Julia Svedelius ur År och människor

Julia Maria Svedelius

Född:1870-02-02 – Helgarö församling, Södermanlands län
Död:1955-07-06 – Engelbrekts församling, Stockholms län

Skriftställare, Kvinnorörelsepionjär


Band 34, sida 493.
Se pdf av tryck.

Meriter

3 Svedelius, Julia Maria, f 2 feb 1870 Helgarö, Söd, d 6 juli 1955 i Sthlm, Engelbr. Föräldrar: kaptenen Lars Georg von Heijne o Erlin Elisabet Maria Dahlqvist. Språkstudier i Montpellier, Frankrike, 03, led av styr för Sv Röda korsets kvinnofören 09–16, sekr i Sv Röda korsets skolkomm 11, initiativtagare till dess skolkurser, led av styr för Norrbottens läns arbetsstugor 17–54, förestod sjukhemmet Erlinhemmet 23–36, anordnade sommarkurser i sjukvård för kvinnl ödebygdslärare o kvinnl föreståndare för arbetsstugor 24–44, innehade Röda korsets överstyr:s långvariga uppdrag att förbättra sjukvården. Förf. – Iqml 14.

G 29 jun 1905 i Strängnäs m läroverkslektorn Carl S (S 2).

Biografi

Julia S växte upp på det vackra säteriet Edeby vid Mälaren i Sörmland och bodde där tillsammans med föräldrarna och en yngre bror tills hon var närmare trettio år. I memoarerna År och människor (1934) beskriver S uppväxten som lycklig, men beklagar att hon aldrig fått gå i skola. På grund av en ögonsjukdom tvingades hon periodvis sitta isolerad i ett mörklagt rum. Undervisningen fick S i hemmet, mestadels av den gudfruktiga men kroppsligt klena modern till vilken hon hade starka band. Med den älskade fadern utkämpade hon enligt egen utsago den ena viljestriden efter den andra. Hans bekymmer för gården plågade hela familjen. Det var dåliga tider vid sekelskiftet 1900; allt fler granngods bytte ägare eller övergavs och oron tärde på fadern tills en dag S meddelade att hon hade hittat en spekulant: ”Idag pappa säljer vi Edeby!” – och han sålde, som det framställs, nästan utan betänketid, och flyttade med sin familj till Strängnäs där han levde upp och blev som ung på nytt.

S vantrivdes dock i rollen som sysslolös ogift adelsdam. Liksom många andra i samma situation fann hon en uppgift i välgörenhet och frivilligt pedagogiskt arbete bland affärsbiträden och fabriksarbeterskor i Strängnäs.

Sommaren 1903 var S tillsammans med sin mor vid Porla brunn. ”Där, mellan de vitstammiga björkarna, skymtade jag för första gången under ett förbrödrande kafferep en smärt, medelålders man. – Det är doktor Svedelius från Luleå, upplyste någon. Han som i vintras grundade de så mycket omskrivna åtta arbetsstugorna i Norrbotten” (J S 1934, s 139).

Carl S hade dessförinnan varit prinsarnas lärare på Stockholms slott. Han hade också doktorerat i fransk språkvetenskap. Efter mötet i Porla bestämde sig S för att lära sig franska. Hon fick ett förskott på arvet av sin far, reste till Montpellier, men blev allvarligt sjuk och borta längre än beräknat. Åter hemma tog hon initiativ till flera insamlingar för Norrlands fattiga barn i arbetsstugorna – inrättningar i kyrkbyarna för avsides boende skolbarn i Norr- och Västerbottens gränstrakter – bland annat i Folkskolans barntidning. I många år lade skolbarn i södra Sverige ett öre i veckan i klassens sparbössa för fattiga kamrater i norr; snart sagt varje månad redovisades i tidningen insamlade summor och namn på skolor, klasser och ansvariga lärare. Då och då kom nya små berättelser av S.

Engagemanget för de nordliga arbetsstugorna blev ingången både till S:s äktenskap och till hennes författarskap. I fyrtiosex år kom hon att leva med sin make – och i fyrtionio med arbetsstugorna. Hösten 1905 flyttade hon som nygift till Luleå. När Carl S efter ett knappt halvår förordnades till rektor för Norra Real flyttade paret till huvudstaden. Norrbottens arbetsstugor övergav de emellertid inte. Som mångåriga ledamöter av stiftelsens styrelse deltog de så länge kraften räckte i sammanträden och inspektionsresor runt om i länet. ”Då vi bosatte oss i Stockholm kom man liksom närmare hjälpvilligheten”, skriver S.

Snart nog blev S professionell författare och föredragshållare. När hon tillfrågades om hon ville skriva in sig i det livaktiga Folkbildningsförbundet tackade hon ja på villkor att hon fick tala om arbetsstugorna och Röda korset, för vilket hon hade uppdrag att verka för sjukvårdens förbättrande. Under tjugo års tid reste hon sedan landet runt i dessa ärenden: åttiotvå städer och ett oräkneligt antal samhällen besökte hon för att sprida kännedom om de bägge verksamheterna. För sitt stora engagemang för Röda korset och Norrbottens arbetsstugor erhöll S 1914 Illis quorum och senare även Röda korsets guldmedalj.

I År och människor berättar S hela sin långa släkthistoria på både faderns och moderns sida. Här finns adelsnamn och titlar på herrar och fruar sedan Karl XII:s tid och framåt: kammarherrar, hovdamer och krigsråd liksom S:s faster Lotten af Edholm (bd 21, s 146), som varit änkedrottning Josefinas uppvaktning och tillsammans med henne och en krets andra kvinnor varit starkt delaktig i Svenska Röda Korsets tillblivelse. Att adliga kvinnor intresserade sig för släktens och bygdens historia var inte ovanligt men att, som S, presentera sina kunskaper offentligt var mer sällsynt.

På äldre dagar och som självlärd gjorde S en speciell författarkarriär. Vid sidan av berättelserna om Norrbotten – Raunala (1914), En ödebygdsfärd (1924) och nyckelromanen Vägröjare (1944), om nödåren efter sekelskiftet 1900 – skrev hon ytterligare ett par romaner, en diktsamling och några sagospel samt berättelser för barn. S var dessutom redaktör för en rad hembygds- och läroböcker. Av Carl Grimberg (bd 17) på förlaget P A Norstedt & Söner fick hon det grannlaga uppdraget att sammanställa en läsebok för de tornedalsfinska barnen, I våra bygder, som kom ut i tre upplagor (1917–40). Medredaktör var kyrkoherden och nomadskolinspektören Vitalis Karnell (bd 20). Läseboken blev ifrågasatt både för sitt texturval och för sin snäva försvenskningsinriktning men har senare också fått lovord för sin ”revolutionerande betydelse för många årgångar tornedalingar som levat i djup isolering. Boken öppnade utsikter vida omkring”, skrev landshövding Ragnar Lassinantti i faksimilutgåvan 1983.

För samma förlag gjorde S en läsebok om sitt eget hemlän, Södermanland, och 1922–24 kom Vår huvudstad. Även den var ett slags hembygdsbok men med den tidstypiska ambitionen att barn i landets alla hörn skulle inse att de hörde ihop och var delaktiga i prakten och överdådet i huvudstaden. Därefter fick hon av Grimbergs efterträdare, John Lindqvist, i uppdrag att sammanställa en läsebok för realskolan. S utbrast: ”– Hur kan doktorn fråga något sådant? Jag har aldrig själv gått i skola och har ingen aning om kursplaner och sånt där. – Just därför att fru Svedelius är så pedagogiskt oförstörd, sätter jag det i fråga. Och så finns ju rektorn” (J S 1934, s 180). Carl S, ”rektorn”, kunde mycket riktigt bidra med värdefulla kontakter och kunskaper.

Inte utan självironi berättar S om sina ansträngningar för att få Erik Axel Karlfeldt (bd 20) och Verner von Heidenstam (bd 18) att medverka i läseböckerna Bygd och folk, som kom ut i tre delar 1927–34. Heidenstam var hon personligt bekant med och när hon blev hudflängd av en recensent för en diktsamling sökte hon stöd hos nationalskalden, som dock avböjde medverkan.

Många av de skribenter S anlitade hade hon lärt känna genom sitt medlemskap i Nya Idun, Konstnärsringen och Sveriges författarförbund. En lång rad av de kvinnor och män som haft betydelse för hennes utveckling och verksamhet beskriver hon i sina minnesböcker.

S var en kvinna som tog plats i samhällslivet, både som filantrop och som författare. Sina filantropiska uppdrag skötte hon under resor runt hela Sverige då hon också hämtade stoff till sina berättelser. Inte utan stolthet berättar hon om den förvåning hennes företagsamhet väckte hos vissa äldre släktingar. Maken, den gode arbetskamraten, uppmuntrade henne ständigt med sitt: ”Far du och gör nytta, om du kan.”

När modern Erlin von Heijne dog inrättade makarna S till hennes minne Erlinhemmet, ett privat sjukhem i direkt anslutning till bostaden på Odengatan i Stockholm. I ett särskilt ”Ödemarksrum” tog man emot präster, arbetsstugufröknar och andra som behövde vila ut från de hårda villkoren i norr. I många år arrangerade S också sommarkurser för kvinnliga arbetsstuguföreståndare och småskollärare i privatbostaden.

Genom sin man umgicks S med kungahuset, gästade kronprinsparet på Sofiero och var vän med kronprinsessan Margareta. Hon var övertygad försvarsvän, upplät sitt hem för landstormsmän och var aktiv i insamlingarna för en svensk pansarbåt. Men hon hade också flera frisinnade vänner och förebilder i Nya Idun, bland dem Ann Margret Holmgren (bd 19) och Kerstin Hesselgren (bd 18).

I rösträttsfrågan yttrade sig S försiktigt. I ett odaterat svar på en inbjudan från Ann Margret Holmgren skriver hon: ”Jag är nu övertygad anhängare till kvinnors politiska rösträtt, men kan nog inte överblicka allt vad som varit i nog hög grad för att offentligt ta till orda” (UUB).

Genom artiklar i veckomagasinet Idun, med rubriker som En inhemsk mission och Sådd på nyplöjd mark introducerade S arbetsstuguverksamheten för en allmänbildad läsekrets. Både de lekamliga och de andliga behoven var, påstod hon, omättliga. I sin strävan att väcka allmänhetens givmildhet använde hon sig ogenerat av känslomässiga argument, spelade på sina egna och andras känslor och blev med tiden allt mer slipad. I nästan allt hon skrev om Lappland och Tornedalen var ambitionen att göra landsdelen känd för sörlänningarna, att få dem att inse omfattningen av befolkningens fattigdom – men också hur rikt och vackert detta nordliga land var.

Författare

Gerda Helena Lindskog



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Handl:ar efter S i Stiftelsens Norrbottens läns arbetsstugor arkiv ( E I: 96–97), i Norrbottens föreningsarkiv. – Brev från S i GUB, KB (bl a många till Selma Lagerlöf), LUB, RA (till S Örjangård), UUB (bl a till Ann Margret Holmgren o N Söderblom) o LSB (till V v Heidenstam).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Kejsarprinsen som inte kunde leka. M. fl. sagor för små och stora barn. Med illustrationer av T av Kleen och M Bring. Sthlm: Folkskolans barntidnings förl, 1909. 112 s, ill. – Eva Kurks dotter. Barndoms- och ungdomsår. [Roman.] Sthlm: Norstedt, 1912. 192 s. – Små sagospel för barn och ungdom. Sthlm: Norstedt, 1912. 103 s. [Mamma och barn. Spel i tre akter, s [5]–19, omtryckt i: Barnteatern. Samling 10, Sagospel och barnpjäser, Sthlm: Svensk läraretidnings förl, 1932, (Barnbiblioteket Saga, 149), s [119]–131, ill.] – Guldets gåvor. Sthlm: Norstedt, 1913. [4], 199, [1] s. – Raunala. Ill: O Elgström. Sthlm: Norstedt, 1914. [4], 155 s, ill. – Några blad ur Röda korsets historia. Tillägnade den svenska föreningens medlemmar. Sthlm: Norstedt, 1915. iv, 59, [1] s, [8] pl-bl, ill, fotogr. [Omslagstitel: Röda korset. Människokärlekens fredstecken. Några blad … Reviderad upplaga se: Svenska röda korset (1916).] – Svenska Röda korset. Dess utveckling och uppgifter. 2., utvidgade uppl av Röda korset, människokärlekens fredstecken. Sthlm: [omsl:] Svenska Röda korsets överstyrelse, 1916. 63 s, ill. [1. uppl utkom 1915, se ovan.] – I våra bygder. Läsebok för barnen i Tornedalens skolor. Sthlm: Norstedt, 1917. xii, 264 s, ill. [S har skrivit nästan 60% av texterna i 1.–2. upplagorna av boken och knappt 40% i senare upplagor. 2., oförändrade uppl 1924: Upps: Lindblad. 3., fullständigt omarbetade uppl 1940: I våra bygder. Läsebok för barnen i det nordligaste Sverige, Upps: Lindblad, vii, 264 s, ill. 5. uppl 1948. Någon 4. upplaga utgavs ej. Faksimilupplaga av 1. uppl 1983: Luleå: Luleå bokförl, [16], 264 s, ill. {Ett förord av R Lassinanti (s [5]–[8]) har tillkommit i denna upplaga.}] – Södermanland. Upps: Lindblad, 1918. 239, [3] s, ill. (Hembygdsböckerna. Läseböcker för skola och hem). [Förtitel: Södermanland. Läsebok för skola och hem. S har skrivit ungefär hälften av texterna i boken. Skolupplagan 1919: 237, [3] s, ill, [1] kartbl. {Ny, reviderad uppl} 1929: 237, [3] s.] – Vår huvudstad. En läsebok om Stockholm. Utg av J S. Sthlm: Norstedt, 1922–1924. [I]–II. [S har själv skrivit en dryg tredjedel av texterna i d I av läseboken (1. upplagan; i 3. upplagan hälften av texterna) och c:a 13% av texterna i d II.] [I.] Redaktionskommitté: O Asplund, A Kruse, C Lidman, H Rinander. 1922. [2], 197 s, ill. [2. tr 1926 har delbeteckning på titelbladet. 2., [reviderade] uppl 1926. Denna upplaga har delbeteckning endast på omslaget och saknar uppgift om redaktionskommitté. 3., omarbetade uppl 1941: Vår huvudstad. Läsebok om Stockholm. Utg av J S. I, För skolornas lägre klasser, [4], 176 s, ill.] II. Redaktionskommitté: K Nordlund, C Lidman, S Tunberg, A Kruse. 1924. vi, 244 s, ill. – En ödebygdsfärd. Sthlm: Norstedt, 1924. 190 s, ill, fotogr. [Om S:s resor i Norrbotten.] – När landsfienden togs tillfånga. Sagospel i en akt. Sthlm: O Eklund, 1926. 16 s. [Tidigare tryckt i: Små sagospel för barn och ungdom (1912), s [57]–76.] – Bygd och folk (1927–34). Se under redigerat nedan. – Solen, maskrosorna och blåsippan. Sagospel i två akter. Sthlm: O Eklund, 1929. 14 s. [Tidigare tryckt i: Små sagospel för barn och ungdom (1912), s [5]–19. Omtryckt i: Ska vi spela teater (1945), s 33–42.] – Tomtefamiljen. Sagospel i två akter. Sthlm: O. Eklund, 1929. 16 s. [2. uppl 1950. Tidigare tryckt i: Små sagospel för barn och ungdom (1912), s [5]–19. Omtryckt i: Ska vi spela teater (1945), s 19–32.] – Makter. [Dikter.] Sthlm: Norstedt, 1932. 131 s. – År och människor. Sthlm: Natur och kultur, 1934. 263 s, ill. [Självbiografi som även behandlar S:s släkthistoria. 2. uppl 1935.] – Livets okände vän. Sthlm: Natur och kultur, 1942. 156 s. [Rapsodiska levnadsminnen i skönlitterär form.] – Vägröjare. Sthlm: Svenska kyrkans Diakonistyrelses bokförl, 1944. 240 s. [Nyckelroman om pastor, sedermera biskop Olof Bergqvist.] – Ska vi spela teater? Samlade sagospel för barn och ungdom. Sthlm: Natur och kultur, 1945. 154 s. – Vad Mälaren speglat. [Omslag:] Sanning, syner och sägner kring en gammal mälargård. Sthlm: Natur och kultur, 1947. 285 s, [32] pl-s, ill. [Berättelser om gården Edeby och de människor som bott där genom århundradena.] – Nils Bielke. Från Salsta till Capitolium. Sthlm: Natur och Kultur, 1949. 206, [1] s, [5] pl-bl, [22] pl-s, ill. – Den goda viljans stad. En Strängnäskrönika. Utg av J S. Sthlm: Natur och kultur, 1950. 211 s, [24] pl-s, ill. – Vad far gör är alltid rätt. Efter H. C. Andersen. Sagospel i två akter. Sthlm: O Eklund, 1950. 13 s. – Fotspår på vägen. Från drottning till folket. Sthlm; London: Fritzes bokförl, 1954. 178, [1] s, [2] pl-bl, [18] pl-s, ill. [Innehåller korta porträtt av ett 20-tal personer.]

Tryckta arbeten (bidrag): S:s bidrag har ej närmare undersökts. Enligt tillgängliga källor publicerade hon minst 40 bidrag 1900–53. Av dessa kan nämnas fem barnpjäser (sagospel) i serien Barnteatern (samling 7–10, 20; Sthlm 1927, 29, 30, 32, 43) vilka ingår i Barnbiblioteket Saga (124, 137, 143, 149 och 210). Samtliga fem har antingen tryckts om i S:s samling Ska vi spela teater (1945) eller har tidigare varit tryckta i Små sagospel för barn och ungdom (1912), se egna verk ovan. Hon bidrog också med sagor till tre andra antologier i Sagaserien. Slutligen var hon en flitig bidragsgivare i årsberättelserna för Stiftelsen Norrbottens läns arbetsstugor.

Redigerat (utgivit): Margareta, Sveriges kronprinsessa. Minnesteckning under mångas medverkan utg av L Dahlgren och J S. Upps: Lindblad, 1921. 139 s, [30] pl-bl, ill, fotogr. Fol. [2.–3. uppl s å.] – Stockholm nu och fordom. Under redaktion av H Wåhlin och J S. Med bidrag av R Josephson … Sthlm: Norstedt, 1925. [6], 303, [1] s, ill. Fol. [Även utgivet som: Sveriges städer nu och fordom. Skildringar i ord och bilder. Under medverkan av ett stort antal författare utg av A Roosval. [D] 1, Stockholms stad. Stockholms och Uppsala län. [Bd] I, Stockholm stad. Sthlm: Norstedt, 1925. (D 1 utgavs i häftesform 1916–26 och verket i sin helhet 1913–26.)] – Bygd och folk. Av Carl och J Svedelius. [Verso:] Redaktionskommitté N Hänninger och J Lindquist samt utgivarna. Sthlm: Norstedt; [II–III:] Svenska bokförl, 1927–34. [I]–III. [Läsebok.] [I]. 1927. 379 s, fotogr. II, Grannländer och stamfränder. 1929. 310 s, fotogr. III, Kultur i Norden. 1934. 347 s, fotogr.

Översatt (bearbetat): J A Friis, Lajla. Skildringar från Finnmarken. Berättad för Saga av J S. Originalteckningar av E Küsel. Sthlm: Svensk läraretidnings förl, 1922. 223, [1] s, ill. (Barnbiblioteket Saga, 88). [På titelbladet felaktigt: Fries. Omslaget har det korrekta Friis. 2.–3. uppl 1929–39. 4., genomsedda uppl 1949: 214 s, ill. 5., reviderade uppl 1958: Lajla. En berättelse från norska Lappmarken på 1700-talet, [Verso:] översättning och bearbetning: J S, ill: E Küsel, 159 s, ill, ([Verso till titelblad:] Saga, 88).]

Källor och litteratur

G H Lindskog, Vid svenskhetens nordliga utposter: om bilden av samerna i svensk barn- och ungdomslitteratur under 1900-talet (2005); dens, ”Snölandets fattiga ungdom till hjälp”: om kvinnor och män kring Norrbottens arbetsstugor för barn 1903–1933 (2010); dens, ”Först och främst misshagade namnet”: arbetsstugor för barn i Tornedalen och Lappland 1930–1954 (2014); E Lundemark, Arbetsstugorna (1980); D Nilsson Ranta, Nödhjälp på villovägar: implementering av en filantropisk välfärdsidé, Norrbottens arbetsstugor 1903–1954 (2008); J Nordblad, Jämlikhetens villkor: demos, imperium och pedagogik i Bretagne, Tunisien, Tornedalen och Lappmarken, 1880–1925 (2013); N Slunga, ”Skola för glesbygd”: arbetsstugor i norra Sverige (1993); dens, Arbetsstugorna i norra Sverige: ett filantropiskt företag i skolans tjänst (2000); SMoK; S Svensson, Läsning för folkets barn: Folkskolans barntidning och dess förlag 1892–1914 (1983).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Julia Maria Svedelius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34839, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gerda Helena Lindskog), hämtad 2019-10-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34839
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Julia Maria Svedelius, urn:sbl:34839, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gerda Helena Lindskog), hämtad 2019-10-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se