Meriter

Svensson, Waldemar, f 26 maj 1897 i Ålem, Kalm, d 31 jan 1984 i Ljungskile, V Göt. Föräldrar: skomakarmästaren Frans Otto S o Maria Sofia Johansson. Lantarbetare 09–15, elev vid Osby lantmannaskola 15–16, vid Önnestads lantmannaskolas högre avd 16–19, lantbrukselev 17 o 20, plankbärare vid sågverk hösten 19, elev vid Alnarps lantbruksinst 1 nov 21, agronomex där 1 nov 23, lär vid Restenäs folkhögskola (senare Ljungskile folkhögskola) okt 23–62, sekr o ombudsman i Bohusläns frisinnade valkretsförb 26–34, led av styr för Sveriges frisinnade ungdomsförb 30–33, red o utg av tidskr Väst-Sverige (från 36 Frisinnad tidskrift) 33–73, ordf i Ljungskile barnavårdsnämnd 34, 1:e v ordf i Folkpartiets ungdomsförb 34–37, led av Folkpartiets förtroenderåd 34–åtm 61, v ordf där 42–åtm 61, led av 1936 års egnahemsutredn dec 35–aug 39, av 1938 års jordbruksutr mars 38–maj 40, av Göteborgs o Bohus läns landsting 38–53, av Småbrukarnas riksförb 38–53, av Folkpartiets VU 38–57, ordf i Göteborgs o Bohus läns egnahemsnämnd 40–48, led av AK 41–64 (av särsk utsk 47 o 54, av jordbruksutsk 49, 58B–59 o 61, av utrikesutsk 50–58A o 61–63, av statsutsk 50–55 o 62–64, av konstitutionsutsk 56–58A), sakk i 1942 års jordbrukskomm maj 42–nov 48, led av 1943 års jordbrukstaxeringssakk nov 43–febr 46, av komm för ekon efterkrigsplanering febr 44–okt 44, av sakk ang ersättn vid olycksfall under beredskapstjänstgöring dec 45–febr 46, av 1944 års nykterhetskomm nov 46–okt 52, sakk i sociala jordbrukskreditutredn febr 47–dec 47, led av Folkpartiets riksdagsgrupps förtroenderåd 47–64, ordf i Folkpartiets valkretsförb i Bohuslän 47–67, led av småbruksutredn nov 48–febr 55, av producentbidragsutredn dec 49–juni 51, v ordf i Folkpartiets AK-grupp 50–61, led av riksgäldskontorets fullm 50–65, av Nordiska rådet 52–56, av opinionsnämnden 53 o 57, av styr för riksdagens nykterhetsgrupp 53–56, av isländsk-skandinaviska trafikkomm juni 55–dec 56, av utredn ang särskilt stöd till småbruket juni 55–mars 58, av Folkpartiets partistyr 58, v ordf där 58–62, led av 1960 års jordbruksutredn juni 60–maj 66.

G 2 aug 1930 i Falköping, m lärarinnan Irene Malvina Serafia Larsson, f 2 dec 1903 i Chicago, Illinois, USA, d 16 dec 1993 i Ljungskile, dotter till glasmästaren Johan Gotthard L o Augusta Ottilia Booh.

Biografi

S har kallats det svenska frisinnets främste ideolog. Hans idéer präglades av kristet färgad humanism och modernitetskritik. S föddes som femte barnet i en skomakarfamilj som var bosatt strax utanför det lilla samhället Timmernabben vid Kalmarsund. Enligt egen utsago växte han upp i en frikyrklig miljö. I unga år arbetade S som bonddräng för att sedan studera vid Önnestads folkhögskola utanför Kristianstad. Siktet var redan då inställt på att gå vidare till Alnarps lantbruksinstitut och utbilda sig till agronom. Under studietiden där vände S sig mot pennalismen på ett vis som ledde till tidningsskriverier och en första bekantskap med dåvarande redaktören för Svenska Morgonbladets Skåneupplaga, Birger-Magnus Hellerstedt. 1923 fick S ut sin examen från Alnarp och anställdes som lärare vid den nygrundade Restenäs folkhögskola utanför Ljungskile, där Hellerstedt blev hans chef som rektor. S var verksam på skolan, som senare bytte namn till Ljungskile folkhögskola, ända till sin pensionering. Som riksdagsledamot kom han att gå under binamnet ”Ljungskile”.

S:s egen bakgrund – uppväxt på landsbygden, verksam inom frikyrkan och folkhögskolan – präglade hans politiska tänkande starkt. S företrädde en idealistisk personlighetsfilosofi, med rötter i Erik Gustaf Geijers (bd 17) och Viktor Rydbergs (bd 31) 1800-talsliberalism, där den personliga utvecklingen stod i centrum. Det var idéer som han i en bredare bemärkelse delade med andra folkbildare, såsom den kristne humanisten Alf Ahlberg. S:s liberalism tog sig dock uttryck i en livslång kritik mot storskalighet, överhet och påtvingad modernisering.

S skrev flera böcker och ett otal artiklar, program- och debattskrifter under sitt liv. Han var redaktör för Frisinnad tidskrift i nästan fyra decennier och hade därmed goda möjligheter att göra sin röst hörd i den liberala idédebatten. Som medlem i Svenska Missionsförbundet låg det troligen naturligt för S att söka sig till det frisinnade partiet. Sitt första politiska uppdrag fick han 1926 som ombudsman för Bohusläns frisinnade valkretsförbund. 1930 var han med och grundade tidskriften Väst-Sverige – sedermera Frisinnad tidskrift – för vilken han 1933 blev redaktör. Han var även ledamot i det frisinnade partiets sista programkommitté.

När Frisinnade landsföreningen och Sveriges liberala parti 1934 slogs samman till Folkpartiet blev S vald till vice ordförande i det nya partiets ungdomsförbund trots att han motsatt sig sammanslagningen. Han kom snabbt att få en framträdande politisk roll. Från 1938 satt han i partiets verkställande utskott samt var riksdagsledamot 1941–1964. I egenskap av utbildad agronom och fritidsbonde på gården Skälläckeröd var han särskilt intresserad av jordbruksfrågor och satt i riksdagens jordbruksutskott. Där, liksom i en rad utredningar, värnade han med kraft småbrukarnas intressen.
S hade inga problem med att förena intresset för jordnära frågor med djup andlighet. För honom hängde de snarast samman. Konkret arbete med den egna jorden eller företaget var personlighetsdanande. Att värna och odla den egna personligheten var det centrala för S.

S:s aktiva tid sammanföll med en period av stora samhällsförändringar. I rask takt omvandlades Sverige från ett land där en stor del av befolkningen fortfarande jobbade i småjordbruk till ett modernt industrisamhälle. Urbaniseringen, sekulariseringen och storskaligheten bredde ut sig. I förlängningen kom marknadskrafterna och staten att sätta sin prägel på ett samhälle som låg långt från S:s småskaliga vision av en fri, liberal och lantlig gemenskap. Den humanistiskt färgade liberalismen förde en reträttstrid.

Mellankrigstiden präglades allmänt av krisstämningar. Demokratin var ung och instabil. På kontinenten segrade de nationella diktaturerna. Många drog slutsatsen att demokratin led av inneboende brister. Det märks även i det frisinnade partiets programförslag från 1933, som S var medförfattare till och oreserverat ställde sig bakom. Författarna menar där att 1918 års utvidgning av rösträtten varit ”förhastad”. Folket har inte tagit sitt ansvar och skaffat sig erforderliga kunskaper. I brist på bättre kriterier föreslår kommittén att ett lämpligt avvägt skattestreck återinförs. Vidare förespråkas en permanent samlingsregering av schweizisk modell samt att valbarheten till första kammaren regleras enligt korporativa principer.

I programförslaget kommer även frisinnets skötsamhetskultur tydligt till uttryck: ”Puritanen dricker vatten, väggarna i hans samlingslokaler äro kala, han tillhör icke habituéerna på teaterparketten. Hans liv flyter i andra fåror. Arbetet blir gärna ett kall. Det ger honom mer än han med sina sobra vanor själv förbrukar. Han sparar eller offrar för sina idéer, för skapandet av ett samhälle bortom nuet, där hans värden kommit till heders” (Förslag till riktlinjer, s 61).

Fyra år senare gav S ut Kristendom och samhällsbyggande (1937) som en studiehandledning för Folkpartiets ungdomsförbund. Skriften vänder sig med emfas mot samtidens moraliska förfall: ”Man annonserar och suggererar, och bilar, motorcyklar och bussar föra stora skaror samman, vilka plundras ekonomiskt, fördärvas moraliskt och fördummas. Man dansar i folkets hus och folkets park, man dansar på bondeförbundets politiska fester, man dansar och skålar i nationella ungdomsförbundets klubbar, man dansar inom nykterhetsorganisationer, man dansar i fosterlandets, i välgörenhetens, i proletariatets, i bondeklassens och först och sist i mammons tjänst” (Svensson, 1937, s 75).

Under kriget var S en engagerad anti-nazist; nazismen var en lära han betraktade som ogudaktig. S var senare även en varm Israelvän. Stämningarna under 50- och 60-talen kom dock att skilja sig radikalt från mellankrigstiden. Krig byttes mot fred, ekonomisk depression mot ihållande högkonjunktur. Pessimismen slog över i optimism. Det sistnämnda kan dock inte sägas om S. För honom innebar utvecklingen att samhället obönhörligt fjärmade sig från den miljö som var grunden för hans bonde- och frikyrkoliberalism. Om det i programförslaget från 1933 funnits en tendens att vilja sätta stopp för tidens tendenser insåg S nu att det inte gick att hindra utvecklingen, bara att spjärna emot och skydda personlighetslivet och småfolket mot tidens våg. S befann sig på den förlorande sidan även inom den liberala familjen, där tron på ekonomisk tillväxt, social ingenjörskonst och personlig frihet utan kopplingar till andliga plikter vann utrymme.

Inte utan bitterhet kände S ett behov av att sätta sin kritik på pränt. Vid 57 års ålder gav han ut sitt huvudverk, Politiska tankelinjer (1954). Boken täcker det mesta, från politisk idéhistoria och filosofi till internationell utveckling och jordbrukspolitik. Likaså tar den upp miljöförstöringen. Som utbildad agronom och med erfarenhet från lantarbete låg ett intresse för ekologiska sammanhang nära till hands för S. I Politiska tankelinjer är hans perspektiv praktiskt och naturresursorienterat. Samtidigt går helhetsperspektivet igen: den ekologiska balansen måste värnas på samma sätt som den andliga miljön i samhället.

Bokens främsta tema är dock värnandet av den så kallade personlighetsprincipen. S har en innehållslig frihetssyn. Frihet från yttre tvång är bara en förutsättning för frihet. För att vara verkligt fri måste människan vara herre över sig själv, följa sin inre röst och veta vem hon är. ”Enligt min uppfattning måste hela samhällsarbetet bedömas utifrån ett allsidigt, hela livet omslutande värdesystem […] Om storstäder, kollektivism och ensidig materialism får dominera, riskerar vi att personlighetslivet utarmas, tills det hela bokstavligt talat blir ett av makt och myt dirigerat samhällsmaskineri med mänskliga kuggar i stället för fria personligheter” (Politiska tankelinjer, s 238).

S var aldrig rädd för att inta inopportuna ståndpunkter: han ville skilja stat och kyrka från varandra liksom stärka landshövdingarnas roll och på 50-talet gick han både med i Republikanska klubben och engagerade sig i rättsrötedebatten. Viljan att gå på tvärs skymtar även i hans lojalitet med Carl Gustaf Ekman (bd 13) efter dennes fall som statsminister. I riksdagsarbetet var S en flitig motionär, med 177 egna motioner, och han gav genom sin kompromisslösa debattstil under inte sällan timslånga anföranden upphov till flera av de mest laddade interpellationsdebatterna. Den orubblige S figurerar som ”Sur-Mumle” i de satiriska vikingatidspastischer om Svitjod och dess hövdingar som författats av hans centerpartistiska kollega i riksdagen Gunnar Ericsson i Näs.

S:s ideal var den inifrånstyrda människan, som endast vägleddes av sitt eget samvete. Att låta sig styras av yttre belöningar – status, pengar eller makt – var ett uttryck för ofrihet och skapade konformism och undfallenhet. I urbaniseringen, arbetsdelningen, massamhället och den därpå expanderande staten såg S hot mot den personliga friheten och han varnade för ”allstatligheten”. Någon motsättning mellan personlighetsprincipen och mänsklig samvaro generellt fanns emellertid inte hos S, tvärtom berikade den fria personens integritet varje gemenskap. Varje människa hade att själv finna sitt samvetes röst genom en personlig relation till Gud. S utvecklade senare sina kristet existentialistiska tankar ytterligare i boken Tro, frihet och samexistens (1967).

Författare

Håkan Boström

Arkivuppgifter

S:s arkiv (170 vol: dagböcker, handl:ar rör bl a Restenässkolan o tiden som riksdagsman, ms, korrespondens m m) i Bohusläns föreningsarkiv, Uddevalla.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): S använde sig med få undantag av namnformen Wald. Svensson i sina skrifter. – Grundlinjer i smådjursskötsel. Sthlm: Bergvall, 1926. 61 s, ill. [Lärobok för den praktiska ungdomsskolan.] – Övningsuppgifter till hemmets bokföring. [Rubrik.] Uddevalla 1932. (Hallman). 7, [1] s. [Anonym skrift.] – Förslag till ett jordbruksprogram. Ljungskile: Tidningen Väst-Sveriges förlag, 1934. 24 s. – Anatomi och fysiologi. Uddevalla 1935. (Hallmans boktr). 72 s. [2., (reviderade) uppl 1942: 82 s. 3. uppl 1950: Uddevalla, (Barneviks tr), 83 s (interfolierad).] – Riktlinjer för svensk jordbrukspolitik. Utg av studieledningen för Folkpartiets ungdomsförbund. Uddevalla: Hallmans bokhandel i distribution, 1935. 83 s. [2. uppl 1936.] – Studieplan i anslutning till kursen Riktlinjer för svensk jordbrukspolitik. Uddevalla 1936. (Hallmans boktr). 8 s. [Undertecknat av S.] – Kristendom och samhällsbyggande. Utgivare: Studieledningen för Folkpartiets ungdomsförbund. Uddevalla: Hallmans bokhandel i distribution, 1937. 131 s. [2. uppl s å.] – Kristendom och samhällsbyggande. Studieplan. Utgivare: Studieledningen för Folkpartiets ungdomsförbund. Uddevalla 1937. (Hallmans boktr). 7, [1] s. – Fakta att begrunda. [Rubrik.] Uddevalla 1938. (Hallmans boktr). 3, [1] s. [Om småbruk och småbrukare.] – Swedish housing policy. Sthlm: The Royal Swedish Commission, New York World’s Fair 1939, 1939. 47, [1] s. [Tillsammans med A Johansson. S skrev avsnittet Home ownership in Sweden (s [31]–47). Bägge kapitlen omtryckta från: Social problems and policies in Sweden. [Omslag:] Commemorating the tercentenary anniversary of the first settlement of Swedes in America, on the shores of the Delaware. Edited by B Ohlin. Philadelphia: The American Academy of Political and Social Science, 1938. ix, [2], 301 s. (The annals of the American Academy of Political and Social Science, 197). S:s bidrag trycktes i denna skrift på s 154–159.] – Bondens framtid. [Ljungskile:] Småbrukarnas riksförbund, 1945. 64 s, fotogr. – Jordbrukspolitiken och det mindre jordbruket. Sthlm 1946. (Saxon & Lindström). 23 s. ([Omslag:] Folkpartiets småskriftserie). – Folkpartiet och jordbruket. Utg av Folkpartiet i Bohuslän. [Omslag.] Uddevalla 1948. (Bohusläningens tr). 15, [1] s. – Jordbrukspolitiken och rationaliseringen. [Sthlm:] Folkpartiet, 1948. 39, [1] s. ([Omslag:] Folkpartiets småskriftsserie). – Judarna vänder hem. Några fakta om förskingringen, zionismen och dagsläget. [Omslag.] Sthlm: Svenska Israelhjälpen, 1951. 24 s. – Politiska tankelinjer. Sthlm: Frisinnad tidskrifts förlag; [verso:] Uddevalla: Walles bokhandel (i distribution), 1954. 319, [1] s. [Bokens första kapitel även utgivet som särtryck: Staten. En studie kring maktens problematik. Ljungskile: Frisinnad tidskrifts förlag, 1955. 60, [1] s.] – Staten. En studie kring maktens problematik (1955). Se: Politiska tankelinjer (1954). – Jordbruk i vår tid. [Omslag.] [Teckningar: F Henningson.] [Omslag:] Sthlm: Fp-skolan, u å [1966]. 35, [1] s, ill. ([Omslag:] Aktuell debatt cirkel, 5). – Tro, frihet, samexistens. [Sthlm:] Gummesson, 1967. 167, [1] s. – C. G. Ekman. Frisinnad hövding, nykterhetsman, statsman. [Sthlm:] Frisinnad tidskrifts förlag; distribution: Seelig & Co, 1972. 289, [1] s, [12] pl-s, ill, fotogr.

Tryckta arbeten (bidrag): S:s bidrag har ej efterforskats.

Redigerat: Väst-Sverige. Årg 4(1933):nr 1–årg 6(1935):nr 12. Ljungskile: Väst-Sverige, 1933–35. [S var redaktör och ansvarig utgivare. Han medverkade även under tidskriftens första tre år 1930–32. Fortsätts av: Frisinnad tidskrift.] – Frisinnad tidskrift. Årg 7(1936)–44(1973). Ljungskile: Frisinnad tidskrift, 1936–48; Sthlm: Frisinnad tidskrift, 1948–73. [S var redaktör och ansvarig utgivare. Han medverkade i tidskriften även sedan han upphört att redigera den, åtminstone till 1970-talets slut.]

Källor och litteratur

H Boström: Waldemar Svensson, profet och politiker (opubl C-uppsats, ht 2007, Instit för idé- o lärdomshistoria, UU).

H Boström, Waldemar Svensson – en liberal civilisationskritiker (Frisinnad tidskrift 2016, nr 5); dens, På tvärs mot Välfärdssverige (Frisinnad tidskrift 2016, nr 6); Förslag till riktlinjer för frisinnad politik (1933); Tvåkammarriksdagen 1867–1970, 4 (1990); Waldemar Svensson och hans tid: en krönika om bohusliberaler (1998); Värde och värdighet, ed A Johnson (1997). – Nekr i SvD 3 febr 1984.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Waldemar Svensson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34945, Svenskt biografiskt lexikon (art av Håkan Boström), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34945
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Waldemar Svensson, urn:sbl:34945, Svenskt biografiskt lexikon (art av Håkan Boström), hämtad 2024-04-26.