Meriter

Söderlund, Oscar Edvard, f 11 juli 1892 i Karlskrona, d 21 sept 1965 i Sthlm, Hedv El. Föräldrar: hotelldirektören Gustaf Ferdinand S o Alice Elisabeth Woolfield. Elev vid H a l i Uppsala 05–08, medarbetare i Hernösands-Posten 1 nov 09–1 juli 11, red:sekr i Idrottsbladet 1 mars–31 dec 12, i Nordiskt idrottslif 1 jan–31 dec 13, red där 3 juli 16–8 maj 17, reporter o sportchef i Stockholms-Tidningen (S-T) 1 jan 14–1 okt 21, krigskorrespondent där 16, 18 o 40, en av stiftarna av Sv idrottsjournalisternas klubb 16, en av stiftarna o led av styr för Sv boxningsförb 19, vice ordf 19, ordf där 31–55, red för Swing 1 okt 21–1 febr 22, medarb i Åhlén & Åkerlunds förlag (bl a som red för Sport-Journalen 22–23) 1 juli 22–1 mars 24, anställd vid Fox-film 1 okt 24–1 mars 26, chef för sportavd i Stockholms Dagblad 1 okt 26, för sportavd i S-T 32, boxningsdomare vid flera OS (bl a högste ledare i Los Angeles 32 o i Berlin 36), ordf i styr för Sthlms fotbollsförb 28–29, led av styr för Fédération internationale de boxe amateur (FIBA) 28, president där 31–46, led av styr för Sv fotbollförb under 29, av riksidrottsförb:s (RF) överstyr 43–45, korrespondent för S-T i USA 47–48, konferencier, radiokåsör. – RF:s förtjänsttecken 34.

G 1) 30 april 1927 (–32) i Sthlm, Ad Fredr, m Ruth Eola Löwenstein, f 1 febr 1893 i Borgsjö, Vnl, d 10 juni 1980 i Sthlm, S:t Göran, dotter till landsfiskalen Ludvig L o Anny Charlotta Bredenberg; 2) 11 jan 1933 (–50) i Sthlm, Hedv El, m Sally Elvira Kahn, f 29 aug 1900 där, Kat, d 13 maj 1972 där, Osc, dotter till skräddaren Samuel Kahn Picksteinsky o Berta Levinson; 3) 5 mars 1953 i Sthlm, Skeppsh, m Berit Margareta Wollin, f 21 aug 1910 i Gbg, Vasa, d 8 sept 2002 i Sthlm, Osc, dotter till kapten Ivar W o Florence Hill.

Biografi

 Oscar S började under sena läroverksår sin bana som journalist. Det skedde i Hernösands-Posten där han gjorde insatser på bred front. Sitt elddop fick han vid det mest spektakulära tillfället i svensk idrottshistoria: OS i Stockholm 1912. Han medarbetade då i spelens dagligen utkommande officiella tidning, vilket ledde honom in på att mer koncentrerat bevaka idrotten som just åren före krigsutbrottet började utvecklas till ett eget journalistiskt delområde. Länge pendlade han dock mellan idrott och andra bevakningsområden liksom mellan dagspress och specialpress.

Efter OS-äventyret medarbetade S i det 1910 startade, sedermera välbekanta Idrottsbladet liksom i det äldre Nordiskt idrottslif. 1914–21 var han både sportjournalist och tidvis krigskorrespondent i S-T, med besök vid skilda fronter. Han tycks ha koncentrerat sig på den allierade sidan och intagit en probrittisk hållning. De internationella erfarenheterna utökades långt senare genom uppdrag som rapportör från finsk-ryska kriget 1940 och från USA 1947–48.

Under första hälften av 1920-talet hade S skiftande anställningar och egna företag för att 1926 få fast position som sportchef inom ledande dagspress: först vid Stockholms Dagblad efter Erik Pallin (bd 28), därefter vid S-T som nämnda dagblad gick upp i 1932. Han förblev verksam vid S-T som krönikör till kort före sin död, alltmer central som idrottslig opinionsbildare.

S utmärkte sig även som radioman med frekventa insatser ännu på 1950-talet. Han har tillskrivits det första direktsända idrottsreferatet i svensk radio, en boxningsmatch mellan Harry Persson (bd 29) och Larry Gains hösten 1924 (Dahlén). Fortsättningsvis anlitades han flitigt som kommentator, krönikör och konferencier, var medlem i Publicistklubben och en av stiftarna bakom Svenska idrottsjournalisternas klubb 1916. Som skribent utanför pressen författade han – i likhet med flera kolleger – populära böcker med inriktning på den högsta idrottseliten och olympiska spel, exempelvis Svenska idrottsstjärnor i träning och kamp (1936) och Svenska idrottshjältar (1948).

I amatörfrågan, tidens största tävlingsidrottsliga problemområde, svängde S uppseendeväckande med fotboll som främsta exempel. Utgångspunkten var en negativ hållning till professionella idrottare i början av 1920-talet, då han däremot pläderade för avlönade ledare. Ett femtontal år senare förordade S en kombination av professionalism och yrkesarbete, eftersom spelarna borde ses som delaktiga i en ”sportindustri”. I ett senare föredrag i Publicistklubben anslöt han sig till den opinion som i svaga svenska idrottsresultat (exempelvis vid vinter-OS i Oslo 1952 och förluster mot ryska brottare) såg tecken på svensk samhällsdekadans: disciplinupplösning, nöjeslystnad, vek livsstil. Samtidigt förklarade han att de moderna olympiska spelen generellt överlevt sig själva på samma sätt som de antika.

Liksom flera andra tongivande sportjournalister deltog S i idrottsrörelsens högsta ledning både nationellt och internationellt. Tyngdpunkten låg för hans del utpräglat på en enda disciplin: boxningen. Här nådde han desto längre. För att bl a rusta sig inför det sedermera inställda OS i Berlin 1916 började man 1913–14 organisera svensk boxning. S engagerade sig från början och höll föredrag om den ännu tämligen okända pugilistiska konsten vid en uppvisning på Cirkus i Stockholm. Något hållbart resultat nåddes emellertid inte i detta skede.

Först 1919 bildades en varaktig riksorganisation, Svenska boxningsförbundet. Som ordförande valdes Ulrich Salchow (bd 31), med sin auktoritet förväntad att tillföra respekt åt en omstridd form av tävlingsidrott. S blev vice ordförande för att 1931 ersätta Salchow som ordförande och lämna den posten först ett kvartssekel senare. Han var drivande kraft när boxningen debuterade med ledande manifestationer som SM 1920, landskamper 1923, distriktsmästerskap 1925.

Inrikes hade S problemet att övertyga en kritisk opinion, särskilt i riksdagen, att boxningen kunde vara en rumsren medlem av det idrottsliga folkhemmet. Dess drag av subkultur i cirkus- och varietéstil liksom associationer till professionell hantering av tvivelaktig moralisk halt talade emot, så också de ofrånkomliga inslagen av uppsåtligt våld. För talade bl a det breda folkliga intresset, frihetsargumentet och kontrollbehovet. S lyckades till slut få amatörboxningen erkänd inom idrottsrörelsen, främst manifesterat genom att den valdes in i RF som eget specialförbund 1939.
Utrikes lyckades svensk boxning relativt väl vid tävlingsutbytet med andra länder. En värderingsskillnad gjorde sig härvid gällande. Medan S och huvudfåran i svensk boxning med engelska förebilder prioriterade stil och teknik, föredrog andra kraft och inriktning på knockout.

S invaldes 1928 i FIBA och blev tre år senare dess president. Som högste ledare för amatörboxningen hade han huvudansvaret vid en rad viktiga evenemang, bl a OS 1932 och 1936. Han agerade domare vid ett utbyte mellan England och USA i London 1936 och ledde en europeisk trupp till USA 1938. Redan på 1920-talet hade han lotsat svenska boxare på utlandsfärder och grundlagt ett gott rykte som domare.

Utvecklingen under andra världskriget blev komplicerad både för FIBA och S personligen. Idrottens världsfederationer förväntades hålla sig neutrala och låta verksamheten gå på sparlåga i krigstid, bl a undvika evenemang i krigförande länder. Tyskland tryckte dock på för fortsatt utbyte. S tog kontakt med den svenska regeringen. Samtidigt stod han bakom särlösningen att anordna ”krigs-EM” i Tyskland (Breslau) 1942 med manstarkt svenskt deltagande. Vid samma tid utsågs en tysk till ny generalsekreterare för förbundet. Möjligen spekulerade S i en tysk seger i kriget. Under alla omständigheter naggade han neutraliteten i kanterna. Förbundet nykonstruerades och namnändrades 1946 – med annan person i ledningen. S:s övriga insatser som idrottsledare, inklusive ett kortvarigt gästspel i RF:s överstyrelse, vägde lätt mot det tungviktiga boxningsengagemanget.

Under sin stående signatur Glokar Well (ett tobaksmärke) framstår den ständigt piprökande S som en av de ledande representanterna för tidig svensk sportjournalistik. Som boxningsledare med tidig internationell rutin bidrog han dels till att öka sin idrotts legitimitet, dels till att befästa landets framskjutna position i världsidrottens organisationskomplex.

Författare

 Jan Lindroth

Arkivuppgifter

Enstaka brev från S i KB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): S:s böcker är genomgående publicerade under pseudonymen Glokar Well. – Känner Ni idrottstermerna? Cirka 500 uttal och förklaringar av G W. Sthlm: Hentzel & Söderlund, 1921. 61, [1] s. – Autograf- och tippningskalendern 1935. Med text av G W. Sthlm 1935. (Odentr). 64 s, ill. – Vem heter vad och Vems färger är det? Några kända idrottsmäns smeknamn i folkhumorn samt de svenska serieklubbarnas dräkter 1934–1935. En sammanställning av G W. Sthlm: O. Ke-förl., 1935. 31, [1] s. – Olympiaden 1936 i text och bild av G W. Sthlm: Saxon & Lindströms, 1936. [80] s, ill, fotogr. – [Omslag:] Svenska idrottsstjärnor i träning och kamp. [Kolofon:] Sthlm: Saxon & Lindström, 1936. [32] s, ill, fotogr. [Förordet undertecknat: G W.] – Svenska idrottshjältar. Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1948. 224, [1] s, fotogr. – [Omslag:] Olympiaden 1952. Berättad i text och bild av G W. Sthlm: Saxon & Lindström, 1952. [80] s, ill, fotogr. – Olympiaden, Melbourne 1956, skildras i detta album med fotografier och berättande text av G W. Sthlm: Saxon & Lindström, 1956. [80] s, ill, fotogr. [Omslag: Olympiaden, Melbourne 1956. Berättad i text och bild av G W.] – Född till boxare. Ingemars väg till VM. Sthlm: Christofers bokförlag, 1959. 151, [1] s, [24] pl-s, fotogr. [Behandlar I Johansson. Tillsammans med M Örner och B Falk.] – Olympiaden, Rom 1960, skildras i detta album med fotografier och berättande text av G W. Sthlm: Saxon & Lindström, 1960. [80] s, ill, fotogr. [Omslag: Olympiaden, Rom 1960. Berättad i text och bild av G W.]

Tryckta arbeten (bidrag): Bidrag som använts som källa i biografitexten ovan (publicerade under pseudonymen Glokar Well om ej annat framgår): I olympiadens kölvatten (Årsbok, Sveriges centralförening för idrottens främjande, årg 37, 1943, s 95–102). – Funderingar inför Helsingfors (Ibid, 46, 1952, s 31–36). [Namnform: Oscar Söderlund. Inför olympiaden 1952.] – Hårdhet eller dalt? (Ibid, 48, 1954, s 110–114). – Världens väldigaste regatta (Ibid, 50, 1956, s 91–104, fotogr). [Om K. S. S. S:s jubileumsregatta den 1 juli 1955.] – Olympiskt guld och silver till sjösportens män (Ibid, 51, 1957, s 51–62, fotogr). [Om svenska medaljer vid olympiaden i Melbourne 1956.] – Skidornas första SM. Ett idrottsligt äventyr (Ibid, 52, 1958, s 57–66, fotogr). – …och varför jag gillar den… (Ibid, 53, 1959, s 75, 77–79, fotogr). [Följdskrift till: Y Hamrin, Varför jag ogillar boxningen… (Ibid, s 74, 76–77).] – Att vara roddare (Ibid, 54, 1960, s 97–101). – Olympisk rapsodi. Historiska fakta och kuriosa (Ibid, 56, 1962, s 97–101). [Om olympiaden i Stockholm 1912.] – Boxningens förfall. Reflexioner kring ett 40-årsjubileum (Ibid, 57, 1963, s 94–101).

Översatt: P Ippolitov, Sovjetunionens idrott. Översatt av Oscar Söderlund. Sthlm: Fröléen, 1946. 160 s, ill, fotogr. [Med förord av S (s 8–13) undertecknat Glokar Well.]

Källor och litteratur

Allhems sportlexikon, 3 (1951); P Dahlén, Från Vasaloppet till sportextra (1999), s 78 f; M Hellspong, Boxningssporten i Sverige (1982); P O Holmäng, Idrott och utrikespolitik (1988); NF:s sportlexikon, 6 (1946); Publicistklubbens porträttmatrikel (1924), 1936 (1935) o 1952 (1951); Svenska folkrörelser, 3 (1939); U Wallin, Sporten i spalterna (1998); K Wikberg, Amatör eller professionist? (2005); Väd. – Nekr i S-T 22 sept 1965.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Oscar Edvard Söderlund, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35237, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Lindroth

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35237
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Oscar Edvard Söderlund, urn:sbl:35237, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Lindroth