Biografi

Taikon, romskt efternamn, binamn eller tillnamn som burits av åtskilliga besläktade, men även obesläktade personer av gruppen kalderáš i Norden och Europa. När Sverige 1914 införde immigrationsförbud för romer, samtidigt som första världskriget rasade, valde åtta familjegrupper om sammanlagt drygt 200 individer att kvarstanna i landet av rädsla för att annars inte kunna återkomma. Gruppens nomadiserande tillvaro gjorde att den sällan eller aldrig satt spår i den svenska folkbokföringen. Dessutom hade varje person ett romskt och ett svenskt namn, eventuellt även flera alias som kunde användas gentemot myndigheterna då romerna som statslösa ofta kände sig utsatta vid kontakten med dem. Den nationella inlåsningseffekt som immigrationsförbudet utgjorde kvarstod tills de romer som vistades i Sverige 1952 erkändes som svenska medborgare. Förbudet hävdes två år senare.

En grund för kunskapen om familjegruppernas inbördes släktskap lades på 1940-talet då etnologen Carl-Herman Tillhagen under flera år intervjuade Johan Dimitri T (T 1) om romsk kultur och tradition. Tillhagen samlade även information om de inbördes släktrelationer som rådde mellan de romer som vistats i landet sedan immigrationsförbudet. Kartläggningen byggde på de uppgifter Socialstyrelsen 1943 insamlat vid "en inventering av tattarna och zigenarna i riket" (SOU 1956:43, s 40). Tillhagen lyckades tack vare T:s mycket omfattande personkännedom göra samtliga romer som upptagits i undersökningen kända till namn och släktskapsförhållanden. Delar av detta material publicerades 1949 i Journal of the Gypsy lore society. Det djupt problematiska med etnisk registrering utifrån statliga påbud har i efterhand uppmärksammats och satts i en historisk kontext där t ex romer i det samtida krigshärjade Europa också registrerades etniskt inför deportation till nazisternas koncentrationsläger. Statlig registrering av personer med romskt ursprung har skett ännu in på 2010-talet då det avslöjades att ett register förts av polismyndigheten i Skåne. Trots sin tillkomsthistoria är Tillhagens material idag viktigt för såväl forskning om romsk historia och kultur som för enskilda personer som söker sitt romska ursprung, även om användning i personhistorisk forskning medför komplicerade källkritiska överväganden. Såväl Tillhagens publicerade material som det tidigaste kyrkobokföringsmaterialet om personerna i fråga bygger nästan undantagslöst på muntliga uppgifter. Därför är det, om dessa inte överensstämmer, svårt att bedöma vilka uppgifter som bör ha företräde.

Johan Dimitri T:s son, köpmannen Erik (Voršu) T (1912–72) kom i mångt och mycket att överta sin fars roll som talesman för romers rättigheter som nyblivna svenska medborgare. Från mitten av 1950-talet och framåt informerade han i radio och tidningar bl a om hur romer anvisades utdömda bostäder av bostadsförmedlingen och nekades anställningar hos svenska arbetsgivare även om de hade med sig anvisning från arbetsförmedlingen. Som ett exempel på hans stridbarhet kan nämnas en händelse under en bilsemester 1960 då familjen, på väg till ett ekumeniskt romskt kyrkomöte i Frankrike, utan motivering blev avvisad när den skulle passera dansk-tyska gränsen in i dåvarande Västtyskland. Enligt tysk lag fanns vid tiden möjlighet att neka personer inresa om det fanns risk för "nomadisering". T kontaktade då den svenske vicekonsuln i Aabenraa som förde upp ärendet på ambassadnivå varvid ”Taikonaffären” fick visst utrymme i dagspressen.

Efter migrationsförbudets upphävande ledde T sommaren 1954 en pilgrimsresa till Saintes-Maries-de-la-Mer i sydöstra Frankrike för att närvara vid romernas skyddshelgon Svarta Saras högtidsdag. Resan dokumenterades av författaren Ivar-Lo Johansson och fotografen Anna Riwkin-Brick (bd 30) och resultatet publicerades året därpå i boken Zigenarväg.

T:s dotter Nadješka (Nadja) T (1943–2004) har berättat om uppväxten i det stora trähuset vid gamla sockerbruket i Tanto på Södermalm där Stockholms stad anvisat boende för romer – ett hus av stort symbolvärde då det var den första permanentbostaden som romer erhållit via svenska myndigheter. Trångboddhet och sanitära problem gjorde dock att Nadja T:s första åtta år, p g a föräldrarnas omsorg om hennes hälsa, tillbringades hos en barnlös faster och hennes man. Vid 14 års ålder blev hon bortgift med en kusin. Äktenskapet blev olyckligt och kortvarigt. Vid separationen tvingades hon vid en s k kris (en romsk förhandling) avstå sin dotter till den f d maken. T bildade ny familj och flyttade 1973 till den nybyggda stockholmsförorten Rinkeby där hon under mer än 30 år arbetade som hemspråkslärare för romska barn. Där startade hon även en syförening som fick en vidare betydelse då den blev en inkörsport till utbildning för romska kvinnor. T var också en drivande kraft inom Rinkebyfestivalen, en musikfest som började anordnas 1974. T tilldelades 2000 Rinkebypriset med motiveringen att hon var "en av Rinkebys starka kvinnor. Som ledare för De dansande smaragderna har hon lärt flera generationer av romska barn att dansa. Hon är kreativ eldsjäl, bärare av Rinkebyandan och en stolt Rinkebybo". T reste 2002 tillsammans med sin familj till Saintes-Maries-de-la-Mer, 48 år efter föräldrarnas resa, för att närvara vid Svarta Saras högtidsdag. Hennes livsgärning uppmärksammades 2023 i ett avsnitt av Sveriges televisions serie Kvinnorna som förändrade historien. T:s bror Fred Erik Björn (Romka) T (f 1945), verksam inom flera områden med inriktning på romsk kultur och romers rättigheter samt 1998–2021 utgivare av tidskriften É Romani Glinda, har för sina insatser mottagit flera priser och utmärkelser, framför allt Iqml och Raoul Wallenbergpriset.

Nadjas och Fred T:s farmors far, kopparslagaren och musikanten Kori (Jantǰi) T (1840–1932) var enligt egen utsago född hösten 1840 i Ungern av ungerska undersåtar. Bland hans ättlingar återfinns flertalet  av dem som under 1900-talet och framåt verkat för att synliggöra romsk kultur och arbetat för romernas rättigheter i Sverige. Första gången han kom till Sverige var omkring 1901, då närmast från Ryssland och Finland över Haparanda. Att döma av uppgifterna om hans barns födelseländer rörde han sig från 1870-talets början till omkring 1900 i Frankrike, Ungern och Ryssland. Därefter kom hans sällskap att vistas halvårs- eller årsvis inom Sveriges gränser och däremellan reste de runt i norra och västra Europa. I den svenska folkbokföringen återfinns han först i Östersund dit han inflyttat från Finland 1909. Från 1914 vistades T permanent i Sverige. 1922 hade han elva barn i livet varav åtta vistades inom landet. Han drev tidvis tivolirörelse tillsammans med sonen Johan. T avled 1932 i Ramnäs utanför Surahammar och ligger begravd på katolska kyrkogården i Stockholm.

Sondotters son till T är Hans Dhamo Romano Caldaras (f 1948) som 1973 gav ut Romanés Djila, den första svenska LP-skivan på romanés. Som musiker, föreläsare och författare har Hans Caldaras sedan dess arbetat för utsatta människors grundläggande mänskliga rättigheter. Hans kusin är hemspråksläraren Laila Monika (Pavlena) Caldaras (f 1943) som 1998 blev föreståndare för Romska kulturcentret i Malmö. Monika Caldaras har även skrivit barnböcker om romernas situation i Sverige och tilldelades 2013 Mickelpriset.

Monika Caldaras farfars bror var kopparslagaren och silversmeden Johan (Jišvan) T (1877–1947). Under en vistelse i Norge 1914 startade han en kringresande tivolirörelse som han tog med sig till Sverige. T sägs vara den som introducerade tivoliverksamhet för de svenska romerna. Från att ha börjat med skjutbana tillfördes tivolit efterhand flera nöjesanordningar: berg- och dalbana, kättingkarusell, luftgungor och automobilbanor. Tidvis hade han upp till 15 icke-romer anställda inom sin verksamhet, något som var mycket ovanligt inom den romska folkgruppen. Om T noterar Tillhagen att "it is suggestive that Jišvan was in his time the most successful showman among the Swedish Gypsies" (s 17). Han har antagits vara den siste manlige silversmeden bland svenska romer som arbetade med den filigranteknik han lärt i unga år av romska silversmeder i Samarkand, i dagens Uzbekistan. Silversmeden och debattören Rosa T (T 2) och författaren och debattören Katarina T (T 3) var hans döttrar. Dotter till Katarina T är specialläraren Angelica Irene Ninotchka Ström (f 1953). Angelica Ström har föreläst om romernas situation och deltog i arbetet med 2010-talets nyutgåva av moderns böcker om Katitzi.

Författare

Roger Axelsson

Källor och litteratur

Allmänt: Förslag till lag om lösdrivares behandling (SOU 1923:2); L Hallberg, Källor till invandringens historia 1840–2000 (2017), s 193 ff; I Ohlsson Al Fakir, Nya rum för socialt medborgarskap: om vetenskap och politik i ”Zigenarundersökningen” – en socialmedicinsk studie av svenska romer 1962–1965 (2015); N Orrenius, Över tusen barn med i olaglig kartläggning (DN 23 sept 2013); J Selling, Frigörelsen: romers och resandes emancipation i Sverige och andra länder (2020); Svenska släktkalendern 2003 (2003), s 347 f; C-H Tillhagen, Gypsy clans in Sweden ( Journal of the Gypsy lore society, 3rd Ser, vol 28 [1949], s 1–17, 119–34, vol 29 [1950], s 23–39); Zigenarfrågan: betänkande avgivet av 1954 års zigenarutredning (SOU 1956:43). – Muntl meddel:n från Fred T (2024).

Erik T (Voršu): 5 000 zigenare från Europas alla hörn hyllar Svarta Sara (SvD 19 maj 1954); I Lo-Johansson, Zigenarväg (1955), s 78–87; Svensk turist avvisad vid tysk gränsstation (SvD 8 aug 1960); Taikonaffären (SvD 12 aug 1960).

Nadješka (Nadja) T: K Mannerfelt, Nadja Taikon: tjejen från Tanto (2003); Nadja Taikon får årets Rinkebypris (www.nummer.se/nadja-taikon-far-aretsrinkebypris/, 2024-06-18); O Säverman, DN gratulerar: tjejen från Tanto lär ut romanes (DN 23 april 2003) – Nekr i DN 12 aug 2004. – Kvinnorna som förändrade världen – romani (SvT 2, 7 dec 2023).

Fred Erik Björn (Romka) T: G Cederskog, Det är stort att en rom som jag får Raoul Wallenbergpriset (DN 26 aug 2022).

Kori (Jantǰi) T: Östersunds kyrkoarkiv, vol AIIa:2b, s 913, ÖLA. Den gamle zigenarhövdingen Taikon död (SvD 21 april 1932); Förslag till lag om lösdrivares behandling (SOU 1923:2), s 369 f.

Hans Dhamo Romano Caldaras: H Caldaras, I betraktarens ögon (2002); G Wigardt, Zigensk musik som bäst (SvD 18 aug 1973).

Laila Monika (Pavlena) Caldaras: Romernas historia: det ska inte finnas dom och vi (romernashistoria. se, utskrift hos SBL).

Johan (Jišvan) T: Förslag till lag om lösdrivares behandling (SOU 1923:2); C-H Tillhagen, a a.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Taikon, släkt, , https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35267, Svenskt biografiskt lexikon (art av Roger Axelsson), hämtad 2025-07-30.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35267
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Taikon, släkt, , urn:sbl:35267, Svenskt biografiskt lexikon (art av Roger Axelsson), hämtad 2025-07-30.