Meriter

Swolin (före 1966 Swolinzky), Kurt Karl Albert, f 23 maj 1923 i Wuppertal, Tyskland, d 14 april 1998 i Näset, V Göt. Föräldrar: borgmästaren Hans Swolinzky o Agnes Modrow. Gymnasiestudier vid Marienstiftsgymnasium i Stettin (nuv Szczecin), studentex i Kiel 46, läkarutbildn i fr a Tyskland o Frankrike, inflyttad till Sverige 53, periodvisa anställn:ar som extra läk på förlossn- o gyn:avd samt med- o kir:avd i Gävle, Gällivare, Bergby distrikt o på Sahlgrenska sjukh i Gbg 54–59, behörig att i Sverige utöva läkarkonsten enl K Maj:ts resolution 7 nov 58, underläk på Sahlgrenska sjukhusets kvinnoklinik 1 jan 60–31 dec 62, leg läk 1 jan 61, specialist i kvinnosjukdomar o förlossn:vård 25 okt 61, underläk på Sahlgrenska sjukhusets kvinnoklinik 1 jan 66–31 maj 69, sv medborgare 23 sept 66, disp vid GU 24 maj 67, med dr där 26 okt 68, bitr överläk på Sahlgrenska sjukhusets kvinnoklinik 1 juni 68, doc i gynekologi o obstetrik 70, överläk på sektionen för reproduktion o tubarkirurgi vid obstetrisk-gynekologiska kliniken vid GU/Sahlgrenska sjukhuset 1 febr 75–88.

G 5 juni 1965 i Uppsala med överläkaren o docenten Hedvig Birgitta Knutsdotter Hallberg, f 30 mars 1939 i Hudiksvall, dotter till överläkaren Knut Axel H o Daga Sofia Franksson.

Biografi

Kurt S, en av mikrokirurgins ”fäder” i Sverige, tillbringade sina första år i Hagen-Haspe, nära Düsseldorf, där hans far var borgmästare. Efter faderns död, då S endast var sex år gammal, återvände hans mor med honom till sin hemstad Stettin i dåvarande tyska Pommern. I likhet med många av sina jämnåriga inkallades S under andra världskriget, men kunde efter dess slut återuppta studierna. S arbetade sig snabbt fram till studentexamen och inledde därefter studier i medicin. Grundskolningen fick han vid olika europeiska universitet. Mot slutet av sin utbildning lärde S under en kurs i Paris känna svenska studenter, och efter ett par besök i Sverige beslöt han att stanna i landet. Inte minst blev han förtjust i den svenska naturen.

Möjligen var det slumpen som avgjorde valet av specialitet, men det var lyckosamt – S kom att bli en mycket skicklig obstetriker/gynekolog, känd långt utanför Sverige. Han förlöste gärna och förkunnade med stolthet att han aldrig förlorat ett barn, men det var de ofrivilligt barnlösa kvinnorna som engagerade honom mest. Hans avhandling från 1967, som ordagrant översatt från tyskan fått titeln Bidrag till den kirurgiska behandlingen av kvinnlig sterilitet, inleddes med citatet från Gamla testamentet där den barnlösa Rakel desperat ropar: ”Ge mig barn, annars dör jag!” S intresserade sig tidigt för de problem som kunde uppstå hos kvinnor vilkas äggledare skadats i samband med framför allt utomkvedshavandeskap eller infektioner. En inte ovanlig följdkomplikation var sammanväxningar i äggledarna. Detta hindrade äggens passage vilket för de flesta kvinnor innebar avsevärt försämrade möjligheter att bli gravid.

Prognosen för dessa patienter hade tidigare inte varit särskilt god. Utomkvedshavandeskap måste nästan undantagslöst åtgärdas kirurgiskt, och eftersom operationen oftast utfördes akut blev resultatet inte alltid det bästa. Ibland klipptes t o m äggledarna av. Sammanväxningar som uppstått hos patienter med infektioner hade man redan tidigare gjort försök att lösa på kirurgisk väg, men det var inte ovanligt att operationen gav upphov till nya. Problemet var alltså genomgående detsamma – operation var nödvändig men orsakade ofta nya komplikationer. S ville undersöka om man med annorlunda tekniker och med ett skonsammare tillvägagångssätt kunde slippa sammanväxningar eller åtminstone minska risken för dem.

Vid de djurexperimentella studier S genomförde upptäckte han att opererade äggledare kunde växa ihop spontant utan att sys på vanligt sätt. Tillsatser av cortison och lipider i slutskedet av operationen visade sig ha gynnsam effekt – sammanväxningar uteblev i betydligt högre grad än vid ingrepp utan denna slutbehandling. Grundläggande var den mikrokirurgiska tekniken, som S under åren utarbetade med stor noggrannhet. Den innebar iakttagande av största försiktighet och användande av fina operationsinstrument. I nära samarbete med olika teknikföretag konstruerade S flera sådana instrument som fortfarande (2020) används världen över. Under sin utbildning hade han som lärare haft bl a den framstående franske gynekologen Raoul Palmer som redan på 1940-talet hade börjat göra laparaskopier, d v s att via små ”titthål” in i buken göra undersökningar och ingrepp. Genombrottet för denna operationsteknik skedde på bred front på 1970-talet, men S hade långt tidigare insett vilka fördelarna kunde bli på hans eget område. Inte minst minskade risken för blod i buken, vilket S tidigt insåg var viktigt för att undvika sammanväxningar. Kollegerna på Sahlgrenska sjukhuset var inledningsvis tveksamma men S började använda laparaskopi även vid kontroller efter operationer.

S:s atraumatiska, d v s skonsamma, operationsteknik var framgångsrik. Av de kvinnor han opererat i Göteborg under tidigt 1960-tal blev mer än häften gravida, och med åren blev många tidigare barnlösa par föräldrar till både ett och flera barn. S publicerade beskrivningar av hur sammanväxningar bäst åtgärdades med den mikrokirurgiska tekniken, som med tiden blev skolbildande för en hel generation. S, som blev ett namn även utanför landet, gavs med åren ett stort antal internationella expertuppdrag och inbjöds till andra länder för att föreläsa och demonstrationsoperera. Utländska kolleger kom också till Sverige för att studera hos honom. Flera av hans elever blev kända kirurger, bl a Victor Gomel i Vancouver som kom att spela en viktig roll för laparaskopins introduktion i Kanada, och som S samarbetade med under resten av sitt yrkesverksamma liv.

Försöken med in vitro-fertilisering (IVF) blev under 1970-talet alltmer framgångsrika, och 1982 föddes Skandinaviens första provrörsbarn på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Eftersom tekniken inte var beroende av fungerande äggledare minskade behovet av den typ av återställande kirurgi som blivit S:s specialitet. Han accepterade emellertid helt och hållet utvecklingen och ställde sig positiv till IVF-verksamheten. Den minskade inte efterfrågan på hans kunskaper, och även efter sin pensionering fortsatte han att resa världen runt för att föreläsa. S deltog under många år och med entusiasm i undervisningen av medicinstudenter och gjorde sig med sitt stora engagemang känd som en dynamisk föreläsare. Det intensiva och diskussionsglada draget parades dock med tysk noggrannhet – S var inte en person som lämnade något åt slumpen vare sig det gällde arbete eller tennismatcher med kolleger. Han planerade varje ingrepp i detalj och drack inte ens kaffe under operationsdagarna för att inte riskera att darra på handen.

Som en av landets internationellt sett mest uppmärksammade gynekologer var S hedersledamot i de prestigefyllda Royal College of Obstetricians and Gynaecologists, American Association of Gynecologic Laparoscopists och flera utländska sällskap.

Författare

 Lena Milton

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Beiträge zur operativen Behandlung der weiblichen Sterilität. Experimentelle und klinische Studien. [Akad avh GU.] Göteborg 1967. 20 s. (Elanders boktr). [Härtill fem uppsatser. Sammanfattningen även utgiven som: Göteborg 1967, (Elanders boktr), [1], 20 s, (Acta obstetricia et gynecologica Scandinavica, vol 46, supplement 4).]

Tryckta arbeten (bidrag): S:s bidrag har ej efterforskats men det kan noteras att vid sökning i PubMed vintern 2019 påträffades 29 artiklar med honom som (med)författare. Dessa avser perioden 1966–1995 samt en postumt publicerad artikel år 2000.

Källor och litteratur

Källor o litt: Reg över landets samtliga leg läkare, Medicinalbyrån D V: 15, Medicinalstyrelsens arkiv; Kanslibyråns centraldossiéer över utlänningar F I B:6404, Statens utlänningskommissions arkiv, allt i RA.

En väntad framgång (SvD 27 juli 1978); Långvarig impotens efter vanliga sjukdomar (SvD 27 jan 1974); Speciell operationsteknik gör steril kvinna fertil (SvD 22 maj 1967). – Muntl meddel från Per Olov Jansson, Birgitta Swolin o Diana Swolin Eide, alla i Göteborg. – Nekr i G-P 25 maj 1998 o SvD 5 juni 1998.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Kurt Karl Albert Swolin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34990, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lena Milton), hämtad 2024-05-09.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34990
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Kurt Karl Albert Swolin, urn:sbl:34990, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lena Milton), hämtad 2024-05-09.