Biografi

Svinhufvud (Swin[e]shouet, Swinshoweth etc), Dalarnas äldsta frälsesläkt, som under senmedeltiden framträdde i ledande positioner vid Kopparberget i Dalarna, och som ännu fortlever via kvinnoled. Förr (Dipl Dalek o ännu Boëthius 1965) med orätt (Gillingstam 1966) härledd från den tyskbördiga släkten Svinakula, som förde samma vapenbild, ett vildsvinshuvud, men aldrig ägde jord i Dalarna och i övrigt inte kan visas ha haft något samröre med denna dalasläkt.

Jöns Swinshwoth (d v s Svinshuvud) (Berglund m fl 2008) köpte 1386 Höjen och Stämnarvet i Torsångs socken (nuvarande Stora Kopparbergs socken). Han var sannolikt far till kyrkoherden i Hedemora Dan Jönsson (nämnd 1405–27) och bergmästaren vid Kopparberget Hans Jönsson (nämnd 1434–40), vilka enligt bevarade sigill båda förde svinhuvudvapnet.

Hans Jönsson var med stor sannolikhet far till bergmästaren vid Kopparberget Jöns Hansson (nämnd 1450–52) på Höjen. Han omnämns 1452 som bror till Gudlög Hansdotter, gift med Jakob Henriksson Simla (femuddig stjärna) från vilken den på 1800-talet utslocknade grevliga ätten Ekeblad (bd 12) härstammade på fädernet.

Enligt Rasmus Ludvigssons (bd 29) nu endast genom gamla avskrifter kända största släktbok (E 8676) var ovannämnde Jöns Hansson far till domaren Knut Jönsson (d tidigast 1507) på Höjen, vilken förde svinhuvudvapnet. Dennes bror (E 8676) Hinse Jönsson (d något av åren 1485–91) på Stämnarvet blev morfar till riksråden Axel och Knut Anderssöner (Lillie; bd 23).

Ovanstående rekonstruktion av släktförhållandena i de äldsta generationerna styrks bl a av att brev utfärdade för Jöns S 1386, Dan Jönsson 1405 och Jöns Hansson 1452 bevarats i vad som förefaller vara ett släktarkiv, nu i Grycksbo pappersbruks arkiv.

Ovannämnde Hinse Jönsson var bror till kyrkoherden Daniel Swinshowet (d trol 1503) i Mora, vilket framgår av en arvstvist 1492 då Daniel var ombud för Hinses barn. Daniel har identifierats med den kanik med samma förnamn som begravdes i Västerås domkyrka under en sten med svinhuvudvapen och årtalet 1503 tillsammans med sin mor Ragnhild i Höjen samt brodern mäster Timme Swinshouet (Gardell; Berglund m fl 2008). Daniel och Timme hade inskrivits vid Rostocks universitet 1465 resp 1466 som ”Daniel Swineshouet de Arusia” (Västerås) och ”Tymo Swinshouet de Arosia” och fortsatte studierna 1467 i Greifswald, där Timme blev baccalaureus 1468. Att de hade samma patronymikon som Hinse Jönsson framgår i fråga om Daniel av ett pergamentsbrev från 1471 och i fråga om Timme av matrikeln för universitetet i Köln, där han inskrevs 1477 och blev magister 1478. Påven beviljade 1487 den senares supplik om domprosttjänsten i Västerås, som han dock måste lämna redan 1489. Daniel hade enligt en påvlig dispens från 1465 i sin ungdom varit i krigstjänst hos kung Karl Knutsson (Bonde) och deltog senare i ärkebiskop Jöns Bengtssons (Oxenstierna; bd 28) uppror mot samme kung (Winroth 2011). Han nämns 1467 och 1471 som kanik i Västerås, och fick den förutnämnda kyrkoherdetjänsten i Mora 1484 samt var 1500 präst vid Kopparberget.

En yngre samtida till prästerna Daniel och Timme var biskop Otte Swinshoued (S 1). Av Ottes föräldrars gravsten från 1498 i Stora Kopparbergs kyrka framgår att det var hans mor Ingeborg Jönsdotter som förde svinhuvudvapnet, medan fadern Olof Olsson, som var farfars fars farbror till Georg Stiernhielm (bd 33), förde en stjärna i sitt vapen. Biskopen förde stjärna och svinhuvud i fyrstyckad sköld. Enligt en fragmentarisk släkttavla från senare delen av 1500-talet var Ingeborg dotter till ovannämnde Jöns Hansson och syster till bl a Daniel och Hinse Jönssöner (Genealogica 62).
Biskop Ottes syster Anna var gift med riksrådet Jon Jönsson (bd 20) i Gladö, Huddinge socken, och systern Karin var gift med fogden Stig Hansson (avrättad 1522) i Ornäs, Torsångs socken, och mor till Barbro Stigsdotter (bd 2), den från Peder Svarts krönika ryktbara hustrun till Arent Persson (Örnflycht; bd 2) i Ornäs.

Förutnämnde Hinse Jönsson hade enligt Rasmus Ludvigsson en farbror vid namn Jeppe Hansson ”på Kopparbärgitt” (E 8676), som identifierats med den senast från 1461 på Risholn i Svärdsjö socken (nuvarande Sundborns socken) bosatte domaren på Kopparberget med detta namn. Han var far till priorissan i Vadstena kloster Barbara Jeppesdotter (d 1505) och till bergsfogden och domaren Hans Jeppesson (d tidigast 1513) på Risholn, vilken kan beläggas med svinhuvudvapnet 1496. Han kan troligtvis identifieras med den person med detta namn som tillsammans med bergsfogden Nils Månsson (bd 26, s 179 f) i Aspeboda var Dalarnas representant när den unge Kristian (sedermera Kristian II) hyllades i Stockholm 1499 som blivande kung (Boëthius 1965). Tre brev från Hans Jeppesson till Svante Nilsson (Sture, se ovan) finns bevarade i Sturearkivet och vittnar om hans inblandning i partistridigheterna under sturetiden, då han tillsammans med biskop Otte S:s bror bergsfogden Kristoffer Olsson stod i opposition mot Sten Sture d ä:s främste anhängare vid Kopparberget Nils Månsson i Aspeboda, som var Hans’ kusin.

Hans Jeppessons son Ingel Hansson (d 1534) i Gylle i Stora Tuna socken var fogde i Dalarna 1527–28 och 1531 men avrättades efter klockupproret tillsammans med sin syssling Måns Nilsson (bd 26). Hans son Nils Ingelsson (d tidigast 1600), som förväxlats med en finländsk fogde Nils Ingesson (Lokalf), var borgmästare i Västerås 1575–95. En sonsons son till denne introducerades 1642 på Riddarhuset med namnet Ikornsköld. Om ättens oväntade vapenbild, en röd ekorre i blått fält, utgör en feltolkning av svinhuvudvapnet eller är ett upptagande av mödernevapen är ovisst. Ätten utdog redan 1644.

Ingel Hanssons halvsyster Margareta Hansdotter blev i äktenskap med Jöns Persson (d tidigast 1564) på Risholn, som var häradsdomhavande i Dalarna 1544–64 och fick sköldebrev 1561 (Samuelson), mor till Anna Jönsdotter. Den sistnämndas make bergsmannen Daniel Torkelsson i Främby i Stora Kopparbergs socken fick sköldebrev 1581 (Samuelson). Deras son kyrkoherden Daniel Danielis Montanus (d 1588) i Vika upptog något av åren 1571–77 svinhuvudvapnet i sitt sigill. Dennes bror Jöns Danielsson (d 1613), som också förde svinhuvudvapnet, skrev sig till Främby och var från 1583 fogde i olika fögderier i Dalarna. Vissa av hans ättlingar kom att bo i Västergötland och Dalsland, varför denna släktgren på Riddarhuset kallas S i Westergötland. Till den har hört talrika officerare, av vilka sju deltog i Karl XII:s krig.

I åttonde led härstammade från Jöns Danielsson Axel Adolf Samuel S (1867–1939). Axel S deltog bl a i Kongostatens expedition mot mahdisterna 1894, blev kapten i Kongostatens armé 1896 och var brandchef i Stockholm 1910–32. 1942 publicerades hans bok I Kongostatens tjänst.
Son till en av hans kusiner var vice VD i Stockholms stads brand-försäkringskontor majoren Pontus Johan Torkil S (1909–97), som var gift med Dagmar Barbro Margaret S, f Adams-Ray (S 2).

Ättartavleuppgifterna om en släktgren Qvist återgår på bilagan till en ansökan om adelskap 1785 av Bengt Qvist Andersson (bd 29), vars uppgifter vid undersökning visat sig inte kunna verifieras.
Svinhuvudvapnet fördes också av den förutnämnde bergmästaren Jöns Hanssons syster Cecilias son Nils Månsson i hennes äktenskap med den senast 1468 dräpte Magnus Henriksson Svart (Winroth 2001). Nils Månsson (d något av åren 1500–04) i Aspeboda, Aspeboda socken, var domare, bergmästare och bergsfogde vid Kopparberget och far till den tidigare nämnde bergsfogden och häradshövdingen Måns Nilsson, som blev avrättad 1534 efter klockupproret. Måns Nilssons dotter Anna Månsdotter (d tidigast 1595) var gift med bergsmannen Hans Persson (d något av åren 1564–68) i Surarvet, Aspeboda socken, en bror till den förutnämnde häradsdomhavanden Jöns Persson i Risholn (E8676). Deras son Albrekt Hansson (d 1631) i Aspeboda upptog svinhuvudvapnet från sin morfar. Han verkade 1591–1623 som häradsdomhavande och sedan häradshövding i Dalarna och var ledamot av ständerdomstolen vid Linköpings blodbad 1600 (Berglund o Winroth 2010).

Dennes äldre bror Per Hansson (d något av åren 1577–79) var domare över Bergslagen och Dalarna 1566–67, fogde i olika fögderier i Bergslagen 1569–74 och häradshövding i Jönåkers härad i Södermanland 1577. Han ska ha blivit adlad 1574 och skrev sig först till sin hustru Agnetas sätesgård Holm i Stora Tuna socken, senare till hennes gård Almby i Jäders socken, Södermanland. Hon var dotter till häradshövdingen i Åker, Södermanland, Mats Körning (bd 22, s 16) och dotterdotter till den vid Stockholms blodbad avrättade slottsfogden Erik Kuse (bd 21).

Per Hanssons son Carl Persson eller Carl S (d 1634) skall enligt obestyrkt uppgift (Lagus) ha måst lämna landet såsom anhängare till kung Sigismund. Han ärvde från mödernet Märinge på Tosterön i Strängnäs landsförsamling och kom genom sitt äktenskap med biskopen i Reval Kristian Agricolas (bd 1, s 294) dotter Brita i besittning av Torlax i Nykyrko (nu Kaland) socken i Egentliga Finland. S har ansetts vara identisk med den Carl Persson som var fogde i Vemo i Egentliga Finland 1613–14. Från 1627 var han assessor i Åbo hovrätt.

Dennes son Carl Carlsson S (d 1667) blev överstelöjtnant och kommendant i Borgholm 1657 och överste och kommendant i Kalmar 1665.

Den sistnämndes farbror Jöns Persson eller Jöns S (d 1636), som 1612–20 var fogde i olika fögderier i Uppland, ärvde från mödernet Kvalsta i Östuna socken i Uppland, som han lät bebygga till säteri. Släktgrenen kallas därför på Riddarhuset S af Qvalstad.

Hans son Christer Jönsson S (1607–60) blev fänrik vid Upplands regemente 1628 och deltog i trettioåriga kriget och 1640-talets krig mot Danmark. Han befordrades vid Södermanlands regemente till överste 1656, tillhörde då garnisonen i Toruń (Carlbom 1906) och deltog i slaget vid Warszawa samma år. 1657 hemsändes S till Sverige och deltog i striden vid Genevadsbro. 1658 förlades han med sitt folk i Helsingborg men blev samma år kommendant först i Landskrona och sedan i Trondheim, där hans verksamhet avslutades med kapitulation efter elva veckors belägring. S begravdes i Strängnäs domkyrka.

Hans bror Björn S (1608–72) på Kvalsta deltog i kriget i Västpreussen 1628–29, trettioåriga kriget och försvaret av Värmland 1644–45, tjänstgjorde i Pommern 1655–57 och ingick i garnisonen i Riga 1657–59. Vid Västerbottens regemente befordrades han till överste 1667.

Hans son Erik S (1634–88) inskrevs 1649 vid Greifswalds universitet men blev 1655 fänrik vid Västerbottens regemente och deltog i slaget vid Warszawa 1656, gjorde garnisonstjänst i Riga 1657, deltog i belägringen av Köpenhamn 1658–59 och erövringen av Karlshamn och Kristianopel 1677 samt blev överste för Dalregementet 1683. Hans sätesgård var Markeby i Håtuna socken i Uppland, som han förvärvat genom sitt äktenskap, men han begravdes i Husby kyrka i Dalarna.

Hans son Jacob S (1677–1738) övergick 1696 från svensk till fransk tjänst, i vilken han deltog i slagen vid Ramillies 1706 och Malplaquet 1709 samt befordrades till överstelöjtnant. 1710 blev han svensk överstelöjtnant vid Pommerska infanteriregementet, med vilket han deltog i försvaret av Stettin 1713, och vars överste han blev 1715. Efter att även ha deltagit i försvaret av Stralsund var S i fångenskap 1715–19. Från 1725 var han överste för Jämtlands regemente.

Då Sverige 1809 måste avträda Finland till Ryssland, återstod av släktgrenen S af Qvalstad endast en i allmogen nedsjunken släktgren i nordöstra Uppland som då inte längre använde släktnamnet, härstammande från Jacob S:s kusin fänriken Johan Adolf S (1698–1761) (Szabad), samt i Finland bosatta ättlingar till Jacob S:s syssling löjtnanten Peter Gustaf S (1696–1732). Dennes sonson fänriken Peter S (1772–1846) immatrikulerades 1818 på Riddarhuset i Finland och blev farfars far till Pehr Evind S (1861–1944), som var republiken Finlands president 1931–37.

Författare

Torsten Berglund, Hans Gillingstam och Anders Winroth

Källor och litteratur

Källor o litt: Allmänt: T Berglund m fl, Om släkten Svinhuvuds ursprung (Släktforskarnas årsbok 2008), s 9–28; T Berglund o A Winroth, Svinhuvud- och hästhuvudvapen (Vapenbilden 84, 2010), s 4–12; B Boëthius, Kopparbergslagen fram till 1570-talets genombrott (1965); dens, Svinhuvud och Svinakula (PHT 1966, 3–4); S Carlsson, Ståndssamhälle och ståndspersoner 1700–1865 (1947); Carpelan, 3 (1965); Diplomatarium Dalekarlicum, 1–3 o supplement (1842–53); Elgenstierna; H Gillingstam, Svinhuvud och Svinakula (PHT 1966, 1–2); L F Läffler, Några svenska ”talande vapen” (PHT 1903), s 77 o 83; B A Nelson, S i Västergötland: några bidrag till ättens genealogi (SoH 1967); J Raneke, Svenska medeltidsvapen, 1 (1982), s 324, o 3 (1985); SMoK; Supplement till Den introducerade svenska adelns ättartavlor, ed C Szabad (2008); P G Vejde, Löjtnant Johan S och fru Anna Katarina Netherwood (Värendsbygder 1938).

Jöns Swinshwoth: Medeltidssektionens fotostatkopior, Serie II, Häfte nr 16 (efter STORA: Grycksbo pappersbruks arkiv, vol 11134), RA. Berglund m fl, a a; Diplomatarium Dalekarlicum , 1, nr 47; H Lagergren, Släkten Ekeblad till Stola, 2 (PHT 1923a).

Dan Jönsson: Sveriges medeltida personnamn, 1 (1967–76), sp 568; A Winroth, Vilket vapen förde bergsfogden Jöns Ingemarsson? (PHT 1985); Västerås hm, 1:2 (1949).
Hans Jönsson: S Jernberg, Vem var hustru till bergmästaren Hans Jönsson på Kopparberget? Ett bidrag till släkten Svinhuvuds genealogi (SoH 2019:1); Lagergren, a a 1923a, s 180; dens, Ett pergamentsbrev från Jösse Erikssons dagar (Dalarnas hembygds-förbunds tidskrift, 4, 1924), s 52; Sveriges medeltida personnamn, 3 (1995–2006), sp 17 f; T Söderberg, Stora Kopparberget under medeltiden och Gustav Vasa (1932).

Jöns Hansson: E 8676, f 314 v, RA. Lagergren, a a 1923a, s 179 f; Söderberg, a a; A Winroth, Svinhufvud-ätternas gemensamma ursprung (SoH 2001), s 150 f.

Gudlög Hansdotter och Jakob Henriksson Simla: Lagergren, a a 1923a, s 179 f; dens, Fem nyfunna medeltidsbrev (Dalarnas hembygds-förbunds tidskrift, 3, 1923b), s 75; J Raneke, Svenska medeltidsvapen, 2 (1982), s 519; Sveriges medeltida personnamn, 2 (1980–91), sp 340.

Knut Jönsson: T Berglund, Nils Hanssons i Främsbacka ättlingar (Individ och historia: studier tillägnade Hans Gillingstam 22 februari 1990, 1989), s 14; Lagergren, a a 1923a, s 180; A Siggesson, Brevväxling, ed L Sjödin (Gamla papper angående Mora socken, 2, 1937); Söderberg, a a.
Hinse Jönsson: E 8676, f 314 v, RA. H Gillingstam, Flodaprästen Paulus Magnis (Hjort av Vilsta) härstamning (PHT 1968–69); C C Sjödén, Stockholms borgerskap under Sturetiden med särskild hänsyn till dess politiska ställning (1950); Siggesson, a a; STb 1–4 (1917–31); Sveriges medeltida personnamn, 3 (1995–2006), sp 442; Winroth, a a 1985.

Daniel Swinshoweth: Perg:brev 2 febr 1471, UUB. Aeltere Universitäts-Matrikeln, 2 (1893–94), s 35; Auctoritate Papae, ed S Risberg (2008); C Callmer, Svenska studenter i Rostock 1419–1828 (1988); S Gardell, Gravmonument från Sveriges medeltid (1945); K Kumlien, Västerås till 1600-talets början (Västerås genom tiderna, 2, 1970); Sjödén, a a, s 272; Siggesson, a a 1937; dens, Meddelanden om kansli­stilar under de yngre Sturarnas och Gustav Vasas tid (MRA 1933), s 128 f; STb 3–4 (1930–31); Sveriges medeltida personnamn, 1 (1967–76), sp 575; A Winroth, Daniel Svinhuvud och kyrkorätten (Svensk genealogisk tidskrift 2011); Västerås hm, 1:1–2 (1939–49).

Timme Swinshouet: Aeltere Universitäts-Matrikeln, 2, s 34; Callmer, a a; Gardell, a a; Die Matrikel der Universität Köln, 2 (1919), s 32; Siggesson, a a 1937; Västerås hm, 1:l (1939).

Ingeborg Jönsdotter o Olof Olsson (stjärna): Genealogica 62, RA. H Lagergren, En märklig gravsten i Falun (Dalarnas hembygds-förbunds tidskrift, 6, 1926, tr 1927).

Jeppe Hansson: Kumlien, a a; Lagergren, a a 1923a, s 180.

Barbara Jeppesdotter: Boëthius, a a 1965; Sveriges medeltida personnamn, 1 (1967–76), sp 225; Vadstenadiariet, C Gejrot (1996), s 354–355.

Hans Jeppesson: Strödda domböcker och rättegångshandl, vol 24, RA; H Gillingstam, Rasmus Ludvigssons och hans hustrurs släktförbindelser (SoH 1950); Siggesson, a a 1937; STb 4 (1931); Sveriges medeltida personnamn, 3 (1995–2006), sp 85 o 92.

Ingel Hansson: GIR 3–5, 7 o 9 (1865–85); Gillingstam, a a 1950; M Hallenberg, Kungen, fogdarna och riket (2001), s 163 ff; K-I Hildeman, Klockupproret (HT 1946), s 3 f o 27; Kumlien, a a; L-O Larsson, Gustav Vasa (2002); Lokalf; Peder Svart, Gustav Vasas krönika (1964); E Samuelsson, Medeltid och femtonhundratal (Stora Tuna, 1959), s 181 o 196; Siggesson, a a 1937; Sjödin, Handlingar till Nordens historia 1515–23, 1 (HH 39, 1967–69), s 36; I Svalenius, Gustav Vasa (1963).

Nils Ingelsson: RR jan–juni 1600, f 26, RA; Kopparbergs läns häradsrättsarkiv, AI:2, f 39, ULA. O Bergström, Ikornsköld (SAT II, 1897); K A Bomansson, Hertig Johan och hans tid (1862), s 105; Gillingstam, a a 1950; Kumlien, a a; J Liedgren, Erik XIV:s bevakning på Västerås slott 1573–74 (Västmanlands fornminnesförenings årsskrift, 42, 1960), s 22; Lokalf; A A v Stiernman, Svea och Götha höfdinga-minne, 1–2 (1835–36); F Ödberg, Om stämplingarna mot konung Johan III åren 1572–75 (1897), s 93, 113, 210, 212 o 231 f.

Margareta Hansdotter o Anna Jönsdotter: E 8676, f 314 v, RA; J Samuelson, Aristokrat eller förädlad bonde? (1993), s 318.

Daniel Torkelsson: Samuelsson, a a, s 314.

Daniel Danielis Montanus: Dalregementets personhistoria, 1 (1984); Västerås hm, 1:2 (1949).

Jöns Danielsson: Biographica, RA. J E Almquist, Herrgårdarna i Sverige under reformationstiden (1523–1611) (1960), s 24; J Bromé, 1537–1645 (Jämtlands och Härjedalens historia, 2, 1945), s 229; Lokalf; E Lyberg, Borns hyttegård samt styckegjutarna i Falun (1944); dens, Från Järntorget till Kopparberget (1949); A Pihlström, Kungliga Dalregementets historia, 1 (1902), s 150.
Officerare av släktgrenen S i Westergötland: M 1186, RA. Lewenhaupt.

Axel Adolf Samuel S: O R Landelius’ utlandssvenska samling, 1:4, SBL:s dep i RA. Hulthander; K K:son Leijonhufvud, Kungl. Södermanlands regementes historia 1771–1915, 3 (1919); SFL 1941–50 (1953); SPG; SvD 17 dec 1939 o 31 okt 1942.

Pontus Johan Torkil S: Dalregementets personhistoria, 4 (1995); Väv: Norrland (1968).

Den uppgivna släktgrenen Qvist: Sköldebrevsaml, vol 11, RA; Stamtavlorna, RHA; brev 7 dec 2005 från T Berglund till H Gillingstam, SBL. Karlstads hm, 5 (1973), s 13, not 5; Elgenstierna; Sveriges ridderskaps och adels kalender fr o m 1980.

Cecilia Hansdotter och Magnus Henriksson Svart: Sveriges medeltida personnamn 1 (1967–76), sp 549 o 3, sp 288 f; Winroth, a a 2001, s 152 f o 155.

Albrekt Hansson: Berglund o Winroth, a a 2010; Lags o doms; B Lindén, Dalarnas äldsta domböcker (Västmanlands-Dala nations skriftserie 1933), s 19 ff; Svinhuvud-släkten i Aspeboda: släktkrönika 1534–1991 (1991).

Per Hansson: Sjöholmsarkivet brev 7 nov 1577; E 8676, f 315, allt i RA. Almquist, a a 1960, s 25; dens, 1569 års adelsprivilegier och våra äldsta bevarade häradshövdingereg (PHT 1953); R Elander, Dödsdomen över Erik XIV:s hovtjänare Nils Hansson 1567 (Sc 1935), s 250; Frälseg, 1:2 o 2:1–2 (1931–35); Lags o doms; Lokalf; STb, N F, 5 (1943); A Winroth, Dalafogden Olof Tyrgilsson, hans förfäder och ättlingar (Individ och historia: studier tillägnade Hans Gillingstam 22 februari 1990, 1989), s 332.

Carl Persson eller Carl S: AdRP 2 (2. uppl, 1905); Almquist, a a 1960, s 109; K Antell, Mikael Agricolas släkt (FHT 1954), s 11 ff; Y Blomstedt, Mikael Agricolas ättlingar (Genos 1957), s 16; Frälseg, 2:2 (1935); W G Lagus, Undersökningar om finska adelns gods och ätter (1860); K G Leinberg, Till fordne skolrektorn i Åbo, sedermera biskopen i Reval Christian Agricolas o hans närmaste efterlefvandes minne (HArk 15, 1897), s 41; Lokalf; G Nikander o E Jutikkala, Säterier och storgårdar i Finland, 2 (1942), s 112; W Planting-Gyllenbåga, Rättegången om Anna Bogas arfvegods (PHT 1900); J Ramsay, Var Mikael Agricola ätten Leijonmarcks stamfader? (PHT 1905); Reg till AdRP 1–7 (1910); J W Ruuth, Kokous 30 päiv maalisk 1889 (HArk 11, 1891), s 386 ff; A W Westerlund, Åbo hovrätts presidenter, ledamöter och tjänstemän 1623–1923, 1–2 (1923).

Carl Carlsson S: Skrivelser till Konungen 1659 o E 8493 (brev till C G Wrangel), RA. AdRP 2–3 (2. uppl, 1905–06) o 4:2 (1872); Antell, a a, s 12; Blomstedt, a a, s 16; J L Carlbom, Karl X Gustav (1910); Frälseg 4:1–3 (1976); Nikander o Jutikkala, a a, s 112; M Olsson, Kalmar slotts historia, 2 A–B o 3 (1961–65); Reg till AdRP 1–17; SRP 17 (1929).

Jöns Persson eller Jöns S: AdRP 1 (2. uppl, 1904); Almquist, a a 1960, s 68; Frälseg, 1:2 (1931); Lokalf; Reg till AdRP 1–17.

Christer Jönsson S: AdRP 3 (2. uppl, 1906) o 4:1–2 (1871–72); AOSB 11:2 (1969); O Bergström, Bidrag till Kungl. Uplands regementes historia (1882), s 168; E Bohrn, Strängnäs domkyrka, 1:2 (Sveriges kyrkor, 124, 1968), s 387 o 390 f; J Bromé, 1645–1720 (Jämtlands och Härjedalens historia, 3, 1954), s 132 o 139 f; Carlbom, a a; dens, Tre dagars slaget vid Warschau den 18–20 juli samt de föregående mindre fältslagen 1655 och 1656 (1906), s 88; Frälseg, 1:2 o 2:1–2 (1931–35); Handlingar angående Trondheims län under svenskt välde år 1658 (HSH 30, 1849), s 247 o 268; Leijonhufvud, a a; E Lundmark, Målarsläkten Lang (PHT 1925), s 132 o 135; I Nielsen, Kampen om Trondhjem 1657–60 (Festskrift udgivet i anledning af Trondhjems 900aars jubileum 1897, 1897), s 145; Reg till AdR 1–17; Relation öfwer dedt förnembste sig i Trundhembs belägring hafwer tilldragit sedan denn 28 septembris tå fienden kom för staden till den 11 decemb 1658 (HSH 28, 1847), s 136; SRP 16 (1923); Slutningen af byskriver Jacob Nielsens optegnelser om de svenskes regierung over Trondhiems bye og lehn 1658 (Nye DM, 1, 1794); A Stille, Fälttåget i Skåne och Halland 1657 (Historisk tidskrift för Skåneland, 2, 1904–08), s 108 o 166; C Öhlander, Det egentliga Sveriges försvar mot Danmark-Norge under Carl den X:s danska krig 1657–60 (1904), s 71, 100, 105 o 192.

Björn S: AdRP 1 o 3 (2. uppl, 1904–06) samt 4:1–2 o 10 (1871–93); C G A Bergenstråhle, Kungliga Västerbottens regementes krigshistoria (1917), s 93 f, 110, 113, 115, 117 ff o 121; Bergström, a a, s 168; Carlbom, a a 1910; J Cavallie, De höga officerarna (1981); Frälseg, 1:2 (1931); B I Kilström, Östuna kyrka (Upplands kyrkor, d 3 (1950), s 112; Reg till AdRP 1–17; S A:son Sparre, Biografiska anteckningar om officerare och vederlikar 1623–1779 (Kungl. Västmanlands regementes historia, 4, 1930); B Steckzén, Västerbottens regementes officerare till år 1841 (1955).

Erik S: AdRP 9 o 13–15 (1891–99); Aeltere Universitäts-Matrikeln, 2: Universität Greifswald, 2 (1894); Bergenstråhle, a a, s 113; J Carlsson, Husby socken i Dalarne förr och nu (1899), s 85 f o 89; Dalregementets personhistoria (1984), 1; A M Forssberg, En bonde berättar (Populär historia 2005:11), s 51, Frälseg 1:1–2 (1931); Reg till AdRP 1–17; Sparre, a a; Steckzén, a a; [M Söderberg,] Husby socken i Dalarna, 1 (1973), s 20 o 98.

Jacob S: M 1186, RA. L O Berg, Förteckning över chefer (Kungl. Jämtlands fältjägarregementes historia, ed L Rosell, 1966); Dalregementets personhistoria, 1; G Tessin, Die deutschen Regimenter der Krone Schweden, 2 (1967); H Wichman, Jämtlands regemente i krig och fred (Jämtlands och Härjedalens historia, 4, 1962), s 280.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Svinhufvud, , https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34993, Svenskt biografiskt lexikon (art av Torsten Berglund, Hans Gillingstam och Anders Winroth), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34993
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Svinhufvud, , urn:sbl:34993, Svenskt biografiskt lexikon (art av Torsten Berglund, Hans Gillingstam och Anders Winroth), hämtad 2024-04-26.