Meriter

1 Söderberg, Astrid Ellen Ann-Charlotte, f 31 juli 1918 i Falsterbo, Skå, d 11 juli 2012 där. Föräldrar: direktören o v konsuln Gustav Adolf Olaus Östberg o stiftsjungfrun Gunborg Margareta Wilhelmina von Stedingk. Genomgick Malmö h lärov för flickor, elev vid Scenstudions teaterskola i Sthlm ht 36, engagemang vid Malmö stadsteater 45–49, vid Wasa teater 49–56, verksam som regissör vid Kammarteatern, Uppsala, 56–57, gav undervisn i amatörteater där 56–57 o 60, drev barnteaterskola 57, fast medarb vid Uppsala-Gävle stadsteater jan 60, anställd vid Borås stadsteater 1 juli 64–78, skådespelare i TV från 69, anställd vid Gbgs stadsteater från 1 juli 78.

G 1) 30 nov 1937 i Malmö, Caroli, m direktören Harald Adolf Hjalmar Kinberg, f 26 sept 1905 i Hamburg, Tyskland, d 29 juni 1950 i Husie, Skå, son till direktören Gottfrid Hilding K o Alice Margot Rodatz; 2) 27 juli 1951 i Sthlm, Enskede, m skådespelaren Arrist Roland Söderberg (S 2).

Biografi

Ann-Charlotte S, för teaterpubliken känd som Ann Gelbar, blev tidigt på det klara med att hon ville stå på scenen. Arv och miljö verkar ha bidragit därtill i ungefär lika mån. På mödernet hade S ett rikt musikaliskt och artistiskt påbrå. Hennes morfar, Hans Ludvig von Stedingk (bd 33, s 190), 1910–19 chef för Operan, var son till den på 1850- och 1860-talen firade sångerskan Wilhelmina Gelhaar (bd 17, s 48). Genom henne och hennes som sångerska lika berömda moder Mathilda Gelhaar (bd 17, s 48) kunde S räkna artistiska anor ända tillbaka till den under gustaviansk tid bemärkte skådespelaren Andreas Widerberg. Denne, som var hennes morfars mormors morfar, blev 1787 den förste att framföra Hamlet på en svensk scen.

Som om inte detta skulle vara nog växte S upp i en familj där musiken tog stor plats och teater- och konsertbesök var en självklarhet. Ellen Hartman (bd 18) var hennes gudmor och det burgna föräldrahemmet på Regementsgatan 4 i Malmö gästades av en strid ström artister, däribland Gerda Lundequist (bd 24), Tor Mann (bd 25), Gertrud Pålson-Wettergren (bd 29), Adelaide Skilondz (bd 32) och Anders de Wahl, med vilken modern i sin ungdom spelat teater på Riddarhuset.

S:s under skolåren allt starkare drömmar om att bli artist ogillades av fadern, som annars under många år satt i styrelsen för Stiftelsen Malmö konserthus. Men hon stod på sig och efter avklarade studier vid Malmö högre läroverk för flickor sökte hon sig hösten 1936 på inrådan av sin sångpedagog, Anna Frank, till Scenstudions teaterskola, en nystartad ambitiös inrättning i Ålsten som leddes av den dynamiske ryske emigranten Matwey Schischkin, en gång elev till Stanislavskij, och Per Lindberg (bd 23). Inte heller ett i unga år ingått äktenskap och en snabbt växande familj kunde hindra henne från att fullfölja sin dröm.

Debuten i större sammanhang skedde med titelrollen i Hervés operett Lilla helgonet på den av Oscar Winge ledda Hippodromteatern i Malmö. Det var nu S i samband med affischeringen lade sig till med artistnamnet Ann Gelbar – ursprungligen hade hon tänkt kalla sig Gelhaar, men det förbjöd morfar som inte ville att det med Operan och Hovkapellet förbundna släktnamnet skulle profaneras på någon enkel landsortsteater. Winge och S fick låtsas att ett tryckfel inträffat.

Sitt första fasta engagemang fick S 1945 vid Malmö stadsteater, som då ståtade med norra Europas modernaste teaterbyggnad. Det gick dock långt mellan rollerna och hon fick dessutom mest medverka i lyriska produktioner. S, som kände att hon inte utvecklades som dramatisk skådespelare, tog därför 1949 engagemang vid Wasa teater i Finland som i likhet med de svenska teatrarna i Helsingfors och Åbo fungerade som en plantskola för svenska skådespelare i början av karriären. Lön betalades bara nio av årets månader, så om somrarna gav sig S ut på privata turnéer i Österbotten. I Vasa träffade hon också Roland S med vilken hon gifte sig 1951. De två skulle fortsättningsvis bli ett oskiljaktigt skådespelarpar som efter återkomsten till Sverige nästan alltid spelade på samma scener. Deras tidiga karriärer i Sverige sammanföll med en blomstringsperiod för stadsteatrarna, med nya fasta ensembler på flera orter.

De närmaste åren efter tiden i Finland, där S också hunnit medarbeta i radion och satt upp Mumintrollet, gav hon undervisning i amatör- och barnteater samt verkade vid den avantgardistiska studentteatern Uppsala kammarteater både som skådespelare och regissör. 1960 blev hon fast engagerad vid Uppsala-Gävle stadsteater men flyttade 1964 jämte maken till Borås i samband med att Hans Råstam blev chef för den unga stadsteatern där. Efter fjorton år på scenen i Borås valde paret S att avrunda sina karriärer vid Göteborgs stadsteater. Under den uppslitande manifeststriden 1981 – då tre av ledningens medlemmar i en arbetsskrift formulerade sin ambition att styra teatern i en mer samhällsnära riktning – var S en stridbar företrädare för den minoritet som vägrade ställa sig bakom den kontroversiella skrivelsen.

S fick i början av karriären mest spela högreståndskvinnor och finare fruar, men under åren i Borås gavs hon mer vardagsnära roller och blev något av en specialist på att spela sliten arbetarhustru, med en ny och mer innerlig framtoning än förr. I roller som Sara i Arnold Weskers Hönssoppa med korngryn 1966 och den sicilianska kvinnan i Beniamino Joppolos Karabinjärerna 1968 lärde hon sig med egna ord att ”avstå från att göra för mycket på scenen”. En gemensam framgång med maken fick S i Arthur Millers En handelsresandes död 1968, där hon spelade modern i familjen Loman: ”monumental”, ”utan insmickrande toner”, var några av omdömena om hennes insats. Sin sångförmåga fick S utlopp för bl a som värdshusvärdinnan i Bertolt Brechts Svejk i andra världskriget 1973.

S deltog genom åren i flera TV-inspelningar, däribland TV-serien Hem till byn i vilken hon från starten 1971 till sista säsongen 2006 syntes i rollen som småskollärarinnan Greta Berglund, och i Carin Mannheimers dramaserie Lära för livet 1977, där hon spelar läraren Britta.

Dotter till S och S 2 är skådespelaren Katarina S (f 1955). Barn till henne är skådespelaren Matilda Tjerneld (f 1983) och skådespelaren och regissören Viktor Tjerneld (f 1987).

Författare

 Jakob Christensson

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): [Omslag:] Minnen. Ann Gelbar-Söderberg berättar. U o u å [Falsterbo: Författaren, 2009]. 54 s, fotogr.

Källor och litteratur

Gbgs stadsteaters personalakter, Regionarkivet för Västra Götalandsregionen och Gbgs stad.

Borås stadsteater 1964–1994, ed I Visch-Karlson (1994); H I Hanson, Ett under i Borås (SvD 22 mars 1968); B Hähnel, Handelsresanden i Borås: avglamouriserad stenöken (DN 23 mars 1963); Ny svensk teaterhistoria, 3, ed T Forser o S Å Heed (2007); G Ollén, Svensk amatörteaterhistoria 1865–1978 (1979); Svenska skådespelare i film och TV 1897–2000, 1 (2002); C Testart, Min största uppgift att spegla vår tid (GP 5 mars 1974); K Torell, Ann gick raka vägen till scenen – Roland kom dit via ett talfel (GP 10 dec 1978). – Nekr:er över S i SvD 3 o 9 aug 2012.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Astrid Ellen Ann-Charlotte Söderberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35172, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jakob Christensson

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35172
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Astrid Ellen Ann-Charlotte Söderberg, urn:sbl:35172, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jakob Christensson