Meriter

Alard, Jehan, trädgårdsmästare, äventyrare, var till börden fransman och har troligen inkallats till Sverige av Erik XIV för att anlägga drivhus för vin och oranger. Han omtalas såsom anställd hos konungen redan våren 1565 och åtnjöt 1566 ett rikt underhåll för sin beställning som föreståndare för dennes trädgård å Norrmalm.

Biografi

Han stod i gunst hos konungen och var också varmt fästad vid sin herre. Denna tillgivenhet har gjort honom till deltagare i Mornay's bekanta sammansvärjning mot Johan III och har skaffat honom en viss ryktbarhet i vår historia. Man vet nämligen, att han 1573 infann sig hos Mornay och utlovade, att om denne ville befria Erik XIV ur fängelset, skulle han anskaffa därför nödiga penningmedel. Han sade sig kunna detta, emedan han hade kännedom om stället, där den avsatte konungen undandolt en stor skatt. Säkerligen var påståendet en ren dikt, ty Erik XIV har nog aldrig gömt undan någon sådan, men vid denna tid var ett av såväl Johan III som andra trott rykte i omlopp, att Erik kort före Stockholms intagande 1568 i jorden nedgrävt en skatt, vars storlek allra lägst anslogs till 50,000 gyllen utom en massa silver. Även är det säkert, att A. av Mornay använts i underhandlingar med hertig Karl, hos vilken han den tiden var väl anskriven och med vilken han hade affärsförbindelser. Huruvida han, såsom Mornay påstått, genom storartade penninglöften också sökt förmå skottarna att medverka till Eriks befrielse, kan ej avgöras, bland annat därför, att han redan före rättegången mot Mornay hade lämnat Sverige.

Tillsammans med den venetianske professorn Petrus Rosinus, vilken ankommit till vårt land såsom sändebud från greve Oliver av Archi, Johan III: s diplomatiske och kommersielle agent i Venedig, for nämligen A. från Sverige i början av år 1574. Vid sin avfärd erhöllo de båda resande fullmakt av hertig Karl att vara hans generalprokuratorer i utlandet för bevakande av det handelsbolags intressen, vilket hertigen bildat med dem, greven av Archi och Mornay. I aug. 1574 befann A. sig i Italien. Vad han efter avresan från Sverige företog sig, därom äger man ej pålitliga underrättelser, men snart hade han — troligen på grund av visad oredlighet i affärer — förverkat sina förra vänners förtroende. Redan 1575 kallar hertig Karl honom en skälm och lovar, att han med tiden skulle bekomma »sin rätta, tillbörliga lön». För A. var det sålunda icke värt att återvända till Sverige. Han gick emellertid i Italien sorgliga öden till mötes. År 1576 finna vi honom som slav på en italiensk galär. Han vände sig då till översten för de tyska legotrupperna i Genua Adrian de Zettinchhausen med bön om hjälp, framhållande, att han vore hertig Karls befullmäktigade tjänare. Härom underrättade Zettinchhausen hertigen, som i sitt svar 18 aug. 1576 klart uttryckte, vad han då tänkte om sin förre bolagsman. A., yttrade han, hade ej något uppdrag av honom och hade länge förtjänat galgen. Han borde bliva både stekt och torkad å ett torrt träd. Zettinchhausen borde därför, långt ifrån att hjälpa honom, taga den skälmen vid strupen. Som A. åren 1577–78 satt i inkvisitionens fängelse i Rom, kan man förmoda, att det var nämnda anstalt, som vållat, att han förut dömts till galärerna, och man har som möjlig orsak härtill anfört, att han 1574 och den följande tiden mycket umgåtts med de kätterska grevarna Martinengo i Brescia. Emellertid kom han snart lös ur fängelset och troddes då av Johan III värva soldater i Frankrike för något företag mot Sverige, ty 1579 ålade konungen sin ståthållare på Älvsborg Erik Stenbock att vara på sin vakt mot förrädaren A. och amiralens av Frankrike son, om de skulle vilja anfalla denna plats. A:s senare öden äro obekanta. Han var säkerligen en mycket tvetydig person. Erik Sparre yttrar om honom 1580, att han uppfört sig på sämsta sätt så i Sverige som annorstädes och att hans brott ej ännu glömts i vårt land.

A. hade en dotter, som var gift med Johan III: s berömde konstnär Antonius Watz.

Författare

Fr. Westling.

Källor och litteratur

Källor: Biogr. lex., N. F., art. Mornay; P. von Möller, Bidrag till Hallands historia (1874); F. Ödberg, Om stämplingarna mot konung Johan III åren 1572—1575 (1897).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jehan Alard, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5645, Svenskt biografiskt lexikon (art av Fr. Westling.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5645
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jehan Alard, urn:sbl:5645, Svenskt biografiskt lexikon (art av Fr. Westling.), hämtad 2024-04-19.