Sigfrid Svensson. Målning av Björn Gidstam. SPA

Sigfrid Oskar Svensson

Född:1901-06-01 – Löderups församling, Skåne län
Död:1984-08-14 – Lunds domkyrkoförsamling, Skåne län

Etnolog


Band 34, sida 742.

Meriter

Svensson, Sigfrid Oskar, f 1 juni 1901 i Löderup, Skå, d 14 aug 1984 i Lund. Föräldrar: hemmansägaren Lars S o Ingrid Olsdotter. Studentex vid Ystads h a l 5 juni 20, inskr vid LU 8 april 21, lärare o föreläsare vid Blekinge godtemplares folkhögskolefören 21–24, anställd vid NordM 15 sept 24, e o amanuens där 1 jan 25, fil kand vid LU 31 jan 25, amanuens vid NordM 1 jan 26, inskr vid UU 15 maj 29, fil lic där 29 maj 29, förste amanuens vid NordM 1 juli 29, red för Fataburen 31–46, sekr i Fören:en för sv kulturhist 34–38 o 41–46, disp vid StH 15 maj 35, intendent o förest för NordM:s allmogeavd 1 juli 35, fil dr vid StH 29 maj 36, prof i nord o jämf folklivsforskn, särsk etnologisk, vid LU 10 maj (tilltr 1 juni) 46–30 jun 67, led av styr för Fören:en för fornminnes- o hembygdsvård i sydöstra Skåne 46–75, v ordf där 48–åtm 74, led av styr för Landsmålsarkivet i Lund 47–68, ordf där 67–68, av styr för Skånes hembygdsförb 54–60, av styr för Kulturhist fören:en för södra Sverige 58–81, red för Rig 58–82, medarb i Studiekamraten o i dagspressen. – LGAA 42, LHVL 47 (ordf 59–61), LVSL 47, hedersled av Samf för Nord M:s främjande 48, Nord M:s guldmedalj för hembygdsvårdande gärning 51, LVHAA 58, LFS 64, Artur Hazelius-medaljen i guld 73, hedersled av Fören:en för fornminnes- o hembygdsvård i sydöstra Skåne 75, av Kulturhist fören:en för södra Sverige 81.

G 25 juli 1928 i Khvn, Danmark (enl vb Valleberga, Skå), m folkskolelärarinnan Ebba Matilda Camilla Pettersson, f 10 juli 1898 i Valleberga, d 7 sept 1982 i Lund, dotter till kustvakten Carl P o Mathilda Persson.

Biografi

En folklivsforskare måste vara född någonstans. Det var en sentens som Sigfrid S flitigt citerade. För åhörarna stod det klart att detta någonstans inte kunde vara varsomhelst. Nej, helst skulle man vara född på en landsbygd med rik folkkultur – som han själv var.

S växte upp i Hagestads by på Österlen. Båda föräldrarna var av bondesläkt och fadern hade övertagit fädernegården. Den var inte stor, men man hade i varje fall både dräng och piga. Redan tidigt fascinerades S av den traditionella folkkulturen som fortfarande var livaktig, men hans yrkesdrömmar handlade om att bli journalist. Som barn skrev, klippte och klistrade han ihop små tidningar som såldes till föräldrar och syskon. Efter studentexamen i Ystad reste S till Lund för att förbereda journalistkarriären. Han läste till att börja med bl a konsthistoria, men fångades snart av det nyetablerade ämnet folkminnesforskning och har beskrivit hur han hamnade i ”en skrubb vid trappuppgången i universitetet där Carl Wilhelm von Sydow bedrev sin undervisning. Jag öppnade dörren och var fast! För livstiden” (Bringéus, s 19).

Hos ämnespionjären von Sydow mötte S en värld som var välbekant hemifrån, med sägner, folktro, festseder och folkmedicin. Men framförallt en brinnande appell att ge sig ut och dokumentera en försvinnande kultur – snart skulle det vara för sent. Det var detta med självverksamheten som fångade honom. Forskningsmaterial fick man skapa själv, det var bara att cykla ut i byarna.

Efterhand som S kom in i det nya ämnet fångades han mer av den materiella kulturen, föremål och byggnader, än av von Sydows fokus på folkloristiken. S fick 1924 anställning på Nordiska museet, där han först kom att ansvara för byggnaderna på Skansen. Han dokumenterade byggnadsskick i fält och organiserade gårdsflyttar till friluftsmuseet. S:s populärvetenskapliga ambition och talang kom väl till pass eftersom han även svarade för programverksamheten – skrev till och med kupletter och agerade i friluftsspel.

På Nordiska museet inleddes en livslång vänskap med kollegan Gösta Berg. De blev ett radarpar inom den nya folklivsforskningen. Som unga amanuenser bestämde de sig för att lägga studentstilen bakom sig. Studentmössan byttes mot hatt och punschen mot whisky vid eftersitsarna, som S uttryckte det. 1935 blev S föreståndare för museets allmogeavdelning. Samma år disputerade han på avhandlingen Skånes folkdräkter: en dräkthistorisk undersökning 1500–1900. Som förste intendent var han en flitig föremålsforskare och utställningsbyggare med speciellt intresse för tingens potentialer i museiverksamheten. 1945 sökte han professuren i Lund, som efter von Sydows avgång fick den bredare profilen som folklivsforskning. Som professor där fram till 1967 lade S ner stor kraft på att utveckla ämnet till en museiutbildning och såg till att studenterna inte bara kom ut på fältarbete utan även fick museipraktik. Här hade han stor hjälp av det kontaktnät han utvecklat under åren i Stockholm.

Med professuren följde även chefskapet för Folklivsarkivet, som under S:s tid byggdes ut till en omfattande verksamhet. 72 frågelistor till arkivets meddelare i Sydsverige hann han med och med den kulturhistoriska profil han omhuldade blev arkivet en central uppgift för honom.

Ett bärande tema i S:s forskning var kulturell förändring och då främst med inriktning på en äldre bondekulturs omvandling under 1800-tal och tidigt 1900-tal. Valet av skånska folkdräkter som avhandlingsämne gav honom möjlighet att diskutera förändringar i dräktskick, mode och konsumtionsmönster i ett ovanligt långt tidsperspektiv, framförallt med hjälp av bouppteckningar, men även genom inventeringar och intervjuer i Skåne. Han visade på ett dräktskick i ständig utveckling, ibland mycket långsam, ibland snabbare. Vidare handlade det om dräktens viktiga roll som statusmarkör.

Temat tradition och nybildning kom S att utveckla i den principiellt viktiga artikeln Gammal bondetradition och ny tid (1939). Här skriver han med smittande fart och målar med breda penseldrag, men lyckas ändå hela tiden koppla ihop olika nivåer. Texten, som rör sig från konkreta och lokala situationsbilder till övergripande konjunkturförändringar, kom att staka ut ett nytt forskningsfält. S visar på många plan ”hur den internationella världskulturen nu trängde den gamla bondetraditionen omedelbart in på livet”.

1977 samlade S elva av sina uppsatser kring temat ”den nya tiden kommer till bygden” under titeln Från gammalt till nytt på 1800-talets svenska landsbygd. Här inleder uppsatsen från 1939 som följs av en rad främst lokala studier med samma tematik. I inledningen till boken prövas ett klassiskt knep. ”Ingen tidigare generation – kanske min fars – har upplevt samma dramatiska omvälvningar”, konstaterar han. Med hjälp av konkreta motsatspar skildrar S hur gammalt möter nytt: hornskeden i köket ställs mot finservisen i matsalen, arbetsgillen mot de nya folkrörelserna, talgdanken mot strömbrytaren, historieberättandet mot läsandet av Ystads allehanda.

Men nya tider kommer alltid till bygden och S var inte omedveten om risken att hamna i en klassisk nostalgisk genre. Det gällde att undvika en alltför enkelspårig utvecklingstanke, något som han diskuterar i sitt viktigaste vetenskapliga verk, Bygd och yttervärld: studier över förhållandet mellan nyheter och tradition (1942). Här är det nyhetsspridningen som står i förgrunden. Till synes obetydliga detaljer som valet mellan svart och vit konfirmationsdräkt används för att visa hur den nya tiden påverkat landsbygden. Den vita dräkten infördes av herrskapsfolk, stadsbor och hemvändande svenskamerikaner, men samtidigt visar S hur den i somliga bygder hade funnits långt tidigare, som en rest av det tidiga 1800-talets empiremode. Bondekulturen var inte bara en mottagande part i nyhetsspridningen. ”Den har gömt på traditioner, som vid olika tillfällen blommat upp igen och ingått i skenbart nya beståndsdelar i den internationella kulturen.” Detta var en bok som kom att inspirera kulturgeografen Torsten Hägerstrand i hans innovationsstudier.

Som forskare kom S att syssla med många sidor av bondekulturen, som tideräkning och tidsuppfattning, folkkonst och möbler. I sin karriär kombinerade han flera roller. Han skrev bl a både ledare och inlägg i tidningar som Socialdemokraten och Stockholms-Tidningen. De journalistiska talangerna kom även till pass under de många åren som tidskriftsredaktör för Fataburen och Rig. Det fanns ett starkt populärvetenskapligt engagemang i S:s skrivande, kopplat till hans intresse för folkbildning och hembygdsrörelse. Tillsammans med Gösta Berg publicerade han 1934 den första handboken i folklivsforskning, Svensk bondekultur, en mycket slitstark introduktion som användes i universitetsutbildningen in på 70-talet. 1966 kom hans kursbok Introduktion till folklivsforskningen, också den långlivad.

S var i hög grad museiman och arkivbyggare, en praktiker med viss distans till teoretiserande. Han såg sig främst som kulturhistoriker och var tidigt kritisk mot vad han kallade ämnets flört med sociologin och senare även det nya intresset för nutidsstudier. Det är slående i vilken utsträckning S:s vetenskapliga förnyelse mattades av i takt med att han tog på sig en rad arbetskrävande uppgifter, som professor och ämnesbyggare i Lund, arkivchef på Folklivsarkivet, drivande kraft i hembygdsrörelser och museivärld. På många sätt var 30-talet hans mest produktiva och vetenskapligt intressanta period och det är knappast en tillfällighet. S ingick i en mycket kreativ miljö som under 20- och 30-talen skapades av en ung generation forskare och museimän på Nordiska museet. De representerade en unik och tvärvetenskaplig konstellation för kulturhistorisk forskning, som det skulle dröja länge innan universitetsinstitutionerna kunde tävla med. Här blandades arkivforskning med fältarbete och det gällde för såväl folklivsforskare som konsthistoriker. Vill man identifiera miljöer där svensk etnologi tagit ett rejält kliv framåt är lunchborden vid Nordiska museet och Skansen under mellankrigstiden en god gissning. I bordssamtalen där och i det dagliga arbetet växte det fram en ny svensk kulturhistoria och det var här som S:s tankar kring ”den nya tiden” tog form.

Två av S:s biografer och tillika elever, Nils-Arvid Bringéus och Sven B Ek har båda framhållit den lågmälda försynthet och starka omsorg han visade som lärare och ämnesföreträdare, men samtidigt påpekat hans kritiska skärpa som inte minst visade sig i ett flitigt recenserande. Som vetenskapsman blev S:s främsta bidrag analyser av nymodighetens kulturella och sociala organisation och de sega strukturer i tingvärld och traditioner som får fenomen att leva vidare om än i nya sammanhang. Här blev hans ofta långa historiska perspektiv en stor tillgång – och då gärna med Österlen som utgångspunkt.

Författare

Orvar Löfgren



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

S:s arkiv (biogr anteckn:ar, korrespondens, fotografier) i LUB. – Brev från S i GUB, KB, UUB och LSB (många till S Erixon).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Folkdräkter från södra Sverige. [Verso:] Sthlm 1931. (Nordisk rotogravyr). 8 s, 8 pl-bl i färg. (Nordiska museets och Skansens bilderböcker, 4). [Författaruppgift enligt A Lindbloms företal.] – Folkdräkter från mellersta Sverige. [Verso:] Sthlm 1934. (Nordisk rotogravyr). 7, [1] s, 8 pl-bl i färg. (Nordiska museets och Skansens bilderböcker, 6). [Författaruppgift enligt A Lindbloms företal.] – Svensk bondekultur. Sthlm: Bonnier, 1934. 291 s, 4 pl-bl i färg, ill. (Orientering i aktuella ämnen). [Tillsammans med G Berg. 2., omarbetade uppl 1969: 189 s, [16] pl-s, ill, ([Förtitel:] Bonniers uggleböcker). 3., omarbetade uppl 1971.] – Skånes folkdräkter. En dräkthistorisk undersökning 1500–1900. [Akad avh StH.] Sthlm: Nordiska museet, 1935. 377 s, ill. (Nordiska museets handlingar, 3). – Folkdräkter från Dalarna och norra Sverige. [Verso:] Sthlm 1936. (Nordisk rotogravyr). 6, [1] s, 8 pl-bl i färg. (Nordiska museets och Skansens bilderböcker, 8). [Författaruppgift enligt A Lindbloms företal.] – Bygd och yttervärld. Studier över förhållandet mellan nyheter och tradition. Sthlm: Nordiska museet, 1942. 140 s, ill. (Nordiska museets handlingar, 15). [2., reviderade uppl 1969: 141 s, [16] pl-s, ill, (Normus), 8:o.] – Register för Rig 1918–1942 (1943). Se under redigerat nedan. – Bondens år. Kalender och märkesdagar, hushållsregler och väderleksmärken. Sthlm: Lantbruksförbundets tidskriftsaktiebolag, 1945. 190, [1] s, ill. [Reviderad uppl 1967: Sthlm: LT:s förlag, 166, [1] s, [8] pl-s, ill, (Tema). Finländskt förlag (delupplaga): Helsingfors: Schildt. Ny utg 1972: ([Förtitel:] LT pocket). {Ny tr 1978.}] – [Omslag:] Till Humanistiska sektionen av Filosofiska fakulteten vid Lunds universitet [angående besättande av professuren i nordisk och jämförande folklivsforskning, särskilt etnologisk.] Sthlm 1945. (Thule). 20 s. 8:o. – Folket i fest. Sthlm: Lantbruksförbundets tidskriftsaktiebolag, 1946. 211 s, ill, fotogr, musiknoter. [Tillsammans med E Lundberg, K Sporr, G Karlson och R Holm. S har författat avsnittet Folkdräkter (s 47–90, ill).] – Folklivsprofessuren i Lund ännu en gång. [Omslag.] Sthlm 1946. (Thule). 14 s. [Inlaga mot Å Campbells besvärsskrivelse till Kungl. Maj:t sedan Större akademiska konsistoriet vid LU placerat S i första förslagsrummet.] – Allmogemöbler. Folklig möbelkonst under sjuhundra år. Bilder från Nordiska museet. [Rubrik.] [Omslag:] Sthlm 1949. (Nordisk rotogravyr). [48] s, huvudsakligen fotogr. – The Lucia legend. Sthlm 1949. (St.-T:s civiltr). [4] s. – Arbetsrytm och arbetsgemenskap förr och fjärran. [Rubrik:] Föredrag vid Sveriges husmodersföreningars riksförbunds landsmöte 1957. Uppsala 1959. (Almqvist & Wiksell boktr). 15 s. – Gammalt dräktsilver. En bok från Kulturhistoriska museet i Lund. [Verso:] Foto: C Meijer. Västerås: ICA-förlaget, 1964. 99, [1] s, [4] pl-s, ill, fotogr. (Ur Kulturens samlingar). [Ny, utökad upplaga, med delvis annat bildmaterial: Folkligt dräktsilver. Ur Kulturens samlingar. [Verso:] Teckningar: M Cinthio. Lund: Kulturen; Västerås: Ica bokförlag, 1978. 96 s, ill. {2. tr 1979.}] – Introduktion till folklivsforskning. Sthlm: Natur och Kultur, 1966. 202, [1] s, ill, fotogr, kartor. [Läromedel. 2., reviderade uppl 1969: 205, [1] s, ill, fotogr, kartor. Ny utg: Svensk etnologi. Från forntidstolkning till samtidsforskning. Sthlm: Natur och Kultur, 1974. 204, [1] s, ill, fotogr, kart. Tysk översättning av 2. uppl: Einführung in die europäische Ethnologie (Meisenheim am Glan 1973).] – Våra äldsta folkböcker. Lund: Gleerup, 1967. 199 s. (Tema). [Tillsammans med H Pleijel och B Olsson. S har författat avsnittet Almanackan, s [173]–[200]. Finländskt förlag (delupplaga): Helsingfors: Schildt, 1967.] – Sigfrid Svenssons tryckta skrifter under 50 år, 1922–1971. Lund: Etnologiska sällskapet i Lund, 1971. 49 s. ([Skrifter utg av Etnologiska sällskapet i Lund, 2]). – Svensk etnologi (1974). Se: Introduktion till folklivsforskningen (1966). – Sydsvensk folkkonst. En orientering. [Rubrik.] [Kolofon:] Foto: L Westrup och L Hansson. [Lund:] Kulturen, 1976. 20, [3] s, ill (vissa i färg). – Från gammalt till nytt. På 1800-talets svenska landsbygd. Sthlm: LT i samarbete med Institutet för folklivsforskning, 1977. 166 s, ill. [Består av tio uppsatser som varit publicerade tidigare samt en nyskriven inledning.] – Hembygd och folkliv. [Lund:] Bibliotekstjänst, 1977. 1 folder ([6] s). (Vandringar med böcker, årg 26, 1977:1). – Folkligt dräktsilver (1978). Se: Gammalt dräktsilver (1964). – Sigfrid Svenssons tryckta skrifter 1972–1981. [Omslag.] Lund: Etnologiska sällskapet i Lund, 1981. 16 s.

Tryckta arbeten (bidrag): Bidrag som nämns i biografitexten ovan: Gammal bondetradition och ny tid (Svenska folket genom tiderna. Vårt lands kulturhistoria i skildringar och bilder, Redigerad av E Wrangel […] under redaktionell medverkan av A Gierow […] Bror Olsson. 9, Vid 1800-talets mitt. Malmö: Allhem, 1939, s 201–240). – För S:s övriga bidrag se hans egna bibliografier Sigfrid Svenssons tryckta skrifter under 50 år, 1922–1971 (1971) och Sigfrid Svenssons tryckta skrifter 1972–1981 (1981) under egna verk ovan. Bibliografierna kompletteras av Tillägg till Sigfrid Svenssons bibliografi (Sigfrid Svensson som folklivsforskare. En minnesskrift i anledning av hundraårsdagen av hans födelse den 1 juni 1901 under redaktion av N-A Bringéus, Uppsala 2001, (Acta Academiae regiae Gustavi Adolphi, 78), s [175]), samt av Sigfrid Svensson (1901–1984) (Kungl. Gustav Adolfs akademiens minnesbok 1973–1987, På uppdrag av akademien utarbetad av M Bjursén Carlberg, Uppsala 2003, s 122). – Bland S:s bidrag kan noteras hans förord till Den gamla svenska bondepraktikan (Sthlm: Fabel, 1962 [minst 20 upplagor och tryckningar 1963–94]). Detta trycktes ursprungligen som Bondepraktikan (Studiekamraten, årg 42, 1960, nr 1/2, s 13–15) och var då en recension av en tidigare utgåva av bondepraktikan (En lijten book som kallas Bonde-practica … Sthlm: Christofers bokförlag, 1959), vilken använde samma moderniserade text som utgåvan 1962, baserad främst på 1700-talsutgåvorna. S har ibland i litteraturen angivits som utgivare av Den svenska bondepraktikan, men inget tyder på att så varit fallet.

Redigerat (utgivit): Skånskt bondeliv. [Omslag:] Årsbok utgiven av Föreningen Skånskt folkminnesarkiv. Klippan 1924. (Klippans nya accidenstr). – Nordiskt folkminne. Studier tillägnade C. W. von Sydow 21.12.1928. [Verso:] Redaktion: Å Campbell. W Liungman. S S. Sthlm: Fritzes hovbokhandel i distribution, 1928. 255, [2] s, [12] pl-s, [3] pl-bl, ill. – Hembygdens arv. Hembygdsgårdar och friluftsmuseer i Sverige vid ingången av år nittonhundratrettio. En översikt i ord och bild. Utgiven av Svenska journalen under redaktion av S S. Sthlm: Nordisk rotogravyr, 1929. xi, 200 s, [8] pl-s, huvudsakligen fotogr. – Skansenboken. Skansenföreningens publikation. Mit deutschem Text. With English text. Sthlm: Nordiska museet, 1930. xi, [1], 56 s, huvudsakligen fotogr. [Tillsammans med G Berg.] – Fataburen. Nordiska museets och Skansens årsbok. 1931–1946. Sthlm: Nordiska museet, 1931–46. [Redaktionen bestod förutom S av A Lindblom (1931–41, 45–46), G Berg och S Wallin (1942–44).] – Gruddbo på Sollerön. En byundersökning. Tillägnad Sigurd Erixon 26/3 1938. [Verso:] Redaktion: G Berg, S S. Sthlm: Bokförlags AB Thule, 1938. [10], 583, [3] s, ill + 2 kartor i pärmficka. [Parallellutgåva: Sthlm 1938. (Tryckeri AB Thule). [4], 583, [3] s, ill + 2 kartor i pärmficka. (Nordiska museets handlingar, 9). Serieutgåvan saknar tabula gratulatoria.] – Nordiska museet. Bilder av utställda föremål. Allmogeavdelningen. Sthlm: Nordisk rotogravyr, u å [1938]. [47] s, huvudsakligen fotogr. – Trettiotalets Skansen. Utveckling och omdaning under decenniet 1929–1939. [Kolofon:] Redigerad av E Andrén under medverkan av G Berg, S S och S Wallin. Sthlm: Bokförlags AB Thule, 1939. 313, [2] s, [5] pl-bl i färg, ill, fotogr. – Skansen jubileumsåret 1891–1941. [Verso:] Redaktion: A Lindblom, G Berg, S S. [Förtitel:] Sthlm: Nordiska museet, 1941. 188 s, ill, fotogr. – Register för Rig 1918–1942. [Omslag. Rubrik:] Redigerat av S S. [Sthlm:] Föreningen för svensk kulturhistoria, 1942. 40 s. – Meddelanden. Seminariet i nordisk och jämförande folklivsforskning, Lunds universitet, Folklivsarkivet. Nr 1–nr 42. Lund: Folklivsarkivet, 1948–67. [Duplicerat.] – När den nya tiden kom till Österlen. [Verso:] Från Folkslivsarkivets och Ystads Allehandas pristävlan 1954. [Omslag: Simrishamn:] Föreningen för fornminnes- och hembygdsvård i sydöstra Skåne, 1954. 32 s, ill. (Småskrifter, Föreningen för fornminnes- och hembygdsvård i sydöstra Skåne, 7). – Skånes hembygdsförbunds årsbok. 1956. Lund: Skånes hembygdsförbund, 1956. – Norden och kontinenten. Föredrag och diskussioner vid Trettonde nordiska folklivs- och folkminnesforskarmötet i Lund 1957. [Verso:] Utgivare: S S. Lund 1958. 208 s, ill. (Skrifter från Folklivsarkivet i Lund, 3). – Rig. Tidskrift utgiven av Föreningen för svensk kulturhistoria i samarbete med Nordiska museet och Folklivsarkivet i Lund. Årg 41(1958), nr 2–årg 65(1982). Sthlm: Föreningen för svensk kulturhistoria, 1958–82. [Förutom S:s tid som redaktör ingick han även i redaktionen fr o m 1954 (årg 37). Redaktionen bestod under denna tid i övrigt av G Berg, M Rehnberg (1954–58), M Lagerquist (1959–73) och H Medelius (1974–82).] – Den gamla svenska bondepraktikan. Med förord av S S (1962). Se anmärkning under bidrag ovan. – V Åkerman, Minnen och anteckningar från Gärdslövs och Önnarps pastorat. [Verso:] Utgivare: S S. Lund: Gleerup, 1964. 153 s, fotogr. (Skrifter från Folklivsarkivet i Lund, 7). [Med ett bidrag av S: Förord, s [7]–11.] – Nordisk folkkonst. Utg av S S. Lund: Gleerup, 1972. 300, [1] s, ill, fotogr, kart. ([Verso:] Handböcker i etnologi). [Med tre bidrag av S: Inledning, s 7–15; Vikingatidstraditioner i nordiska bondemöbler, s 144–156, ill, fotogr; Skånskt dräktsilver, s 169–183, ill, fotogr.] – Folklig dräkt. Utg av S S. Lund: LiberLäromedel, 1974. 296 s, ill. ([Verso:] Handböcker i etnologi). – N G Bruzelius, Allmogelivet i Ingelstads härad i Skåne under slutet av förra och början av detta århundrade. Kulturbild av N. G. Bruzelius (första upplagan utgiven 1876). 3. upplagan utgiven och försedd med en inledning … av S S. Lund: W Ekstrand, 1976. 137, [3] s, ill. – Kulturen runt. [Titeluppslag:] Redaktion: G Eriksson … Höganäs: Bra böcker, 1977. 247 s, ill (huvudsakligen i färg). [S ingick i redaktionen, vilken bestod av elva personer. S har skrivit 15 av bidragen. Parallellupplaga: Sthlm: Trevi, 1977.] – S var även utgivare till skriftserien Skrifter från Folklivsarkivet i Lund (nr 1–7, Lund 1949–67). Han var också redaktör för avdelningen Folkkultur i Svensk uppslagsbok (2. uppl, 1947–55) samt i Lilla uppslagsboken (1. och 2. uppl, 1958–67).

Källor och litteratur

N-A Bringéus, Sigfrid Svensson 1901–1984 (Sigfrid Svensson som folklivsforskare, 2001); S B Ek, Sigfrid Svensson (Svenska etnologer och folklorister, ed M Hellspong o F Skott, 2010); LUM 1959–60 (1962); LUM 1967–68 (1968); Sigfrid Svensson som folklivsforskare, ed N-A Bringéus (2001). – Nekr i SvD 18 aug 1984.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sigfrid Oskar Svensson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34939, Svenskt biografiskt lexikon (art av Orvar Löfgren), hämtad 2019-09-22.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34939
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sigfrid Oskar Svensson, urn:sbl:34939, Svenskt biografiskt lexikon (art av Orvar Löfgren), hämtad 2019-09-22.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se