Magna Sunnerdahl. Foto C G Rosenberg KB.

Magna Charlotta Katarina Sunnerdahl

Född:1863-05-26 – Klara församling, Stockholms län
Död:1935-08-09 – Oscars församling, Stockholms län

Donator, Skolgrundare


Band 34, sida 316.

Meriter

Sunnerdahl, Magna Charlotta Katarina, f 26 maj 1863 i Sthlm, Klara, d 9 aug 1935 i Helsingör, Danmark (enl db för Sthlm, Osc). Föräldrar: grosshandlaren Anders Petter Emil S o Hedda Ulrika Francke. Elev vid Åhlinska skolan, Sthlm, deltog i bildandet av Stiftelsen Sunnerdahls hemskolor på landet (från 44 Sunnerdahls praktiska ungdomsskolor på landet, från 71 Stiftelsen Sunnerdahls handikappfond) 08, av Sunnerdahlska stiftelsen, Sthlm (för arbetarbostäder). Donator. – Iqml 24. – Ogift.

Biografi

Magna S förlorade sin mor vid två års ålder, i samband med att brodern Sven föddes. Fadern gifte aldrig om sig och brodern dog endast 18 år gammal. S växte upp med sin far. Hon gifte sig aldrig och bodde tillsammans med fadern, så länge denne levde. Deras bostäder låg centralt i Sthlm, vid Drottninggatan, vid Fredsgatan och vid Västra Trädgårdsgatan. Familjen ägde även Smedslättens gård i Bromma sn utanför Sthlm, som nyttjades som sommarställe. Gården hade sedan mitten av 1800-talet varit i familjens ägo och fadern Emil S avled där i aug 1908.

Emil S hade inte skrivit något testamente och S stod som ensam arvinge till kvarlåtenskapen, som uppgick till drygt nio miljoner kronor, en vid den tiden ovanligt stor förmögenhet. Pengarna kom dels från faderns egna rörelse firman J Lind, en grosshandelsrörelse inom papper, dels från ärvda pengar som förvaltats väl. Smedslättens gård ingick i arvet. Sthlms stad förvärvade 1922 norra delen av Smedslätten, som bebyggdes med villor. Övriga delar av gårdens mark såldes efter S:s död till bebyggelse i privat regi.

S kom att under sitt liv göra flera stora donationer, den första redan några månader efter faderns död. Genom gåvobrev i nov 1908 överlämnade hon 4 milj kr till inrättande av Sunnerdahls hemskolor på landet. I gåvobrevet framhöll S sin fars önskan att ”en väsentlig del av hans förmögenhet skulle användas i ändamål att bidra till uppfostrande av moraliskt goda och kroppsligt sunda människor”. Den tanke som föresvävat honom var enligt S ”att bereda en del av den mindre lyckligt lottade ungdomen från storstäderna i vårt land att under icke för kort tid komma under inflytande av andra sociala förhållanden än dem, som föranledas av fattigdomen, trångboddheten och sysselsättningarna i en stor stad”. S ville förverkliga sin fars önskemål. Enligt henne hade han p g a sjukdom inte själv kunnat göra donationen. Gåvobrevet var ställt till ED och stadgan för Stiftelsen Sunnerdahls hemskolor på landet antogs av Kungl Maj:t som också utsåg huvuddelen av direktionens ledamöter. För ändamålet inköptes 1909 Säbyholms gård i Låssa, Upps, och hemskolan började sin verksamhet där 1911.

Sunnerdahls hemskolor vände sig till storstadsbarn, som ville ha en praktisk utbildning på landet. Utbildningstiden var fyra år, men kom i praktiken att bli kortare, då barnen ofta fick arbete innan utbildningen var klar. Det första verksamhetsåret antogs 30 elever, 16 flickor och 14 pojkar, som noggrant utvalts. Minst en elev från varje folkskola i Sthlm skulle antas men ungefär dubbelt så många hade anmält sig. Eleverna bodde tillsammans, som i ett hem under ledning av en föreståndarinna, en i varje elevhem. Eleverna i elevhemmen odlade själva de grönsaker och blommor, som behövdes i hushållet. För pojkarna fanns verkstadsarbete, trädgårdsarbete, skomakeri och jordbruksarbete. Flickorna fick undervisning i hushållsarbete, flickslöjd och barnavård. Förutom den praktiska utbildningen undervisades ungdomarna i teoretiska ämnen med huvudsaklig inriktning på att ge en allmän medborgerlig bildning. Skolan var avgiftsfri och eleverna fick bidrag till kläder, sportutrustning samt läkar- och tandläkarvård under skoltiden. Skolan drevs i stiftelsens regi 1911–72.

S:s donation uttryckte värderingar som låg i tiden. Praktiskt arbete under handledning var modellen för de s k arbetsstugorna, som etablerades kring sekelskiftet 1900. Samtidigt tillkom sommarkolonierna, avsedda för stadsbarn utan tillgång till egna sommarhus. Dessa inrättades oftast på initiativ av stadsförsamlingarna och var belägna på landsbygden och i skärgården utanför Sthlm. Hemskolorna var en kombination av dessa strömningar, men syftade inte till fritids- eller sommaraktiviteter. Tanken var att eleverna skulle utbildas till framtida yrkesverksamhet. Verksamheten vände sig alltså till elever som slutat folkskolan. Men föreställningen om den fattiga stadsmiljöns negativa påverkan på barn och ungdomar var gemensam med liknande samtida företeelser.

S uppsökte i okt 1913 Sthlms stad och erbjöd ett belopp om 400 000 kr att användas till uppförande av bostadshus för ”personer ur arbetarklassen med företräde för barnrika familjer”, under villkor att staden kostnadsfritt upplät lämpliga tomter. Hon hade fått idén vid en sammankomst på Kungliga slottet dit drottning Victoria inbjudit ett antal damer. Alma Hedin (bd 18) var där för att tala om sitt arbete inom stiftelsen Govenii minne och efter föredraget vände sig S till henne med frågan: ”Skulle fröken vilja hjälpa mig att bygga några sådana hus?” I Sthlm rådde stor bostadsbrist, med trångboddhet och svåra hygieniska förhållanden. Agnes Lagerstedt (bd 22) hade ett par decennier tidigare tagit initiativ till och bekostat ett liknande projekt med ”arbetarhem” på Östermalm. Staden antog S:s erbjudande och upplät tre tomter i kvarteret Kristallen i dåvarande Katarina församling. 1915 påbörjades bygget och den 1 april 1916 kunde de första hyresgästerna flytta in i det stora stiftelsekomplexet runt Bondegatan, Klippgatan och Skånegatan.

S insåg snart att ytterligare åtgärder behövdes för att förbättra bostadsförhållandena för de fattiga i staden och 1918 utökade hon sin donation med 900 000 kr. De nya husen, också de belägna i kvarteret Kristallen, blev klara 1929 och 1936.

Bostäderna var avsedda för behövande men skötsamma stockholmare, i första hand barnrika familjer. Hyran skulle vara låg. Ett av de villkor S ställde, var att hon själv skulle få tillsätta en vice värdinna eller föreståndarinna för fastigheterna. Förutom tillsyn över skötsel och uthyrning hade föreståndarinnan ansvaret för den sociala verksamheten. S kunde genom sitt ombud bestämma vilka som fick bo i fastigheterna och vilken hyra, som hyresgästerna skulle betala. Det skulle vara billigt att bo och några vinster fick inte tas ut. Eventuellt överskott skulle integreras i verksamheten. Inom stiftelsehusen fanns en livlig social verksamhet, som leddes av S och föreståndarinnan. Där gavs utrymme för manlig och kvinnlig slöjd, barnträdgård, rum för läxläsning, gymnastiksal och bibliotek. S hade avsatt ett särskilt anslag ”till bestridande av kostnader för anordnande av förädlande nöjen för hyresgästerna”. 1925 köptes en fastighet i Sthlms skärgård, Sommarhemmet Tynningö.

S tog stor del i ansvaret för bostadsområdet. 1931, vid 70 års ålder, ville hon släppa ansvaret för Kristallen och en stiftelse bildades under överinseende av Sthlms stad.

S bidrog även med pengar till stadens prydande. Av stadsfullmäktiges handlingar 1911 framgår att en summa var avsatt till att anlägga en gräsmatta på Kungsholms torg. Det fanns även önskemål om att ”uppställa en vattenanordning, som på samma gång den lämnade vatten för dryck och tvagning, komme att utgöra en prydnad för platsen”. Några medel för detta ändamål var dock inte avsatta, men S skänkte pengarna och förslaget kunde förverkligas genom Otto Strandmans figur Vesslan.

På förslag av Verner von Heidenstam (bd 18) donerade S 500 000 kr till SA för att för all framtid säkra akademins nyttjanderätt till Börshusets övre våning. Initiativet till gåvan kom från akademiledamoten Sven Hedin (bd 18) och dennes syster Alma, med vilka S hade livligt umgänge. Den 8 april 1915 kunde ett rum tas i bruk för akademins sammanträde. Akademin skickade då en adress till S: ”Svenska akademien håller idag sin första veckosammankomst i de av festliga minnen och gustaviansk glans fyllda salar, vilka, tack vare eder storartade offervillighet, för framtiden skola bliva dess stadigvarande hem i söcken och helg.”

En annan av S:s mer bemärkta donationer är den som avsåg flyttningen av Seglora kyrka. Seglora församling i Västergötland hade 1901 fått tillstånd att riva sin gamla kyrka. Den togs ner 1916 och märktes upp för att flyttas till Skansen. Flytten och återuppförandet möjliggjordes tack vare en stor donation av S till NordM. Hon donerade även ansenliga summor till annan välgörande verksamhet, såsom cancerforskningen och Föreningen för välgörenhetens ordnande i Sthlm (FVO).

S framstår som en anspråkslös person, som själv inte uppskattade att stå i centrum. Hon såg som sin livsuppgift att efter bästa förmåga förvalta den förmögenhet hon ärvt. Men målet var inte att låta förmögenheten växa utan att använda den till att stödja verksamheter som hon fann behjärtansvärda. Detta innebar att förmögenheten minskade avsevärt under hennes levnad. S uppfattades av samtida bedömare som godtrogen och lättledd. Särskild uppmärksamhet har fästs vid hennes testamente, där hon gav en gudson en större summa pengar och även andra tillhörigheter. Denne ansågs ha utnyttjat S:s goda hjärta på ett otillbörligt sätt. Några belägg för att S saknat förmåga att fatta självständiga och välgrundade beslut föreligger emellertid inte. Hon var en god representant för den filantropi av äldre modell som då fortfarande bedrevs, men vars verksamheter i allt större utsträckning kom att kommunaliseras. Den gamla välgörenhetsbetonade verksamheten, utövad av privatpersoner och föreningar, hade inte någon plats i det nya politiska sammanhanget.

Författare

Dagmar Thullberg



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

ED:s konseljakter 11 dec 1908, nr 58, RA. Stiftelsen Magna Sunnerdahls bostadshus arkiv, SSA. www.sunnerdahls-handikappfond.se (12 maj 2011), utskr hos SBL.

A Hedin, I minnets blomstergårdar (1950); C Kassman, Leva i Kristallen: ett barnrikekvarter på Söder (1987); C Rudhe, Hemskolorna som blev handikappfond: M S:s största donation (1995); L Scheutz, Berömda o glömda Stockholmskvinnor: 7 stadsvandr:ar (1995); Sthlms gatunamn (1992); H Schück, SA:s hist, 7 (1939); S Wallin, Seglora kyrka på Skansen (1918).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Magna Charlotta Katarina Sunnerdahl, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34733, Svenskt biografiskt lexikon (art av Dagmar Thullberg), hämtad 2019-02-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34733
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Magna Charlotta Katarina Sunnerdahl, urn:sbl:34733, Svenskt biografiskt lexikon (art av Dagmar Thullberg), hämtad 2019-02-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se