Meriter

Svensson, Johan Rudolf, f 27 mars 1899 i Gudhem, Skar, d 4 dec 1978 i Sthlm, Bromma. Föräldrar: rättaren Sven Johansson o Selma Charlotta Wallgren. Skeppsgosse i Marstrand 14–15, volontär vid Livreg:s dragoner 1 nov 16, korpral 1 nov 18, avsked 31 dec 21, tävlingsbrottare 21–38 (silvermedalj i VM 21 o 22, silvermedaljer i OS 24, guldmedalj i OS 28 o 32, guldmedalj i EM 25 o 33, silvermedalj i EM 29, 31 o 34, guldmedalj i SM 26, 27, 28, 29, 33, 34 o 36), anställd vid Johannes brandstation, Sthlm, 22–55, ingick i riksdagens vaktstyrka 55.

G 18 okt 1922 i Sthlm, Matt, m Gerda Emilia Matilda Lindevall, f 6 nov 1899 där, Jak o Joh, d 24 april 1979 där, Bromma, dotter till arbetaren Karl Johan Albert Löthman L o Hanna Matilda Andersson.

Biografi

Rudolf S var äldst av många syskon i en fattig lantarbetarfamilj utanför Gudhem i Västergötland. Redan i konfirmationsåldern fick han som ”smådräng” pröva på det hårda arbetet i dåtidens jordbruk där han bl a lärde sig att handskas med hästar. Han fick också rykte om sig att vara ovanligt stark. Ingen kunde bära så tunga spannmålssäckar uppför trapporna som han.

S sökte sig 1916 till Stockholm och tog samma år värvning som volontär vid Livregementets dragoner. Där upptäckte den gamle mästerbrottaren Gottfrid Svensson tidigt hans exceptionella förutsättningar för brottningssporten och blev hans tränare i Djurgårdens IF. Styrka, smidighet, snabbhet och kvicktänkthet samt en god portion äregirighet var de egenskaper som lade grunden till S:s snabba och enastående karriär på brottarmattan. Tävlingsdebuten ägde rum vid SM 1921 och han representerade samma år Sverige vid VM i Helsingfors. Där erövrade han ett sensationellt silver efter fem segrar. Enda förlusten kom mot guldmedaljören, finländaren Edil Rosenqvist, som för övrigt blev honom för svår också i VM i Stockholm 1922.

Samma år fick S anställning som brandman vid Stockholms brandkår. Han följde därmed samma väg som många andra framstående svenska idrottsmän vid denna tid. Under resten av karriären tränade och tävlade han för Brandkårens IK, under en följd av år en av Sveriges framgångsrikaste klubbar. Brandkåren i Stockholm hade redan 1878 inrättat gymnastiksalar där obligatoriska idrottsövningar, bl a den hårda brandkårsgymnastiken, utövades. S fick här goda möjligheter till träning och förberedelser.

Vid OS i Paris 1924 gjorde S debut i olympiska sammanhang. Han tog silver i klassen mellanvikt B i såväl grekisk-romersk som fri stil – en utomordentlig prestation. Detta OS var en av hans fåtaliga turneringar i fri stil. Den antika stilen passade S bättre och han fick bättre utdelning för sin råstyrka. Hans backhammer var fruktad liksom hans liv- och krysstag.

Framgångarna fortsatte såväl internationellt som nationellt. S blev guldmedaljör i tungvikt vid EM 1925 och i lätt tungvikt 1933, tog silver i tungvikt 1929 och 1934 samt i lätt tungvikt 1931. De tyngsta medaljerna tog han vid de olympiska spelen 1928 och 1932 där guldet erövrades. Nationellt blev det ”bara” sju segrar i SM för S under åren 1926–36: i lätt tungvikt 1933 och i tungvikt under perioderna 1926–29 och 1934–36. Den inhemska konkurrensen, representerad av bl a Calle Westergren, Johan Richthoff, Johan Nyman och Axel Cadier, var mördande under denna den svenska brottningens guldålder.

Efter 17 år i världseliten avslutade S 1938 sin karriär med en landskamp mot Finland. S var oöverträffad som brytningsbrottare i parterr, inte minst tack vare sin backhammer. Endast Ivar Johansson kunde matcha honom i denna specialitet. I den stående brottningen var hans liv- och krysstag vassa vapen.

Ärlig och juste brottning var S:s adelsmärke. Detta och ett alltid mönstergillt uppträdande gjorde honom respekterad och oerhört populär hos den idrottsintresserade allmänheten. ”Starke Rudolf” blev det smeknamn han gick under i en tid då brottningssporten hade en mycket stark förankring i landet. 2004 valdes S av Internationella Brottningsförbundet in i brottningens ”Hall of fame”. Endast den på 1980- och 90-talen aktive ryske brottaren Aleksandr Karelin har hittills tagit fler olympiska medaljpoäng. Med sina två guld och två silver är S jämte Calle Westergren vår mest framgångsrike olympier i brottning.

I en intervju tillfrågades S om vilken prestation han satte främst under sina aktiva år. Trots OS-gulden pekade han då på EM 1933. För att bli europamästare måsta han kasta sin siste motståndare, en meriterad estländare. ”Det gällde alltså att hugga i för kung och fosterland, och efter sex minuter låg estländaren i den ställning, som gjorde att jag kunde hämta guldmedaljen. Ja, den fighten står som nummer ett för mig” (TT:s klippsaml).

S:s idrottsintresse omfattade också simning, simhopp och tyngdlyftning. I den senare disciplinen pressade han 127 kg stående i brygga. Den civila karriären inom brandkåren slutade med pensionering som brandförman 1955 men fortsatte med anställning vid riksdagens vaktstyrka, vilket sannolikt innebar en inte föraktlig förstärkning av denna.

Den populäre S gjorde också ett antal mindre filmroller. Filmografin omfattar Anderssonskans Kalle (1934), Adolf i eld och lågor (1939), I mörkaste Småland (1943), Janne Vängmans bravader (1948) och Adolf i toppform (1952). I ett par av dem spelade S sig själv.

Författare

Lars-Olof Welander

Arkivuppgifter

S:s saml av medaljer, pokaler, diplom o enstaka brev i Vänersborgs idrottsmuseum.

Källor och litteratur

Sveriges Pressarkiv, TT:s sportred (klippsaml, idrottsmän A–Ö), i RA. Bertil Elbes samling; Brandkårens IK:s arkiv; Sthlms brottningsförb:s arkiv (årsberättelser, register o handl:ar rör tävlingar), allt i SSA.

Allhems sportlexikon, 3 (1951); T Hartung, Starke Rudolf: olympiamästare från Sparlösa (Wästgötarnas idrottshistoria 2000, nr 3); NE; NF:s sportlexikon, 6 (1946); SMoK; SvD:s årsbok 1932; Svenska folkrörelser, 3 (1939).<-

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Rudolf Svensson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34937, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars-Olof Welander), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34937
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Rudolf Svensson, urn:sbl:34937, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars-Olof Welander), hämtad 2024-04-25.