Meriter

1 (Dimitri) Taikon, Johan (Miloš), f 20 maj 1879 i Bollnäs, Gävl (Uppsala domk A:II aa:14, s 4927, saknas i fb), d 15 okt 1950 i Sthlm, Högalid. Kopparslagare, tivoliägare, tillfälliga anställn:ar vid Nordiska museet.

G m Olga Maria (Vuolle) Taikon, f 18 aug 1886 i Östersund (Uppsala domk A:II aa:14, s 4927, saknas i fb), d 8 feb 1967 i Sthlm, Skarpnäck, dtr till kopparslagaren o musikanten Kori ( Jantǰi) T o Marie (Vorošána) Jörgie.

Biografi

Johan Dimitri T var en av de första romska aktivisterna i Sverige. Han drev tidigt frågor om romers rättigheter, framför allt gällande rätten till utbildning och bevarandet av det romska språket romani chib, och kom att bli en nyckelperson i dokumentationen av romska seder, traditioner, folklore och språk. Han samarbetade bl a med bibliotekarien Erik Ljungberg, språkvetaren Olof Gjerdman (bd 17) och etnologen och museimannen Carl-Herman Tillhagen. T talade utöver romani chib och svenska även finska och ryska samt gjorde sig förstådd på franska, tyska och ungerska.

T föddes enligt egen uppgift 1879 i Bollnäs. Om hans ursprung förekommer olika uppgifter i litteraturen, men han uppgav själv att han var fosterbarn. Hans biologiska föräldrar var romer, men T sade sig inte känna till deras namn (Tillhagen 1949, s 12). De var del av migrationen till Sverige som utgjordes av de romska grupperna kalderáš, lovara och tjurari. Dessa hade rötter bl a i de östeuropeiska provinserna Moldavien, Transsylvanien och Valakiet. Där hade under århundraden många romer hållits som slavar, från början av 1300-talet till dess att slaveriet slutligen avskaffades på 1790-talet i Transsylvanien och 1856 i Moldavien och Valakiet. T:s fosterföräldrar, eller möjligen föräldrar, uppges ha varit Michael ( Jišvan) Petroff och Tinka, båda av ungerskt ursprung. Om dessa saknas uppgifter i svensk folkbokföring. Då en av T:s fosterbröder 1927 inflyttade från Norge till Nederkalix medförde han en dopattest enligt vilken hans föräldrar var den svenske undersåten Johan Dimitri och hans hustru Maria Catharina. Om dessa var identiska med Jišvan och Tinka eller ej har inte kunnat fastställas.

Även om T sade sig vara född i Sverige tyder mycket på att han på resande fot vistats mycket i Ryssland, enligt egen utsago bl a under rysk-japanska kriget (1904–05). Baserat på detta har det föreslagits att han återvände till Sverige omkring 1906 i samma sällskap som sin svärfar Kori T och därefter reste under ett antal år i Finland, Norge, Frankrike och Tyskland för att sedan slå sig ner för gott i Sverige. Det måste hållas för troligt att inreseförbudet för romer i 1914 års utlänningslag och krigssituationen på kontinenten var starkt bidragande faktorer. T och hans svärfar folkbokfördes i Sverige första gången 1909, den förre i Uppsala, den senare i Östersund.

T försörjde sig bl a genom kopparslageri och förtenning av kopparkärl och var ansedd som en skicklig hantverkare. Allteftersom kopparkärl kom att ersättas med kastruller i de moderna materialen aluminium och rostfritt stål blev förtenning och kopparslageri en försörjningskälla på utdöende. T hade dock ända in på 1940-talet flera av de stora restaurangerna som återkommande kunder. Andra inkomstkällor utgjordes av tivoliverksamhet med skjutbanor, pilkastning och andra nöjen samt musikunderhållning. Ransoneringen av bensin under andra världskriget påverkade dock möjligheterna till transporter och därmed också möjligheten att driva tivoli. Under tiden då T med familj bodde i den gamla disponentvillan på Tantogatan 26 arbetade han och sonen Erik med skrothantering, bl a för Osterman Aero ab.

T kunde varken läsa eller skriva, men fick hjälp att författa skrivelser. På så sätt tillskrev han Kungl Maj:t så tidigt som 1933, därefter även 1935 och 1937, med förslaget att skolfrågan skulle ordnas för romska barn, vilkas skolgång p g a det ofta påtvingade flyttandet var i stort sett obefintlig. Skolöverstyrelsen fick möjlighet att yttra sig i ärendet 1933 och menade att det borde inrättas särskilda skolhem för de romska barnen. Dessa propåer ledde dock under 1930-talet inte till någon lösning för dem.

T skickade 1942 ytterligare en skrivelse rörande möjligheten att inrätta en tältskola för romska barn i lägret i Lilla Sköndal söder om Stockholm, dit han hade kommit året innan med sin och broderns familj. Kungl Maj:t biföll T:s framställan om ett anslag på 1 500 kronor och under sommaren 1943 hölls för första gången undervisning i tältskola för såväl unga som vuxna romer. Året därpå beviljades 800 kronor för samma ändamål. Denna undervisningsverksamhet utgjorde starten på mer aktiva åtgärder rörande romska barns skolgång. 1945 skapade flera religiösa samfund Stiftelsen Svensk Zigenarmission som med bidrag av staten drev ambulerande lägerskolor fram till slutet av 1950-talet. En lärare följde då med lägret under några sommarmånader, och både barn och vuxna undervisades i ämnen som läsning, skrivning, räkning och sömnad.

Vintern 1943 sökte Carl-Herman Tillhagen, då verksam vid Nordiska museet, upp T i dennes vinterbostad på Bondegatan i Stockholm. Tillhagen ämnade inleda ett projekt om romska seder och traditioner och ville anlita honom som informant. T kunde tänka sig ställa upp men hade ett villkor: att Tillhagen skulle hjälpa honom med en romsk-svensk ordbok. Han hade sedan 1941 samarbetat med bibliotekarien Erik Ljungberg med målet att skapa ett lexikon. Ljungberg hade rest med familjen T under några somrar, lärt sig romani chib och bodde även tillsammans med sin hustru en tid med familjen i den gamla disponentvillan i Tantolunden i Stockholm. De hade dock tvingats pausa arbetet då Ljungberg fick en tjänst i en annan del av landet.

Tillhagen och T inledde ett samarbete, vilket kom att pågå ända fram till T:s död 1950. Under denna period hade han flera tillfälliga anställningar vid Nordiska museet för att bistå Tillhagen i arbetet med att dokumentera romers levnadsförhållanden, genealogi, folklore och språk. Ljungberg och T hade använt Thekla Hammars (bd 18, s 141) Svensk-franska lexikon som förebild för dokumentationen av språket och noterat ekvivalenterna på romani chib från bokstaven a t o m ordet tvättgumma. När Tillhagen tog vid kopierade han först alla ord som Ljungberg redan hade dokumenterat. Han lade också till en rad nya, särskilt orden från t och fram till ö. För att kunna fånga språkljuden använde Tillhagen sig av landsmålsalfabetet som utarbetats på 1870-talet av slavisten och fonetikern Johan Lundell (bd 24) som ett redskap för återgivning av svenskt dialektuttal. Tillhagen och T arbetade intensivt med språkdokumentationen och samlingen uppgick till slut till 8 000 ordlappar. 1945 engagerade sig Erik Ljungberg åter i arbetet med ordboken och med att strukturera Tillhagens ordlappar. Hela samlingen transkriberades igen och ett nytt alfabet användes, nya exempel tillkom och en rad rättelser gjordes av Ljungberg. Han kontaktade och involverade Olof Gjerdman för kvalitetssäkring av arbetet. Gjerdman bistod med att skriva ett avsnitt om syntax och ansökte även om medel så att arbetet kunde färdigställas. Erik Ljungberg kunde därför ta tjänstledigt i sex månader för att fokusera på ordboksarbetet. T anställdes som informant och hans sagoberättande spelades in vid Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala av arkivarien och språkforskaren Rickard Broberg. Gjerdman hjälpte Ljungberg även med översättningen av inspelningarna till ordboken som skulle tjäna syftet att illustrera ordförråd och grammatiska regler. Ordboken The language of the Swedish coppersmith gipsy Johan Dimitri Taikon, innehållande 3 600 ord på romani chib, engelska och svenska samt exempeltexter och en beskrivning av språket och dess grammatik kom ut 1963, tretton år efter T:s död. Gjerdman yttrar sig om T:s och Ljungbergs arbetsresultat i en medelsansökan: "Taikon älskade sitt språk och var mycket intresserad av att den [romska] han talade blev upptecknad. [– – –] Maken till Taikon som språkmeddelare finner man bland hans stamfränder säkerligen inte varje dag. Han var förvånande uthållig, noggrann och ordkunnig" (ansökan till Gustaf VI Adolfs fond).

I pauserna med arbetet med dokumentationen av romani chib berättade T folksagor. Tillhagen uppfattade genast vilken skicklig berättare T var och började teckna ned dem. Dokumentationen resulterade i drygt 250 sagor och i materialet finns även andra muntliga genrer som gåtor, ordspråk samt beskrivningar av lekar. Det mesta är handskrivet på svenska men en del av materialet är på romani chib, varieteten kalderáš. Ett urval av sagorna publicerades av Tillhagen i Taikon berättar (1946). I slutet av boken finns anmärkningar i vilka Tillhagen ger historisk kontext till och kommenterar de sagomotiv, formler och stilar, inledningsformler (t ex "Det var och det var inte", "Hade det inte hänt, skulle det inte berättas") och slutformler (t ex "Om de inte är döda, lever de än idag") som T använde. Han beskrivs som en driven, konstfull och dramatisk sagoberättare med förmåga att anpassa sin berättelse efter tillfälle och publik; inte enbart hade han en bred repertoar av sagor, vilkas innehåll kunde varieras, utan även av berättartekniker. Tillhagen skriver att T framförde sagan snarare än berättade den, och lyfter fram hans känsla för vackra uttryck och förkärlek för användandet av allitterationer. Likaså skildrar han berättarsituationer och återger dialoger dem emellan. I en notering beskrivs hur T menar att en bra sagoberättare gör: "Då man berättar en saga, då ska man inte dra den på en annan, utan man ska berätta, som om man själv varit med. Se då blir det roligt! Det ska inte vara en saga, förstår du, utan det ska vara som om man själv upplevt hela äventyret".

T var även informant i Tillhagens kartläggning av romska familjer i Sverige. Resultatet publicerades internationellt 1949–50. I kartläggningen utgick Tillhagen från Socialstyrelsens inventering från 1943. Med hjälp av T:s djupa kännedom om romska släktband kunde informationen i inventeringen kompletteras och fördjupas. Resultatet blev att Tillhagen kom att inneha ett register över alla individer som han ansåg tillhörde gruppen romer i Sverige. T delade förmodligen dennes intresse för genealogi och kunde inte förutse hur detta register senare skulle användas som grund för flera kommunala och statliga interventioner.

Författare

Charlotte Hyltén-Cavallius

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Taikon berättar. Zigenarsagor. Upptecknade av C-H Tillhagen. Sthlm: Norstedt, 1946. 294 s. [Översatt till tyska: Taikon erzählt. Zigeunermärchen und – Geschichten aufgezeichnet von C-H Tillhagen (Zürich: Artemis, 1948; 2. Aufl 1973: Taikon erzählt Zigeunermärchen).]

Källor och litteratur

Källor o litt: 1954 års zigenarutredning, Yngre kommittéer, nr 1506; Inventering av zigenare och tattare 1943–1944, vol H10:6, Socialstyrelsen 5:e byråns arkiv, 1913–1961, båda i RA. Uppsala domkyrkoförsamlings kyrkoarkiv, vol A:II aa:14, s 4927, ULA. Nederkalix kyrkoarkiv AII a:33, s 34, HLA; Carl-Herman Tillhagens insamling, vol 43a–g, Nedtecknade sagor, gåtor, ordspråk och lekar, berättade av Johan Dimitri Taikon, NordM. Ansökan till Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur (Gr8549A-8555B) samt inspeln:anteckn:ar; C Hyltén-Cavallius, Språkbevararen – Johan Dimitri Taikon: historisk kortdokumentärfilm (7 min, premiär 2 sept 2023), båda i Institutet för språk och folkminnen (Isof ), Uppsala.

L Fernstål & C Hyltén-Cavallius, Ett lapptäcke av källor: kunskapsproduktion om romer och resande vid arkiv och museer (2020); O Gjerdman & E Ljungberg, The language of the Swedish coppersmith gipsy Johan Dimitri Taikon: grammar, texts, vocabulary and english word-index (1963); C Hyltén- Cavallius, Romsk språkaktivism på 1940-talet: nationella minoriteter – 20 år med ramkonventionen (Tidskrift för genusvetenskap. 2021:4), s 149–56; Lag angående förbud för vissa utlänningar att här i riket vistas (Svensk författningssamling 1914:196); N Montesino, Zigenarfrågan: intervention och romantik (2002); C Rodell-Olgaç, Den romska minoriteten i majoritetssamhällets skola: från hot till möjlighet (2006); Romska liv och platser: berättelser om att leva och överleva i 1900-talets Sverige, ed L Fernstål o C Hyltén-Cavallius, 2018); Utredning rörande zigenarna i Stockholm (Stadskollegiets utlåtanden och memorial, bihang, 1958, nr 106 [1959]); C-H Tillhagen, Gypsy clans in Sweden ( Journal of the Gypsy lore society, 3rd Ser, vol 28 [1949], s 1–17, 119–34, vol 29 [1950], s 23–39); Zigenarfrågan: betänkande avgivet av 1954 års zigenarutredning (SOU 1956:43).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Dimitri Taikon, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35268, Svenskt biografiskt lexikon (art av Charlotte Hyltén-Cavallius), hämtad 2025-08-01.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35268
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Dimitri Taikon, urn:sbl:35268, Svenskt biografiskt lexikon (art av Charlotte Hyltén-Cavallius), hämtad 2025-08-01.