Meriter

Syrrist, Arvid Egil, f 13 mars 1905 i Kristiania (nuv Oslo), Gamle Aker, d 18 juni 1997 i Trelleborg. Föräldrar: brandkonstapeln Anton Edward Mathisen S o barnmorskan Helga Marie Hansen. Studentex vid Fagerborgskole i Kristiania 20 juni 23, fotbollsspelare i Frigg Oslo FK 24–32, cand med dent:ex vid univ i München 30, tandläkarex i Oslo 20 juni 33, verksam som tandläkare där, ordf i Norges bandyförbund o i Norges fotbollsförbund, erhöll Guggenheims stip för studier i barntandvård i USA 39, tjänstgjorde i norska marinen under andra världskriget, anställd vid Oslos tandläkarhögskola 45, tf laborator vid avd för barntandvård vid Tandläkarhögsk i Malmö 1 juli 48, ord där 20 aug 52–30 juni 62, disp vid LU 12 dec 49, odontologie dr vid StH 30 maj 51, sv medborgare 22 okt 51, medgrundare av Nordisk fören för pedodonti 51, ordf där 53–åtm 60, ordf i dess sv sektion (från 67 Sv pedodonti-sällsk) 51–71, hedersled där 74, led av Medicinalstyr:s första fluorkomm 52–53, medl av red:nämnden för Odontologisk revy 56–58, v ordf i Sydsv tandläkaresällsk 57–58, medgrundare av Sydsv ortodonti- o pedodontifören 57, v ordf där 57–58, ordf 59–60, generalsekr i European Organisation for Caries Research (ORCA) 57–60, ordf där 61–62, Odontologiska fören:s i Malmö inspektor 58, prof i barntandvård vid LU 1 juli 62–1 juli 71, lär vid Statens tandteknikerskola i Malmö 64, bitr lär i pediatrisk odontologi vid Lunds lasarett 64, led av Medicinalstyr:s (från 68 Socialstyr) vetensk råd 65–71, initiativtagare till International Association of Dentistry for Children, ordf där 69, hed:led 71. – Hedersled av British Paedodontic Society, av European Academy of Paedriatic Dentistry, korresp led av Gbgs tandläkaresällsk, av Oslo tannlegeselskap. ORCA/Rolex pris 57, LU:s odontologiska fak:s medalj 71.

G 28 dec 1933 i Trelleborg m Ingrid Helmont, f 4 dec 1911 där, d 14 sept 1987 där, dotter till tandläkaren Nils Olsson H o Gudrun Sonesson.

Biografi

Arvid S kom att ha stor betydelse för den svenska barntandvårdens utveckling men gjorde sig först bemärkt inom ett helt annat område, nämligen sportens. Som 19-åring kom han in i det norska fotbollslandslaget, där han sedan spelade under nästan hela sin grundutbildning. Även bandyn var föremål för intresse – S var under en period ordförande i Norges bandyförbund. Under sin studietid i München spelade han i det framstående fotbollslaget TSV 1860 München.

I slutet av 1930-talet fick S stipendium för att studera barntandvård i USA, och befann sig därför tillsammans med sin hustru Ingrid i New York då andra världskriget bröt ut. Paret kunde inte resa hem utan begav sig 1941 till Kanada där de båda kom i tjänst i ”Little Norway”, det norska flygvapnets flygskola och träningsläger i Toronto. Makarna fortsatte sedan till Island och därefter till England och den norska marinens depå i Liverpool. S tjänstgjorde också vid bl a fronterna i Frankrike och Belgien, och erhöll efter kriget flera medaljer. Under alla sina placeringar roade han sig med att ”lira boll” och han behöll sitt stora sportintresse livet ut.

Efter kriget återvände S till Norge men flyttade 1948 till Malmö, där det dåvarande tandläkarinstitutet befann sig i ett expansivt skede. Tandläkarinstituten hade nyligen blivit högskolor med femårig studieplan, knutna till de medicinska fakulteterna vid universiteten. Högskolan i Malmö blev landets andra odontologiska läroanstalt och här inrättades även en tandteknikerskola.

Debatten om hur en mer eller mindre omfattande folktandvård borde utformas hade pågått i decennier, och tandvården hörde till de prioriterade områdena i mellankrigstidens ambitiösa befolkningspolitik. Beslutet om folktandvård fattades 1938, och under efterkrigstiden tog reformarbetet fart. Befolkningens tandhälsa var genomgående dålig – karies fanns hos nästan alla, barn som vuxna. Till och med barn i förskoleåldern kunde ha så kraftiga kariesangrepp att samtliga tänder var funktionsodugliga. Hos barn som fått dra ut många tänder kunde bettet lätt utvecklas fel, och förutom svårigheter att tillgodogöra sig mat innebar nedsatt tuggförmåga ökad risk för mag- och tarmsjukdomar. Det hände därför att protes måste sättas in på de värst drabbade barnen.

Teorierna om hur och varför karies uppstod och hur den kunde motverkas var flera, även om man ganska tidigt förstod sockrets negativa inverkan. Den ”gåtfulla” sjukdomen karies studerades intensivt. S, som redan i Norge inlett forskning på området, disputerade 1949 på en avhandling om fluorens effekt på tandemalj. Ämnet låg i tiden. Undersökningar hade i USA indikerat att människor i trakter med fluorhaltigt vatten hade mindre problem med karies, och fluorpensling av skolbarns tänder hade också haft effekt. I avhandlingen redovisade S försök han gjort med fluorpensling och resultaten befanns goda om än inte avgörande i kampen mot ”tandrötan”. Hans studie var dock viktig för förståelsen av verkningsmekanismerna hos fluor.

Vid tillträdandet av laboratorstjänsten i Malmö fick S ansvar för undervisningen i barntandvård. Han bidrog till att göra barntandvården till ett undervisningsämne vid de odontologiska fakulteterna och blev sedermera högskolans förste professor i ämnet sedan hans laboratorstjänst efter flera års motionerande i riksdagen hade omvandlats. Vid Malmö tandläkarhögskolas första promotionshögtid 1955 höll S promotionstalet; ämnet var kariesproblemet. Hans initiativ till läroböcker inom området bidrog också till att Sveriges barntandvård fick ett mycket gott rykte i världen.

S var i sitt arbete främst inriktad på kariesprevention och blev en av landets mest framträdande inom forskningen rörande fluoridering; nästan alla hans publikationer behandlade användningen av fluor och dess effekter. Att detta ämne verkligen hade en karieshämmande verkan var konstaterat, men frågan om hur det skulle tillföras och i vilka doser var länge föremål för debatt. Alltför stora mängder kan orsaka missfärgning av tänderna och i riktigt höga doser är ämnet rentav giftigt. Tillförsel genom olika livsmedel eller i form av tabletter eller pensling diskuterades, och S ingick i en europeisk forskargrupp som utarbetade program för försöksverksamheter. Likaså var han en av de sakkunniga i Medicinalstyrelsens utredning om fluoridering av dricksvatten.

1952 inleddes ett omfattande försök med vattenfluoridering i Norrköping, som med sina dubbla vattenledningssystem lämpade sig särskilt väl för en jämförande studie. S var en av de ansvariga för den vetenskapliga bearbetningen av resultaten, och några år senare konstaterades att kariesförekomsten i den del av staden som utgjorde försöksobjekt sjönk dramatiskt, i vissa fall med upp till 50 procent. Experimentet hade dock inletts mer eller mindre i hemlighet och då det kom till allmänhetens kännedom blossade en debatt om bristande etik upp. Motståndare jämställde fluorideringen med tvångsmedicinering, dessutom med ett ämne många befarade var ohälsosamt, och 1961 beslutade Regeringsrätten att försöket var olagligt och skulle avbrytas.

Besvikelsen var stor hos S och hans kolleger, och några år senare kritiserade han politikerna och andra ansvariga för att folktandvården snart tre decennier efter dess införande ännu inte nått målet. En starkt bidragande orsak var tandläkarbristen – lönerna inom folktandvården var inte höga och de privata tandläkarna sades inte vilja arbeta med barn. Insatserna hade därför koncentrerats till skolbarn medan 3–6-åringar uteslutits från den systematiska övervakningen, vilket innebar att många hann utveckla omfattande kariesproblem långt före skolstarten. Eftersom bristen på tandläkare inte skulle kunna avhjälpas i brådrasket motiverade det än mer att preventiva åtgärder vidtogs. Fluoridering av dricksvatten sågs som det naturliga: ”vi kan inte dröja längre med denna effektiva kariesförebyggande åtgärd”, fastslog S, som tillsammans med andra förespråkare efterfrågade en lag som tillät kommunerna att fluoridera dricksvattnet.

Beslut i frågan fattades först flera år efter att S lämnat yrkeslivet, och resultatet blev att inget lagförslag lades fram. Skälen var etiska men också att andra fluorprofylaxmetoder – munsköljning, tabletter och tillsats i tandkräm – under tiden hunnit utvecklas och prövas med god effekt. Under 1960-talet hade ambitiösa upplysningsinsatser gjorts. S medverkade aktivt med föredrag vid Tandvärnets möten, deltagande i kampanjer i olika landsändar och framträdanden i upplysningsprogram i TV. Han hade observerat att sötsakskonsumtionen exakt följde ökningen av barnbidrag och propagerade livligt för övervakad tandborstning och minskad sockerkonsumtion. Den ökade användningen av framför allt fluortandkräm hade stor betydelse, och i slutet av decenniet noterades en märkbar förbättring av skolbarns tandhälsa.

S:s intresse för barntandvården sträckte sig utanför Sverige. På hans initiativ bildades 1951 Nordisk förening för pedodonti och mot slutet av hans verksamma tid International Association of Dentistry for Children, där Svenska pedodonti-sällskapet omgående blev medlem. För sina internationella insatser blev S den första hedersledamoten i European Academy of Paediatric Dentistry. Efter hans död instiftades Arvid Syrrists rese- och forskningsstipendium.

Författare

 Lena Milton

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Experimental studies on the effect of sodium fluoride on human dental enamel. Investigations into the potentialities of topical application of sodium fluoride to teeth as a means of caries control. [Akad avh LU.] Göteborg 1949. (Elander). 38, [1] s. [Består av sammanfattning med ovanstående titel ur Odontologisk tidskrift, vol 57, 1949, s [447]–[485], jämte 7 st särtryck ur Odontologisk tidskrift 1946–49 och Den norske tannlegeforenings tidende 1948.]

Tryckta arbeten (bidrag): S:s bidrag har ej efterforskats, men enligt PubMed våren 2020 kan 12 artiklar (1949–69) attribueras till S.

Källor och litteratur

Källor o litt: Kanslibyråns centraldossiéer över utlänningar (F 1 b: 2439), Statens utlänningskommissions arkiv, RA. G Koch o S-Å Lundin, Svenska pedodontiföreningens historia (2013, kopia hos SBL).

”Bara fluor kan rädda tandvården” (SvD 4 mars 1966); Barntandläkarna räcker inte till (Göteborgs-Tidn 22 sept 1968); N Bäckman, H Grahnén o P Ollinen, Tandvård för folket (1988); En nyhet värd ett leende (Arbetet Väst 13 nov 1968); Fluoridering av dricksvatten begärs av ett tiotal städer (SvD 16 juni 1957); Fluoridering av hushållssalt: projekt i kampen mot karies (SvD 11 febr 1958); Fotbollsveteraner möttes efter 50 år (Göteborgs-Posten 9 aug 1974); Förbud mot fluor beklagas livligt (SvD 21 dec 1961); Förbud mot fluoridering av dricksvatten? (Sveriges tandläkarförbunds tidning, 47, 1955, s 149; Gruvliga hål måltavla för LKAB-kampanj (Expressen 8 nov 1962); J A Höjer, En läkares väg (1975); Kampen mot karies (DN 8 dec 1949); Karies kostar oss 200 miljoner … (SvD 18 dec 1955); C Lindblom, I väntan på tandvård: hur tandrötan blev politik (2004); LUM 1967–68 (1968); Malmö fick 8 doktorer vid första promotionen (SvD 11 sept 1955); ”Nobelpastan” blir världsartikel (SvD 13 febr 1968); Norge spelar i Tyskland (DN 28 dec 1934); Norsk fotbollsveteran och professor … (Arbetet Väst 7 aug 1974); S Ordell, Från hantverk till akademisk profession (Tandläkartidningen 2012, nr 4); J Samuelsson, Så fick Norrköping hela världen att tro på fluor (SvD 23 april 2019); Svenskar borstar tänderna endast fyra gånger per år (SvD 4 nov 1964); Svår karies hos småbarnen (SvD 15 juni 1960); Tandvård på schemat i Norrbottenskolor (SvD 7 nov 1962); Tomteklubben i Karlstad fyller 30 år (DN 1 nov 1934); Trelleborgska hemma efter 5 års ”krigstjänst” för Norge (Trelleborgstidningen 13 juni 1945). – Nekr i SvD 15 juli 1997.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Arvid Egil Syrrist, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35030, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lena Milton), hämtad 2024-04-28.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35030
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Arvid Egil Syrrist, urn:sbl:35030, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lena Milton), hämtad 2024-04-28.