Meriter

Söderström, Olof Anders Viktor, f 29 juli 1903 i Böne, V Göt, d 12 nov 1991 i Sthlm, Kungsh. Föräldrar: kyrkoherden Anders Peter S o Anna Margareta Horney. Studentex vid Skara h a l 5 juni 21, inskr vid StH sept 21, fil kand 29 maj 23, jur kand 31 jan 28, allt vid StH, tingstjänstgöring 28–30, fiskal i Svea hovrätt 32, adjungerad led 35, assessor där 6 aug 36 (tjänstl senast 37), sekr i styr för StH 35–49 (tjänstl från 44), sakk i Jordbruksdep 36–39, sekr i frukt- o trädgårdsutredn mars 37–febr 38, sekr i 1938 års jordbruksutredn mars 38–maj 40, sakk i Folkförsörjningsnämnden sept–nov 39, chef för juridiska sektionen i Statens livsmedelskommission 1 nov 39–44, ordf i näringssakk där 41–50, led av styr 44, vice ordf dec 45–okt 46, ordf o chef nov 46–juni 50, allt i Statens livsmedelskommission, led av 1942 års jordbrukskomm maj 42–nov 48, hovrättsråd i Svea hovrätt 43–50 (tjänstl), ordf i komm ang Fiskeristyr juni–dec 46, i komm ang rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m m maj 46–50, administrator för de tyskägda gruvorna i Bergslagen 47–50, ordf i utredn ang org av den prisreglerande verksamheten på jordbrukets område juni 48–febr 49, i arrendenämnderna inom Sthlms stads o läns, Södermanlands o Uppsala läns hushållningsällsk:s områden 48–55, i utredn om fortsatt stöd till lin- o hampodlingen sept 49–april 51, led av styr för ab Statsgruvor april 50–51, ordf där 51–65, generaldir o chef för Statens jordbruksnämnd 1 juli 50–febr 57, ordf i dess expertdelegation för handhavande av kalkyler ang jordbrukets inkomstförhållanden (kalkylsakk) aug 50–jan 57, utredn:man ang revision av allmänna förfogandelagen m m okt 50–okt 54, ordf i jordbruksprisutredn maj 52–55, led av Sv FAO-komm 53–57, ordf i skördeskadeutredn okt 53–dec 57, i IVA:s djupfrysn:komm 53–75, led av komm ang översyn av GATT-avtalet jan 54–okt 55, ordf i styr för Sthlmdistriktets allmänna restaurangab (SARA) juli 54– juni 58, i utredn ang statsinlösen av aktier i LKAB dec 54–mars 55, i organisationskomm för LKAB juni 55–mars 56, i utredn om vissa förhållanden vid Sv institutet för konserveringsforskn okt 56–dec 57, VD för ab Sv tobaksmonopolet (från 61 Sv tobaks ab) 1 mars 57–1 sept 70, led av styr där dec 67–april 73, ordf i dess medicinska expertråd, utredn:man ang den på växtnäringsområdet bedrivna forskningens objektivitet nov 57–juni 60, led av Sv komm för nordiskt ekon samarbete dec 57–nov 59, av styr för Riksvärderingsnämnden 57–76, ordf i styr för Sveriges kreditbank 58–73, i styr för Svgrekiska sällsk, i 1959 års flygutredn juli 59–dec 64, fullm i Sthlms handelskammare 59–74, led av dess VU 69–74, av dess skiljedomsinstitut 73–75, regeringens ombud i styr för Stiftelsen Wenner-Gren Center för vetenskaplig forskn 59–63, led 64–76, ordf där 77–82, ordf i styr för restaurangab Hasselbacken mars 60–70, i styr för Sveriges hotell- o restaurangförb mars 60–76, led av styr för Sv turisttrafikförbundet 61–63, ordf i styr för Stiftelsen för Malmfonden för forskn- o utvecklingsarbete 61–68, led av styr för Statskontoret 61–69, av styr för ab Findus okt 62–maj 74, av IVA:s industriella råd från nov 62, ständig led där 75, ordf i styr för Uddevallavarvet ab april 63–71, i styr för Inst för nyttiggörande av forskningsresultat 64–68, i styr för ab Näringslivets planinst 64–75, led av företagsdelegationen mars 68–69, av styr för Medelhavsmuseets vänner, ordf i Sv tobaksbranschfören, led av styr för Postbanken 70–73, ordf i ICL data ab 70–74, i Stiftelsen sv konserveringsforskn 70–75, i Statsföretag ab:s revisorskollegium, i Uddcomb Sweden ab maj 73–77, i Steam Generator SG ab, i Kalmar verkstads ab (KVAB) 73–78, led av styr för ab Pripps bryggerier under åtm 75, tf vd för Sv utvecklings ab jan–okt 76, sv delegat vid ett flertal handelsförhandl:ar. – LLA 46, med hedersdr vid KI 27 maj 82.

G 30 okt 1930 i Sthlm, S:t Göran, m Karin Gerda Sofia Nyström, f 7 okt 1908 där, Klara, d 18 sept 1985 där, Kungsh, dotter till kassören Karl Erik N o Gerda Nilsson.

Biografi

Med bakgrund från en prästfamilj i Böne, en småbrukarbygd nära Ulricehamn, påbörjade Olof S tidigt akademiska studier vid Stockholms högskola som efterhand inriktades mot juridik. Efter juris kandidatexamen 1928 och tingstjänstgöring blev han fiskal i Svea hovrätt 1932 och assessor 1936 varefter han rekryterades av Jordbruksdepartementet som sakkunnig för olika kommitté- och utredningsuppdrag. Han utsågs formellt till hovrättsråd 1943 under fortsatt tjänstledighet men lämnade 1950 hovrätten och därmed juristkarriären. En funktion som sekreterare i högskolans styrelse behöll han hela perioden 1935–49.

Departementsåren under det sena 1930-talet som främst sekreterare i flera jordbruksrelaterade utredningar visade S som en uppenbart dugande och effektiv ämbetsman inom ett i tiden allt viktigare politiskt sakområde; en kompetens som fick ännu större betydelse under andra världskrigets krisår med försörjningsproblem och regleringar, som till vissa delar varade en bit in på 1950-talet. Redan under de första krigsåren togs hans arbetskapacitet och förhandlingsförmåga på olika sätt i anspråk inom bl a den tillfälliga Folkförsörjningsnämnden 1939, näringssakkunniga från 1941 samt 1942 års jordbrukskommitté.

En särskilt viktig roll fick S inom den 1939 återbildade Statens livsmedelskommission med sin underliggande struktur av regionala och lokala kristidsorgan. Efter att ha varit ansvarig för den juridiska sektionen blev han efter kriget kommissionens ordförande fram till 1950. Inte minst prisregleringarna ledde ibland till motsättningar mellan jordbrukarkollektivet och regeringen. Vid den bekanta mjölkstrejken i Dalarna på senhösten 1942 utarbetade S det beslutsunderlag med olika alternativ som kommissionens ordförande, landshövding Bo Hammarskjöld (bd 18, s 164), föredrog för regeringen i december. Konflikten löstes till sist men blev ett av de tydligaste uttrycken för stämningar i producentledet som lätt kunde få politiska övertoner och, som i detta fall, även skapade tillfälliga spänningar i samlingsregeringen.

Ett antal kommittéuppdrag mot slutet av 1940-talet låg inom samma sakområde och avsåg bl a rationaliseringsfrågor i jordbruket, odlingen av lin och hampa och inrättandet av Fiskeristyrelsen 1948. Åren 1948–49 medverkade S i den utredning som ledde fram till bildandet 1950 av myndigheten Statens jordbruksnämnd med centralt ansvar för pris- och marknadsreglering på området. Han blev också själv den förste generaldirektören. Redan 1946 hade han blivit ledamot av Lantbruksakademien.

Som chef för jordbruksnämnden medverkade S under 1950-talet i flera utredningar om jordbrukspriser samt om regeringens fortsatta befogenheter enligt den befintliga förfogandelagen och en ny ransoneringslag. Han gjorde också viktiga insatser i förhandlingarna med jordbrukets företrädare, som ibland kunde bli svåra som i t ex frågan om avgifter på äggexporten 1951 – en konflikt där nämnden valde att backa. Efter missväxtåret 1955 blev också behovet av en skördeskadeförsäkring aktuell. Under några år var S ledamot av den svenska FAO-kommittén med sitt FN-relaterade uppdrag att verka för en tryggad global livsmedelsförsörjning. Det är tydligt att S från sin plattform tidigt såg den begynnande glesbygdsproblematiken samt behovet att frige handeln med jordbruksprodukter, försök som hade påbörjats vid hans avgång 1957.

Genom sin centrala roll på ett område som blivit politiskt extra tungt genom regeringssamarbetet 1951–57 mellan Socialdemokraterna och Bondeförbundet kom S att bli det icke-politiska ansiktet utåt i tidens mediala bevakning av frågor kring försörjningsläge och ransonering. Under tiden som de politiska spänningarna ökade under sommaren och hösten 1957 och i oktober till sist kom att leda till koalitionens upplösning förekom spekulationer i pressen om S som kandidat till posten som jordbruksminister i en eventuell borgerlig regering.

Även efter tiden som chef för jordbruksnämnden anlitades S åtskilliga gånger i medlingar och andra former av möten på skogsoch lantbruksområdet samt kring fiskerifrågorna. Man kan också se styrelseuppdragen från 1950-talet till 1970-talet inom bl a den statliga restaurang- och hotellkedjan SARA, Sveriges hotell- och restaurangförbund, Findus och Pripps som en naturlig utveckling av hans centrala position på livsmedelsområdet. Under en tid var han även engagerad i Svenska turisttrafikförbundet.

Svenska tobaksmonopolet hade bildats 1915 som resultat av det året innan beslutade statliga monopolet på området. Befintliga enskilda verksamheter förstatligades, en central fabrik med huvudkontor i Stockholm invigdes 1917 och flera anläggningar tillkom efterhand ute i landet. Monopolet hade i princip tillkommit främst för statsfinansiella behov och blev åtminstone fram till 1960-talet en stor ekonomisk tillgång för staten, även om själva principen efterhand börjat ifrågasättas.

Till ny VD för bolaget utsågs S av regeringen 1957 – utåt något överraskande men kanske i insikten att hans välkända tveksamhet till monopol och reglerad prissättning trots allt hade framtiden för sig. Redan 1958 lämnade S förslag till reviderade former för prissättning och beskattning av tobaksprodukter. Några år senare avskaffades också monopolet för import och försäljning med följd att företagsnamnet ändrades till Svenska tobaks ab (STAB).

Rationalisering, konsolidering och koncentration till färre enheter ledde till att den nya Frans Suell-fabriken i Malmö i mitten av 1960-talet övertog all tillverkning från Stockholm och Södertälje, senare också från Nässjö. Allt tyder på att S drev på utvecklingen av STAB i riktning mot ett företag som, om än med statligt ägande i botten, likafullt skulle drivas i så långt möjligt normala företagsekonomiska och marknadsanpassade former och självständigt från huvudmannen staten. Under denna process försvann 1967 även tillverkningsmonopolet. Försök till ökat nordiskt samarbete fick vissa men dock begränsade resultat. Förhållandet till ägaren tycks i huvudsak ha varit gott, möjligen med undantag av viss kritik under S:s avgångsår 1970 – i en ny politisk tidsanda – för bristande intresse för försöksverksamheten med utökad företagsdemokrati.

Ett annat inslag i tiden var diskussionen om tobakens hälsorisker. Även här blev S en aktiv kraft och bildade direkt efter sitt tillträde 1957 ett internt medicinskt expertråd. Dess uppgift blev särskilt att ge bidrag till relevanta forskningsprojekt och tillgodogöra sig internationella erfarenheter. Redan påbörjade försök med filtercigaretter drevs vidare, man förde fram cigarrcigaretter (cigariller) som hälsomässigt bättre och prövade att göra inköp av råtobak med lägre nikotinhalt.

S deltog själv flitigt i de allt intensivare diskussionerna kring rökningens cancerrisker, ungdomars rökvanor m m, men förordade framför allt ökad upplysning och måttlighet framför långtgående skrämselpropaganda. Bolaget publicerade 1959 informationsskriften Fakta om tobak, och flera annonskampanjer i denna riktning genomfördes under 1960-talet. Dessutom verkade S för branschöverenskommelser om frivillig begränsning och restriktivare utformning av tobaksreklamen, något som i praktiken blev verklighet 1965 och kom att lägga den första grundstenen till dagens strikta lagstiftning.

För sina pådrivande insatser kring forskningen om tobakens skadeverkningar blev S 1982 medicine hedersdoktor, något som dock i en alltmer aktivistisk tid inte visade sig helt okontroversiellt. Som följdeffekter av hans praktiskt orienterade forskningsintresse får också betraktas de uppdrag han erhöll i slutet av 1950-talet och i början av 1960-talet som statens ombud i Stiftelsen Wenner-Gren Center för vetenskaplig forskning, som utredningsman av forskningen på lantbruksområdet och som ledamot i Ingenjörsvetenskapsakademins industriella råd.

Redan 1947 hade S engagerats i administrationen av de tyskägda gruvorna i Bergslagen och fyra år senare blev han styrelseordförande i det nybildade ab Statsgruvor, sedermera dotterbolag till LKAB. Han tog också verksam del i utredningarna kring LKAB 1954–56, som gällde bolagets organisation, statsinlösen av aktier m m. Ännu så sent som 1966 anlitades S i förhandlingar mellan staten och Bolidens gruv ab. Från 1961 var han styrelseordförande i Stiftelsen Malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete. Fonden gjorde 1964 en mycket uppmärksammad satsning på att delfinansiera det nya radioteleskopet vid Onsala utanför Göteborg. Motivet var troligen teleskopets symbolvärde för teknikutvecklingen i stort och i den meningen dess betydelse för industrin.

Mot slutet av 1950-talet framstod det nystartade Linjeflygs och därmed det svenska inrikesflygets framtid som osäker, och S blev då ordförande i 1959 års flygutredning. På varvsområdet hade Uddevallavarvet länge varit en av dominanterna, men efter ekonomiska problem förvärvades det av staten delvis 1963 och helt 1971, en övergångsperiod med S som styrelseordförande i aktiv dialog med staten. Han ingick samtidigt i statens förhandlingsdelegation för ett eventuellt samgående med Eriksbergsvarvet och Götaverken.

Med sin arbetskapacitet, omvittnade smidighet och allt bredare faktiska kompetensområde hade S alltså under sin tid som chef för Svenska tobaks ab kommit att bli mer och mer utnyttjad även vid organiserande och problemlösning på helt andra områden. Så även i den statliga banksektorn. Som styrelseordförande i statliga Sveriges kreditbank från 1958 blev han senare indragen i arbetet på en sammanslagning med Postbanken, något som 1974 resulterade i PKbanken.

Staten valde 1970 att samla flertalet större statsägda företag i Statsföretag ab, sedermera Procordia. Häri ingick bl a STAB, Uddevallavarvet och LKAB. Efter chefskapet för STAB övergick S då till en uppgift som ordförande i Statsföretags revisorskollegium. Under 1970-talet arbetade S några år även i styrelserna för Uddcomb Sweden ab och Kalmar verkstads ab (KVAB), båda med staten som delintressent. En kort tid under själva överföringsfasen till Statsföretag fick S gå in som VD för det då förlusttyngda Svenska utvecklings ab, en av pressbevakningen att döma rätt otacksam uppgift.

På ett mer övergripande plan var S styrelseledamot i Riksvärderingsnämnden och Statskontoret samt svensk delegat vid ett antal internationella handelsförhandlingar. Han var också verksam inom Stockholms handelskammare och dess olika utskott samt inom ab Näringslivets planinstitut.

Under fyra decennier, från det tidiga 1940-talets krisår i folkförsörjningen fram till 1970-talets problematiska omställningstid för inte minst de statliga företagen, kom S att bli en ständigt synlig aktör och överbryggare mellan statens traditionella styr- och regleringsintressen och en friare företagsamhet. Han verkar i det allra mesta ha haft regeringens öra. Som flitig föredragshållare och artikelskribent stod han i centrum för flera av tidens stora debattfrågor, från ransonering och prisreglering, över tobaksrökningens verkningar och tillämpad forskning på olika områden och fram till den accelererande utvecklingen inom gruv-, varvs- och banksektorerna.

S:s arbetsförmåga, förhandlingsskicklighet, självständighet och position som ledande statlig företrädare i förvaltning och näringsliv resulterade flera gånger i spekulationer inför aktuella landshövdingeutnämningar – i Göteborgs och Bohus län 1949, Malmöhus län 1953 och Östergötlands län 1956. Möjligen var hans egna prioriteringar annorlunda.

Privat hyste S ett starkt intresse för Grekland och var aktiv i styrelsen för Medelhavsmuseets vänner samt i Svensk-grekiska sällskapet.

Son till S är Karl Anders Göran S (f 1934). Göran S är docent i konstvetenskap och var 1973–90 chef för Strindbergsmuseet i Stockholm, forskningssekreterare i kommittén för Stockholmsforskning 1977–99 samt sekreterare och kanslichef för skönhetsrådet i Stockholm 1984–2004.

Författare

Leif Gidlöf

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Betänkande med förslag till allmän förfogandelag och allmän ransoneringslag. Avgivet av särskilt tillkallad utredningsman i samråd med sakkunniga. Sthlm 1952. (Katalog och tidskriftstryck). 276 s. (Statens offentliga utredningar, 1952:24). [Missivet undertecknat av S. 2. tr s å.] – Betänkande med förslag till allmän förfogandeförordning och allmän ransoneringsförordning. Avgivet av särskilt tillkallad utredningsman i samråd med sakkunniga den 8 november 1954. [Sthlm 1954]. [1], 28 bl. [Missivet undertecknat av S. Duplicerad.] – Frågan om statsinlösen av stamaktierna i LKAB. Betänkande avgivet av särskilt tillkallade utredningsmän. Sthlm 1955. (I Marcus). 181 s, diagr, kartor, tab. (Statens offentliga utredningar, 1955:9). [Missivet undertecknat av S, B Lindskog och P Åsbrink.] – Objektiviteten vid forskning och försök på växtnäringsområdet. Utredning verkställd av särskilt förordnad utredningsman. Sthlm 1960. (E Kihlström). 324 s, diagr, tab. (Statens offentliga utredningar, 1960:30). [Missivet undertecknat av S.]

Källor och litteratur

Källor o litt: T Carlsson, Skandinaviska Banken i näringsliv och samhälle 1939–1971 (1997); Center on the periphery, ed S Lindqvist (1993); Chalma mater, 5, 1950–1970 (1996); Hur Sverige ordnade folkförsörjningen under andra världskriget, ed A Björnberg (1946); T Johansson o P Thullberg, Samverkan gav styrkan: lantbrukarnas föreningsrörelse 1929–1979 (1979); U Källström, Så sköttes Statsföretag ab, 2. uppl (1973); W Odelberg, Lärdom för livet (1999); S Söderberg, Välfägnad och värdskap: Stockholmsdistriktets allmänna restaurang aktiebolag 1955–1965 (1965); B Teglund, Tobaksforskning i Sverige (1975); P Thullberg, Mjölkstrejken i Dalarna 1942 (1987); U af Trolle, Om tobak i Sverige (1965); J Wallander, Wenner-Gren stiftelserna 1955–2000 (2002). – Nekr:er i DN 15 o 16 nov o i SvD 15 o 17 nov 1991. – Karl Anders Göran S: Väd 2007 (2006).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Olof Anders Viktor Söderström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35276, Svenskt biografiskt lexikon (art av Leif Gidlöf), hämtad 2025-07-31.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35276
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Olof Anders Viktor Söderström, urn:sbl:35276, Svenskt biografiskt lexikon (art av Leif Gidlöf), hämtad 2025-07-31.