Biografi

Sylvan, släkt inflyttad till Skåne från Tustrup, Nørager sogn på Jylland, med Niels Pedersen ”Skoff” (d tidigast 1658). Denne är sannolikt identisk med festebonden Niels Pedersen i Revinge kyrkby, som enligt länsräkenskaperna för Malmöhus 1631–58 var skogvaktare i de under Lunde S:t Peters kloster lydande skogarna där. Hans överflyttning till Skåne har satts i samband med att den av Kristian IV betrodde jylländske adelsmannen Falk Lykke till Skovgaard på 1620-talet blev herre till Bollerup samt länsherre i Lunde S:t Peters kloster. Han ska då ha låtit underlydande och gårdsfolk från sina jylländska ägor flytta över till Skåne och där stå kvar i hans tjänst, däribland Niels Pedersen. Från denne utgår genom sonen, bonden och tingsfogden (häradsdomaren) Christen Nielsen Thoustrup (1622–1706), en äldre släktlinje S (Fosie-Sylvan), samt genom en broder till denne en yngre släktlinje (Ystad-Sylvan). Några grenar av den vittförgrenade släkten stavar namnet med w i stället för v.

Son till Christen Nielsen och stamfader för Fosie-Sylvan-släkten var Nils Christensson (1665–1726), som vid immatrikuleringen vid LU 1682 efter farfaderns namn Skoff antog släktnamnet S och på latin skrev sig Sÿlvanus, ”den från skogen kommande”. Nils S disputerade för graden 1694 och verkade som kollega och rektor i Helsingborg innan han 1698 blev kyrkoherde i Barsebäck. 1714 fick S transport till Håslöv och Bodarp och blev häradsprost 1722. I Håslöv ingick han, själv änkling, äktenskap med sin företrädares änka, Brita Plantin, och fick med henne två söner av vilka den ene nådde vuxen ålder. Denne, Christian S (1718–61), blev efter studieåren vid LU, då han också tog kondition som informator, regementspastor. Han utnämndes 1754 till kyrkoherde i Vellinge. S, som tillträdde två år senare, hann p g a tilltagande ohälsa inte uträtta mycket där, mer än att låta återuppbygga den då eldhärjade prästgården.

Sonen Nils S (1751–1824) fortsatte den lärda prästerliga släkttraditionen och blev 1807 slutligen kyrkoherde i Fosie och Lockarp. Det anses att en versifierad supplik av Esaias Tegnér, skriven att läsas upp vid de kungligas besök på Ven 1805 när S var kyrkoherde i S:t Ibbs församling, hjälpte honom att få detta pastorat, som givit upphov till släktlinjen Fosie-Sylvans namn. Från söner till S stammar två huvudgrenar, av vilka den äldre har Christopher S (1784–1860) som stamfar. Han inskrevs vid LU 1801 och blev fil mag 1808 samt prästvigdes följande år. Efter att ha tjänstgjort som lärare först i Malmö och senare i Landskrona, tidvis som vice rektor, efterträdde S 1826 sin fader som kyrkoherde i Fosie och Lockarp. Praktiskt sinnad togs han i anspråk för en rad uppdrag utanför församlingarna, bl a i Malmö lånekontor och Malmöhus läns hushållningssällskap samt var 1847 en av stiftarna av Oxie härads sparbank. 1840–41 var han riksdagsman i prästeståndet. I sina många yttranden där intog han i flera frågor en tydligt konservativ ståndpunkt och motsatte sig med kraft förslaget om representationsreform. Däremot vände han sig mot alla försök att inskränka religionsfriheten. S besatt stor lärdom, särskilt i gamla och moderna språk. Ifråga om de senare var han väl bevandrad även i italienska, spanska och portugisiska.

I äktenskapet med Anna Tegman, dotter till professorn i matematik vid LU Per Tegman och Sara Gjörloff, vars far var handelsmannen och skeppsredaren Erik Gjörloff (bd 17), hade S tre söner. Den äldste av dessa, Per Gustaf S (1827–1903), skrevs in vid LU 1844 och blev fil mag sex år senare. Därefter följde några år när S var lärare i Malmö och Kristianstad innan han tog anställning som lantbrukselev å Fredriksberg i Norra Mellby, Skå, för att 1856 överta arrendet på faderns prästgård. S, som senare skaffade sig en egen gård i trakten, vände dock 1864 tillbaka till lärarbanan och blev följande år adjunkt vid Malmö högre elementarläroverk med matematik som huvudämne. S var omtyckt av eleverna, inte minst gladdes latinarna åt att han av dem inte krävde mer än att de lärde sig de fyra räknesätten.

Såsom familjeförsörjare för en stor och växande barnaskara tog S på sig arbete vid sidan om lärartjänsten. 1870 blev han sekreterare i Oxie härads sparbank, i vilken han fram till sin död nedlade ett stort arbete som dock aldrig allvarligt inkräktade på familjelivet eftersom han kom fram till att banksalen på Kalendegatan, som låg i omedelbar anslutning till tjänstebostaden, fungerade utmärkt som lekplats så snart övriga anställda gått hem för dagen. Att S:s delvis under lek och stoj utförda arbete uppskattades framgår av att styrelsen 1902 lät uppföra en porträttmedaljong i brons över honom i den stora banksalen i bankens fastighet vid Stortorget i Malmö.

1874 tog S tjänstledigt från lärartjänsten och tog teologiska examina vid LU, varefter han prästvigdes. Kanske föresvävade det honom att fullfölja en inrotad släkttradition, men något pastorat kom han aldrig att styra över. Däremot tog han ofta på sig att predika i lantkyrkorna när så behövdes. S, ”som ej visste vad vila från arbetet vill säga, och som räckte till för allt”, höll sig spänstig livet ut, tog långa promenader och lärde sig cykla vid 70 års ålder.

En son till S i andra giftet, Nils Otto S (1873–1951), studerade botanik, kemi och matematik vid LU varefter han tog anställning som kemist inom sockerindustrin. Efter några års anställning vid sockerfabrikerna i Hököpinge och i Karlshamn vidareutbildade han sig i Berlin och arbetade därefter som driftsingenjör vid tyska sockerfabriker. Sedan han 1907 flyttat tillbaka till Sverige blev han 1913 driftsingenjör vid sockerfabriken i Hasslarp, där han stannade kvar till sin pensionering. Fabriken kom att anses för att vara en av de bästa i landet, vilket till stor del menades vara S:s förtjänst.

S:s son Per Gunnar S (1916–89) kom också att verka inom industrin. Efter genomgången utbildning vid KTH:s kemilinje 1939 fick Per S anställning vid Skånska Cement ab (från 1969 ab Cementa) i Hällekis, Vg. 1946 blev han driftsingenjör och 1957 överingenjör och tf platschef. 1964–73 var S disponent vid koncernens anläggning i Köping, för att därefter fram till sin pensionering 1982 som disponent och platschef leda dess huvudfabrik i Limhamn. Där var han också hamndirektör och VD för Limhamns järnväg. S hade liksom fadern starka botaniska intressen och var en auktoritet på orkidéer och kaktusar.

Farbror till S, yngre bror till Nils Otto S, var Per Gustaf S (1875–1945). Efter genomgången mogenhetsexamen i Malmö inriktade sig den matematiskt och tekniskt begåvade Per S på den militära banan och utbildade sig till artillerist. Han blev officer vid Wendes artilleriregemente 1895 och artilleristabsofficer 1902. Två år senare blev han lärare vid Artilleri- och ingenjörshögskolan, för vilken han blev chef 1915. S tillträdde 1926 som den förste den nya befattningen som överste och chef för Artilleristaben, med vilken artilleriets skjutskola var förenad. Efter att därefter ha varit chef för Smålands arméartilleriregemente, brigadchef vid Östra arméfördelningen, inspektör för militärläroverken samt chef för Södra arméfördelningen utsågs S 1937 till generallöjtnant och arméchef.

S:s son Nils S (1907–98) studerade vid StH, där han disputerade 1942 i litteraturhistoria på avhandlingen Svensk realistisk roman 1795–1830 och senare även tog en fil lic-examen i historia. Efter att ha tjänstgjort som lektor vid olika läroverk runtom i Sverige blev han 1954 lektor vid Folkskoleseminariet (från 1956 Lärarhögskolan) i Stockholm. S skrev läromedel, publicerade sig i personhistoriska sammanhang, bl a med en biografi över generalguvernören Gustav Adam Banér (1988) och med artiklar i SBL, samt deltog i stora samlingsverk som Folkens historia genom tiderna (1938–39) och Sveriges historia genom tiderna (1947–48). Mycket intresserad av möjligheterna att konkretisera fakta med hjälp av bilder medverkade han också som redaktör för historieartiklarna i Sven Lidmans uppslagsverk Combi visuell (1967–70) och deltog även i arbetet med dennes skapelser Media (1979–83), Bonniers stora lexikon (1985–90) och världshistoriken 50 sekler (1981). S:s hustru, Maj S (1917–99), född Häckner, disputerade 1984 vid SU på avhandlingen Anne Charlotte Leffler: en kvinna finner sin väg.

Yngre bror till Nils Otto S och Per S var Ove Christian S (1881–1964), som efter mogenhetsexamen 1899 slog in på den militära banan. Ove S genomgick Artilleri- och ingenjörshögskolan 1902–06, var därefter generalstabsofficer vid Generalstabens tekniska avdelning för att 1924–26 tjänstgöra som fortifikationsstabsofficer. 1926 blev S överstelöjtnant och chef för Bodens ingenjörkår, 1928–32 var han chef för fortifikationsdepartementets materielbyrå och utnämndes 1930 till överste. Efter två år som chef för fortifikationsstaben blev han 1934 generalmajor och chef för fortifikationskåren fram till sitt avsked 1941.

Yngre bror till Nils Otto, Per och Ove S var Hakon Theodor S (1883–1950). Hakon S visade tidigt intresse för det jordbruk som fadern bedrev. Efter genomgången skolgång tog han plats som lantbrukselev på en gård och kom hösten 1902 till Alnarps lantbruksinstitut, där han två år senare utexaminerades som agronom. 1908–29 drev S eget jordbruk på Nyboholm, Stävie sn, och från 1930 på Rönnetorp, Tirups sn. Samtidigt innehade S en rad förtroendeuppdrag, såväl lokalt som inom olika riksorganisationer. En viktig roll spelade S inom Skånes (från 1937 Sveriges) betodlares centralförening, där han var sekreterare och ombudsman 1930–38. Genom att omorganisera kontrollverksamheten lade han då grunden för en långsiktigt effektiviserad odling. S hade även flera uppdrag i Malmöhus läns hushållningssällskap, tillhörde styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut 1925–38 (från 1934 som vice ordförande), samt var ordförande i Svenska spannmålsföreningarnas samorganisation 1933–38. S satt som företrädare för Bondeförbundet i FK 1937–38, men trivdes mindre väl med riksdagsarbetet. 1938 blev han chef för Lantbruksstyrelsen och avvecklade då jordbruket på Rönnetorp. Som generaldirektör i tio års tid var S uppskattad både för sina ämneskunskaper och för sin förmåga att se sakerna i stort. S var även vice ordförande i styrelsen för Veterinärhögskolan och ledamot av styrelsen för Lantbrukshögskolan 1938–48.

Farbror till S och hans bröder var Nils Theodor S (1830–87), med vilken vad som ibland kallas Härnösandsgrenen tar sin början. Theodor S hade gott läshuvud, särskilt i österländska språk, och krönte sina studier vid LU med att 1853 såväl ta en jur kand-examen som att promoveras till filosofie magister. Hans val av levnadsbana – juristens – förde honom småningom till Västerås, där han blev länsnotarie och auditör vid Västmanlands regemente. 1862 erhöll S titeln vice häradshövding. Vänskapen med Curry Treffenberg förde honom, efter att denne blivit landshövding i Västernorrlands län, till Härnösand, där han från 1875 till sin död verkade som länsnotarie samt utövade en advokatpraktik.

S:s äldste son, Christopher S (1873–1945), utbildade sig till ingenjör vid Chalmers tekniska läroanstalt med inriktning på väg- och vattenbyggnad. S, som kallades ”Offe”, deltog i sänkningsarbeten vid Finjasjön 1896 liksom vid flera järnvägsbyggen. 1908–1910 var han verksam vid järnvägsbyggen i USA och blev efter återkomsten till Sverige redaktör för Industritidningen Norden och dess bilaga Svensk tidskrift för industriellt rättsskydd, vilka han 1922 blev utgivare och ägare av. 1914 blev S sekreterare, senare ombudsman, i Svenska uppfinnareföreningen. Han var även från 1924 ledamot i Tekniska museets styrelse och från 1934 i Uppfinnarekontoret samt från 1933 ledamot av Svenska industriens praktiknämnd.

Son till S var Mark Christopher S (S 4). Dennes första hustru, konstnären Susanne S, född Pollak (1924–2013) studerade vid Otte Skölds målarskola 1946 och för Ragnar Sandberg vid Konsthögskolan 1946–52. Hon arbetade länge i ett strängt geometriskt, kubistiskt formspråk och med en ömsom sval, ömsom het kolorit. Mot slutet av 1960-talet blev uttrycket friare och hon började avbilda anonyma människokroppar i rörelse, ett tema hon under sitt fortsatta konstnärskap kom att undersöka med stor rytmisk precision och sinne för koloristiska energier.

Farbror till S var advokaten Theodor ”Tesse” S (1887–1961), som föddes knappa två månader efter att fadern dött. Penningproblem i familjen gjorde att den studiebegåvade S inte omedelbart kunde läsa vidare vid universitetet efter mogenhetsexamen i Härnösand. I stället fick han hjälp att resa till Paris, där han blev kanslist vid den svenska beskickningen. Hösten 1906 skrevs han in vid UU, där han 1912 avlade en jur kand-examen. Efter en kort tid som extraordinarie notarie i Svea hovrätt blev S tingsbiträde i Falu domsaga, men övergick snart till advokatyrket som delägare i Söderlunds advokatbyrå i Falun. S kom snabbt in i yrket och behärskade snart de mycket invecklade mål som hade sin grund i Dalarnas speciella fastighetsförhållanden. I staden blev han en både välkänd och betrodd person med styrelseuppdrag både i Falu radioklubb och i Falu flygklubb samt ordförande i Bergslagernas sparbank. På 1920-talet var S även politiskt aktiv som ordförande i Falu frisinnade förening och var en tid vice ordförande i stadsfullmäktige, ett uppdrag som han dock avsade sig 1929 efter att Bergslagernas sparbank tvingats gå i konkurs.

S:s son Torsten Hjalmar Theodor S (1915–83) blev efter juridikstudier vid UU, tingstjänstgöring vid Ovansiljans domsaga och en anställning som amanuens vid arméförvaltningen 1944, anställd vid advokatfirman Forssner och Bergman i Stockholm. De sista verksamma åren arbetade Torsten S för Philipsenska skolinrättningen, vars advokat han dessförinnan varit under många år. Dotter till S och hustrun Margareta S (S 5) är dansaren Kari S (f 1940), som 1996–2005 var rektor för Danshögskolan i Stockholm. Hon har även bl a arbetat som regiassistent till Ingmar Bergman och gjorde en av huvudrollerna i filmen Viskningar och rop (1972).

Yngre bror till S var Bertil Hjalmar Theodor S (1916–2003), som utbildade sig till jurist och 1944 började arbeta i faderns advokatbyrå i Falun, vid vilken han stannade till sin pensionering, från 1947 som advokat. Bertil S:s son Björn Allan Theodor S (1946–2011) studerade konstvetenskap och etnologi vid UU. 1976 anställdes han vid Postmuseum där han ägnade sig åt dess samlingar av äldre svenskt filatelistiskt material och frimärksförlagor. Björn S skrev artiklar i filatelistiska ämnen och medverkade även som författare i SBL.

Farfars farbror till S och yngre bror till Per S och Theodor S (1830–87) var Otto Christian S (1834–1916). Han blev den förste i sin släkt att beträda den militära banan. Han antogs 1851 till artillerist vid Wendes artilleriregemente i Kristianstad och blev två år senare officer. 1869 invaldes han i Krigsvetenskapsakademien och var 1870–73 lärare vid Krigshögskolan i Stockholm. 1875 förordnades han som kommendant vid Vaxholms och Oscar Fredriksborgs fästningar, på vilken post han kvarstod till 1879. 1882–84 var han artilleribefälhavare i Landskrona och utnämndes 1883 till överstelöjtnant. S deltog som ledamot i artillerikommittén 1873, samt som ordförande där 1874 och 1881. Efter återkomsten till Kristianstad 1884 innehade S flera kommunala förtroendeuppdrag och blev 1903 ordförande i stadsfullmäktige, en post som han innehade t o m 1911. S, som hade starka humanistiska intressen, gav ut två filosofiska avhandlingar, Vetenskapens evangelium eller det medvetnas filosofi af en olärd (1879) och Naturvetenskap eller metafysik? (1881). Han var också författare till flera militära och matematiska läroböcker.

S hade i sitt första gifte sonen Otto S (S 2). Halvsyster till denne var Anna Sofia (Vivi) S (S 3). Deras yngre bror Ernst Harald S (1876–1945) blev officer vid Wendes artilleriregemente 1896 och avancerade till överstelöjtnant 1925. Sonson till Harald S är Ernst Peter Bosson S (f 1942). Peter S är agronom, vetenskapsjournalist och författare.

Yngre syster till Otto, Vivi och Harald S var Gertrud Carolina S (1880–1976), som utexaminerades som gymnastikdirektör vid GCI 1901. De närmaste åren arbetade hon som sjukgymnast i Tyskland, där hon träffade professorn i finsk-ugriska språk, Karl Bernhard Wiklund, med vilken hon gifte sig 1905. Gertrud S, som i hemstaden Uppsala 1938–50 satt i stadsfullmäktige för Folkpartiet, var från 1938 och ett tiotal år framåt ledamot av styrelsen för Folkpartiets kvinnoförbund. Hon var även med om att bilda Upsala husmodersförening och kom efter hand att ingå i styrelsen för Sveriges husmodersföreningars riksförbund, 1947–55 som dess ordförande. Hon var 1939–50 ledamot av Statens livsmedelskommission och 1941–46 av delegationen för hem- och familjefrågor i 1941 års befolkningsutredning samt var 1944–1953 ordförande i styrelsen för Hemmens forskningsinstitut.

Yngre bror till henne, Otto, Vivi och Harald S var Eilif Christian S (1884–1972). Efter mogenhetsexamen i Kristianstad studerade Eilif S vid LU, där han blev fil kand 1908, varefter han läste nationalekonomi i München och London och tre år senare blev fil lic i nationalekonomi vid GH. 1911–12 studerade S det nya ämnet handelsteknik (omfattande även företagsekonomi) och var sedan lärare i samma ämne vid Handelshögskolan i Stockholm 1913–18. Bredvid lärartjänsten arbetade han i bl a Statens industrikommission. 1918 blev S sekreterare i Handelskammaren i Gävle för att följande år tillträda motsvarande tjänst vid Skånes handelskammare; denna chefsposition upprätthöll han till sin pensionering 1950. S:s stora intresse för framför allt yrkesutbildning och transportfrågor gjorde att han engagerade sig politiskt för högerpartiet, för vilket han 1937–44 satt som ledamot i FK. Han ingick i bl a 1938 års arvsskattekommitté, 1944 års trafikutredning och 1944 års hamnutredning. S hade huvudansvaret för den omfattande historiken Den svenska betsockerindustrin: minnesskrift utgiven av Svenska Sockerfabriksaktiebolaget med anledning av dess 25-åriga tillvaro (1932). Han ägnade sig också åt släktforskning och var under många år en drivande kraft i den 1928 bildade släktföreningen Fosie-Sylvan. Det var genom S:s forskningar som det framkom att de två släktlinjerna Fosie-Sylvan och Ystad-Sylvan hade gemensamt ursprung.

Farfars bror till S och hans syskon var snickarmästaren och borgaren i Malmö Siegbrandt Herman S (1794–1838), stamfar för den yngre huvudgrenen av Fosie-Sylvan-linjen. Siegbrandt S:s son Anders Victor S (1830–1910) var liksom fadern praktiskt lagd och blev hovslagare och hästläkare vid Kronprinsens husarregemente i Malmö. Victor S:s son Otto Wilhelm S (1862–1936) gav sig i unga år till sjöss och besökte bl a Rio de Janeiro och Australien. Återkommen till Malmö genomgick Otto S handelsskola och tog 1885 tjänst som kontorist vid Helsingborgs varv, som han 1918 blev VD för. Nio år efter pensioneringen inträdde han 1932 på nytt i varvets styrelse och hjälpte till att som vice VD sanera den dåliga ekonomin. Ett uppdrag den arbetsamme S behöll fram till sin död var som siffergranskare i Wällufs sparbank.

S:s son Karl Gösta S (1908–72) utbildade sig till civilingenjör vid Chalmers tekniska högskola och blev efter anställningar vid Förenade superfosfatfabrikerna i Landskrona och vid Helsingborgs varv distriktsingenjör vid Yrkesinspektionen i Gävle 1939. Gösta S kom därefter att helt ägna yrkeslivet åt arbetsmiljöfrågor. Han utnämndes till yrkesinspektör och chef för 1:a distriktet vid Yrkesinspektionen för Stockholms stad 1949 och var från 1968 till sin bortgång överingenjör i Arbetarskyddsstyrelsen. Sondotter till S är bildkonstnären Astrid Margareta S (f 1970).

Astrid S:s farfars farfars bror var Johan Otto S (1832–1909), som efter att först ha utbildat sig till lantmätare 1857 antogs som elev vid Skogsinstitutet varifrån han utexaminerades följande år. 1860 blev S jägmästare i Gotlands län och revir, en befattning han upprätthöll till 1897. Han var också 1862–1902 vice kommissionslantmätare på Gotland. S verkade tidigt för att förbättra skogsvården på den skogsfattiga ön och tog initiativ till att den 1869 fick en separat lag till förekommande av skogsförödelse. Till hans mer uppmärksammade praktiska initiativ hör bindningen av de höga flygsandsdynerna omkring fyrstationerna på Gotska Sandön liksom att för skogsplanteringar ta hjälp av folkskolebarn. Våren 1901 genomfördes på så vis skogsplanteringar inom 70 skoldistrikt eller i nästan alla länets socknar. S var även starkt engagerad i jaktfrågor och viltvård. Han prövade att introducera rådjur och tjäder på Gotland samt lyckades erhålla landstingsmedel för att skydda fisket genom premier för dödade sälar, ett system som senare infördes i andra kustlän.

S:s son Otto Rudolf S (1865–1952) gick den militära banan och blev 1918 överstelöjtnant i marinen. Rudolf S:s sonson Bo Hans Henning S (1931–2015) studerade konsthistoria vid UU och blev 1970 chef för Norrköpings konstmuseum. Bo S tillförordnades 1987 som överintendent vid Kulturhuset i Stockholm med ansvar för konst- och utställningsverksamheten. 1990 utnämndes han till professor och blev hedersledamot i FrKA, i vilken han också var ständig sekreterare 1990–96. Som författare intresserade sig S särskilt för konstnärernas skapandeprocesser. Han medverkade också med egna program i radio och tv.

S:s farfars bror Per Theodor S (1870–1953) blev efter studier vid Alnarp 1893 mejerikonsulent och länsagronom i Jämtlands län och var 1905–35 föreståndare för länets lantmannaskola. Per S var även 1898 en av stiftarna av Jämtlands skidlöpareklubb, som arrangerade de första skidtävlingarna i länet. Hans dotter Ingrid Anna Lisen S (1905–86) tog 1924 examen vid Östersunds elementarläroverk för flickor. De närmaste åren var hon verksam som barnsköterska, till stor del under resor i Europa. På 1930-talet bodde Ingrid S i Dortmund, Tyskland, då gift med arbetsfysiologen Edgar Berthold Atzler. Efter dennes död 1938 flyttade hon hem till Sverige, där hon träffade ägaren till musikförlaget Reuter och Reuter, Lennart Reuterskiöld, med vilken hon gifte sig 1943. Hon arbetade i firman och skrev och översatte sångtexter under pseudonymer som Ninita, I Rimson och Vicro. S kom efter återkomsten till Sverige att alltmer utveckla sina konstnärliga talanger. På 1950-talet resulterade detta i ett antal barnpjäser med musikaliska inslag för vilka S skrev texten. Sina teman hämtade hon från sagans och populärkulturens värld: Askungen, Rödluvan, Snövit samt Lisa och Sluggo. I slutet av 1960-talet samarbetade S med Einar Nerman (bd 26), som skrev musiken, kring den till vilda västernmiljö förlagda barnmusikalen Pang-pang. S:s barnpjäser hade framgång även utanför Sveriges gränser och spelades i övriga nordiska länder liksom i Västtyskland och Österrike.

Genom Christen Nielsen Thoustrups äldre broder, ridefogden på Bollerup Peder Nielsen Tustrup (omkr 1615–73), utgår en yngre släktlinje (Ystad-Sylvan). Dennes dotterdotter Maren Thomasdotter (d 1708) gifte sig med visitören och handlanden i Ystad Jacob Andersson (d 1714). Deras son Peder (Per) Jacobsson (1693–1750) antog 1709 släktnamnet S och gifte sig 1727 med Agneta Holm, systerdotter till Nils Christensson S. Per S:s son stadskassören och handlanden Jacob S (1730–96) hade sonen ryttmästaren Peter Christian S (1765–1814), som 1793 gifte sig med Engel Eleonora Rosencrantz (1778–1841) samt 1805 adlades och adopterades på svärfaderns adliga namn och nummer. Från honom utgår den adopterade eller Sylvanska grenen av denna ätt.

Farbror till Peter Christian S och yngre bror till Jacob S var Isak Anders S (1733–83). Efter studier vid LU var han handlande, först i Ryssland, sedan i Ystad, men uppsade 1780 sitt burskap där och flyttade till Lund där han 1783 antogs som akademibokhandlare då ”han vinlagt sig om insigt både i flera europeiska språk och åtskilliga vetenskaper”. Någon mer betydande verksamhet hann S inte utöva innan han dog samma år. Hans sonson Fredrik S (1814–97) var vagnsfabrikör i Landskrona. Dennes son grosshandlaren August S (1841–1909) övertog 1867 tillsammans med Carl August Qvibelius en agenturaffär i Helsingborg som de tidigare varit anställda i. Firman, som bytte namn till Sylvan & Qvibelius och från 1874 drevs av S ensam, kom efterhand att främst bedriva handel med bränsle, kol och koks. 1909 ombildades den till aktiebolag. S arbetade sig fram till en position i första ledet inom Helsingborgs näringsliv. Han var styrelseledamot i flera aktiebolag, bank- och järnvägsföretag samt deltog i det kommunala livet. Han ingick i hamndirektionen, invaldes i drätselkammaren och satt i stadsfullmäktige från 1877. Den sista tiden tryckt av ekonomiska bekymmer valde S att sluta sitt liv för egen hand.

Äldste son till S var Tage S (1874–1949), som blev major vid släktens förband, Wendes artilleriregemente. Hans son Sixten Tage August S (1914–2001) som först haft tankar på att bli kyrkomusiker utbildade sig till läkare vid LU. Sixten S var en flitig amatörmusiker och medverkade i Akademiska kapellet och Lunds orkesterförening på trumpet och horn och skrev kammarmusik samt ett tiotal verk för orkester. 1999 blev han hedersmedlem i Svenska hornsällskapet.

S:s farbror Oscar S (1877–1937) ledde efter faderns död ab Sylvan & Qvibelius till 1919 då hans och Tage S:s yngre broder Carl Fredrik S (1884–1969) tog över ledningen fram till 1923. Fredrik S drev därefter Fredrik Sylvans kolimport ab och var även VD i N Persson & Aug Sylvans fastighets ab. S tillhörde stiftarna av Gillet Gamla Helsingborg och var ordförande i styrelsen för Nordvästra Skånes orkesterförening. Deras syster Gerda S (1879–1936) gifte sig med Henry Dunker, chef för ab Tretorn. Hon gjorde sig känd för sitt intresse för kultur och för sina insatser att hjälpa människor i behov. Tillsammans med maken donerade hon medel till bl a Helsingborgs konserthus och vid hennes död bestämdes testamentariskt att efter båda makarnas död skulle en femtedel av kvarlåtenskapen gå till Helsingborgs stad. Till hennes minne och till förmån för svårt sjuka och äldre i Helsingborgs stad bildade Henry Dunker 1953 Henry och Gerda Dunkers stiftelse. Efter hans frånfälle 1962 övertog stiftelsen parets hem Villa Hevea för att driva ett sjukhem där. Samtidigt testamenterades kvarlåtenskapen efter honom till Henry och Gerda Dunkers donationsfonder vilka under årens lopp bekostat en rad för Helsingborg gagneliga ändamål, däribland Dunkers kulturhus.

Tage, Oscar, Fredrik och Gerda S:s farfars farfars bror – bror till Jacob och Isak Anders S – var handlanden Christian S (1740–1810). Hans son Peter S (1767–1830) blev lagman och borgmästare i Ystad. Dennes son Tage Ludvig S (S 1) var far till Jenny Adèle Fredrique S (1845–1923), gift 1869 med kammarherren och majoren Holger Rosencrantz till Örup. Adèle S var den sista privatpersonen som ägde den medeltida borgen Glimmingehus. Hon intresserade sig mycket för denna och gav ut skriften Beskrifning öfver Glimmingegård (1909). Efter S:s död donerade hennes efterlevande borgen till den svenska staten.

Inget samband har kunnat spåras mellan denna släkt och tidningsredaktören och revyförfattaren Georg S (1891–1950).

Författare

 Jakob Christensson

Källor och litteratur

Källor o litt: Allmänt: Opubl art:ar om medlemmar av släkten, hos Fosie-Sylvan släktfören, Skanör, utskr hos SBL. – Bilaga till ättartavlan [1–3, släkten Sylvan] (1938–48); Släktbok för släkten Fosie-Sylvan (1969); Sv släktkal 1950 (1949); Ättar-tavla över släkten Fosie-Sylvan (1946).

Nils Christensson S: Lunds hm; SjSk1.

Christian S: Lunds hm; SjSk1.

Nils S: Lunds hm.

Christopher S: Lunds hm.

Per Gustaf S (1827–1903): Nekr i Sydsvenska Dagbladet 23 febr 1903.

Per Gunnar S: På nya poster (SvD 11 nov 1964); På nya poster (SvD 20 mars 1973). – Nekr:er i SvD 6 o 12 aug 1989.

Per Gustaf S (1875–1945): Arméns ledning från Vasatid till nutid, ed L Rönnberg (1995); SMoK. – Nekr i SvD 20 sept 1945.

Nils S: Nekr:er i SvD 14 o 15 jan 1998.

Ove Christian S: SMoK.

Hakon Theodor S: Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, ed T Nilsson-Leissner (1954); SMoK; Tvåkammarriksdagen 1867–1970, 3 (1986).

Christopher S: G Bodman, Chalmers tekniska institut: matrikel 1829–1929 (1929); Publicistklubbens porträttmatrikel 1936, ed W von Sydow (1935); SvTeknF.

Susanne S-Pollak: SKL.

Theodor ”Tesse” S: Justitiematr 1941 (1941). – Nekr i Falu-Kuriren 6 april 1961.

Torsten Hjalmar Theodor S: Sv juristmatrikel (1964). – Nekr i SvD 25 okt 1983.

Kari S: A Abenius, Lyhörd rektor med lust och längtan till dansen (SvD 11 okt 2000); Statskal 2005; Vem är hon (1988).

Bertil Hjalmar Theodor S: Sv juristmatrikel (1964). – Nekr i SvD 2 jan 2004.

Björn Allan Theodor S: Nekr i SvD 29 sept 2011.

Otto Christian S: Nekr i SvD 11 mars 1916.

Gertrud Carolina S: Nekr:er i SvD 4 o 6 sept 1976.

Eilif Christian S: Tvåkammarriksdagen 1867–1970, 3 (1986); Väd 1953 (1953).

Siegbrandt Herman S: Bilaga II till ättartavlan 1938 (1938).

Otto Wilhelm S: Nekr i SvD 14 dec 1936.

Karl Gösta S: Nekr i SvD 12 juli 1972.

Johan Otto S: Samzelius; S Sylvan, Jägmästare Johan Otto Sylvan: ett hundraårsminne (1932).

Otto Rudolf S: Nekr i SvD 20 dec 1952.

Bo Hans Henning S: Å Wall, En konstälskare i möjligheternas hus (SvD 21 aug 1987). – Nekr i SvD 10 april 2016.

Per Theodor S: S Andersson, Alnarps matrikel … 1862–1933 (1935). – Nekr i SvD 15 maj 1953.

Ingrid Anna Lisen S: Myggans nöjeslexikon, ed U M Ericson, 12 (1992). – Nekr i SvD 10 jan 1987.

Peter Christian S: Elgenstierna, 6 (1931).

Isak Anders S: SjSk1.

August S: För egen hand (SvD 17 dec 1909); Helsingborgs historia, 7:1, Befolkning, förvaltning, kommunal service 1863–1970 (1992); Sveriges äldsta företag …, ed C Forsstrand (1923). – Nekr i SvD 18 dec 1909.

Sixten Tage August S: T Ekman, Sixten S (Movitz 2000, nr 13).

Gerda S-Dunker: A Ulfsäter-Troell o C Aspegren, Despot och charmör: Henry Dunker millenniets helsingborgare (2020). – Nekr i SvD 1 okt 1936.

Carl Fredrik S: Nekr i SvD 18 febr 1969.

Jenny Adèle Fredrique S: Elgenstierna, 6 (1931).

Georg S: Publicistklubbens porträttmatrikel 1936, ed W v Sydow (1935)

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sylvan, släkt, , https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35016, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jakob Christensson), hämtad 2024-04-28.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35016
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sylvan, släkt, , urn:sbl:35016, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jakob Christensson), hämtad 2024-04-28.