Meriter

Söderholm, Margit Charlotta, f 17 mars 1905 i Sthlm, Ad Fredr, d 23 nov 1986 där, Osc. Föräldrar: revisorn Carl Robert S o folkskollärarinnan Aurora Hildegard Kock. Elev vid Åhlinska skolan, Sthlm, ht 10–juni 22, inskr vid Högre lärarinneseminariet i Sthlm 23, examen från dess 3:e avd juni 26, från dess 4:e avd mars 28, lär vid Västerviks läroanstalt för flickor 28–29, studentex som privatist 29, studier vid StH ht 29–ht 33, lär vid Äppelvikens elementarskola för flickor, Sthlm, 31–40, fil ämbetsexamen vid StH 15 dec 1937, provår vid h a l för flickor å Norrmalm, Sthlm, ht 38, e o adjunkt vid Bromma läroverk 40–47, vid Nya elementarskolan i Ängby, Sthlm, 47, ord adjunkt där 49–67. Författare.

G 26 sept 1969 i Khvn, Danmark (vb Sthlm, Osc), m ingenjören o författaren Gudmund Gustaf-Janson, f 23 jan 1904 i Nacka, Sth, d 22 jan 2004 i Sthlm, Engelbr, son till författaren Johan Gustaf Adolf Janson (bd 20) o författaren Emmy Amanda Hagberg.

Biografi

Margit S föddes i en medelklassfamilj där även modern var yrkesverksam, och växte upp i Stockholm. Förutom en kort utflykt till Västervik, där hon under en tid var anställd vid stadens läroanstalt för flickor, förblev hon huvudstaden trogen livet ut. Under fyrtio år var hon lärarinna och läroverksadjunkt, huvudsakligen vid Nya elementar i Bromma, en skola med lång tradition av att pröva nya pedagogiska idéer. Det var emellertid som skönlitterär skildrare av ett mer eller mindre romantiserat liv på landsbygden, oftast förlagt till historisk tid, som hon gjorde sig känd.

Författarskapet utövade S under så gott som hela sitt liv. Hon skrev som ung ”trevliga berättelser” i Flickornas julbok och debuterade 1940 med Skolflicksbekymmer, som inte väckte någon större uppmärksamhet bland recensenterna. Sättet att skriva ansågs dock friskt och naturligt och S tillerkändes viss psykologisk blick. Mottagandet blev ett annat då hon deltog i en stor romanpristävling utlyst av förlaget Wahlström & Widstrand, Svensk filmindustri och Hemmets Journal och vann med Driver dagg, faller regn (1943), en färgstark släktkrönika som utspelas i det tidiga 1800-talets Hälsingland, med en dramatisk kärlekshistoria i centrum. Med priset följde en avsevärd summa pengar och romanen blev tre år senare film. Huvudrollerna innehades av Alf Kjellin och Mai Zetterling, som båda slagit igenom i succéfilmen Hets och hörde till Sveriges mest populära skådespelare. Filmen blev en enorm publikframgång och boken hade efter bara ett par år sålt i 40 000 ex.

I en mening var S:s lycka därmed gjord. Hennes nästa roman, Grevinna, kom 1945 och var den första i den så kallade Hellestasviten. Därefter gav hon under lång tid ut en bok nästan varje år. Romanerna översattes till flera språk och framgången var stor även i andra länder. Fullt lika stor var den inte bland litteraturkritikerna. Det som i prisjuryns motivering 1943 kallades folksägen och Norrlandsepos och en kärlekssaga ”skir och drömsk som en folkvisa” (Lärarinna vann…) avfärdades av kritiker som ytliga personbeskrivningar och Skansenromantik, ”ihopfantiserad av en stadsdam som svärmar för Hälsingland” (En prisroman). Landsortspressen kunde vara mer välvillig, likaså var mottagandet i andra länder bättre, men spefulla recensioner följde S i stort sett genom hela författarskapet. Dock behandlades ändå hennes böcker i de stora tidningarna, och för sina ingående beskrivningar av seder och bruk fick S – som förvisso var lärare i bl a historia – visst erkännande. Järvsöbygden, där hon gärna vistades sommartid och under en tid ägde en gård, fick utgöra fond för flera av romanerna och hon lade sig vinn om att sätta sig in i traditioner och historiska förhållanden. Förarbetet var därför tidskrävande, något hon ibland framhöll när förlaget ville skynda på henne.

S:s faiblesse för Hälsingland och bygdedramat som grund för intrigerna gick igen i flera av böckerna men mest omfattande blev Hellestasviten, en släktkrönika som sträcker sig över fyra generationer – från tidigt 1800-tal till 1880-talet – och utspelas på de fiktiva godsen Hellesta och Tyrsta. I sju romaner, utgivna mellan 1945 och 1980, skildrar S släktmedlemmarnas skiftande öden mot en fond av sörmländsk herrgårdsmiljö och emellanåt stockholmskt societetsliv. Viss inspiration måste hon ha fått från Birgit Th Sparres (bd 32) mycket populära romansvit om gårdarna runt sjön Åsunden (1928–76).
Förutom Hellestasviten och bygderomanerna skrev S också några samtidsskildringar. Efter en uppskattad semester i Grekland tillkom Resa till Delphi (1956), i vilken en busslast turister upplever några omtumlande dagar tillsammans samtidigt som de och läsaren får sig en hel del till livs om den antika grekiska historien. Här framträdde den väl pålästa historielärarinnan S, som under sin egen resa också måste ha studerat människor och miljöer noggrant, och boken fick ett ganska nådigt mottagande.

Men in på det finlitterära fältet tog sig inte S:s romaner. Däremot ansågs hon under decennier höra till sitt förlags stjärnförfattare och älskades hängivet av läsarna. Upplagorna var stora och böckerna kom ofta med i bokklubbar och läsecirklar; till förlaget inkom ständigt frågor om när nästa roman var att vänta. Även All jordens fröjd (1948) och Moln över Hellesta (1955) filmatiserades och den senare, som till skillnad från den övriga produktionen var ett slags deckarroman, fick ett förhållandevis gott omdöme. Med den och med Resa till Delphi kände sig S själv nöjd, vilket hon annars sällan gjorde. Hon var inte omedveten om att hennes böcker kallades pigromaner och var ofta irriterad över att de gavs banala omslag och annonserades på ett ”sockersött” sätt. Självkänslan sviktade ständigt – hon kunde fråga sin förläggare om det senaste manuset framstod som ”sinnessvagt”, avråda från att kosta på en kommande bok bra papper när det var ”sådan gräslig smörja” eller förbjuda honom att sälja den till utlandet eftersom det skulle förstöra hennes rykte. En svår migrän hämmade dessutom regelbundet arbetsförmågan.

Icke desto mindre var S produktiv och under lång tid en av Wahlström & Widstrands kassakor, något dess chef Carl Björkman var väl medveten om. Han ansåg henne krävande men deras kontakt blev med åren alltmer kamratlig, och han föreslog ofta lunch på bättre ställen där de två skulle äta gott, gå igenom ”stridsplaner” och lägga upp strategier. Med glimten i ögat, men också med blicken på intäktskontot, påminde han henne om att världen ständigt var intill bristningsgränsen fylld av förväntan inför nästa roman. De humoristiska ryggdunkarna piggade upp S: ”Din kärnfulla uppmaning att skriva ’för fan’ har gått mig djupt till sinnes, och jag arbetar nu på sedan skolan är slut”, skrev hon under arbetet med Bärgad skörd (1952).

Till problemen med migrän och annan sjuklighet kom också S:s ekonomiska bekymmer. Trots att böckerna sålde i så stora upplagor uppgav hon ofta att hon led brist på pengar och bad upprepade gånger förlaget om förskott. Villan hon delade med modern och en syster kostade i underhåll, hon ville gärna vara generös mot familjemedlemmar, sjukdomsperioderna var ofta återkommande och därmed också vistelser på sjukhem och kurorter. Under de perioder S var tjänstledig för att skriva uppbar hon heller ingen lön. Hon drabbades regelbundet av restskatt som hon försökte undkomma genom kreativa modeller för utbetalning av honoraren, men utan större framgång.

1961 blev något av ett ”annus horribilis” för S. På våren brann hennes otillräckligt försäkrade hus ner till grunden och inget av inventarierna, såsom det stora och dyrbara biblioteket och manuset till nästa bok, kunde räddas. På sommaren avled Björkman oväntat, och det uppdagades senare att S i alla år haft ett mindre lönsamt avtal med förlaget. Saken åtgärdades men efter detta publicerades endast tre böcker av hennes hand och de utkom med långa mellanrum.

Även om S:s böcker givits ut på nytt i olika billighetsutgåvor och förkortade versioner, och så sent som 2018–20 i e-format, är hon mer bortglömd än t ex Birgit Th Sparre och Sigge Stark. Hennes mindre salongsfähiga sympatier för det nazistiska Tyskland har anförts som ett skäl till detta (Jonsson). Att S hyste kontroversiella åsikter framgår i de båda romanerna Dit du går (1946) och Möte i Wien (1951), båda alltså utgivna efter kriget då vidden av den tyska regimens förbrytelser blivit känd. Någon typisk antisemitism kan emellertid inte förmärkas hos henne. Möjligen gällde S:s beundran mer den gamla tyska kulturen – symboliserad av preussiska pliktideal, wagnersk musik, bildning och intellektuell höjd – än rent nazistisk ideologi. Att hon ansåg denna tyska kultur illa behandlad av en brutal sovjetisk segrarmakt är tydligt. Svårt att bortse ifrån är emellertid hennes medlemskap i de nazistiskt influerade organisationerna Riksföreningen Sverige-Tyskland och framför allt Svensk opposition.

S:s romaner skrevs i ett brytningsskede, vilket på olika sätt avspeglas i dem. I tiden låg en vilja att bevara den borttynande bondekulturen och i synnerhet Hälsingesviten präglas av en idealiserad sådan, med traditionella könsroller och hyllande av natur och fädernejord. T ex Moln över Hellesta har däremot många drag av efterkrigstidens modernism. Hjältinnan är en framgångsrik yrkeskvinna med egen modefirma och våning på en bättre Stockholmsadress; hon är mondän, kör bil och röker energiskt. Även i de historiska romanerna kan kvinnor trots normerna vara viljestarka och beslutsamma, och synnerligen självständig är huvudpersonen i Grevinna, som på egen hand driver ett jättelikt lanthushåll. Rollerna är alltså möjliga att töja något på även om de inte utmanas på allvar – kvinnor och män anses trots allt ha sanna, kompletterande naturer som de blir lyckligast av att följa.
I kärleksförhållandena har erotiken ett självklart utrymme. På den punkten tillerkänns även kvinnorna en sexualitet, rentav en stark sådan om än skildringarna är återhållsamma. Även detta var i samklang med samtidens förändrade synsätt. De diskussioner som fördes av sådana folkhemmets ”socialingenjörer” som paret Myrdal (bd 26) och upplysningspionjärer som Elise Ottesen-Jensen (bd 28) betonade vikten av en ny och sund sexualitet, fri från fördomar och skuldkänslor, och harmoni i samlivet.

Under 1960-talet försämrades S:s hälsa. Depressioner och ångest plågade henne och hon var i perioder intagen på Beckomberga sjukhus. Efter att ha ingått äktenskap med Gudmund Gustaf-Janson, vilket tycks ha skänkt ett större lugn, övervägde hon nya ledmotiv i skrivandet men ansåg att Lars Widding ”knyckt” Årstafrun och P A Fogelström hela Stockholm med sin serie om staden. De sista böckerna av hennes hand kom att följa i spåren av tidigare teman.

Författare

 Lena Milton

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

 Tryckta arbeten (egna verk): Med tanke på det stora antalet utgåvor och översättningar av S:s romaner är nedanstående förteckning begränsad till originalupplagorna samt oförändrade omtryck av dessa. Beträffande senare utgåvor förtjänar det att nämnas att de nyutgåvor av hennes romaner som publicerades av B. Wahlströms bokförlag vid mitten av 1970-talet (totalt 16 stycken) i flera fall var starkt förkortade. – Skolflicksbekymmer. Sthlm: Geber, 1940. 237 s. ([Omslag:] Gebers ungdomsromaner). [Aldrig omtryckt.] – Driver dagg, faller regn. [Roman.] Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1943. 518, [1] s. [2.–5. uppl 1943–45.] – Grevinna’. [Roman.] Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1945. 375 s. [2. uppl s å.] – Dit du går. [Roman.] Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1946. 304 s. [2.–3. uppl 1947.] – All jordens fröjd. [Roman.] Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1948. 447 s. [13./27. tusendet 1948.] – Bröderna. [Roman.] Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1950. 331, [2] s. [2.–3. uppl s å.] – Möte i Wien. [Roman.] Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1951. 274 s. – Bärgad skörd. [Roman.] Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1952. 369, [1] s. [2.–3. uppl s å.] – Livets krona. [Roman.] Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1953. 280, [1] s. [2. uppl s å.] – Jul på Hellesta. [Roman.] Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1954. 413, [2] s. [2.–3. uppl s å.] – Moln över Hellesta. [Roman.] Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1955. 240, [1] s. – Resa till Delphi. [Roman.] Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1956. 261, [1] s. – Sommar på Hellesta. [Roman.] Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1957. 343, [2] s. – Våren kommer till Tyrsta. [Roman.] Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1960. 292, [1] s. [2. uppl 1961.] – Caroline. [Roman.] Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1962. 234, [2] s. – Prostmamselln. [Roman.] Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1975. 451, [1] s. – Flickorna Anckarberg. En Hellestaroman. Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1980. [1], 255, [1] s.

Källor och litteratur

Åhlinska skolan i Sthlm, C IIa: 1 (matr); Högre lärarinneseminariet i Sthlm, D I:1–2 (inskr:matr), D IIa: 3 (Betygskat), allt i SSA. S:s korrespondens med ab Wahlström & Widstrand (E I: 161–302), Albert Bonnier ab:s arkiv, Centrum för näringslivshistoria, Sthlm.

B Almgren, Svensk-tyska föreningar: mål för tysk infiltration (HT 2015, nr 1); Bildande bokresa (SvD 21 nov 1956); Boknytt (Aftonbladet 2 dec 1934); En prisroman (SvD 8 nov 1943); P I Gedin, Förläggarliv (1999); B Hähnel, Kärlekskranka turister (DN 26 nov 1956); T Jungstedt, Bygderomantik på stabil grund (Röster i radio-TV 1974, nr 21); Lärarinna vann stort romanpris (DN 3 okt 1943); Lärarmatrikeln 1946; M Nilson, Blott Sverige svenska kvinnor har? Birgit Th Sparre, Margit Söderholm och det nationella projektet (2019); skbl.se; Tre flickböcker med pretention (DN 1 dec 1940). – Muntl meddel:en från Eva Danielson (systerdotter), Sthlm.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Margit Charlotta Söderholm, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35225, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lena Milton

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35225
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Margit Charlotta Söderholm, urn:sbl:35225, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lena Milton