Meriter

Sörensen, Erik Philip, f 11 dec 1909 i Kvhn, Frederiksberg, Danmark, d 17 aug 2001 i Bosjökloster, Skå. Föräldrar: direktören Philip Karl Julius S o Agda Ingeborg Thorlakson. Manufakturlärling, resande försäljare, anställd vid A/S De forenede vagtselskaber 31–34, platschef vid ab Hälsingborgs nattvakt (från 35 Förenade svenska vakt ab) maj 34, disponent där 38, sv medborgare 30 jan 42, VD för Förenade vakt ab jan 43–april 61 o febr 62–febr 66, led av dess styr nov 54–72, medgrundare av o VD för Städernas vakt ab 43–49, led av styr där aug 45–nov 47 o jan 62–72 samt under en period åter VD, grundare av ab Industriskydd, led av styr där jan 48–åtm jan 71, grundare o ägare av ab Securitas alarm 49 (från 72 Bevaknings ab Securitas), VD där 49, led av dess styr 49–76, ägare av Factory Guard System Ltd 51, av Securitas Alarm Ltd, av Store Detective Ltd, ordf i Ligue internationale des Sociétés de Surveillance 59–63, ägare av Garanti- & nattvakts ab 59 (ombildat till Västsvenska vakt ab), VD nov 59– aug 60, led av styr där nov 59–72, grundare o ägare av Bevaknings ab Securitas 59 (från 72 Securitas International ab), led av styr 59–61 o mars 62–76, VD där sept 65–76, grundare o ägare av ab Butikskontroll 59, led av styr aug 59–åtm okt 67, VD där okt 63–åtm okt 67, ägare av ab Sv nattvakt juli 61, led av styr okt 61–72 (ordf 62), VD där nov 63–mars 66, delägare av Security Patrols Ltd, Tokyo, 62–75, grundare o ägare av Société de Surveillance et de Sécurité SA (från 69 Nouvelle Société de Surveillance et de Sécurité), Bryssel, 62–75, ägare av Industriens verkskyddsinst ab (ombildat till Securitas verkskyddstjänst ab) 63, led av styr maj 63–åtm okt 65, VD där maj 63–okt 65, ägare av Levande information ab 63, led av styr där okt 64–sept 69, VD o led av styr för Securitas express jan 65–okt 70, ägare av Custodia Lda, Lissabon, 65–75, grundare o ägare av Blommeröds stuteri ab (från okt 65 Blommeröds gård ab), led av styr där mars 65–åtm jan 71, generalkonsul för Danmark 66–79, delägare o led av styr för Metior ab maj 67–åtm 69, ägare av Group 4, England, led av styr för Stockholms fastighetsbevakning ab sept 70–åtm jan 71, av styr för Sydlarm ab, ägare av Malmö nattvakts garantiab 73, grundade Erik Philip-Sörensens stiftelse 76, generalkonsul för Island 80–87.

G 1) 12 sept 1937(–61) i Malmö, S:t Petri, m Brita Hjördis Lundgren, f 5 sept 1914 i Helsingborg, d 6 nov 1984 i Khvn, Danmark, dotter till arkitekten Nils Johan L o Hilda Fredrika Höffner samt senare g Bendix; G 2) 17 okt 1961(–71) i England m direktören Ing-Mari Fager, f 25 nov 1930 i Borås, Gustav Adolf, dotter till handlanden Erik Helge F o Elsa Maria Nilsson, tidigare g m kamreren Axel Gösta Haage samt senare g m direktören Stig Gerhard Roland Cederlund; 3) 23 april 1982(–89) i Bosjökloster, m Barbara Krzystałowicz, f 18 sept 1947 i Pniewy, Polen, d 19 feb 2024 i Janów Podlaski, Polen, dotter till hästuppfödaren Andrzej K o Zofia Kozlowska samt tidigare g m Stanisław Tadeusz Tomaszewski, senare g Orłoś.

Biografi

Grundaren av bevakningskoncernen Securitas S, av vännerna och medarbetarna kallad ”Phille”, drömde som ung om att bli skådespelare, journalist eller ge sig in i restaurangbranschen. I stället började han kort efter realexamen att arbeta som manufakturlärling i Silkeborg och var senare en tid resande försäljare av bijouterier för en firma i Hamburg. 1931 tog S anställning som väktare i A/S De forenede vagtselskaber, ett företag som sedan 1918 framgångsrikt leddes av hans fader Philip S. Denne besatt som affärsman ett stort mått av kreativitet och en av hans idéer gav 1934 uppslaget till Det danske rengøringselskab (DDRS), som blev embryot till den världsomspännande städ- och tjänstekoncernen ISS med i dag (2024) flera hundra tusen anställda.

Fadern hade lämnat S och hans mor då denne ännu var helt liten så något större mått av förtrolighet rådde inte mellan dem. Men S, som betecknande nog började arbeta i en av det expanderande företagets filialer utan faderns vetskap, visade snart både talang och nit för väktaryrket och befordrades till inspektör. Som sådan deltog han i uppsättandet av nya filialer på Jylland och 1934 anförtroddes han att som platschef ta över driften av bevakningsföretaget ab Hälsingborgs nattvakt med tre anställda och sändes över Sundet. S fick samtidigt för tre hundralappar teckna sig för tre aktier i det fortsättningsvis danskägda bolaget.

S fick en besvärlig början som platschef. Det rådde kristider, bolaget kämpade det första året med låg likviditet och som representant för danska affärsintressen sågs han inte överallt med blida ögon, men han var en skicklig säljare och rätt snart vände det. En viktig händelse var när S lyckades övertala chefen för Sockerbolagets fabrik i Helsingborg att anlita den lilla firman. Med en så betydelsefull kund att hänvisa till kunde den unge dansken i fortsättningen lättare besegra den misstänksamhet som han mötte vid sina försäljningsbesök och efter hand kunde han vidga verksamheten till fler orter i Sydsverige, inledningsvis Halmstad och Malmö, senare även Jönköping och Linköping. 1942 började S:s bevakningsföretag, som på vägen bytt namn till Förenade svenska vakt ab, också operera i Stockholm, där han kort efteråt var med om att tillsammans med L M Ericsson och de större sakförsäkringsbolagen grunda Städernas vakt ab. Det nya bolaget som satsade mycket på bevakning med tekniska hjälpmedel leddes de första åren av S och fick snabbt en stark ställning i huvudstaden samt erövrade även stora delar av marknaden i Norrland.

S:s koncernbygge tog på allvar fart efter andra världskriget. S, som successivt köpt ut faderns bolag och andra delägare i Förenade svenska vakt och till slut blivit ensam ägare, skaffade sig under 1950-talet en allt starkare ställning inom den svenska bevakningsbranschen genom att antingen grunda nya bolag eller köpa upp konkurrerande företag. Ett för framtiden viktigt initiativ var bildandet 1949 av dotterföretaget ab Securitas alarm, koncernens teknikbolag som inledningsvis mest tillhandahöll enklare tjuvlarm men senare utvecklade och tillverkade avancerade system med övervakningskameror. Bolaget, det första att bära namnet Securitas, fick snabbt en stor kund i Postverket och utvecklades till det ledande i Sverige på sitt område. Efter köpen av de traditionstyngda konkurrenterna Garanti- & nattvakts ab i Göteborg och ab Svensk nattvakt i Stockholm samlade S i början av 1960-talet flera av sina bolag under en hatt i moderbolaget Bevaknings ab Securitas. Fortsättningsvis var S:s koncern helt dominerande i Sverige, enda betydande konkurrent därefter var det statliga Allmänna bevakningsaktiebolaget (ABAB) som bildats 1964 för att ha hand om bevakningen av bl a militära anläggningar och de statliga företag som hörde till totalförsvaret. De svenska Securitasföretagens allt fastare organisation ledde 1972 till att de fusionerades med Securitas International ab som nytt moderbolag.

Parallellt med att det svenska koncernbygget tog form skedde också en expansion med dotterbolag utomlands, med början i Storbritannien 1951. På den nya marknaden väckte S:s bolag förvåning genom att tydligt skylta värdetransportbilarna med företagets namn och låta det framgå att de innehöll värdetransporter. S:s uträkning var att genom denna öppenhet vinna allmänhetens skydd; när alla visste vad bilarna fraktade så skulle brottslingarna dra sig för att överfalla dem.

Tio år senare kom turen till Belgien och 1962 startade S tillsammans med lokala delägare ett bevakningsbolag i Japan, som i samband med de Olympiska spelen i Tokyo 1964 fick det hedrande uppdraget att bevaka OS-byn. Senare följde inbrytningar i bl a Portugal, Nederländerna, Västtyskland, Italien, Norge och 1974 tillkom shahen av Iran som kund. När S i mitten av 1970-talet lämnade över den Malmöbaserade Securitaskoncernen till sönerna hade den hunnit utvecklas till en av världens största inom sin bransch med 23 600 anställda i 15 länder och en omslutning på 1,9 miljarder kronor.

Bakom den imponerande tillväxten för Securitasföretagen från nästan ingenting låg både envishet och engagemang hos deras ägare. ”Phille har vakt på hjärnan”, sade man bland medarbetarna. S förstod tidigt vikten av att kalkylera noggrant så att han fick tillräckliga marginaler i den personalintensiva verksamheten. Från fadern och dennes bolag hämtade han flera idéer, bl a att rationalisera och hålla lönsamheten uppe genom att se till att en vakt fick mer än ett objekt i ett och samma område att sköta, att använda kontrollur som dokumenterade för kunderna vad väktarna gjort, att vårda relationerna med medarbetarna (vilka han som troligen en av de första företagsledarna i Sverige genomgående var du med), samt inte minst att ge dem utbildning.

Det var inte ovanligt i branschen att väktarna var äldre personer, t ex pensionerade polismän, som ville ha en extra inkomstkälla. S insåg att yngre fullt friska och specialutbildade anställda i hans företag både skulle bli ett försäljningsargument och höja branschens status. Han inrättade därför med början i Förenade svenska vakt väktarskolor i vilka deltagarna fick sätta sig in i brandskydd, låsteknik och inbrottsmetoder, bevakningsteknik, försäkringsvillkor, självförsvar, samarbete med polisen m m. 1951 gav han ut handboken Industribevakning som både beskrev bevakningsarbetet och dess organisering i stort och gav detaljerade råd för unga väktare hur de skulle uppföra sig.

S strävade också efter att bygga en stark företagskultur genom ett omfattande etikarbete. Väktaryrket var för honom ett kall. Med hjälp av bl a filosofen Alf Ahlberg och journalisten Sten Söderberg (se ovan) ordnades regelbundet återkommande konferenser för personalen som skulle öka dess yrkesstolthet, arbetsmoral och arbetsglädje. Under en större samling 1958 i Brunnsvik talade deltagarna sig samman om en gemensam handlingsnorm för väktarna som inleddes med de tre ord – ärlighet, vaksamhet, hjälpsamhet – vilka sedan blev ledord för Securitaskoncernen och från och med 1972 återfanns i dess logotyp i form av tre röda punkter. Vartannat år hölls väktarstämmor i Rättvik vid vilka deltagarna utöver att diskutera etikfrågor också till tonerna av spelmän marscherade i uniform och med höjda fanor för att delta i en särskild väktargudstjänst i kyrkan.

Efter att S dragit sig tillbaka från affärslivet bosatte han sig på halvön Lillö vid Ringsjön i Skåne och ägnade sig åt att på sin 600 tunnland stora egendom avla fram arabhästar. Dessa sägenomspunna hästar var ännu helt få i Sverige då S 1965 i Polen skaffade sin första besättning, en hingst och nio ston. Stuteriet blev ett av Europas främsta och de årliga höstauktionerna drog besökare från när och fjärran som kom för att antingen inhandla eller hyra hästarna för betäckning. Tidvis blev den dyrbara hobbyn en god affär, 1986 tjänade stuteriet 20 miljoner kronor på att hyra ut hingsten Probat till USA.

S älskade sina hästar högt: de var för honom historia, kultur och skönhet och lockade fram det bästa hos människan. De vackraste hästarna fick bo i ett marmorprytt stall i japanskinspirerad stil med manege och helglasad front. Det hände att han sov i stallet tillsammans med hästarna eller lade sig i hagen och lät dem nosa på sig, och att se dem röra sig på fälten var en njutning som i en intervju avlockade den nästan alltid lika citatvänliga S kommentaren: ”En riktig arab trippar inte som en kissnödig” (Bergström). Andra gånger förklarade han att satsa på hästar var detsamma som att älska livet självt och ett uttryck för kärlek. S fick dock lära att inte alla i omgivningen fick samma tankar av att se hans hästar. Under flera år befann han sig i en bitter konflikt med grannar och lokala naturvänner som rasade över att inte kunna röra sig fritt på Lillö p g a alla de stängsel och diken som uppfördes i syfte att skydda hästarna.

S:s intresse för hästar och deras avel åtföljdes av ett intresse för genetiska frågor vilket 1976 resulterade i att S inrättade en stiftelse för att stödja genetisk forskning vid Lunds universitet, särskilt zoologisk sådan. Från och med 1985 kom stiftelsens ändamål att vidgas till att även främja humanistisk forskning. ”Tekniken har givit oss atombomben och humaniora skall lära oss att leva med den”, kommenterade han ändringen (Bergström).

S följde under många år noga allt vad som skedde i omvärlden. Såväl det allmänna världspolitiska läget som samhällsutvecklingen på hemmaplan lämnade honom otillfredsställd. Efter hand började han snickra på en egen samhällsutopi som i skrift utvecklades i böckerna Tänk om (1979) och Det nya kapitalet för rättvisa och frihet (1984). Enligt S var dåliga mellanmänskliga relationer, otrygghet, krig, terrorism, inflation och arbetslöshet resultatet av ett kollektivt samhällssystem byggt på socialpolitisk ingenjörskonst, politiska majoriteter och monopolkapitalism. Detta system inskränkte den personliga friheten, dödade den mänskliga kreativiteten och urholkade moralen. S:s recept för ett tryggt och harmoniskt samhälle var att återge de unga framtidstro genom att stärka individens makt. Det skulle ske genom införandet av en ny ekonomisk världsordning grundad på vad S kallade ”kapitaldemokrati”. Arbete skulle vara en plikt. Ingen skatt skulle tas ut under levnaden och ingen socialhjälp skulle finnas. Varje människa skulle sedan som myndig få samma start och tilldelas ett för alla lika stort individuellt kapital så att ingen behövde ta emot ”allmosor” från vare sig myndigheter, politiker eller kapitalister. Vissa skulle lyckas bättre i livet med att förvalta och förmera vad som givits dem, andra sämre, men när de dog skulle deras ackumulerade kapital behandlas på ett och samma vis och inte gå i arv till deras efterlevande. Genom att skatten vid dödsfallet sattes till 100 procent skulle kapitalet i stället föras in ett kretslopp och på nytt jämlikt utbetalas som ”folkarv” till nästa generation unga när de blev myndiga.

S fick aldrig se sin utopi förverkligad men hoppades in i det sista att hans idéer för en bättre värld skulle anammas av de unga. Trogen sina tankar om ”folkarv” hade han låtit sönerna Nils Jörgen Philip-S (1938–2010) och Sven Philip-S (f 1942) köpa Securitaskoncernen, inte ärva den.

Jörgen Philip-S började efter skolgång i Köpenhamn och värnplikt i Malmö som väktare i Förenade svenska vakt ab. Efter att åt fadern ha byggt upp ett dotterbolag i Belgien sändes han 1964 till Storbritannien, där han bosatte sig och för dennes räkning etablerade Group 4. I samband med att Philip-S tillsammans med sin yngre bror köpte Securitas blev han VD och koncernchef. Efter några år gick bröderna skilda vägar. Philip-S ägde och ledde därefter den internationella delen av koncernen medan brodern tog hand om den svenska delen som han lämnade 1984 då han sålde sitt innehav till investmentbolagen Skrinet och Cardo. Affären ledde till en spricka i familjen. Från sin bas i Cotswolds utvecklade Philip-S Group 4 till ett världsomspännande bevakningsbolag som vid hans död, då under namnet G4S, var det största i världen och hade mer än 500 000 anställda.

Författare

Jakob Christensson

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): S använde namnformen Erik Philip-Sörensen i sina skrifter. – Tänk om. [Illustrerad av J Majewski.] [Lund:] Signum, 1979. 160 s, ill. – [Omslag:] Det nya kapitalet för rättvisa och frihet. [Bild: Mayk.] [Omslag:] Lund: Signum, 1984. [3], 20 s, färgill, [5] bil (vykort i plastficka).

Utgivit: Industribevakning. Handbok för väktare m. fl. Utgiven av E P-S. [Verso:] Redaktionskommitté: E Sjöholm, C Möller, Y Kämpe och E P-S. Hälsingborg 1951. (Boktryck). 188 s, fotogr.

Källor och litteratur

Källor o litt: H Bergström, Araben – skönhet för miljoner (SvD 1 juni 1986); G Lauritzson, … här kommer Sveriges dyraste hästar (Aftonbladet 28 sept 1986); L Luthander, Så började Securitas-chefen (GHT 17 april 1972); Å Stibner, Här håller araberna hov (Arbetet 5 aug 1983); C Sturm, Han ger bort tio miljoner (DN 16 dec 1979); S Söderberg, Vakt av värde: bevakningskoncernen Securitas historia (1979); B Torekull, E Philip-Sörensen: ”Tilldela varje tjugoåring sin individuella andel av Sverige” (Dagens industri 1 aug 1978). – Nekr i Sydsvenska dagbladet 23 aug 2001. – Nils Jörgen Philip-S: A B Dahlberg, Securitas styrs från lantlig idyll (SvD 29 febr 1984); S Lundell, Familjebanden rök med affärerna (Dagens industri 28 april 2006); P Thygesen-Poulsen, Okände Securitas-chefen (Veckans affärer 5 april 1979). – Nekr i The Times 19 febr 2010.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Erik Philip Sörensen, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35292, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jakob Christensson), hämtad 2025-07-30.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35292
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Erik Philip Sörensen, urn:sbl:35292, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jakob Christensson), hämtad 2025-07-30.