Meriter

Takman, Johan (John) Oliver, f 22 sept 1912 i By-Säffle, Värml, d 14 april 1998 i Sthlm, S:t Göran. Föräldrar: småbrukaren o stenhuggaren Johan T o Anna Teresia Andersson. Fabriks- o jordbruksarbetare i Chicago, USA, april 29–sept 31, stenarbetare 32–34, diamantborrare 35, studentex som privatist i Malmö dec 36, inskr vid KI 3 sept 37, med kand där 23 feb 40, tf andre underläk vid Beckomberga sjukhus maj 42, extra underläk vid Österåsens sanatorium april o aug–dec 44, extra läk vid Karlstads centrallasaretts avd för psykisk barnavård maj–juli 44, leg läk 31 maj 45, med lic vid KI 31 maj 45, kliniska studier i Paris 46–47, extra läk vid Karlstads centrallasaretts avd för psykisk barnavård juni 47–juni 48, led av styr för Svenska Clartéförbundet, ordf där 47–51, chefred för Clarté 47–56, tf förste läk vid rättspsykiatriska kliniken vid Långholmens fångvårdsanstalt periodvis 48, led av Sthlms stads barnavårdsnämnd 48–49, nämndeman i Sthlms rådhusrätt 48–53, förste underläk på sinnesjukavd vid S:t Eriks sjukhus 1 jan–1 sept 49, en av grundarna o led av styr för Sv fredskomm 49–89, tf socialläk vid Sthlms central för psykisk barna- o mödravård 50–31 dec 51, tf socialläk vid Sthlms stads barnavårdsnämnd 1 sept 50, ord 1 april 53–70, med konsult vid StH:s psykotekn inst 51–58, led av Sthlms stadsfullm 54–70, av centralkomm/partistyr för Sveriges kommunistiska parti (SKP, från 1967 Vänsterpartiet kommunisterna, VPK) 57–75, huvudlär i hygien och socialmedicin vid Socialinst i Sthlm 60–62, led av Zigenarundersökn till 66, extra överläk vid UU:s socialmed inst 62–65, led av internat krigsförbrytelsetribunalens 3:e undersökn:kommission till Vietnam 67, chefred för Vietnam nu 68–75, led av internat kommissionen för undersökn av USA:s förbrytelser i Indokina 71–75, av enkammarriksdagen o av jordbruksutsk där 71–76, överläk vid Sthlms läns landsting 71–77, led av Världsfredsrådets presidium 71–87, sakk i utredn om radioaktivt avfall jan 74–maj 76, med dr vid UU 11 maj 76, led av styr för Arbetarpartiet kommunisterna (APK) 77–89.

G 11 okt 1938 i Sthlm (vb för Värnamo, Jönk) m överläkaren Svea Hanna Margit Eleonora Krantz, f 9 juli 1917 i Malmö, S:t Joh, d 9 april 2003 i Sthlm, Västerled, dotter till hemmansägaren Gustaf Adolf Fritiof K o Anna Nilsson.

Biografi

John T var under ett långt yrkesliv verksam som socialläkare, debattör, aktivist och politiker på både kommunal och nationell nivå. Han föddes som andra barnet av åtta i en arbetarfamilj i By-Säffle. Familjen levde framför allt av sitt småskaliga lantbruk men fadern var även en skicklig stenarbetare och, vid behov, skomakare. Uppväxten i första världskrigets skugga var tidvis fattig men framstår som förhållandevis god.

Sexton år gammal reste T i likhet med många andra unga skandinaver till USA. Planen var att studera och arbeta vid sidan för att finansiera studierna, men på grund av den omfattande och långdragna ekonomiska kris som inleddes hösten 1929 blev det allt svårare att hitta jobb. Han fick återvända till Sverige redan efter två år. Trots att planerna inte kunde realiseras skulle vistelsen komma att spela en viktig roll i T:s liv. Det var åren i USA som lade grunden till hans politiska hållning; där mötte han Victor Palm, fabriksförman och värmlänning från Långserud, som introducerade det kommunistiska tankegodset för honom. Ideologiskt danande var troligen också upplevelsen att vara arbetslös och skyddslös i ett samhälle i sönderfall.

Hemkommen till Sverige fullföljde T sina planer och inledde studier via Hermods korrespondenskurs samtidigt som han arbetade som stenhuggare. 1936 kunde han ta studentexamen som privatist och påbörjade därefter medicinstudier vid Karolinska institutet i Stockholm. Där studerade också hans blivande hustru Margit. De ingick äktenskap 1938 och förblev gifta hela livet, men levde från 1965 delvis isär. Då köpte T en lägenhet – en skrivarlya – på Kungsholmen där han bodde under veckorna, medan Margit och barnen bodde kvar i villan i Bromma. Arrangemanget till trots beskriver T:s barn uppväxten som kärleksfull med två mycket engagerade och närvarande föräldrar.

Det var emellertid inte endast de egna barnen som engagerade T; antifascism och antirasism går som röda trådar genom hans liv och verksamhet. Både han och hustrun var närvarande vid Medicinska föreningens möte 1939, då man röstade om huruvida tio asylsökande judiska läkare skulle få arbetstillstånd i Sverige. 263 röstade emot, men makarna röstade tillsammans med 14 andra för att de skulle få stanna och arbeta i Sverige. T var senare styrelsemedlem i Rosenbergs- och Sobellkommittén som arbetade för att de spionanklagade judisk-amerikanska makarna Rosenberg och Morton Sobell skulle friges. Paret Rosenberg avrättades 1953 men Sobell frigavs, dock först 1969.

T hade stor arbetskapacitet och var en enormt produktiv publicist. En underlättande faktor var troligtvis tillgången till skrivarlyan på Kungsholmen där han under tre decennier kunde arbeta mer eller mindre ostört under veckorna. Hans första bok, Ungdomens sexuella frågor, publicerades 1943. På detta tema föreläste han flitigt jämte Elise Ottesen-Jensen (bd 28) under 1940-talet. T accepterades dock aldrig i RFSU på grund av sin kommunistiska hållning. Icke desto mindre fortsatte han att forska, skriva och föreläsa om de ungdomar på glid som han kom i kontakt med som socialläkare: de prostituerade, "promiskuösa", abortsökande, alkoholiserade eller missbrukande unga kvinnorna och männen. Många av hans böcker och skrifter gavs ut i flera upplagor och översattes till andra språk. T var dessutom en flitig brevskrivare, och sparade kopior av samtliga brev. I ung ålder började han bygga sitt privatarkiv med korrespondens, manuskript, fotografier, klipp, tidskrifter och andra dokument som speglar hans verksamhet och intressen. Materialets omfattning och detaljrikedom, samt den tid och omsorg som T lade ned på att organisera det, vittnar å ena sidan om en stark tilltro till eftervärldens intresse och å andra sidan om ett långtgående kontrollbehov.

Under mer än 20 år som socialläkare vid Stockholms stads barnavårdsnämnd kom T i kontakt med utsatta människor i samhällets utkanter. 1950 besökte han en romsk boplats i Stockholm med uppdraget att skriva ett utlåtande till stöd för ett polisingripande där romerna avhystes. T konstaterade emellertid att deras situation snarare berodde på samhällets systematiska diskriminering än på dem själva. Han avrådde från avhysning och rekommenderade i stället mer stödjande insatser. I början av 1960-talet arbetade han med den mycket omfattande socialmedicinska Zigenarundersökningen som finansierades av Arbetsmarknadsstyrelsen. Undersökningens syfte var att kartlägga och förbättra de svenska romernas (en grupp på 800–1 000 personer) hälsa, bostadssituation, utbildning och arbetsförhållanden. För T var undersökningen en fråga om både praktiskt och vetenskapligt socialmedicinskt arbete. 1976 disputerade han vid Uppsala universitets socialmedicinska institution på avhandlingen The Gypsies in Sweden: a socio-medical study.

Under 1970-talet drog T paralleller mellan de svenska romernas, samernas och de amerikanska urfolkens utsatta situation, och hävdade statens ansvar för att finansiera inkluderande insatser. Han menade att samerna var offer för ett långsamt kulturellt folkmord – en effekt av den svenska statens historiska kolonialpolitik. För att underlätta bevarandet av deras etniska identitet, hävdade T, måste såväl näringspolitik som utbildnings- och kulturpolitik revideras. I samband med detta argumenterade han för en folkräkning av samerna, vilka inte registrerats som sådana sedan den allmänna folkräkningen 1945.

T:s intresse och verksamhet sträckte sig över många samtida frågor och sociala rörelser som inte sällan var sammankopplade: ungdoms- och sexualitetsfrågor, världsfredsrörelsen, den internationella kommunistiska rörelsen, nationella och internationella solidaritetsrörelser samt rättvise- och minoritetsfrågor. I egenskap av socialläkare ifrågasatte han 1960-talets moraliserande och kriminaliserande förhållningssätt till användning och missbruk av narkotika. T menade att missbruk måste betraktas som en sjukdom och därmed inkorporeras i den institutionaliserade sjukhusvården, i stället för att hanteras inom det straffrättsliga systemet. Hans behandlingsidé byggde på legalförskrivning av narkotika så att missbrukande patienter skulle slippa begå brott för att finansiera sitt missbruk.

T förblev starkt prosovjetisk kommunist livet ut. Han var medlem i SKP och VPK – efter partisprängningen 1977 i APK – samt deltog efter APK:s "konkurs" 1995 i bildandet av Kommunisternas centrala arbetsgrupp. I Stockholms stadsfullmäktige var han ledamot för SKP/VPK, som riksdagsledamot för VPK. Den tidiga svenska fredsrörelsen var sammanlänkad med kommunismen och T övervakades av SÄPO för sitt engagemang i dessa frågor. Han var styrelsemedlem i Svenska fredskommittén och en av de pådrivande då kommittén bildades 1949, likaså starkt engagerad i Svenska Clartéförbundet och under flera år chefredaktör för tidskriften Clarté. Därtill skrev T ofta för Ny Dag och Norrskensflamman under pseudonymen Jonas Eldhugg. Under lång tid ingick han i Världsfredsrådets presidium.

T intresserade sig tidigt för frihets- och befrielsekamperna i Sydostasien och reste i slutet av 1950-talet till Vietnam och Kina för att som ögonvittne dokumentera skeendet. Han var drivande i Svenska kommittén för Vietnam, Laos och Kambodja (Kampuchea), och chefredaktör för Vietnam nu. På sina många resor studerade T orättvisor och folkrättsbrott i olika delar av världen, samt det han såg som goda exempel på socialistisk samhälls- och sjukvårdsplanering i Sovjetunionen. Väl hemma rapporterade han om det han upplevt i tal, artiklar, böcker och motioner. Freds- och solidaritetsarbetet kombinerades inte sällan med socialmedicinsk kunskapsspridning och forskning.

Som en del av arbetet med den s k Russelltribunalen, en kommission som undersökte USA:s krigsförbrytelser i Indokina, återvände T 1967 till Vietnam. Han reste tillsammans med en åldrad Axel Höjer (bd 19, s 698), tidigare generaldirektör vid Medicinalstyrelsen, samt en italiensk politiker och två amerikanska professorer. De samlade information om amerikanska krigsövergrepp, som de rapporterade om till tribunalen i Stockholm. Resan innebar också politisk inspiration för T; åter i Sverige översatte han FNL:s politiska program och formulerade ett antal motioner för Vietnams sak. 1993 tilldelades T den vietnamesiska statens vänskapsorden.

Trots stigande ålder behöll T ett starkt samhällsengagemang. Under 1980-talet stod miljöfrågor och energipolitik i fokus. I korrespondens, artiklar och böcker behandlade han bl a kärnkraft och kärnvapenkrig, radon, lungcancer, surt regn, skogsdöd och vattenförsörjning. Mot slutet av livet började han tillsammans med sonen Jonte att arbeta på en ny översättning av Marx' Kapitalet.

T:s hustru Margit Krantz-T:s första år präglades av att hon var född i en utomäktenskaplig förbindelse. Föräldrarna ville gifta sig men faderns släkt motsatte sig detta. Först då farmodern dött kunde giftermålet komma till stånd; T var då nyss fyllda fem. Efter studentexamen 1937 vid h a l i Kristianstad träffade hon, som nyinskriven medicine studerande vid Karolinska institutet, sin blivande make. Redan under studietiden kom hon att inrikta sig på socialmedicin och gjorde tillsammans med Gunnar Inghe och maken en så kallad efterundersökning av kvinnor som sökt abort i Stockholm, vilken medtogs som bilaga till 1941 års befolkningsutredning (SOU 1944:51). Genom åren var T ofta nyttjad som expert vid statliga utredningar och kommittéer. Från 1970 till sin pensionering var hon överläkare på Långbro sjukhus i Stockholm och startade 1971 den första dagvården för dementa i Sverige.

Författare

Ida Al Fakir med bidrag av R Axelsson (Margit Krantz-T)

Arkivuppgifter

T:s arkiv till största delen i SSA (170 vol: uppsatser, medicinska handl:ar från verksamheten, fotografier, tidn:klipp m m samt omfattande material med koppling till romer o till Zigenarundersökn), även i AA (16 vol: personl handl:ar, korrespondens, handl:ar rör verksamheten m m) samt i KB (1 vol: korrespondens o material rör Vietnam). – Brev från T i GUB (bl a till N Ferlin o många till K Aspelin), KB (bl a många till S E Carlson) o UUB (bl a till Marika Stiernstedt o K Vennberg).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Ungdomens sexuella frågor. Sthlm: Arbetarkulturs förlag, 1943. 62, [1] s, ill. [2.–4. uppl 1944. 5. uppl 1945. Översatt till danska: Ungdomens seksuelle problemer (København 1949).] – Vår vid Sydkinesiska sjön. En resa i Vietnam och Kina 1958. Sthlm: Clarté, 1959. 140, [1] s, [8] pl-s, ill, fotogr. – Ungdomspsykiatri. En orientering. Sthlm: Liber, 1962. [1], 313, [1] s, diagr, tab. [Ny utgåva 1967. Nyutgåvan ingår i serien Tema.] – Vietnam – ockupanterna och folket. 1. uppl. [Malmö:] Bo Cavefors bokförlag; [Sthlm:] Clarté, 1965. 119 s. (Bocserien). – Socialmedicinsk vardag. Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1966. 186, [1] s, tab. ([Förtitel:] W & W-serien, 134). [Samling av uppsatser, med ett par undantag tidigare publicerade 1958 och 1961–65.] – Krigsförbrytelser i Vietnam. Sthlm: Vietnampress, 1967. 29 s. [Översättning från engelska av T:s rapport om massförintelsevapen till världskonferensen om Vietnam i Stockholm den 6–9 juli 1967. Översättningen gjordes av M Månsson och T Arnberg.] – Att vara två. Sexualkunskap för högstadiet. Sthlm: Liber, 1968. 161 s. [Bearbetad skolupplaga av Sex i tonåren (1968). 2.–3. tr 1969–71. Översatt till tyska: Zu zweit. Informationen zur Sexualität Jugendlicher (Weinheim, Berlin, Basel: Beltz, cop 1971).] – Sex i tonåren. Sthlm: Liber, 1968. 135 s, ill. (Klubbserien). [Översatt till finska: Seksi (Porvoo; Helsinki: W Söderström OY, 1970), till franska: Le petit livre suédois d’éducation sexuelle (Paris: Fall, 1970) samt till isländska: Æska og kynlíf. Handbók um kynferðismál fyrir unglinga og uppalendur (Reykjavík: Örn og Örlygur, 1978).] – The Gypsies in Sweden. A socio-medical study. With the assistance of L Lindgren. [Akad avh UU.] Sthlm: LiberFörlag, 1976. 172, [1] s, [8] pl-s, ill, diagr, fotogr, tab. – Kärnkraften och kyrkoherde Malthus. 1. uppl. Göteborg: Fram, 1980. 144 s. [Ett urval av T:s artiklar om energifrågor 1974– 80. De flesta av dem har tidigare varit publicerade i Norrskensflamman.] – Min amerikanska ungdom. Sthlm: Fram, 1988. 118 s, ill. [Minnen från den tid T var bosatt i USA, 1929–31.]

Tryckta arbeten (bidrag): Bidrag som använts som källa till biografitexten ovan: Socialpsykiatriska synpunkter på de svenska zigenarna (Svenska läkartidningen, årg 49, 1952, s 926–934).

Redigerat: Napalm. Ett internationellt symposium om kemisk och biologisk krigföring i vår tid. Redigerat av J T. Under medverkan av Do Xuan Hop [och ytterligare åtta personer]. Sthlm: Rabén & Sjögren, 1967. 188 s, [16] pl-s, fotogr. (Tema). [2., reviderade uppl 1968: Napalm. Ett internationellt symposium om USA:s krigföring i Vietnam och Laos. Omslaget har behållit originalupplagans undertitel. Översatt till norska: Napalm. Et internasjonalt symposium om USA's krigføring mot Vietnam og Laos (Oslo 1967), till spanska: Napalm (Barcelona 1968; även utgiven La Habana 1969) samt till tyska: Napalm. Streitschrift und Dokumentation (Berlin 1968).]

Källor och litteratur

Källor o litt: KI:s arkiv, Kansliet, D II: 16 (Liggare o matr); Medicinalstyrelsen, Medicinalbyrån, D V: 17 (läkarmatr), allt i RA. E Andersson, Om kampen för att ge samerna en chans att överleva – ett nedslag i John Takmans personarkiv (Ur våra samlingar, Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, 2019), kopia hos SBL:s red.

I Al Fakir, John Takman: socialmedicinsk strateg och stridbar pionjär (PHT 2013:1) s 65–81; dens, Nya rum för socialt medborgarskap: om vetenskap och politik i "Zigenarundersökningen" – en socialmedicinsk studie av svenska romer 1962–1965 (2015); Enkammarriksdagen 1971–1993/94, 1 (1996); M Grass, Arkiv för miljoner: John Takmans arkiv – en utmaning för arkivarien (Arbetarhistoria, 136:4, 2010), s 61–68; M Hjort, Den farliga fredsrörelsen: säkerhetstjänsternas övervakning av fredsorganisationer,

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan (John) Oliver Takman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35271, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ida Al Fakir med bidrag av R Axelsson (Margit Krantz-T)

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35271
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan (John) Oliver Takman, urn:sbl:35271, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ida Al Fakir med bidrag av R Axelsson (Margit Krantz-T)