Meriter

Svedelid (före 1953 Alfredsson), Olov Arvid, f 26 aug 1932 i Sthlm, Joh, d 22 sept 2008 i Danderyd, Sth. Föräldrar: timmermannen Anders Hilmer Alfredsson o Agnes Lovisa Eklund. Elev vid Kungsholmens folkskola 39–44, studier vid Vasa realskola (inskr 25 aug 44) o Norra latinlärov (inskr 24 aug 48), allt i Sthlm, anst på Rederiab Sv Lloyd 49–50, på GM nordiska ab o Scandinavian Airlines System (SAS) 50–51, på Dental ab nov 52–feb 54, på Försäkringsbolaget Göta 54–55, på IBM Sv ab 55–april 59, PR- o reklamchef vid Skånska Dagbladet omkr 61–65, författare på heltid från 65, led av Sv deckarakademin 76, ordf i Fören Kriminalförf i Sthlm o Sällsk deckarvännerna, delägare av o producent på Reginateatern 84–87. – Expressens Sherlock-pris 72, Sv deckarakademins pris 77, Riksteaterns pris Spelmannen 81, Sv deckarakademins pris för bästa kriminalroman 87, dess Grand Master-diplom 07.

G 12 jun 1954 i Solna, m kontorsbiträdet Elli Margareta Björkén, f 28 dec 1930 i Uppsala, Domk, dtr till 1:e postiljonen Gustav Edvard B o Emma Amalia Karlsson.

Biografi

Olov S:s barn- och ungdomsår på Kungsholmen skildras i den självbiografiska Världen som var Kungsholmen (1993), där han bl a berättar att fadern länge men förgäves försökte byta efternamn till Myrén och att han själv bytte efternamn till Svedelid på 1950-talet. S inspirerades att läsa och bilda sig av sin fattige men kunskapstörstande och fantasifulle far, som var flitig låntagare hos stadsbiblioteket och medlem i Folket i Bilds bokklubb. Som tonåring använde S faderns lånekort för att få tillträde till vuxenavdelningens böcker. H C Andersen, Jan Fridegård, August Strindberg, Selma Lagerlöf och Sinclair Lewis är några av de författare han nämnt som betydelsefulla influenser under ungdomstiden.

Efter studierna hade S flera anställningar på kontor och inom försäljningsbranschen. Han siktade dock tidigt på att bli författare, först med det han kallade ”symbolromaner” under starkt inflytande av den nya franska litteraturen och namn som Jean-Paul Sartre och Claude Simon. Han läste litteraturtidskriften BLM, där han enligt egen uppgift också fick en recension publicerad. Efter ett flertal refuseringar från olika förlag växlade han över till att skriva deckare.

Anledningen till genreskiftet har S i intervjuer motiverat med bl a erfarenheterna från sitt arbete på Skånska Dagbladet och hustrun Ellis enträgna uppmaningar. Mest av allt har han nog i kriminallitteraturen sett en kanal för den pockande berättarlusten. S var ingalunda ensam om att göra detta lappkast efter några år som författare med höglitterära ambitioner; detsamma gjorde även reklammannen Jan Ekström och journalistkollegan Per Wahlöö.

Under tidigt 1960-tal bodde S i Malmö och arbetade som PR- och reklamchef på Skånska Dagbladet, i vilket han även skrev nöjes- och kulturartiklar samt litteraturrecensioner. Under andra halvan av decenniet var han kontrakterad skribent för Hemmets Journal. I Malmö inledde han också sin författarbana med tre kriminalromaner i tidningsmiljö. S:s totala bokproduktion är svår att uppskatta eftersom han inte bara skrev under eget namn utan även under pseudonymer, t ex Martin Frost, och även var spökskrivare åt andra. Bl a har han helt eller delvis författat den två gånger morddömde Olle Möllers litterära försvarstal Jag är oskyldig (1966).

S:s första tre deckare, utkomna under perioden 1964–70, handlade om nöjesjournalisten Ralf Krook på den fiktiva dagstidningen Skåne-Posten. Debuten hette Döden tystar mun (1964) som liksom de följande två titlarna både fick goda recensioner i deckarspalterna och sålde bra. Den tredje – Samtal från en död (1970) – fick Expressens hedersomnämnande i en omröstning om årets bästa deckare. Familjen S flyttade 1966 tillbaka till Stockholm, och på 1970-talet trappades skrivandet upp såväl kvantitativt som i genrebredd.

Under 1977 utkom S t ex med sex romaner, bl a reklamsatiren Concept på villovägar, skräckromanen Jag kommer och hämtar dig, thrillern Lurad och true crime-samlingen En människa försvinner (skriven tillsammans med polisen Paul Haglind). Samma år introducerade han dessutom två nya romanserier, en om förortsungdomarna och amatördeckarna Betong-Rosorna och en om den judiske advokaten Samuel Rosenbaum. S skrev även böcker ihop med förläggaren Albert Bonnier jr (24 timmar, 1990), moderatledaren Ulf Adelsohn (Priset för ett liv, 1991) och krögaren, regissören, impressarion m m Hasse Wallman (För nöjes skull, 1998).

S betraktade författandet med nykter pragmatism; det handlade inte så mycket om talang som om en sträng arbetsmoral kombinerad med lusten att berätta. Arbetet pågick sju dagar i veckan året runt enligt ett strikt schema. Klockan sex steg han upp för att omedelbart sätta sig vid skrivmaskinen – senare utbytt mot datorn – varefter ett kort avbrott för frukost med familjen och läsning av dagens tidningar följde. Under dagen varvades sedan arbetspassen – varav det sista inföll 18.30–21.30 – med måltider i en fast rytm. Föga förvånande skrev S flera artiklar med praktiska råd i konsten att bli författare.

Under arbetsdagarna stod radion på, och på kvällen fanns TV:n i närheten så att han kunde snappa upp romanidéer. Den samtidsintresserade kan känna igen åtskilligt i hans kriminalromaner, antingen direkt återgivet eller i bearbetad form: miljöskandaler, narkotikarazzior, vapenaffärer m m. Även andra kriminalförfattare var snabba med att inkorporera samtidshändelser i sina romaner för att ge dem en aktuell och dokumentär prägel, men knappast någon lyckades gå från idé till färdig bok så snabbt som S.

Den höga produktionstakten och kasten mellan olika genrer gav honom snart epitetet ”Sveriges snabbaste författare”. Tidningen Boken utmanade 1988 den då 55-årige S att på tre timmar producera en deckarnovell. En timme och femtio minuter senare var han klar. För en vanlig deckare avsatte S arton dagar. Tjockare romaner på cirka 450 sidor fick ta en månad i anspråk.

S:s svårslagna arbetstempo, hans oromantiska hållning till författarskapet och inriktning på underhållningslitteratur, liksom att han i de bästsäljande romanerna om Stockholmspolisen Roland Hassel gärna polemiserade med det kritikerhyllade författarparet Sjöwall-Wahlöö, gjorde att mottagandet från 1970-talet och framåt oftast blev svalt. Hassel-debuten Anmäld försvunnen (1972) fick visserligen Expressens Sherlockpris som årets bästa kriminalroman och uppskattande ord i tidningen Svensk Polis, men i den rådande tidsandan var det inga meriter, snarare tvärtom. Hans manus till den av Statens biografbyrå hårt censurerade och kritikerutskällda Arne Mattsson-filmen Smutsiga fingrar (1973) hjälpte knappast heller.

S betraktades inte som en seriös författare och syntes därför så gott som aldrig på kultursidorna. Även i deckarspalterna gick man länge hårt åt S som en massproducent av våld och snusk med siktet inställt på maximal försäljning. Romanerna beskylldes för att sakna socialt sammanhang, ha fyrkantiga personteckningar och ha gjorts som collage på allt från kvällstidningarnas löpsedlar till Mickey Spillane och fria fantasier. Med tiden – särskilt efter framgången för tv-filmatiseringarna av tio Hassel-romaner mellan 1986 och 1992 – blev tonen mildare, även om S sällan fick erkännande för mer än sin professionalism och flyhänthet.

I stället var det i veckotidningarna och i deckarsällskapen som S firade triumfer. Här beskrevs han i beundrande ordalag som enkel, okonstlad och hygglig. Han var mannen av folket som skrev om sådant folk ville läsa och det på ett sätt som folk förstod. Svenska deckarakademin gav Betong-Rosorna och de falska nycklarna 1977 års pris för bästa barn- och ungdomsdeckare, Hassel-deckaren Barnarov fick pris som 1987 års bästa svenska kriminalroman och 2007 fick S akademins hederstitel Grand Master.

Lite i skymundan skrev S också dramer som huvudsakligen framfördes på Stockholms scener eller spelades in som radioteater. Hans Varför vill du mörda mig? vann 1981 Riksteaterns förstapris i klassen bästa kriminalpjäs. Under åren 1984–87 var S dessutom delägare i och producent på Reginateatern.

Många skolelever i mellanstadiet lär under S:s aktiva år 1964–2008 ha stött på hans historieböcker med bredvidläsningsmaterial. Utanför kriminalförfattandet skrev han dessutom en rad historiska romaner. Mest känd är äventyrsserien om den unga Catarina Dufva i 1600-talets Stockholm som inleddes med En Dufva i Stockholm (1986) och avslutades med Catarina och Silvervägen (2004).

När S mot slutet av sitt liv drabbades av cancer genomförde han mer ambitiösa projekt. Störst möda lade han ner på romanen H C Andersen och djävulens advokat (2005); Andersen var en av hans barndoms stora läsupplevelser. I romanen tecknar S ett för honom ovanligt kärvt och osminkat personporträtt av en konstnär märkt av alkoholism och bordellbesök. Djärvt nog publicerades romanen under det 200-årsjubileum av författarens födelse som firades med pompa och ståt i Danmark.

En rimlig skattning av S:s samlade litterära produktion är drygt 180 titlar i olika genrer. Mest kända är romanserierna om Roland Hassel (27 romaner 1972–2005), om Betong-Rosorna (tio romaner 1977–94) och om advokaten Rosenbaum (22 romaner 1977–2006). Den sistnämnda romanserien skrevs i samarbete med den kände advokaten och nära vännen Leif Silbersky. Under 1970-, 80- och 90-talen tillhörde S Sveriges mest säljande författare, och han var då också enligt biblioteksstatistiken en av de mest lånade. Så sent som 2002 låg han på tredje plats efter Håkan Nesser och Henning Mankell med drygt 337 000 bibliotekslån.

En postum hyllning till S är Måns Månssons experimentfilm Hassel – privatspanarna (2012), gjord med författarens tillstånd.

Författare

Michael Tapper

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Med tanke på S:s stora produktion (uppskattad till drygt 180 titlar) noteras nedan endast de böcker som nämns i biografitexten ovan. En förteckning över S:s skönlitterära produktion i eget namn t o m år 2000 finns i litteraturförteckningen till M Gripfelt, Olov Svedelid (Författare och illustratörer för barn- och ungdom. 7, Pu–Sö, Lund: Bibliotekstjänst, 2001, s 309–328). Förteckningen omfattar med ett undantag inte S:s läromedel. – Verk som nämns i biografitexten: Döden tystar mun. Thriller. Malmö: Futurum, 1964. 254 s. [Ny utg 1968: Malmö: Kristall-förl, 255 s. Ny utg 1974: Döden tystar mun. {Omslag:} En deckare från Forum, {Sthlm:} Forum, 218, [1] s.] – O Möller, Jag är oskyldig! Malmö: Kristall-förl, 1966. [5] s, s 9–144, [24] pl-s, ill, fotogr. [Enligt biografitexten till stora delar skriven av S.] – Samtal från en död. Thriller. Malmö: Kristall-förl, 1970. 256 s. [Ny utg 1974: Samtal från en död. {Omslag:} En deckare från Forum, {Sthlm:} Forum, 202, [1] s.] – Anmäld försvunnen. En polisroman. [Sthlm:] Forum, 1972. 177, [1] s. [Den första romanen om Roland Hassel. Ny utg 1973: Sthlm: Litteraturfrämjandet i samarbete med Forum. Ny utg 1974: Sthlm: Bonnier, 228, [1] s, ({Skyddsomslag:} Bokklubben Svalan, 228). Ny utg 1977: {Sthlm:} Forum, 177, [1] s. Ny utg 1982: Sthlm: Bonnier, 229, [1] s. Ny utg 1988: {Sthlm:} Forum, 177, [1] s. {Nya tryckningar 1989, 90.} Översatt till tyska 1976 (nya utgåvor 2000, 2006).] – Betong-Rosorna och de falska nycklarna. En ungdomsdeckare. [Sthlm:] Forum, 1977. 175, [1] s. [Den första i romanserien om Betong-Rosorna. Ny utg 1981. Ny utg 1992: Betongrosorna och de falska nycklarna, Sthlm: Norstedt, 169, [4] s. Översatt till danska 1979, till norska 1984 och till finska 1986.] – Concept på villovägar. [Sthlm: Hanser, Larsson & Röstlund (HLR)], 1977. [4] s, s 7–116. – Jag kommer och hämtar dig. En psykologisk thriller. [Sthlm:] Forum, 1977. 188, [3] s. [Ny utg 1999: 188, [3] s.] – Lurad. Helsvensk thriller. [Malmö:] Kristallförl, 1977. 227 s. – En människa försvinner. Fall ur verkligheten. Malmö: Kristalförl, 1977. 210 s. [Tillsammans med P Haglind.] – Sista vittnet. Detektivroman. Sthlm: AWE/Geber, 1977. 191 s. [Den första i romanserien om Samuel Rosenbaum. Tillsammans med L Silbersky. Ny utg 1980: Sthlm: Norstedt, 207, [1] s. Pocketutg 1993: Sista vittnet, Sthlm: Bokförlaget Pan (Norstedt), 190, [1] s, {Omslag: Ett fall för Rosenbaum. Sista vittnet. En kriminalroman.} Översatt till engelska 1979.] – En Dufva i Stockholm. Historisk roman. [Sthlm:] Forum, 1986. 247, [1] s. [Romanserie om Catarina Dufva. Fortsättes av: En Humbla på haven (1999); Catarina och kärlekens pris (2000); Catarina och tsaren (2001); Catarina i slavarnas rike (2002); Catarina i Nya världen (2003); Catarina och Silvervägen (2004). Ny utg 1998: En Dufva i Stockholm, {Sthlm:} Bonnierförl. {Ny tr 1999.} Ny utg 1999: En Dufva … roman, Sthlm: Forum. Storstilsutgåva 2005: En Dufva i Stockholm, {Abcoude: Grote letter bibliotheek}, 416 s, (Storstilsbiblioteket, 767). Samlingsutgåva: …men bräcklig är lyckan. Sagan om Catarina Dufva. En Dufva i Stockholm. En Humbla på haven. [Sthlm:] Bonnierförl, 1999. 247, [2] s, s 5–289, [1] s. Samlingsutgåva: Berättelsen om Catarina. En Dufva i Stockholm. En Humbla på haven. Catarina och kärlekens pris. Sthlm: Forum, 2003. [1], 247, [1], 289, [1], 394, [1] s.] – Barnarov. [Omslag:] En polisroman med Roland Hassel. [Sthlm:] Forum, 1987. 271, [1] s. [2. tr 1987. Ny utg 1989: {Sthlm:} {skyddsomslag:} Bonnier, (Bokklubben Svalan). {Ny tr 1989.} Ny utg 1990: {Sthlm:} MånPocket, ({Omslag:} MånPocket). Översatt till danska 1989.] – 24 timmar. [Sthlm:] Bonnier, 1990. 241, [1] s. [Thriller. Tillsammans med Albert Bonnier jr.] – Priset för ett liv. [Roman.] [Sthlm:] Gedin, 1991. 234, [1] s. [Tillsammans med U Adelsohn.] – Världen som var Kungsholmen. Skärvor ur en barndom. [Sthlm:] Forum, 1993. [2] s, s 5–217. [Självbiografi.] – För nöjes skull. [Omsl:] Hasse Wallman berättar för Olov Svedelid. Sthlm: Sellin & partner, 1998. 286 s, ill. (vissa i färg). Fol. – Catarina och Silvervägen. En historisk roman. Sthlm: Forum, 2004. 349, [1] s. [Den sista romanen i serien om Catarina Dufva. För den första romanen i serien se En Dufva i Stockholm (1986). Storstilsutgåva: Catarina och Silvervägen, {Abcoude: Grote letter bibliotheek}, 612 s, (Storstilsbiblioteket, 1040).] – H.C. Andersen och djävulens advokat. Roman. Sthlm: Forum, 2005. 276, [1] s.

Tryckta arbeten (bidrag): Av biografiförfattaren använd litteratur: Finn din egen väg (Hur jag blev författare, M Ahrne … O S, Sthlm: Norstedts, s 157–[167]). – Några närmare efterforskningar av S:s bidrag i övrigt har ej gjorts, dock kan noteras att litteraturlistan till M Gripfelts artikel enligt enskilda verk ovan förtecknar 16 bidrag av S 1979–97 (av dessa är tre artiklar i dagspress).

Källor och litteratur

Källor o litt: Kungsholmens folkskolor, Inskrivn- o utskrivn:böcker (D 1a:8, D 1c:7–8); Norra latins gymnasium, Elevmatr (D 6:7–8); Vasa realskola, Elevkort (D 12:6), allt i SSA.

G Arvidsson, Under produktion: O S (Jury 1999, nr 1); B Axelsson, Sveriges snabbaste författare: skrev novell för Boken på 1 timme och 50 minuter! (Tidningen Boken 1988, nr 1); J Broberg, En deckarförfattare inför åttiotalet (Sydsvenska Dagbladet 21 maj 1979); K E Genberg, O S: sjukdomen tvingade Hassel att vila: nu är det åter full rulle (DAST-magazine 1997, nr 4); M Gripfelt, O S (Författare & illustratörer för barn o ungdom 7, 2001), I Myhrberg, O S, mannen bakom Hassel-deckarna: jobbar 15 timmar om dagen och tar aldrig semester (Röster i radio-TV 1989, nr 3); R Nilsén, O S: storleverantör av kompetenta kriminalromaner (DAST-magazine 1980, nr 5); J Orre, Hans skrivlust tar aldrig slut (Svensk Polis 2004, nr 7); M Tapper, Snuten i skymningslandet: svenska poliser i roman och film, 1965–2010 (2011); N Wennö, Deckarundret är ett monster (DN 9 nov 2011). – Nekr:er o tidn:artiklar i DN 24 sept o 3 okt 2008, SvD 23 o 25 sept samt 6 okt 2008 – Muntl o skriftl meddel:en till redaktionen från S:s son Steve S (2015).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Olov Arvid Svedelid, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34829, Svenskt biografiskt lexikon (art av Michael Tapper), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34829
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Olov Arvid Svedelid, urn:sbl:34829, Svenskt biografiskt lexikon (art av Michael Tapper), hämtad 2024-04-25.