Meriter

1 Svensson, Gunnar Torsten, f 3 febr 1920 i Överluleå, Nb, d 18 aug 1995 i Sundbyberg. Föräldrar: radiomannen o trafikinspektören Torsten Elis S o Irma Axelina Wagner. Realex vid Skellefteå samrealskola 1 juni 37, spelade i Pelle Edbergs dansork, Skellefteå, 37, kontorsbiträde vid Asea ab i Umeå 37–39, spelade med Paul Berntons ork, Umeå, heltidsmusiker från 40, spelade med Hugo Haralds ork, Malmö, från 40, med Gösta Tönnes ork där 42–46, med Lill-Arne Söderbergs ork, Sthlm, 46–47, med Seymour Östervalls ork där 47, med Carl-Henrik Norins ork där 48–51, med Arne Domnérus ork där 51–61, pianist i Gunnar S:s trio från 52, engagemang för film o tv (roller, musikarr, originalkompositioner) 52–92, anställd vid Reuter o Reuter förlagsab 53–63, spelade med Putte Wickmans storband 61, kapellmästare i Hans Alfredsons o Tage Danielssons revyer 62–82, pianist i Helmer Bryds Eminent Five Quartet från 68. – Sundbybergs kommuns hedersbelöning 87.

G 20 dec 1943 i V Skrävlinge, Skå, m fotografen Margit Lilian Nordin, f 18 april 1917 i Knästorp, där, d 5 juli 2002 i Sundbyberg, dotter till ryktaren Gustaf Adolf N o Ida Kristina Salomonsson.

Biografi

Gunnar S, för många åhörare mer känd som Helmer Bryd, växte upp i ett musikaliskt hem i Norrbotten. Modern hade sjungit i kör och fadern, Torsten S (1895–1980), som arbetade vid Statens järnvägar (SJ), var en duktig amatörmusiker som såväl sjöng som spelade piano, fiol och gitarr. Dessutom skrev han på fritiden under sin stationering i Boden sångtexter och framförde kupletter i Björknäsparken samt gjorde radioutsändningar i Bodens rundradio under programpunkten ”Farbror Tottas brevlåda”, en lokal motsvarighet till Sven Jerrings ”Farbror Svens brevlåda”, som blev mycket populär och lockade många musikbegåvade barn till radiostudion för att uppträda. Ibland uteblev de dock, kanske av nervositet, och det var vid ett sådant tillfälle som den då åttaårige sonen fick göra radiodebut genom att framföra ”Jokkmokksvalsen”. Det gjorde han på piano, ett instrument han började spela i femårsåldern och förblev trogen livet ut, som ackompanjatör till fadern som vid tillfället spelade fiol.

Torsten S, som vid sonens födelse var stationsskrivare avancerade efter hand inom SJ och hann före sin pensionering bli trafikinspektör i Luleå. Han var då sedan lång tid inriktad på SJ:s bil- och busstrafik och var en drivande kraft när Nordkalottens turistväsende organiserades åren efter andra världskriget. SJ:s deltagande i detta blev en stor framgång, inte minst p g a Torsten S:s stora fackkunskaper – och entusiasm: på premiärturen för de turistbussar som sommaren 1949 började rulla över Nordfinlands tundror och genom norska fjorddalar underhöll han resenärerna så mycket att han på åttonde dagen var ”så hes att han lämnade högtalaren i fred flera timmar i sträck” (DN 27 juli 1949). Mest engagemang lade Torsten S emellertid ner på sina barn. När sonen därför genomgått folkskolan såg han 1933 till att få förflyttning vid SJ från Boden till Skellefteå så att gossen kunde gå i realskolan.

Efter avslutad skolgång blev S snart heltidsmusiker och spelade under fler år i orkestrar i Malmö. 1946 flyttade han till Stockholm där han snart började spela på Nalen – ställe han förblev trogen i många år. Många var de internationella jazzstjärnor som S ackompanjerade under sin tid där, bl a Stan Getz, Charlie Parker, Toots Thielemans och Lee Konitz. Vid den här tiden deltog S också flitigt vid skivinspelningar med Carl-Henrik Norin, Arne Domnérus och Lars Gullin. Han utvecklade därigenom sin talang både som arrangör och som låtskrivare. Några av de låtar S skrev och arrangerade för Arne Domnérus grupp blev mycket uppskattade och spelades över hela Sverige, till exempel Walkin’ Feet från 1953 och The Topsy Theme från 1957. Under flera år arbetade S på musikförlag samtidigt som han spelade live på kvällarna. Han ledde också orkestrar som ackompanjerade Monica Zetterlund vid skivinspelningar. Det som kännetecknade S som pianist var hans rytmik och ett känsligt anslag på tangenterna.

Under andra hälften av 1950-talet började rockmusiken erövra världen, och ofta blev det jazzmusiker som fick ackompanjera rocksångarna. Så skedde 1958–59 på Stora scenen på Gröna Lund, där S musikaliskt beledsagade bl a Paul Anka. 1961 fick S sluta i Arne Domnérus orkester och ersattes av Jan Johansson (bd 20). I stället började han spela med Putte Wickmans storband, där han dock inte trivdes med repertoaren. Redan året därpå sadlade han om till revyartist efter att ha engagerats av Hans Alfredsons och Tage Danielssons AB Svenska Ord. Det var ett klokt karriärbyte både för att Hasse och Tage blev alltmer folkkära och för att pop- och rockmusiken höll på att ta över jazzens roll som ungdomens musik.

Den första revy S medverkade i var Gröna Hund som, vilket namnet antydde, inledningsvis spelades på Gröna Lund. Revyn blev sommaren 1962 en kritiker- och publiksuccé och samarbetet mellan S och Hasse och Tage skulle komma att fortsätta fram till Tage Danielssons död 1985. Efter Gröna Hund följde revyer som Lådan (1966), Spader, Madame! (1969), 88-öresrevyn (1970), Glaset i örat (1973), Under dubbelgöken (1979), Fröken Svea Hund (1976) och Fröken Fleggmans mustasch (1982). I Svea Hund, som sattes upp på Göta Lejon, hade S ett större band än vanligt, upp till tolv personer, vilket kallades Gunnar S:s bandhundband.

Under samarbetet med Hasse och Tage kom S att bli tv-kändis. Det skedde genom programmet Mosebacke monarki som började sändas 1968 – det var en vidareutveckling av radioprogrammet med samma namn som startat ett decennium tidigare. Från början var det S:s uppgift att arrangera den framförda musiken, men snart stod det klart att det var han som skulle vara Helmer Bryd i tv-rutan. S valde själv ut medlemmarna i sin Eminent Five Quartet; två av dem kom från Seymour Östervalls orkester.

Helmer Bryd och de övriga bandmedlemmarna bar efter en idé av Hasse Alfredson trenchcoats och hattar. Den ovanliga scenklädseln gick hem hos publiken. S och hans mannar som i början tyckte att scenkläderna var obekväma fick därmed vackert vänja sig.

Som pianist och kapellmästare fick S mycket stor betydelse för musikinslagen i Hasse och Tages revyer, radio- och tv-program liksom i deras filmer. Många gånger arrangerade S all musik som framfördes. En av de mest uppmärksammade låtar han spelade som Helmer Bryd var Norgevisan, vilken framfördes av Jan ”Moltas” Erikson i Mosebacke monarki efter det att Sverige jämfört med Norge underpresterat i vinter-OS 1968. Moltas sjöng bl a ”Norge, Norge, det är ett ruttet land”. Låten orsakade en viss kontrovers med vårt västra grannland.

Hasse och Tage fick även S att börja framträda som sångare, något som till hans egen förvåning fungerade väl. De lockade också fram hans talanger som komiker, vilket fick S att bli en mer komplex artist. Typiskt för hans underfundiga humor var att han titulerade sig ”civilkompositör” i telefonkatalogen.

Mest känt från S:s samarbete med Hasse och Tage är temat till Tage Danielssons och Per Åhlins tecknade film Karl-Bertil Jonssons julafton. Den sändes första gången på tv den 24 december 1975 och har sänts varje julafton sedan dess. Det verk S själv var mest stolt över från den här tiden var musiken till Tage Danielssons adventskalender Herkules Jonssons storverk som sändes i svensk television 1969. Till kalendern hade S skapat all musik och medverkade själv i två avsnitt.

Arbetet med Svenska Ords många produktioner hindrade inte att S även fick tid att sticka emellan med andra uppdrag. 1963 spelade han på Berns med sin trio i FiFajFoFum eller hur, en kabaret med bl a Carl-Gustaf Lindstedt och Gals and Pals. 1972 var S kapellmästare i Carl Zetterströms revy Sånt folk! på Maximteatern och 1974 ledde han orkestern och arrangerade musiken till Vasateaterns Karl Gerhard-kavalkad Hej på dej, du gamla primadonna, en publiksuccé som även spelades in och sändes i tv på nyårsaftonen 1976. Många stora namn medverkade i denna långkörare, däribland Jan Malmsjö, Siw Malmkvist, Hjördis Petterson (bd 29), Stig Grybe och Martin Ljung. Ett likaledes långvarigt uppdrag på Vasateatern var det som kapellmästare för farsen Charley’s tant som spelades 1977–78 och senare visades i tv. På eget initiativ uppförde S med sin trio kabarén Swinglish tillsammans med komikerduon Kesselofski and Fiske 1988.

Genom åren hade S en rad engagemang vid tv. Han ledde bl a husorkestern i Gomorron Sverige under några perioder i början av 1980-talet och var på senare år pianist och huskapellmästare i Café Luleå i TV 2.

S hann till sin glädje uppleva hur hans kusinbarn, Esbjörn S (S 2), gjorde allt större intryck på den svenska jazzscenen. Under S:s sista levnadsår möttes de två i ett antal gemensamma konserter. Ett distinkt men samtidigt känsligt anslag på tangentbordet förenade dem.

Författare

 Mats Wickman

Arkivuppgifter

Material rör S (pressklipp) i Musik- o teaterbibl, Statens musikverk, Sthlm.

Tryckta arbeten

Kompositioner: För salongsorkester: Walkin’ feet. Sthlm: Reuter & Reuter, cop 1954; Party for pres. [Sthlm:] T Ehrling, cop 1955 [Tillsammans med A Domnérus]; Alto-gether. Sthlm: Schlagerförlaget, 1957; The Topsy theme. [Sthlm: Ehrling & Löfvenholm,] cop 1957; Dodgin’. Sthlm: Schlagerförlaget, 1958; Mixed up. Sthlm: Schlagerförlaget, 1958 [Tillsammans med G Riedel]; Blues for F.F.I.F. Sthlm: Schlagerförlaget, 1960; Outdoors. Sthlm: Schlagerförlaget, 1960.
Sånger för en röst och piano: Klockan är väl två. Sthlm: Reuter & Reuter, 1967 [Text av H Alfredson o T Danielsson]; En valsfan. Sthlm: Reuter & Reuter, 1967 [Text av T Danielsson o H Alfredson]; I de saligas ängder. Ur Tage Danielssons gudomliga komedi Mannen som slutade röka. Sthlm: Reuter & Reuter, 1972 [Text av T Danielsson]; När vi inte själva vet och Sov du lille svensk. Sthlm: Reuter & Reuter, 1981 [Ur T Danielssons film Sopor; text av T Danielsson];
Sånger för kör: Ärbar tango. Sthlm: Reuter & Reuter, cop 1983 [Text av T Danielsson]; Sång till Karl-Bertil Jonsson 14 år. Sthlm: Gehrmans musikförlag, 2009 [Arrangemang: D Möller; text av T Danielsson].
S finns dessutom representerad i minst ett dussintal utgåvor av schlagermusik, främst under 1960-talet. Därutöver förtjänar också att nämnas hans medverkan i H Alfredson och T Danielsson, Svenska ord i toner (Sthlm: Reuter & Reuter, 1986, 223 s). Denna samlingsutgåva innehåller tio tonsättningar av S till texter av H Alfredson och/eller T Danielsson: Fattigsången; I de saligas ängder (tidigare separat utgiven 1972); Inte alltid; Jag vill kyssa dina lappar, Charlotte; Klockan är väl två (tidigare separat utgiven 1967); Kära barn; Skeppet är mörkt; Studsviksvalsen; Vad har du i fickan, Jan? och Ärbar tango (tidigare separat utgiven 1983). Dessutom finns han noterad som textförfattare (tillsammans med H Alfredson och T Danielsson) till ytterligare tre sånger och som arrangör till ytterligare nio. S var dessutom inför publiceringen av Svenska ord i toner ansvarig för bearbetningen och arrangemangen av de 57 sångerna i samlingen.
Någon fullständig förteckning över S:s kompositioner har inte påträffats. En urvalsförteckning finns i B Nyquist, Å inte nog me’ de’. Gunnar Svensson berättar om jazzen, Hasse & Tage och Helmer Bryd (1997), s 223–225. Förteckningen omfattar 92 titlar men innehåller inga upplysningar om vilka av dessa som publicerats, ej heller tillkomstår.

Arrangemang: S publicerade från mitten av 1940-talet till mitten av 1980-talet drygt 30 arrangemang av schlagers och jazzsånger, huvudsakligen för salongsorkester eller för en röst med piano.
Han gjorde vid ett par tillfällen under 1950- och 1960-talen översättningar av sångtexter vilka publicerades under pseudonymerna Geson respektive Sylson, den senare använd tillsammans med C Sylvan.

Tryckta arbeten (bidrag): Minnen från Musikmalmö (Stand by (Malmö), Svedala: Harry Arnold-sällskapet, 1993, nr 8, s 8–11).

Källor och litteratur

Helmer Bryd – en äkta bodensare (Norrbottens-Kuriren 18 april 1987); Jazzhistorisk släktträff i Västerås (SvD 15 mars 1995); [C Jonason], Människor i buss, av Chs (DN 23 juli 1949); K Lorén, Trenchcoaten är undanhängd (DN 3 feb 1995); S Malm, Jazzprofil i Sverige (SvD 2 feb 1990); dens, G S – i farten igen (SvD 5 maj 1995); M B [sign], Trafikvärvande trafik (SJ-nytt 1949, nr 4); Myggans nöjeslexikon, ed U M Ericson, 13 (1993); B Nyquist, Å inte nog me’ de’: Gunnar Svensson berättar om jazzen, Hasse & Tage och Helmer Bryd (1997); G Wigardt, G S – jazzpianisten som blev HasseåTages kapellmästare (SvD 7 jan 1976). – Nekr:er DN o SvD 20 aug 1995. – Gunnar Svensson (www.svenskfilmdatabas.se/sv/, 2 okt 2018); Svensson, Gunnar (www.orkesterjournalen.com/jazzbiografier, 26 okt 2018).

Torsten S: Statskalendern. – Nekr i Norrbottens-Kuriren 11 jan 1980.<-

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gunnar Torsten Svensson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34952, Svenskt biografiskt lexikon (art av Mats Wickman), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34952
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gunnar Torsten Svensson, urn:sbl:34952, Svenskt biografiskt lexikon (art av Mats Wickman), hämtad 2024-04-24.