Barbro Svensson. Foto Torbjörn Svensson. TT Bildarkiv.

Barbro M ”Lill-Babs” Svensson

Född:1938-03-09 – Järvsö församling, Gävleborgs län
Död:2018-04-03 – Hedvig Eleonora församling, Stockholms län

Sångerska, Artist


Band 34, sida 672.

Meriter

Svensson, Barbro Margareta ”Lill-Babs”, f 9 mars 1938 i Järvsö, Gävl, d 3 april 2018 i Sthlm, Hedv El. Föräldrar: försäljaren Ragnar Viktor Emanuel S o Brita Ingegerd Brolin. Genomgick folkskola, vokalist i Simon Brehms orkester 54–58, verksam som folkparks-, revy- o skivartist från 58.

G 1) 28 dec 1965(–69) i Sthlm, Osc, m artisten Lars Nils Berghagen, f 13 maj 1945 där, Enskede, son till professorn Nils B o Britta Lindstedt, samt omg 1976 m Eva Margareta Strand; 2) 15 mars 1969(–73) i Oslo, Norge (enl vb för Sollentuna, Sth), m fysioterapeuten o fotbollsmålvakten Kjell Robert Kaspersen, f 7 april 1939 i Oslo, son till hantverkaren Arne Robert K o Bjørg Hjørdis K.

Biografi

Då Barbro S gick ur tiden vid 80 års ålder avslutades en bokstavligen livslång karriär. Hennes första offentliga framträdanden ägde rum 1953 i olika lokala sammanhang som Måndagsklubben på Centralhotellet i Söderhamn och Barnens dag i Järvsö. På hösten samma år gick en dröm i uppfyllelse då hon fick uppträda som vokalist på danspalatset Wivex i Sundsvall och medverka i radioprogrammet Morgonkvisten. Bland lyssnarna fanns kapellmästaren och skivproducenten Simon Brehm, som genast engagerade S som vokalist i sin orkester på dansrestaurangen Bal Palais i Stockholm, där hon debuterade i januari 1954. Enligt en tidig recension hade hon klarat debuten ”hyggligt” och visat anlag, men det dröjde inte mer än ett par veckor innan epitet som vokaliststjärna och sångfynd spreds i spalterna. Artistnamnet Lill-Babs, som Brehm föreslagit – efter att ha kontaktat Alice Babs för godkännande – fastnade genast och bara ett par år senare konstaterade S att det blivit så etablerat att det var lönlöst att försöka byta.

Sommaren 1954 debuterade S i folkparkerna som vokalist i Brehms orkester. Samma år kom också hennes första skiva med låtarna ”Min mammas boogie” och ”Svar till ’Ung och kär’”. Hon uppmärksammades alltmer i nationella medier och charmade publiken med sitt glada och naturliga sätt. Redan på hösten fick S dock göra en paus i den begynnande karriären eftersom hon blivit gravid. Som mycket ung och dessutom ogift möttes hon inte av någon större förståelse från omvärlden, men även om dottern till stor del fick växa upp hos mormodern talade S öppet om sitt mödraskap. Hon deltog bl a i ett TV-program om tonårsgraviditeter där hon uppmuntrade unga flickor att inte utan vidare adoptera bort sina barn.

Brehm hade skaffat en ny vokalist under S:s frånvaro, men i slutet av 1955 var hon tillbaka ”i fadershuset efter en kortare utflykt till Nalen” (Vi dansar…), och Brehm förblev sedan hennes manager fram till sin död 1967. 1956 uppträdde S för första gången som filmskådespelare i filmen Suss gott, där hon spelade mot bl a Pekka Langer och Carl-Gustaf Lindstedt, och året därpå i TV. Debuten på teaterscenen kom 1958 i ”fickmusikalen” Fly mej en greve, vars historia byggde på pjäsen Pygmalion, med bl a Lindstedt och Arne Källerud. S medverkade även då musikalen filmatiserades året därpå. Simon Brehms orkester hade lagt ner och S bestämde sig för att ge revyscenen en chans även om lönen var lägre. Hon fortsatte samtidigt att spela in skivor och lanserade 1959 i både radio och TV låten ”Är du kär i mej ännu Klas-Göran?”, skriven av Stig ”Stikkan” Anderson. Den blev en stor succé – S fick med den sin första guldskiva och låten blev något av en signaturmelodi för henne. Andra hitlåtar som också gärna förknippades med henne var ”Itsy bitsy teenie weenie yellow polka dot bikini” ‎(1960), ”En tuff brud i lyxförpackning” (1961) och ”Leva livet” (1963).

Redan som tonåring var S mycket förtjust i jazz och gjorde också under de första artiståren försök att sjunga jazz. Den förblev hennes favoritmusik men jazzsången var inte hennes styrka, även om hon ganska tidigt kallades ”fullfjädrad swingsångerska”. De stora framgångarna kom med populärmusiken och de energifyllda scenframträdandena. S var under en lång följd av år flitigt verksam som skivartist och folkparksartist. Hon gjorde också TV-framträdanden och krogshower och medverkade i filmer som Svenska Floyd (1961), En nolla för mycket (1962) och Pang i bygget (1965). 1961 sjöng hon två bidrag i Melodifestivalen, ”Vårvinter” och ”Stockholm”; under perioden 1960–1963 framfördes i Melodifestivalen varje melodi i två olika arrangemang med två olika artister. Hon utsågs också att framföra detta års svenska bidrag i Eurovision Song Contest, ”April, april”, som hon alltså inte hade sjungit i den svenska tävlingen. Hon medverkade också i 1973 års Melodifestival med ”Avsked från en vän”.

På Svensktoppen, topplisteprogrammet i radio som hade startat 1962, nådde S framgångar med låtar som ”Gröna granna sköna sanna sommar” (1963), ”Jag kan inte leva utan dig” (1965), ”Manolito” (1968; en hyllning till en av rollfigurerna i TV-serien High Chaparral) och ”Välkommen till världen” (1971). Under första hälften av 1960-talet arbetade S ofta i Västtyskland, där ett tiotal skivor med tyskspråkiga inspelningar gavs ut. Hon uppträdde även i Östtyskland där hon fick uppleva hur hennes material kontrollerades inför varje framträdande. Två singelskivor med engelskspråkiga inspelningar utgavs i USA, där S senare också gjorde framträdanden i New York, Las Vegas och Los Angeles.

Efter giftermålet med Kjell Kaspersen tillbringade S några år i Norge där hon gjorde ett fåfängt försök att leva hemmafruliv, men gjorde 1973 comeback på revyscenen då hon engagerades i en Kar de Mumma-revy på Folkan i Stockholm. Året därpå fick hon tillfälle att bredda sitt artistiska verksamhetsfält. Av regissören och TV-producenten Åke Falck erbjöds S att spela huvudrollen i musikalen Annie get your gun då den sattes upp på Scandinavium i Göteborg. Repetitionerna innebar stor vånda och hårt arbete, men den extraordinära uppsättningen blev en succé och innebar ”en jätteknuff framåt” för S som fick den ena hyllande recensionen efter den andra. I slutet av decenniet kallades hon ”nationalälsklingen” som tack vare rollen som Annie blivit inte bara accepterad utan även respekterad i salongerna.

Kritik från vänsterpolitiskt håll fick S däremot finna sig i under det politiskt aktiva 1970-talet för sin påstådda avsaknad av samhällsengagemang och omedvetenhet om kvinnorörelsen. Att hon var yrkeskvinna, familjeförsörjare och även, genom det bolag hon bildat redan tidigt i karriären, arbetsgivare blidkade inte kritikerna.

Några år senare uppträdde S i en krogshow med texter skrivna direkt för henne av poeten och akademiledamoten Lars Forssell, som också valt musiken. Forssell, som i många år känt och beundrat S, ansåg henne underskattad och ville uppmuntra henne att skaffa sig ett bredare register. Showen, som gavs ett stort antal gånger och även turnerade i Norden och filmades för TV, rosades i pressen. S, som med sin korta skolgång alltid känt ett bildningskomplex och en rädsla för de ”intlektella”, ansåg att samarbetet med Forssell kom att utgöra en milstolpe i livet, en erfarenhet som lyfte hennes självförtroende mer än något annat. Forssell fick för egen del finna sig i kritik och nedvärderande kommentarer – men vann å andra sidan själv en ny publik.

Bland S:s TV-framträdanden under senare årtionden kan nämnas hennes medverkan som programledare för program som Hemma hos Lill-Babs (1987), Morgonlust (1988), Vem tar vem (1990–1993) och Cocktail (1991). 1994 sjöng hon signaturmelodin till TV-serien Bert, ”Älskade ängel”, och året därpå medverkade hon i den på serien baserade långfilmen Bert – den siste oskulden.

Tillsammans med Mark Levengood var S år 2003 programledare för en av deltävlingarna av Melodifestivalen. 2010 medverkade hon i TV4:s programserie Så mycket bättre, och 2012 var hon en av deltagarna i SVT:s Stjärnorna på slottet. Hennes sista framträdande som TV-skådespelerska kom i rollen som Gugge i SVT:s dramaserie Bonusfamiljen 2017–2018. Under våren och hösten 2017 turnerade S tillsammans med två andra veteraner inom svensk populärmusik, Siw Malmkvist och Ann-Louise Hanson, med showen ”Tillsammans – 183 år på scen” i en lång rad svenska städer.

För sin långvariga och framgångsrika artistkarriär tilldelades S flera priser och utmärkelser. 1994 erhöll hon Konungens medalj i 8:e storleken. Hon mottog också utmärkelserna Lisebergsapplåden (1995), Tigertassen (2001) och Git Gay-stipendiet (2009). I Swedish music hall of fame, vars syfte är att ” hylla det gångna seklets viktigaste aktörer inom populärmusiken”, invaldes hon året före sin död.

I den svenska populärmusikhistorien intar S en särställning i kraft av sin långa karriär som sträcker sig kontinuerligt över mer än sex årtionden. Hennes snabba genombrott vid låg ålder, med stor exponering i etermedierna, tillsammans med hennes vänliga och generösa personlighet bidrog till att S redan tidigt i karriären blev föremål för en ofta närgången, ibland hänsynslös uppmärksamhet från kvällspress och veckopress. Likafullt utvecklades hon från de tidiga åren som schlagersångerska till att bli en alltmer bred och mångsidig scenartist med ett vitt spektrum av uttryck. Hennes genomgående kännetecken som artist var en omisskännelig utstrålning och scennärvaro, en stark publikkontakt och en påtagligt professionell hållning till artistyrket.

Döttrar till S är skådespelaren Malin Berghagen (f 1966) och programledaren Kristin Kaspersen (f 1969).

Författare

Alf Björnberg



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Lill-Babs – hon är jag. Minnen av ögonblick. Höganäs: Bra böcker, 1996. 357, [2] s, fotogr. (huvudsakligen i färg). [Självbiografi. Tillsammans med A Wahlgren. Värt att notera är B Waldenström, Lill-Babs diskografi (s 333–341). Vidare finns bl a en förteckning över S:s shower och turnéer (s 346–352).] – Leva livet. Lill-Babs kokbok. [Kolofon:] Recept: B S. Text: J Gradvall. Receptbearbetning: L Forslin. Foto: A Håkansson. 1. utg, 2. tr. Västerås: ICA bokförlag, 2003. 90, [5] s, fotogr. (huvudsakligen i färg). Fol. [S har skrivit presentationer till recepten.] – Barbro. [Verso:] Text: L Bromé. Halmstad: EA, 2013. 148 s, huvudsakligen fotogr [med bildtexter, huvuddelen av dem med kommentarer av S.]

Redigerat: Lill-Babs och Bror-Eriks bästa snapsvisor med hjälp av våra glada vänner. Visorna är sammanställda av Lill-Babs Svensson och B-E Bergqvist. [Kolofon:] Illustrationer: B-E Bergqvist. Hudiksvall: Winberg, u å [1999]. 79, [1] s, ill.

Källor och litteratur

Den fantastiska berättelsen om Lill-Babs, ed G Andersson o C Andersson (1978); Här är hon (Expressen 9 jan 1954); Lasse, därför älskar vi dig (Aftonbladet 14 jan 1998); Lill-Babs pluggar… (Expressen 16 okt 1958); ”Lill-Babs” sjunger, syr och längtar till Järvsö (Hudiksvalls-Tidningen 30 mars 1954); Å Lundquist, Forssell bygger broar (DN 19 nov 1988); L Matteson, Barbro Margareta Svensson: LillBabs från tå till topp (1988); S Neander, Boken om Lill-Babs (1968); J Richter, Är det så märkvärdigt att bli 40, Lill-Babs? (Expressen 5 mars 1978); M-L Samuelsson, ”Ni kan aldrig förstå hur stort det var…” (SvD/weekend 24 juni 1984); Tonårsproblem i TV (DN 18 dec 1959); Veckans jazzstjärna (Göteborgs-Tidningen 14 sept 1958); C O Werkelid, Varumärke som blev kultur (SvD/söndag 16 nov 1980); Vi dansar på Bal Palais (Expressen 30 dec 1955); Vi såg dem i vimlet under 70-talet (SvD 11 nov 1979). – Lill-Babs discography (https://www.discogs.com/artist/573552-Lill-Babs?filter_anv=0&type=Releases), 7 nov 2018; Svensk mediedatabas (https://smdb.kb.se), 7 nov 2018; Sveriges Radio: Svensktoppen: databas (https://sverigesradio.se/dm/app/svensktoppen-db/index.html), 7 nov 2018.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Barbro M ”Lill-Babs” Svensson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34903, Svenskt biografiskt lexikon (art av Alf Björnberg), hämtad 2019-10-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34903
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Barbro M ”Lill-Babs” Svensson, urn:sbl:34903, Svenskt biografiskt lexikon (art av Alf Björnberg), hämtad 2019-10-20.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se