Meriter

3 Taikon, Katarina (Käti) Maria, syster till T 2, f 29 juli 1932 i Almby, Ör, d 30 dec 1995 i Ytterhogdal, Jämtl. Anställn vid konfektionsfirma i Sthlm, medverkade i filmer 49–56, elev vid Birkagårdens folkhögsk i Sthlm, ht 58–60, utbildn vid Påhlmans handelsinstitut i Sthlm, examen där maj 61, föreståndare för glassbaren Vips American Ice Cream Bar i Sthlm, en av grundarna av Zigenarsamf 64, medlem av red:komm för dess tidskr Amé beschás (från 66 Zigenaren) 65, tills m B Langhammer utgivare av Zigenaren 66–73. – ABF:s litteraturstip 64, Ungdomens fredspris 64, Sthlm stads kulturstip 66, Tyresö kommuns kulturstip 67.

G 1) 1946(?)–48(?) (ej reg i folkbokför) m diversearbetaren Fredrik Gilo (Lajtǰi) Bull, f 28 feb 1927 i Resele, Vnl, d 9 juni 1995 i Köping, son till kopparslagaren Gilo (Kila) Bull o Sara (Zaga) Taikon; 2) 29 dec 1962(–81) i Tyresö, Sth, m fotografen Björn Magnus Langhammer, f 12 juni 1933 i Sthlm, Ty, d 23 dec 1986 i Nacka, Sth, son till fotografen Franz Richard Christian L o Milly Viola Leontina Magnusson samt tidigare g m Norma Anna Hervor Ertbom.

Biografi

Katarina T föddes i ett tält en sommardag i Almby strax utanför Örebro, som det fjärde och yngsta barnet till Johan (Jišvan) Taikon och Agda Karlsson. De hade träffats 1924 på restaurang Lorensberg i Göteborg där hon var servitris och han spelade fiol för gästerna. Agda kom från enkla förhållanden i Härryda utanför Göteborg. Johan, född i Frankrike, var äldre och erfaren från många års resande i stora delar av Europa och Ryssland. Han hade kommit till Sverige från Ryssland vid sekelskiftet och var en skicklig hantverkare och musiker. När paret träffades uppgick Agda, som inte var rom, i Johans romska släkt. Hon dog när T var knappt ett år gammal. Äldre syskon till T var Paul, Rosa (T 2) och Paulina. Paul dog 1962, det har uppgivits att han föll offer för ett hatmord.

Romernas resande var både frivilligt och påtvingat. Av egen vilja reste de för att erbjuda sina tjänster på nya platser. Johan T var likt många andra romer kopparslagare och förtennare och arbetade åt restauranger och bagerier över hela Sverige. Han drev även en tivoliverksamhet som familjen reste med, och ägnade sig vid sidan av arbetet åt silversmide. Det påtvingade resandet grundade sig i att romer ända fram till 1960-talets början var starkt diskriminerade och utestängda från rätten till bostad och skolgång. I många kommuner rådde en informell regel om att romer endast fick stanna ett par veckor.

1937, när familjen hade slagit upp sitt tivoli i Sörböle utanför Sundsvall, lämnade fadern bort T till ett par bekanta som inte hade egna barn. Efter två år ville paret adoptera henne, vilket han inte gick med på. T lämnades då till Umebygdens barnhem där hon bodde en månad innan hennes far hämtade henne. Tiden på barnhemmet skildras ingående i den första delen av Katitziböckerna och intar en viktig plats i T:s berättelse om sitt liv.

När T återförenades med familjen hade fadern gift om sig och fått ytterligare tre barn. Dessutom utbröt andra världskriget som blev krävande för familjen. Hennes far nekades som statslös ransoneringskort. Han var medveten om de förföljelser av romer som pågick ute i Europa och av oro för ett nazistiskt maktövertagande i Sverige sökte familjen sina inkomstmöjligheter i skogsbygder vilket ansträngde ekonomin.

Den första fasta adressen för T blev en övergiven trävilla i Tantolunden på Södermalm i Stockholm. Dit flyttade hennes och ett par andra släktingars familjer vid krigsslutet 1945. Samma år började hon som 13-åring i årskurs fyra i Maria folkskola. Tonåren blev inte lätta för T. I ett sökande efter frihet och stabilitet flyttade systern Rosa, som hon var väldigt bunden till, hemifrån. Fadern insjuknade i cancer och familjen blev utfattig. Styvmodern misshandlade henne fysiskt och psykiskt. I skolan, dit T längtat hela sin barndom, blev hon utsatt för rasistiska trakasserier av både elever och lärare. Hon var ensam och utsatt.

Kort innan hennes far dog gifte han bort den 14-åriga T med en några år äldre romsk pojke. Resultatet blev katastrofalt; hon vantrivdes i den påtvingade relationen och fattigdomen i den nya familjen var mycket stor. Hon rymde från sitt barnäktenskap, sökte sig till Stadsmissionen i Gamla stan och fick bo på ett flickhem vid Stortorget. För T blev flickhemmet det trygga navet i en värld där hon nu måste klara sig själv. Till slut fick hon skilsmässa efter förhandlingar mellan hennes egen och makens familj. Dessutom blev hon kontaktad av filmregissören Arne Sucksdorff (bd 34) och erbjöds huvudrollen i kortfilmen Uppbrott (1949), där även hennes äldre syskon medverkade.

Rollen blev en vändpunkt i T:s liv och öppnade dörren till såväl fler mindre roller inom film och teater som till Stockholms kulturkretsar. Under ett par år bodde hon och Rosa inneboende på flera adresser i staden, alltid döljande sin romska bakgrund av risk för att annars inte få boende. I början av 1950-talet flyttade systrarna in hos skådespelaren Per Oscarsson som då bodde i en villa i Ulriksdal. 1953 fick T dottern Angelica (se ovan, s 566) i en kortare relation med skådespelaren Ove Tjernberg. Rosa klev in som vårdnadshavare och tillsammans tog systrarna hand om dottern. T fick sin första lägenhet i mitten av 1950-talet, en etta på Timmermansgatan. Där bodde hon med sina nu två barn; hon hade även fått en son med konstnären Svenolov Ehrén. Kort därpå träffade T sin livskamrat, fotografen Björn Langhammer, med vilken hon fick en son och kom att arbeta nära politiskt och konstnärligt.

1958 började T på Birkagårdens folkhögskola, där hon hade sällskap av systern Rosa. De två åren där blev avgörande för båda; dels fick de stilla sin stora kunskapstörst och framför allt lära sig läsa och skriva ordentligt, dels ledde studierna i förlängningen till att de förkovrade sig som skapande personer – i T:s fall som opinionsbildare och författare. Hon var dock fortfarande något osäker på sin framtid och gick därför en ettårig handelsutbildning som hon inte alls var stimulerad av.

T hade vid den här tiden, tidigt 1960-tal, börjat fundera på hur hon kunde hjälpa andra romer. Samtidigt blev hon uppmuntrad av vänner i bekantskapskretsen att skriva artiklar om hur romer nekades sina medborgerliga rättigheter i välfärdssamhället Sverige, en fråga som försiktigt hade börjat diskuteras; bl a skrev hon för Folket i bild där Per Anders Fogelström antog hennes bidrag. Med hjälp av vännen och TV-producenten Mårten Andersson skrev T sin debutbok Zigenerska som kom ut 1963. Boken blev oerhört uppmärksammad och hon intervjuades i press, radio och TV. Zigenerska blev startskottet för hennes politiska kamp för att ge romer samma rättigheter som alla andra.

Bostadsfrågan var akut, de flesta romer som tillhörde den grupp som invandrat vid sekelskiftet bodde i tält och husvagnar i avgränsade områden avsedda endast för dem. Situationen i lägren var mycket pressande. De som bodde där var avskurna från det övriga samhället, barnen gick inte i skolan och de vuxna hankade sig fram på ströjobb. Deras fysiska och psykiska hälsa var dålig och det fanns inga planer från politiskt håll på att åtgärda situationen. T började tillsammans med ett par nyckelpersoner, bl a läkaren John Takman (se nedan), bygga upp ett nätverk som organiserade sig och ställde krav. Undan för undan tömde de lägren och skaffade lägenheter till dem som bott där. Samtidigt föreläste T om romernas livsvillkor runt om i Sverige och påbörjade ett folkbildningsarbete som kom att pågå i två decennier.

När Zigenerska kom ut riktade T även kritik mot Ivar Lo-Johansson som både skrivit och uttalat sig om den romska minoriteten i Sverige. Enligt honom borde romer lämnas i fred med sin uråldriga kultur och inte inlemmas i det moderna och strömlinjeformade svenska samhället. T reagerade kraftigt mot den ståndpunkten och menade att den innebar att romer förblev utstötta, fattiga och ofria. Debatten dem emellan uppmärksammades i media och åskådliggjorde ett nytt, rättighetsbaserat förhållningssätt till romer som grupp.

1964 bildade T och ett flertal personer nätverket Zigenarsamfundet som avsåg att ta vara på romernas rättigheter och i synnerhet tog sig an skolfrågan. På sommaren hölls den första vuxenutbildningen på gården Skrekarhyttan i Bergslagen för att öka läskunnigheten bland romer. Tillsammans med John Takman, systern Rosa och elever från Skrekarhyttan, uppvaktade T statsminister Tage Erlander i ett uppmärksammat TV-inslag. Det ledde till att ett tiotal vuxenutbildningar startades på olika orter i Sverige. Samma höst träffade hon Martin Luther King i samband med att han tagit emot Nobels fredspris.

Zigenarsamfundet gick med i det socialdemokratiska första maj-tåget 1965 med krav på satsningar på vuxenutbildning. De började också ge ut tidskriften Zigenaren, som till en början hette Amé beschás – Vi bor. Till den bidrog bl a Evert Kumm, Björn Langhammer, John Takman, Hans Caldaras (se ovan, s 564), Bernd Janusch, Christer Hogstedt, T och systern Rosa. Tidskriften, som utkom 1965–73, blev en viktig plattform för opinionsbildning och idéutveckling. Samtidigt ägnade sig T åt att översätta dikter från romani till svenska, utgivna i bl a poesiboken Zigenardikter. Vid det här laget var hon en känd röst i samhällsdebatten och hon hade en avgörande del i att romer nu fick bo i bostäder och gå i skola.

Sommaren 1967 fick T kontakt med några romska familjer som hade kommit till Sverige från Polen. Flera av dem var överlevande från nazisternas folkmord. Hon engagerade sig för att de skulle få uppehållstillstånd i Sverige. T skrev artiklar, uppvaktade politiker och deltog i anordnandet av en kulturkväll på Södra teatern i Stockholm. De polska familjerna fick stanna, till skillnad från de familjer som kom från Frankrike två år senare. T och journalisterna Thomas Hammarberg och Åsa Moberg, som också var engagerade i fallet, menade att Frankrike förföljde romer och hänvisade dem till att bo i ghetton. Det blev en stor och delvis bitter strid mellan aktivisterna och regeringen. När de franska familjerna utvisades tog T offentligt avstånd från det socialdemokratiska partiet.

Hösten 1969 utkom den första delen i T:s självbiografiska bokserie om Katitzi. Den blev från början omtyckt av läsare och kritiker och året därpå kom den andra boken. Under 1970-talet mattades T:s utåtriktade politiska arbete av, både för att hennes hälsa blivit lidande av intensiteten i hennes aktivism och skrivande och för att hon inte längre trodde på de metoder hon hittills använt. Istället bestämde sig T för att skriva för barn och unga. Genom Katitziböckerna berättade hon om livet för en romsk flicka i Sverige på 1940-talet. Katitzi blev en oerhört populär bokserie, världsunik inom litteraturen. Varje gång en ny bok kom ut – det blev totalt 13 delar – reste T runt och mötte barn i skolor och på bibliotek. Katitzi kom även ut som serietidning och filmatiserades i en TV-serie 1979–80. T tillbringade alltmer tid på Gotland där hon och maken köpt ett hus som de rustade upp. Hon var inte längre en person i offentligheten utan levde ett tillbakadraget liv med skrivande, trädgårdsarbete och umgänge med vänner och familj. Samtidigt led hon av djupa depressioner. 1982 fick T ett hjärtstillestånd som orsakade syrebrist i hjärnan. Hon låg i koma ända till 1995 då hon dog med systern Rosa vid sin sida.

Idag är T erkänd för sina insatser för mänskliga rättigheter i Sverige. Hennes böcker om Katitzi samt Zigenerska har sedan 2015 kommit ut i nyutgåvor och Stockholms stad instiftade samma år Katarina Taikon-priset som uppmärksammar människorättsförsvarare.

Författare

Lawen Mohtadi

Arkivuppgifter

T:s o Rosa T:s gemensamma arkiv (10 vol: korrespondens, fotografier, klipp o tryck samt handl:ar rör Zigenarsamfundet, Amé Beschás, flyktingar, familjemedlemmar o utställn:ar) i RA. – Brev från T (till Jenny Gabrielsson) i UUB.

Tryckta arbeten

 Tryckta arbeten (egna verk): Zigenerska. [Verso:] Boken har illustrerats med fotografier av B Langhammer. Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1963. 171, [3] s, [8] pl-s, fotogr. [2.–3. uppl s å. Ny utgåva: 1. utg, 1. tr. Sthlm: Natur & Kultur, 2016. 223 s, [16] pl-s, fotogr.] – Zigenare är vi. Fotografier av B Langhammer. Sthlm: Tiden, 1967. 93 s, fotogr. – [Rubrik:] Dikter. [Kolofon:] Sthlm: Författarcentrum, 1968. [6] s (vikt folder). – Katitzi. Teckningar: B Hedlund. Tyresö: Zigenaren, 1969. 135, [1] s, ill. [Barnbok. Ny utgåva 1974: Nacka: Katitzi, 121, [2] s, ill. Ny utgåva 1978: [Nacka:] Tai-Lang, 149, [2] s, ill. (Ny tr 1979.) Ny utgåva 2003: Efterord av J Hansson, Sthlm: En bok för alla, 149, [11] s, ill. (Ny utgåva 2010.) Ny utgåva 2015 tillsammans med Katitzi och Swing (1970), se vidare nedan. Översatt till danska 1972, till tyska 1974 och 2000, till norska 1975, till finska 1977, till franska 1984, till tjeckiska 1999, till slovakiska och ungerska 2001, till kurdiska 2002, till serbiska 2006, till romani chib 2008, till italienska 2018, till engelska och litauiska 2019 samt till albanska och ryska 2021.] – Förlåt att vi stör! Om zigenska flyktingar. Sthlm: PAN/Norstedt, 1970. 99, [1] s. ([Förtitel:] En PANbok) ([Omslag:] PAN pamflett). [Tillsammans med T Hammarberg.] – Katitzi och Swing. Illustrationer: B Hedlund. Sthlm: Gidlund, 1970. [2] s, s 5–94, ill. [Barnbok. 2.–4. uppl 1974–78. Ny utgåva 1981: [Nacka:] Tai-Lang, 98, [1] s, ill. Ny utgåva 2015 tillsammans med Katitzi (1969), se vidare nedan. Översatt till danska och norska 1975, till finska 1978, till franska 1985, till tyska 1998, till italienska 2019 samt till albanska 2021.] – Niki. Teckningar: H Henschen. Sthlm: Gidlund, 1970. [2] s, s 5–70, ill. [Barnbok.] – Zigenare. [Verso:] Foton av B Langhammer. Illustrationer av O Unenge. Sthlm: Natur & Kultur, 1970. 106 s, [4] pl-s, ill, fotogr. ([Förtitel:] NoK junior). [Ny utgåva: [Verso:] Foton av B Langhammer. Illustrationer av B Hedlund. Visby: Hanseproduktion, 1979. 110 s, ill.] – Katitzi i ormgropen. Teckningar: B Hedlund. Sthlm: Gidlund, 1971. [2] s, s 5–77, [1] s, ill. [Barnbok. 2.–4. uppl 1972–76. Ny utgåva 1981: [Nacka:] Tai-Lang, 84, [1] s, ill. Ny utgåva 2015 tillsammans med Katitzi rymmer (1971), se vidare nedan. Översatt till danska och norska 1976, till franska 1985, till italienska 2021 samt till albanska 2023.] – Katitzi rymmer. Teckningar: B Hedlund. Sthlm: Gidlund, 1971. [2] s, s 5–58, [1] s, ill. [Barnbok. 2.–4. uppl 1972–76. Ny utgåva 1981: [Nacka:] Tai-Lang, 61, [1] s, ill. Ny utgåva 2015 tillsammans med Katitzi i ormgropen (1971), se vidare nedan. Översatt till danska och norska 1976, till franska 1986, till tyska 1999 samt till albanska 2022.] – Katitzi, Rosa och Paul. Illustrationer: B Hedlund. Sthlm: Zigenaren, 1972. 81 s, ill. [Barnbok. Ny utgåva 1977: [Nacka:] Tai-Lang, 61, [1] s, ill. (Ny tr 1979.) Ny utgåva 2016 tillsammans med Katitzi i Stockholm (1973), se vidare nedan. Översatt till norska 1977, till franska 1986 samt till tyska 1999.] – Katitzi i Stockholm. Illustrationer: B Hedlund. Sthlm: Zigenaren/Grafisk Konsult, 1973. 117, [1] s. [Barnbok. 2. uppl 1978: [Nacka:] Tai-Lang, 137, [1] s, ill. (3 tr. 1979.) Ny utgåva 2016 tillsammans med Katitzi, Rosa och Paul (1972), se vidare nedan. Översatt till norska 1977, till franska 1986 samt till tyska 2000.] – Katitzi och Lump-Nicke. Illustrationer: B Hedlund. [Nacka:] Tai-Lang, 1974. 87 s, ill. [Barnbok. 2. uppl 1978: 99, [2] s. 3. tr. 1979. Ny utgåva 2016 tillsammans med Katitzi i skolan (1975), se vidare nedan. Översatt till norska 1978 samt till tyska 2000.] – Katitzi i skolan. Illustrationer: B Hedlund. [Nacka:] Tai-Lang, 1975. 94 s, ill. [Barnbok. 2. uppl 1978: 102, [1] s. 3. tr. 1979. Ny utgåva 2016 tillsammans med Katitzi och Lump- Nicke (1974), se vidare nedan. Översatt till norska 1979 samt till tyska 2000.] – Katitzi Z-1234. Omslag och illustrationer: B Hedlund. [Nacka:] Tai-Lang, 1976. 93, [1] s, ill. [Barnbok. 2. tr. 1979: 106 s. Ny utgåva 2016: Sthlm: Natur & Kultur, 122, [6] s, ill, ([Rygg:] Katitzi, 9). Översatt till norska 1980 samt till tyska 2000.] – Hur blev det sen då, Katitzi? Sthlm: Rabén & Sjögren, 1977. [48] s, fotogr. [Tillsammans med B Langhammer (fotografier, utgör huvuddelen av boken). Faktabok för barn. Översatt till danska och norska 1978.] – Katitzi barnbruden. Omslag och illustrationer: B Hedlund. [Nacka:] Tai-Lang, 1977. 116, [1] s, ill. [Barnbok. 2.–3. tr. 1978–79. Ny utgåva 2017 tillsammans med Katitzi på flykt (1978), se vidare nedan. Översatt till norska 1980 samt till tyska 2000.] – Katitzi på flykt. Omslag och illustrationer: B Hedlund. [Nacka:] Tai-Lang, 1978. 162, [1] s, ill. [Barnbok. 2. tr. 1979. Ny utgåva 2017 tillsammans med Katitzi barnbruden (1977), se vidare nedan. Översatt till tyska 2001.] – Katitzi. Teckningar av B Hedlund. Sthlm: Bonniers juniorförlag, 1979. 3 vol. [Tecknad serie baserad på Katitzi (1969). Tidigare publicerad som följetong i serietidningen Katitzi 1975–76, här något utvidgad.] [1,] Barnhemsflickan. 46, [2] s, färgill. [2,] Zigenarflickan. 46, [2] s, färgill. [3,] Hjältinnan. 46, [2] s, färgill. – Katitzi i Gamla sta’n. Omslag: B Hedlund. [Nacka:] Tai-Lang, 1979. 127, [1] s. [Barnbok. Ny utgåva 2018 tillsammans med Uppbrott (1980), se vidare nedan. Översatt till tyska 2001.] – Raja, zigenerskan. [Roman.] Sthlm: Bonnier, 1979. 242, [3] s. – Uppbrott. Omslag och illustrationer ur Arne Sucksdorffs film ”Uppbrott”. [Nacka:] Tai-Lang, 1979. 142, [1] s, [16] pl-s, fotogr. [Barnbok. Omslagstitel: Katitzi: Uppbrott. Ny utgåva 2018 tillsammans med Katitzi i Gamla sta’n (1979), se vidare nedan. Översatt till tyska 2001.] – Katitzi, det brinner. Text: K T. Bild: L Holmberg- Thor. Sthlm: Bonniers juniorförlag, 1981. [24] s, färgill. [Bilderbok. Omslag: Katitzi – det brinner. Texten består av ett sammandrag av några kapitel ur Katitzi (1969).] – Katitzi kommer hem. Text: K T. Bild: L Holmberg-Thor. Sthlm: Bonniers juniorförlag, 1981. [24] s, färgill. [Bilderbok. Texten består av ett sammandrag av några kapitel ur Katitzi (1969).] – Katitzi & Katitzi och Swing. [Verso:] Illustrationer: J Hellgren. Sthlm: Natur & Kultur, 2015. 285, [1] s, ill. ([Rygg:] Katitzi, 1–2). [Barnbok. Ny utgåva i ett band av: -Katitzi (1969; s 7–166) och Katitzi och Swing (1970; s 171–286).] – Katitzi i ormgropen & Katitzi rymmer. Bild: J Hellgren. Sthlm: Natur & Kultur, 2015. 169, [2] s, ill. ([Rygg:] Katitzi, 3–4). [Barnbok. Ny utgåva i ett band av: Katitzi i ormgropen (1971; s 9–103) och Katitzi och Swing (1971; s 107–[171]).] – Katitzi och Lump-Nicke & Katitzi i skolan. Bild: J Hellgren. Sthlm: Natur & Kultur, 2016. 235 s, ill. ([Rygg:] Katitzi, 7–8). [Barnbok. Ny utgåva i ett band av: Katitzi och Lump-Nicke (1974; s 9–116) och Katitzi i skolan (1975; s 121–235).] – Katitzi, Rosa och Paul & Katitzi i Stockholm. Bild: J Hellgren. Sthlm: Natur & Kultur, 2016. 263, [2] s, ill. ([Rygg:] Katitzi, 5–6). [Barnbok. Ny utgåva i ett band av: Katitzi, Rosa och Paul (1972; s 9–108) och Katitzi i Stockholm (1973; s 113–[265]).] – Katitzi barnbruden & Katitzi på flykt. Bild: J Hellgren. Sthlm: Natur & Kultur, 2017. 321, [1] s, ill. ([Rygg:] Katitzi, 10–11). [Barnbok. Ny utgåva i ett band av: Katitzi barnbruden (1977; s 9–126) och Katitzi på flykt (1978; s 131–[322]).] – Katitzi i Gamla stan & Uppbrott. Bild: J Hellgren. Sthlm: Natur & Kultur, 2018. 354 s, ill. ([Rygg:] Katitzi, 12–13). [Barnbok. Ny utgåva i ett band av: Katitzi i Gamla sta’n (1979; s 9–171) och Uppbrott (1980; s 175–354).]

Utgivit (redigerat): Zigenardikter. Ett urval zigenardikter från olika länder och miljöer. Sthlm: FIB:s lyrikklubb, 1964. 77, [1] s. ([Verso:] FIB:s lyrikklubbs bibliotek, 95). [Dikterna översatta och kommenterade av T. Översatt till serbiska 2006.] – Amé beschás. Vi bor. Zigenarsamfundets tidskrift. Årg 1(1965): 1– årg 2(1966): 1. Tyresö: Zigenarsamfundet, 1965–66. [T var redaktör för 1966:1 och ingick under 1965 i redaktionen för tidskriften. Fortsätts av: Zigenaren.] – Zigenaren. Amé beschás = Zigenarnas tidskrift. Årg 2(1966): nr 2–årg 3(1967): nr 1/2; 1967: 3/4–1968: 1/2; årg 5/6(1968/1969): 3/4–1/2; 1971: 1; årg 8(1972). Tyresö: Zigenaren, 1966–73. [T var redaktör för tidskriften 1966:2–1967:1/2 samt ingick därefter i redaktionen för tidskriften. Fr o m 1967:3/4 saknar tidskriften uppgift om redaktör.]

Källor och litteratur

Källor o litt: L Mohtadi, Den dag jag blir fri: en bok om Katarina Taikon (2012) o där anförd litt.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Katarina Maria Taikon, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35270, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lawen Mohtadi), hämtad 2025-07-29.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35270
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Katarina Maria Taikon, urn:sbl:35270, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lawen Mohtadi), hämtad 2025-07-29.