metoder. Med bidrag av G Ståhlberg. Sthlm: Proprius; 1974. 184, [1] s. [Lärobok. Tidigare upplaga, se Kompendium i religionspsykologi (1970). Ny, utvidgad och aktualiserad upplaga 1977: 195, [1] s. 3., aktualiserade upplagan 1981: 195, [4] s. Enligt innehållsförteckningen till 1970 års upplaga har G S har bidragit med två avsnitt (s 96–135) samt sammanställt instuderingsfrågor till boken och dess register. Enligt innehållsförteckningen till den reviderade upplagan 1977 samt till 3. uppl 1981 har G S endast bidragit med ett av avsnitten (s 116–145). Översatt till tyska: Religionspsychologie. Probleme und Methoden (Stuttgart 1982).] – Persona och anima. En tillämpning av C. G. Jungs psykologi på sex författare: Karlfeldt, Strindberg, Camus, Lagerkvist, Heliga Birgitta, Mora-prosten Jacob Boëthius. Sthlm: Proprius, 1981. 202, [1] s. – Konungen och riket. Om den gudomliga världsstyrelsen. Sthlm: Proprius, 1983. 180, [1] s. – ”Glöm inte bort vad du har”. Religion – auktoritet. Indiskt eller kristet? Sthlm: Proprius, 1985. 131, [1] s. – Skatten i åkern. Sthlm: Proprius, 1990. 75, [20] s. [Översättning till tyska: Der Schatz im Acker. Wenn sich der vergessene Gott plötzlich zurückmeldet; Hjalmar Sundéns Gedanken zu Gottes verborgenem Wirken in der Geschichte. Herausgegeben und bearbeitet von H Reller (Gera 2004).] – Utöver ovan förtecknade böcker har S enligt O Wikström även sammanställt läromedel (brevkurser) för NKI-skolan i Kristendomskunskap (1951–53, se post nr 104 i hans bibliografi enligt bidrag nedan), Filosofi (1958–60, se post nr 132) och Religionshistoria (1959–60, se post nr 136). Dessa har ej gått att belägga.

Tryckta arbeten (bidrag): Beträffande S:s bidrag för perioden 1929–1977 se: O Wikström, Bibliography of Hjalmar Sundén, Professor Hjalmar Sundéns writings 1929–1977 (Psychological studies on religious man, T Källstad, editor, Uppsala 1978, s [243]–252). Förteckningen innehåller totalt 245 nummer, av dessa utgör c:a 100 artiklar i tidskrifter och böcker. Utöver dessa artiklar förtecknas även S:s egna böcker, hans recensioner i tidskrifter samt bidrag i dagspress, såväl artiklar som recensioner. Tillägg till Wikström: Förord (Svenska trossamfund. Historia, tro och bekännelse, organisation, gudstjänst- och fromhetsliv. Red av A Hofgren. Sthlm: EFS-förl, 1962, s [5]). [2. uppl 1963 (128 s). 3.–5. uppl 1966–71 (135 s). 6., reviderade och utvidgade uppl 1982 (178 s). 7., reviderade och utvidgade uppl 1985 (197 s). 8., reviderade och utökade uppl 1990 (214 s). Det har ej verifierats om S:s förord finns med i samtliga upplagor, men det är i varje fall medtaget i 4. uppl (1969), där det även noteras på titelbladet.] – Regression und Phasenwechsel. Einige Bemerkungen zur ”Psychoanalytischen Religionstheorie” (Archiv für Religionspsychologie, Bd 13, 1978, s 51–60). – Den heliga Birgittas uppenbarelser. (Berömda kristna böcker) (Meddelande, Svenska prästförbundet, 1978, s 313–320). – Augustini Confessiones IX, 4 som religionspsykologiskt dokument (Religion och bibel, årg 38, 1979, s 3–8). – Om barnets religion och åldringens (Barn & kultur, årg 27, 1981, s 98–101). – Luthers Vorrede auf den Psalter von 1545 als religionspsychologisches Dokument (Archiv für Religionspsychologie, 15, 1982, s 36–44). – Einige zu wenig beachtete Bedingungen religiöser Erfahrung, dargestellt am Beispiel einer unveröffentlichten Novelle von Selma Lagerlöf (Kerygma und Dogma, Jahrg 9, 1983, s 225–239). – Dostojevski som profet och helgonskildrare (Årsbok för kristen humanism, 1983, s 101–110). [Med anledning av S Linnér, Dostojevskij. Helgonbild och livsmystik (1982).] – Der psychologische Aspekt in der Rechtfertigung durch den Glauben (Kerygma und Dogma, 32, 1986, s 120–131). – Vad är religion? (KRUT. Kritisk utbildningstidskrift, 1986, nr 2, s 20–22). – Saint Augustine and the psalter in the light of role-psychology (Journal for the scientific study of religion, vol 26, 1987, s 375–382). – Saint John of the Cross in the light of Satori (Temenos, vol 26, 1990, s 115–128). – Henri Bergson och Nathan Söderblom. Vad har de lärt av varandra? (Tanke og omtanke. Festskrift til Asbjörn Aarnes på syttiårsdagen, Red av H Kolstad, Oslo: Aschehoug, 1993, s 78–95).

Översatt: H de Ziegler, Slaveriet i nutidsstaten. Sthlm: Natur och kultur, 1947. 124 s. [Med förord av S, s 5–6.] – J Maritain, Personligheten och det gemensamma bästa. Sthlm: Natur och kultur, 1949. 85 s. – E Brunner, Den missförstådda kyrkan och kyrkans missförstånd. Sthlm: Diakonistyrelsen, 1952. 154, [1] s. – C G Jung, Svar på Job. Sthlm: Natur och Kultur, 1954. 136, [1] s.

Källor och litteratur

ED:s konseljakter 21 april 1939, nr 28, o 2 maj 1947, nr 44, RA.

C-G Andrén, H S (VHAAÅ 1994); O Wikström, H S till minne (SvD 11 jan 1994); dens, Rollteorins religionspsykolog (UNT 23 nov 2008).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
D A Hjalmar Sundén, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34718, Svenskt biografiskt lexikon (art av Owe Wikström ), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34718
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
D A Hjalmar Sundén, urn:sbl:34718, Svenskt biografiskt lexikon (art av Owe Wikström ), hämtad 2024-04-19.