Meriter

Svensson, Nils-Eric, f 7 nov 1923 i Tännäs, Jämtl, d 8 feb 1994 i Sthlm, Brännkyrka. Föräldrar: kronojägaren Nils S o poststationsföreståndarinnan Anna Svensdotter. Anställd i butik, poststationsförest, folkskollär:ex i Karlstad 47, studentex som privatist i Sthlm 50, inskr vid StH ht 50, folkskollär vid Sthlms folkskolor april 51, fil kand vid StH 15 nov 54, forskn:assistent där 54–63, fil lic där okt 58, tf forskn:sekr vid Lärarhögsk i Sthlm 59–63, bitr sekr i Statens råd för samhällsforskn 59, led där 64–77, sekr i styr för Statens psykologisk-pedagogiska bibl 59, led där 65, disp vid StU 12 maj 62, prom 29 maj 62, doc i pedagogik där 62, tf undervisn:råd vid Skolöverstyr (SÖ) 63, e o undervisn:råd vid SÖ:s byrå för pedagogisk undersökn- o försöksverksamhet 64–71, expert i utredn rör lärarnas arbetsförhållanden okt 64–maj 71, univ:lektor vid StU 64–87, led av sakk för utredn av frågan om utbildn o fortbildn av folkhögskolans lärare okt 65–okt 67, led av Nord kulturkommissionens sv avdeln 67–69, av sakk för försöksverksamhet med television o radio i utbildn:väsendet (TRU-komm) febr 67–juni 73, av pedagogikutredn april 67–febr 71, expert i läromedelsutredn juli 68–jan 72, byråchef på Universitetskanslersämbetets (UKÄ) byrå för pedagogiskt utveckl:arbete 69–73, led av Nord rådgiv forskn:kommissionen 69–74, av styr för Tekniska museet 69, 1:e v ordf där 78–80, expert i 1968 års utbildn:utredn maj 71–febr 74, ordf i Stiftelsen Unga forskare 73–78, VD i Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond 1 okt 73–dec 92, led av Forskn:rådens samarbetsdelegation 74–77, av Idrottens forskn:råd 74–81, av expertgruppen för forskn om fysisk planering o bebyggelse dec 74–nov 83, ordf i Ericastiftelsen 74–91, expert i samarbetskomm för långsiktsmotiverad forskn m m juni (från juli 77 knuten som delegation till Forskn:rådsnämnden) 74, led av Nobelstiftelsens symposiekomm 74, ordf i Forskn:rådens nämnd för forskn:information (från 79 Stiftelsen Forskn o framsteg) 75–80, i Tekn museets symposieutskott 76–84, led av International Sport Science Council 80–88, v ordf i styr för Statens psykologisk-pedagogiska bibl 80, ordf 86, led där 88–89, ordf i Akademiska kören 82–90, expert i data- o offentlighetskomm maj 84–88, erhöll prof:s namn 19 dec 85, led av styr för Tekn museet 86–90, v ordf i Hague Club 87–89, ordf i styr för Sv riksidrottsmuseet 88–94, i styr för Centrum för idrottsforskn 30 sept 93, led av komm:er inom OECD. – LIVA 80.

G 25 nov 1950 i Sthlm, S:t Göran, m folkskolelärarinnan Ulla Gunvor Elisabet Kalén, f 28 jan 1926 i Örebro, d 24 feb 2015 i Sthlm, Hägersten, dotter till folkskoleläraren Josef Gustaf K o Karin Helena Wennerholm.

Biografi

S växte upp i Tännäs som yngst i en syskonskara på sju, varav fem systrar. Modern var postföreståndarinna och fadern kronojägare med stort intresse för musik och sång. Efter sex år i folkskolan arbetade S på Konsum i byn under lika många år och därefter som poststationsföreståndare. Han fick så småningom möjlighet att som privatist ta realexamen i Katrineholm. Därefter följde folkskoleseminarium i Karlstad. Efter flyttningen till Stockholm tog han studentexamen som privatist och mötte i detta sammanhang sin blivande hustru.

Under 50-talet inledde S en drygt tioårig akademisk karriär i pedagogik och psykologi med professor Torsten Husén som inspiratör. Han disputerade 1962 på avhandlingen Ability grouping and scholastic achievement i vilken han hävdade att tidig differentiering i skolan inte hade någon nämnvärd effekt på kunskapsinlärningen. Hans studie var en av de utredningar som skolberedningen byggt sina ställningstaganden på i differentieringsfrågan, som avgjordes i och med införandet av den nioåriga enhetliga grundskolan. Doktorsgraden ledde omedelbart till en docentur i pedagogik. S demonstrerade tidigt att han ägde en forskningsadministrativ talang utöver det vanliga. Som aktiv forskare i pedagogik under 50-talet ingick S i avantgardet för den moderna sektorsforskningen, det vill säga forskning riktad mot problem inom definierade statliga ansvarsområden. Som forskningsadministratör inom bl a Statens råd för samhällsforskning, men kanske framförallt som ledare för SÖ:s och senare UKÄ:s pedagogiska utvecklingsarbete, kom S att i hög grad bidra till att institutionalisera och utforma det som senare blev den specifikt svenska varianten av tillämpad samhällsforskning, nämligen sektorsanknytningen. Enligt S blev inrättandet av professuren 1956 i praktisk pedagogik vid lärarhögskolan i Stockholm, med Torsten Husén som förste innehavare, inledningen till etablerandet av en internationellt sett synnerligen framstående skolforskning.

Torsten Husén och professorerna Kjell Härnquist och var det ”triumvirat” som omgav S under 50-, 60- och 70-talen och som bidrog till legitimeringen och förankringen av samhällsforskningen under dessa decennier då även Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond tillkom som en viktig och betydelsefull forskningsfinansiär. Segerstedt var dess förste ordförande och det var han som 1973 rekryterade S till posten som VD.

Få har satt sådana avtryck i organisationen som S. Han skapade en struktur inom stiftelsen och hade dessutom exceptionellt goda relationer till riksdagens utbildningsutskott och dess ledamöter. Efter tillträdet insåg han också omedelbart att fonden med den höga inflationstakt och de låga reala avkastningsnivåer som då rådde snart skulle vara förbrukad om inte relationen till Riksbanken förändrades. Redan vid årsskiftet 1973/74 bedömdes situationen så besvärande att stiftelsens dåvarande vice ordförande, riksbankschefen Krister Wickman, föreslog att banken skulle överföra 100 mkr i syfte att förbättra fondens reala anslagskapacitet. Efter vederbörligt riksdagsbeslut våren 1974 överfördes obligationer till detta värde. Senare tillfördes fonden ytterligare obligationer till ett lika stort värde.

Men även efter detta kapitaltillskott kvarstod de ekonomiska problemen på lång sikt. S inledde därför en nästan tioårig kamp för att lösgöra stiftelsen från Riksbanken och skapa en oberoende finansförvaltning med samma resurser som grunddonationen 1962. Tack vare goda kontakter med samtliga riksdagsgrupper lyckades han till slut under 1987 övertyga Riksbankens ledning om det förnuftiga i att ändra stadgarna för stiftelsen. Denna nya ordning trädde i kraft den 1 januari 1988, och utan den hade Riksbankens jubileumsfond knappast existerat idag. S gick sedan vidare med att försöka övertala regeringen att tillföra ytterligare medel till fonden ur de så kallade löntagarfonderna. Hans strävan kröntes med framgång, dock först efter hans död.

S satte även tidigt sin prägel på stiftelsens forskningsstödjande arbete. Han etablerade en organisation för att bereda forskningsansökningar och började genom särskilt tillkallade områdesgrupper att kartlägga forskningsbehoven i samhället. Han föreslog åtgärder för att stimulera den vetenskapliga forskningen och bidrog till informationsutbyte inom problemområden som bedömdes angelägna men som inte uppmärksammats tillräckligt. Inom ramen för en särskild skriftserie utkom inte mindre än 36 sådana rapporter under S:s tid, däribland Attityder till tekniken, Aktuell kvinnoforskning och Riksdagsforskning. S bidrog till att etablera tidskriften Forskning och framsteg, och skapade goda kontakter med såväl unga som etablerade forskare. Vid det nybildade universitetet i Linköping inrättades 1980 institutionen för Tema, en problemorienterad forskningsorganisation vilket var en helt ny och oprövad modell i den svenska forskarvärlden. S var en av inspiratörerna.

Likaså spelade S en avgörande roll för tillkomsten 1985 av det till Uppsala lokaliserade forskningsinstitutet Swedish Collegium for Advanced Study in the Social Sciences (SCASSS, numera SCAS), det första i sitt slag i norra Europa. Han bidrog till att Riksbankens jubileumsfond 1984 inrättade ett femårigt stöd till en gästprofessur i teknikhistoria vid KTH, vilket blev den avgörande insatsen för att definitivt etablera detta ämnesområde som en betydelsefull akademisk disciplin i Sverige.

S ansåg det angeläget att svensk forskning mättes med internationell måttstock. Han stöttade aktivt tillkomsten av Collegium Budapest 1992 och var en främjare av forskarutbyte mellan olika länder, framförallt inom Europa. Han var synnerligen engagerad i sammanslutningen av fristående forskningsstiftelser i Europa, den s k Haag-klubben.

S hade förmåga att förvandla ansvarsfulla plikter till lustfylld glädje och var en initiativrik, handlingskraftig och uppskattad ledare för stiftelsen. Vid sin avtackning 1993 hyllades han för ett sällsynt fruktbringande livsverk med både ett seminarium och en egen stipendiefond som fram till och med 2015 bidrog till att inom Europa främja utbytet forskare emellan. Den stora uppslutningen i riksdagshuset liksom det stora antalet bidragsgivare till fonden i hans namn visade tydligt på respekten såväl inom forskarsamhällets alla delar som bland riksdagens politiker. För sin gärning erhöll han också vid två tillfällen Konungens medalj.

Sitt stora intresse för idrott och motion demonstrerade S på många olika sätt som främjare av idrottsforskning och vid uppbyggnaden av Sveriges riksidrottsmuseum, vars ordförande han var fram till sin bortgång. Han utsågs 1993 till ordförande även för Centrum för idrottsforskning, till vilket Riksidrottsförbundets medel för forskning samma år kanaliserats med syftet att bygga upp ett mer omfattande forskningscentrum. Hans sjukdom hindrade honom dock från att ta itu med uppgiften.

S förblev hembygden trogen. När föräldrahemmet Tännäs såldes byggde han i byn en fjällstuga som blev familjens favoritplats och en kär mötesplats för släkt och vänner, inte minst under vintersemestern. S, i familjekretsen benämnd Eje, älskade att åka skidor och för att skämta med honom tillverkade en yngre släkting en medalj som fick namnet Eje-medaljen – med inskriptionen ”För Tännäs i spåren” – vilket blev startskottet för en tävlingstradition som släkten upprätthållit i flera decennier.

Förutom skidåkning och friluftsliv var musik, sång och dans en stor passion i S:s liv. Han spelade gärna gitarr men framförallt sjöng han. Han deltog i en kvartett av nära vänner som samlades regelbundet till god mat och sång, sommartid i S:s andra paradis på jorden i Sankt Annas skärgård.

När S kopplade av på sommarstället på Vrångö tog han sig gärna ett bad i havet och lade sig sedan på de varma klipporna. Därefter lät han barnen se hur fort solen torkade den våta fläcken efter honom. Med denna lilla symboliska handling ville han visa hur snabbt avtrycket av en människa försvinner.

Författare

 Dan Brändström

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Elever, lärare, föräldrar. En studie av skolans uppfostrings- och disciplinproblem. L Husén under medverkan av T Husén och N-E S. Sthlm: Almqvist & Wiksell, 1959. 193, [1] s, tab. (Pedagogisk forskning.) – Några program för elektronisk databehandling. [Omslag.] Sthlm 1960. 8, [7] bl. (Rapport från Pedagogisk-psykologiska institutionen, Lärarhögskolan i Stockholm, 1). [Tillsammans med S Henrysson och B-O Ljung. Duplicerad.] – Ability grouping and scholastic achievement. Report on a five-year follow-up study in Stockholm. Sthlm, Göteborg, Uppsala: Almqvist & Wiksell, 1962. 236 s, tab. (Acta Universitatis Stockholmiensis. Stockholm studies in educational psychology, 5).

Tryckta arbeten (bidrag): S:s bidrag har ej efterforskats.

Utgivit: Forskning i ett föränderligt samhälle. Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond 1965–1990. Utg. av K Härnqvist och N-E S. Hedemora: Gidlund, 1990. 471, [1] s, ill, diagr, kartor, tab. [Parallellupplaga på engelska: Swedish research in a changing society. The Bank of Sweden Tercentenary Foundation (Hedemora 1990).]

Källor och litteratur

E Björklund, Swedish research on higher education in perspective (1991); D Brändström, Riksbankfondens förre VD (DN 12 febr 1994); dens o I Jonsson, Forskningsadministratör med bred kontaktyta (SvD 11 febr 1994); Hinc robur et securitas? En forskningsstiftelses handel och vandel: Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond 1989–2003 (2004); S Marklund, Skolväsendets centrala ledning: från Gustav Vasa till skolverket (1998); B o G Rausing, Professor med sällsynt livsverk (SvD 1 mars 1994); Research funding and quality assurance: a symposium in honorem Nils-Eric Svensson, ed I Jonsson o D Brändström (1993); M-L Samuelsson, Riksbankens jubileumsfond: 50 år av nyfikenhet (2015); W Sjöstrand, Ger tidig differentiering bättre resultat? (SvD 28 juni 1962); Tänka vidare: forskning, finansiering, framtid, ed J Björkman o B Fjæstad (2015); Väd 1975 (1974), 1981 (1980) o 1993 (1992). – Muntl meddel från S:s dotter Annika Grufman Kalén, Hägersten.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Nils-Eric Svensson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34932, Svenskt biografiskt lexikon (art av Dan Brändström), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34932
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Nils-Eric Svensson, urn:sbl:34932, Svenskt biografiskt lexikon (art av Dan Brändström), hämtad 2024-04-24.