Meriter

2 Söderwall, Klara Margreta, brorsons dotter till S 1, f 26 juli 1912 i Sthlm, Matt, d 19 feb 2009 där, Engelbr. Föräldrar: regeringsrådet Knut Emil S o musiklärarinnan Klara Eufrosyne Lundqvist. Studentex vid Whitlockska samsk 19 maj 31, inskr vid KI sept 31, vid Tandläkarinst där ht 32, odontologie kand 31 maj 33, inskr vid StH 36, fil mag där 25 okt 41, efterprövn 30 maj 44 o 30 okt 48, bitr adjunkt vid Sandvikens samrealskola 6 sept–5 dec 43, vik ämneslär vid Södermalms o Bromma kommunala flickskolor vt 44, timlär vid Nyköpings kommunala flickskola 44–45, e o lär vid Gnesta kommunala mellanskola från ht 45, extra lär vid Praktiska mellansk i Örebro 47, adjunkt i modersmålet o engelska vid H a l (från 66 Östra gymnasiet) i Umeå 1 juli 49–30 juni 68, genomgick kurs om Shakespeares dramatik för Michael MacOwan i Dartington Hall, England, sommaren 51, grundare o ledare av Umeå Shakespearesällsk 52, studier i Shakespeares dramatik för Wilson Knight vid Leeds University 58, inskr vid LU 20 sept 61, studier där ht 61– ht 63, ledare för sommarkurser i dramatik för lär i Medlefors 64 o i Hola 65, Umeå stads kulturstip 65, metodiklektor i sv o eng vid Lärarhögsk i Umeå 1 juli 68–79 (periodvis tjänstl), Vilhelmina köpings teaterstip 70, vik lär vid Huddinge gymn vt 74, extra adjunkt där 1 juli 74–31 dec 78, grundare av Commediagruppen våren 74. – Fil hedersdr vid Umeå univ 13 okt 01. – Ogift.

Biografi

Margreta S:s intresse för scenkonst uppstod då hon under uppväxtåren ofta fick följa med sin mor till Operan i Stockholm. Redan som 13-åring skrev hon en pjäs, Älvprinsessan, men några fler försök blev det aldrig. Inte heller gjorde hon verklighet av sina drömmar om att bli skådespelare; för det menade hon sig inte vara tillräckligt vacker. I stället utbildade sig S, efter att först ha inriktat sig på att bli tandläkare, till lärare vid Stockholms högskola. Men hennes glöd för teater förblev oförminskad.

Under lärarstudierna spelade S med i Studentteatern och när hon 1949 fått anställning som adjunkt vid läroverket i Umeå dröjde det inte länge förrän hon började låta eleverna spela pjäser på både engelska och svenska. På engelsktimmarna lärde hon dem att uppskatta limerickar och engelsk humor och de fick också dansa folkdans och sjunga It’s a long way to Tipperary.

Ett par år senare kom S i tillfälle att främja teaterintresset på skolelevernas fritid. Hon närde under hela sitt liv ett särskilt intresse för Shakespeare och hade långt gångna planer på att skriva en lic-avhandling om honom. Om somrarna brukade hon därför resa till England för att se Shakespeareföreställningarna i Stratford-upon-Avon och delta i olika teater- och Shakespearekurser. Kort efter att S återvänt från en sådan kurs i Dartington Hall för regissören Michael MacOwan blev hon hösten 1951 ombedd av ett tjugotal gymnasister att hjälpa dem med att spela teater. Inspirerad av sin kurs föreslog hon att de skulle göra ett Shakespearefestspel med ett program på 1–1 ½ timme.

S valde ut några scener ur En midsommarnattsdröm, Romeo och Julia, Macbeth, Trettondagsafton och Köpmannen i Venedig, skrev en prolog och regisserade eleverna medan musiken komponerades och framfördes av Sara Wennerberg-Reuter. Den framarbetade föreställningen, som i elisabethansk anda spelades på en enkel plattformsscen i skolaulan med åskådare på tre sidor runtom, gjorde succé hos publiken och uppmärksammades även i rikspressen. Det blev upptakten till teaterföreningen Umeå Shakespearesällskap, som ledd av S skulle komma att bestå i 20 år och engagera ca 600 elever, en del av dem under bara ett år men andra under hela deras skoltid.

Nästa år återkom S och hennes elever med Trettondagsafton, vilket ledde till ett gästspel i Skellefteå, och därefter följde En midsommarnattsdröm, som inövades med en grupp 12–15-åringar eftersom den första ensemblen hunnit ta studenten. Denna gång blev det en turné till Stockholm och intervju i radio. 1957 var turen kommen till Hamlet, som även gavs i Vasa i Finland, dit sällskapet genom åren skulle komma att återvända flera gånger. Scenförhållandena under gästspelen skiftade: under ett bejublat Hamletframträdande i Nordmaling var det så trångt att drottningen fick dö utanför scenen. 1959 gästspelade sällskapet i England, där det spelade Strindbergs Folkungasagan på engelska i Leeds och i Nottingham. Både den stora publiken och recensenterna var djupt imponerade av de unga amatörernas mogna skådespeleri på ett för dem ovant språk.

S var noga med att ungdomsteater var till för deltagarnas egen skull. Kraven fick inte bli för stora. Hon ville med egna ord ”frigöra personligheten och skapa självförtroende” hos dem. Genom att delta i dramatiska övningar skulle de lära sig att arbeta kollektivt och få färdigheter i att tala och röra sig på en scen liksom våga stå i rampljuset, dessutom utveckla sitt omdöme, sin känsla och fantasi. Mer allmänt önskade S också stimulera deras intresse för teater och teaterhistoria.

De vanligen 50–70 flickor och pojkar som efter hand deltog per år fick sin första teaterskolning i femtimmarspass en till två gånger i veckan under ett läsår. Alla som ville var välkomna att delta, det fanns alltid någon roll att spela, men något tvång att alltid infinna sig till repetitionerna förelåg inte. Skolarbetet gick först och teaterarbetet skulle vara lustfyllt. Pjäserna spelades i kraftigt förkortade versioner av äldre översättningar vilkas språkdräkt S moderniserade i dialog med eleverna: replikerna skulle kännas naturliga och lediga för dem. Strykningarna i texten gick ut på att ta bort stillastående scener som inte förde handlingen framåt och i stället framhäva de poetiska och humoristiska partierna. Allt som för en ung publik kunde uppfattas som onödiga upprepningar eller som obegripligheter fick utgå. Redan under den första repetitionen fick deltagarna agera med manuset i handen, utan tålamodsprövande kollationering av texten. ”Vi leker oss fram”, förklarade S, som under instuderingen genomgående arbetade med uppmuntran, inte negativ kritik.

Inledningsvis förskotterade S det mesta av verksamhetens kostnader ur egen ficka. Efter några år fick Shakespearesällskapet plats i Skolöverstyrelsens försöksverksamhet i dramatisk framställning och S, som dittills arbetat helt ideellt, erhöll då en mindre nedsättning i sin tjänstgöringsskyldighet som emellertid upphörde 1965 när försöksverksamheten avvecklades. När ämnet frivillig dramatik infördes på hennes skola hösten 1966 kunde hon dock delvis utnyttja det till arbetet med Shakespearesällskapet. Likaså började Umeå kommun, som fick mycket positiv uppmärksamhet genom sällskapets turnéer, skjuta till ett årligt anslag som täckte delar av kostnaderna.

Under 400-årsjubileet för Shakespeares födelse 1964 satte S upp och regisserade både en Shakespearekavalkad och En midsommarnattsdröm, som spelades på Gammlias friluftsscen och blev en så stor framgång att den sedan återkom under flera midsomrar. Handlingen var förlagd till fjällen i Lappland. Puck var en fräsande lämmel, hantverkarna norrländska nybyggare, kung Oberon blev kung Vinter, hans drottning Titania en vittra som i en björks skepnad förvillade människorna i den ljusa sommarnatten och de uppvaktande älvorna fick vara mygg. S var aldrig rädd för att ändra i pjäserna.

I en annan tolkning av En midsommarnattsdröm lät S sina elever framföra pjäsen till musik av bl a rockgruppen The Who. Hovfolket bröt ut i vild shake ifört ultramoderna kläder i svart och vitt, flickorna iförda kortkort och pojkarna i jeans och polotröjor. Och 1968 fick barngruppen (8–14 år) i Umeå Shakespearesällskap göra en föreställning baserad på En midsommarnattsdröm som utspelades på julafton. I föreställningen, som fick titeln Barnens juldröm, blev Puck en julbock, Oberon tomtekung, Titania snödrottning, sockerbagare Botten en polkagris o s v. Den lekfulla pjäsen gjorde sådan lycka hos den unga publiken att den återkom nästa jul.

S:s förkärlek för Shakespeare smittade av sig på eleverna, som helst spelade pjäser av honom. Men det hände att de uppförde andra dramatiker såsom Molière, Ionesco och Kent Andersson. När Umeå Shakespearesällskap 1969 på nytt gästade Leeds spelade de Strindbergs Mäster Olof, varefter de besökte Shakespeares födelsestad Stratfordupon- Avon. Totalt uppförde Umeå Shakespearesällskap genom åren ett 40-tal uppsättningar och gav ca 300 föreställningar.

Hos påfallande många av eleverna tändes ett livslångt intresse för teater. När Shakespearesällskapet upphörde efter att S flyttat till Stockholm för att ta hand om sin närmare hundraårige far valde några av dem, däribland regissören Arne Berggren, författaren och dramaturgen Magnus Florin och skådespelaren Karin Larsson att 1974 grunda friteatergruppen Ögonblicksteatern. Andra kulturskapare vilka som unga tillhört Umeå Shakespearesällskap är bl a koreografen Birgitta Egerbladh, skådespelarna Pia Johansson och Hans Wigren, författarna och dramatikerna Peter Kihlgård och Stig Larsson samt skådespelaren och programledaren Staffan Ling.

De sista yrkesverksamma åren arbetade S vid Huddingegymnasiet. Också där startade hon en amatörteaterverksamhet för barn och ungdomar, Commediagruppen, som hon fortsatte att leda långt efter sin pensionering. Teaterverksamheten i Huddinge utfördes under ekonomiskt mycket knappa omständigheter, men det hindrade inte spelglädjen hos de unga. Commediagruppen blev känd över hela Sverige och fick bl a gästspela i Uddevalla där de framförde operan Carmen av Bizet och i England där de gav Strindbergs Påsk.

S utgav även en rad pjäsutgåvor, i vilka texten var bearbetad för att passa skolungdomar. Den första, En midsommarnattsdröm, gav hon ut 1959, med engelsk text på vänster sida och med den av henne kraftigt moderniserade översättningen av Carl August Hagberg (bd 17) på den högra. I boken gavs också goda råd för hur man kunde iscensätta pjäsen. På 1980-talet gav hon ut flera pjäser i Natur och Kulturs Läs och spela-serie samt för Utbildningsradion bl a häftet Shakespeare for fun (1982), en för hennes gärning talande titel. Ett annat av S:s initiativ för att underlätta teater i klassrummet var att framställa en serie dramatikpåsar med något symboliskt tillbehör – t ex en kungakrona eller en dödsskalle – som skulle hjälpa eleven att leva sig in i sin roll.

Som dramapedagog och regissör visade S stor tillit till de ungas förmåga. Hon bjöd in dem att bli medskapare, ingöt mod i de blyga och lyckades med sin entusiasm väcka spelglädje. För sina pedagogiska insatser och inte minst för vad hon gjort för ungdomsteatern promoverades S 2001 till hedersdoktor vid Umeå universitet.

Författare

Jakob Christensson

Arkivuppgifter

S:s arkiv (49 vol: ms, korrespondens, handl:ar rör Umeå Shakespearesällsk, Commediagruppen o skolteaterverksamhet, fotografier, inspeln:ar) i Umeå UB. – Brev från S i LUB (till G C T Å:son Sjögren), enstaka i KB, LSB o UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Grundskoleelevers upplevelse av Shakespearescener med barn som agerande. Umeå: Lärarhögskolan i Umeå, 1969. [22] bl. (Rapport, Lärarhögskolan i Umeå, 7). [Tillsammans med minst tre medförfattare.] – Dramatiseringar i engelska. Seminarieuppgifter och rapporter sammanställda av M S. Umeå: Lärarhögskolan i Umeå. Försöks- och demonstrationsverksamheten, 1971. 38 bl. (Rapport, Lärarhögskolan i Umeå, 33). [Tillsammans med K Bagge och minst ytterligare två medförfattare.] – Att skapa med Shakespeare. Utvärdering och sammanställning av enkäter. Umeå: Lärarhögskolan i Umeå. Försöks- och demonstrationsverksamheten, 1973. 39 bl. (Rapport, Lärarhögskolan i Umeå, 58). [Tillsammans med M Berglund och U Gabrielsson.] – Barn och ungdom i skapande verksamhet. Umeå: [Umeå Shakespearesällskap], 1974. ([Omslag:] Umeå: Tryckeribolaget City). 121 s, fotogr. [Omslag: Umeå Shakespearesällskap 1952–1972. Jubileumsskrift. Barn och ungdom i skapande verksamhet.]

Utgivit: W Shakespeare, En midsommarnattsdröm. Sagospel i fyra akter. Förkortad upplaga med parallellställd engelsk och svensk text jämte kommentarer och scenanvisningar för skolteatern av M S. Sthlm: Svenska bokförlaget (Bonnier), 1959. [7], 189, [1] s, [4] pl-s, ill, fotogr. [2. tr 1970: [Sthlm:] Läromedelsförlagen (Svenska bokförlaget), [7], 189, [1] s, ill.] – W Shakespeare, Hamlet. Prins av Danmark. Förkortad och arrangerad i 11 scener med introduktioner och kommentarer av M S, som också moderniserat C A Hagbergs översättning. Sthlm: Natur och kultur, 1981. 88 s, fotogr. ([Omslag:] Läs och spela). – Euripides, Medea. Förkortad och arrangerad i 8 scener med introduktion och kommentarer av M S, som också moderniserat H Gullbergs översättning. Sthlm: Natur och kultur, 1982. 56 s, fotogr. ([Omslag:] Läs och spela). – E Ionesco, Den skalliga primadonnan. Antipjäs eller en protest mot teatern. Förkortad och arrangerad i 6 scener med kommentarer av M S. Översättning av E Linde. Sthlm: Natur och kultur, 1982. 56 s, fotogr. ([Omslag:] Läs och spela). – Molière, Den girige. Förkortad och arrangerad i 12 scener med introduktioner och kommentarer av M S och i Christer Kihlmans översättning. Sthlm: Natur och kultur, 1982. 88 s, fotogr. ([Omslag:] Läs och spela). – Shakespeare for fun. Scenes from Hamlet. Sthlm: Utbildningsradion, 1982. 32 s, ill. (Utbildningsprogram). – A Strindberg, Påsk. Förkortad med introduktion och kommentarer av M S. Sthlm: Natur och kultur, 1982. 64 s, fotogr. ([Omslag:] Läs och spela). – H Ibsen, Peer Gynt. En dramatisk dikt. Förkortad och arrangerad i 21 scener med introduktioner och kommentarer av M S. Översättning: L Forssell. Sthlm: Natur och kultur, 1983. 112 s, fotogr. ([Omslag:] Läs och spela). – A H Lindgren, Svart dagbok. Pjäs efter A H Lindgrens roman, dramatiserad av författaren och B Larsson. Detta teatermanus har förkortats, tillrättalagts för skolungdom och försetts med kommentarer av M S. Sthlm: Natur och kultur, 1983. 94 s, fotogr. ([Omslag:] Läs och spela). – Molière, Fjollorna. (De löjliga preciöserna). Förkortad och arrangerad i 7 scener med introduktioner och kommentarer av M S. Översättning: A Bergstrand. Sthlm: Natur och kultur, 1983. 62 s, fotogr. ([Omslag:] Läs och spela). – W Shakespeare, Stormen. Förkortad och arrangerad i 9 scener med introduktion, prolog och kommentarer av M S, som också moderniserat C A Hagbergs översättning. Sthlm: Natur och kultur, 1983. 72 s, fotogr. ([Omslag:] Läs och spela). – M Gorkij, Natthärbärget eller På samhällets botten. Anders Carlbergs och Ragnar Lyths bearbetning av pjäsen för Stockholms stadsteater 1976 har förkortats och arrangerats i 15 scener med prolog, kommentarer och scenanvisningar av M S. Översättning av A Axell och J Lederman. Sthlm: Natur och kultur, 1984. 80 s, fotogr. ([Omslag:] Läs och spela). – W Shakespeare, Så tuktas en argbigga. Förkortad och arrangerad i 12 scener med introduktioner, scenanvisningar och kommentarer av M S. Översättning: A Bergstrand. Sthlm: Natur och kultur, 1984. 87 s, fotogr. ([Omslag:] Läs och spela). – H Ibsen, Vildanden. Skådespel i fem akter. Bearbetad, förkortad och försedd med kommentarer av M S. Översättning: [A Törnqvist]. Sthlm: Natur och kultur, 1985. 127 s, fotogr. ([Omslag:] Läs och spela). [På titelsidan felaktigt: Översättning: A Bergstrand.] – W Shakespeare, Macbeth. Förkortad och arrangerad i 21 scener med introduktioner, scenanvisningar och kommentarer av M S. Översättning: A Bergstrand. Sthlm: Natur och kultur, 1985. 84 s, fotogr. ([Omslag:] Läs och spela). – A Strindberg, Gustav Vasa. Skådespel i fem akter. Förkortad och arrangerad i 7 scener med introduktioner, prolog och kommentarer av M S. Sthlm: Natur och kultur, 1985. 112 s, fotogr. ([Omslag:] Läs och spela). – H Ibsen, Ett dockhem. Skådespel i tre akter. Bearbetad, förkortad och försedd med kommentarer av M S. Översättning: J Håkansson. Sthlm: Natur och kultur, 1987. 96 s, fotogr. ([Omslag:] Läs och spela).

Källor och litteratur

Källor o litt: M Andersson, Comediagruppen 10 år: öppet hus för teatersugna (DN 17 okt 1984); K Bernspång, Shakespeare väckte lusten till teater (Västerbottens- Kuriren 23 april 2016); [B Fabricius-Hansen], Umeålärare leder unik teatergrupp, av F:ius (SvD 19 april 1961); A Larsson, Margareta Söderwall leder teatergruppen Commedia: teater har inga gränser (DN 5 juni 1985); S Lundmark, ”Bättre än pop” (Expressen 30 jan 1966); B Peterson, Shakespearesällskapet i Umeå: skolteater utöver det vanliga (Lärartidningen 1959, nr 34); H Schmidt, Shakespeare i Umeå (Expressen 23 mars 1954); Shakespeare i Umeå (SvD 13 maj 1952); skbl.se; R Ullsten, Mimerminnen (2019). – Nekr i SvD 16 mars 2009.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Klara Margareta Söderwall, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35278, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jakob Christensson), hämtad 2025-08-01.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35278
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Klara Margareta Söderwall, urn:sbl:35278, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jakob Christensson), hämtad 2025-08-01.